Bröstförstoring nov 2017 - Akademikliniken - Stockholm Angelica Hagelberg - Pianostol

Nu ligger jag hemma i sängen i eufori över nya tuttar. Barnen sover och sambon spelar tv-spel. Operationen gjordes runt lunch idag.

Lång story med lite fakta innan op.
Scrolla ner för själv operationsdagen.

Jag har alltid tyckt att jag haft små bröst men det var först när jag började träna 5-7 dagar i veckan som jag blev "missnöjd". Jag gick ner i fettprocent och brösten "försvann". 2013 gick jag på min första konsultation och bokade även op-tid men livet kom mellan. Sen dess har jag varit gravid och ammat tvillingar så nu finns det iaf lite tuttar om än hängiga sådana ;)

Jag fick tips om AK från 2 bekanta och läste på. Det kändes seriöst och bra.
Gick på en konsultation, nov 2016, hos Angelica Hagelberg. Trevlig, lugn och informativ. Det kändes väldigt bra. Vi pratade om små naturliga anatomiska och tog 3Dbilder. Jag gick hem och funderade och bestämde mig för att jag kanske ville ha större och runda haha. Fick tid hos sköterskan Tina att testa nya implantat och ta nya 3Dbilder. Det kändes bättre och jag skulle höra av mig när barnen fått plats på dagis. Istället gick jag in i väggen januari 2017.. Jag blev så ledsen, jag ville så mycket, inte minst fixa tuttarna!

November 2017, många psykologsamtal och antidepp-tabletter senare bestämde jag mig för att ta tag i det här igen. Till vårt bröllop sommaren 2018 skulle jag ha nya tuttar!
Vi kollade kalendern och det fanns inte många datum som passade pga resor och jobb. Jag ringde och hörde med operation på AK, de hade tid redan veckan därpå men då ville vi hinna en konsultation och betalning innan.. Stressigt men det gick att få till!

×××Operationsdags!×××
Dagen innan kunde jag inte tänka på något annat, Det var så svårt att hålla fokus på jobbet. Svårt att somna och jag tänkte att jag skulle testa att sova på rygg vilket jag gjorde för varje gång jag vaknade låg jag kvar på rygg. Jag sov oroligt och var nervös.
På morgonen blev det en dusch med Descutan. Jag bokstavligen skakade i duschen. Har jag gjort rätt? Ska jag verkligen lägga mig under kniven? Tänk om jag dör? Tänk om jag blir missnöjd? Hur förklarar jag för mina barn att man ska vara nöjd som man är? Det kommer göra så ont! Jag är ju rädd för smärta!

Jag hade tid kl 10.00 och min sambo följde med, han har varit så stöttande i allt det här och ett väldigt bra bollplank.

Vi har typ en timme tidiga, I vanliga fall alltid sena till allt. Vi fick sitta och vänta i receptionen. Vi lyssnade på musik, dansade och busade för att tänka på annat :)

Sen fick vi gå upp en trappa och gå in i "mitt rum". Det fanns två sängar men bara jag skulle vara där idag. Väldigt skönt och lyxigt.
Där inne fick jag byta om till en vit lång nattskjorta och morgonrock, bara trosor under.

Efter någon minut kom Angelica och hämtade mig för att stämma av med implantat, rita och fota.
Efter det fick jag pröva en sportbh som satt såå tajt. Jag tänkte att det här kommer aldrig gå! Den fick jag rulla ner på magen. Den skulle dras upp efter op sen.
Sist in var en narkosläkare som ställde lite hälsofrågor.
Låter som att det var ett väldigt spring och tempo men det var det inte. De kom pö om pö och var alla väldigt lugna och proffsiga.
Sen tyckte jag att min sambo kunde åka hem (tråkigt för honom att sitta där tänkte jag) så kunde jag ringa honom om jag behövde honom efter op.
Sen började ca 2 timmars väntande. Fy fan vad hjärnspökena satte igång igen alltså! Till slut tittade jag på Netflix och då kunde jag slappna av helt och försvinna in i serier.

När sen narkossköterskan kom och hämtade mig blev jag genast nervös igen. Men hon var lugn och berättade allt hon gjorde.
På britsen var det varmt och skönt och jag fick några typ benvärmare. De satte elektroder, syresättningsmätare och infart. Genom infarten fick narkosmedel som stack, nöp och kändes obehagligt upp i armen, axeln och bröstet. Sen kom masken och dom frågade om jag kände mig trött. Jag gjorde tummen upp och sa jag är borta nu, sen slocknade jag.

Jag minns att jag såg några fötter i en annan säng under uppvaket.
Nästa jag minns är att jag är i mitt rum igen. Någon pratar med mig, Jag får vatten och nyponsoppa. Skriver till nära o kära att allt gick bra. Har svårt att hålla ögonen öppna. Slumrar till mest hela tiden Ringer massa sjuka samtal till familjen och sambon. Så hög på morfin :p
Sen får jag en jättefin bricka med macka, yoghurt, te och choklad. Jag tryckte i mig allt, Jag var dödshungrig!
Jag fick hjälp att gå på toa, det var snurrigt men gick bra. Jag fick hjälp av en sköterska till och från toaletten.

Jag tror att jag stannade till 18.00 ca. Jag hade ingen tidsuppfattning efter op. Jag vet inte om det är länge men jag bara sov vilket var väldigt skönt med tanke på att det inte varit mycket sömn med tvillingar på 2 år hemma.

Jag har varit orolig för både psykiska och det fysiska. Helt i onödan har det visat sig nu. Jag mår jättebra, inga hemska tankar, Jag är bara glad. Fysiskt så ja, det känns. Ett tryck över hela bröstet och lite mer i bröstvecken under. Som en ordentlig jävla träningsvärk med lite strålande hugg i vissa rörelser.
Utseendemässigt är jag också hur nöjd som helst! Kanske att jag skulle tagit lite större med tanke på att mycket är svullnad. Men! Man blir ju blind, målet var ju ändå relativt naturliga.

Jag kan varmt rekommendera Akademikliniken och Angelica Hagelberg. Trevliga, lugna, kunniga och professionella.