Bröstförstoring maj 2018 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Livosa

Här ligger jag, klockan är över 02 och jag kan inte sova. När tiden finns kanske man skulle passa på att dela med sif av sin op besättelse, kanske att den kan hjälpa någon, som så många andras berättelser hjälpte mig.

Vi började hemma med många dagar av konstant oro och ångest, svårt att sätta fingret på vad. Fastan börjades kl. 00.00 och 06.30 gick bilen hemifrån med min bästa vän som sällskap. Jag började bli rejält hungrig och fick huvudvärk när vi infann oss på plats planerat kl 11.00.
”Min” (och Peters) sjuksköterska tog emot oss i receptionen och drog snabbt lite allmän info, inget nytt utan allt hade jag redan fyllt i i mina papper som jag hade med mig.
Jag behövde inte vänta länge innan en annan sköterska visade mig till mitt rum. Ett litet rum med säng, bord, toa, tv, stol och en fantastisk utsikt. Allt man behöver med andra ord. Sköterskan fick tillsammans med mig igenom de ppper jag hade fyllt i. Hon sa lugnande att klockan ska jag ringa i så fort jag behöver något, dom är generösa med smärtstillande och vill inte att man ska ha ont i onödan. Vad jag än behövde, mat, dricka, eller hjälp till toan, så var det bara att ringa.

Jag fick ta en dusch med hibiscruben som fanns i pumpen i duschen. Allt utom hår och ansikte skulle tvättas. På med rena underbyxor och strumpor, tofflorn och morgonrock. Jag fick direkt dropp, alvedon, en morgon och lite lugnande i flytande form. Ångesten dämpades ganska snart men visst fanns den där ändå. Jag fick vänta i ca 3 timmar innan det var min tur. En snäll sköterska var inne med jämna mellanrum och uppdaterade mig om läget. 30 min innan det var min tur kopplade dom bort droppet och jag fick gå och kissa. Ca kl 14 var det dax. Rejält nervös och lite snurrig i bollen, der var der lugnande sa sköterskan. Jag fick gå i mina tofflornoch rocken till Peters rum där han snabbt ritade och fotade i olika vinklar. Jag var nervös och sa det till honom också. Jag frågade hobom bl.a. om man har svårt att andas när man vaknade (i.o.m.) trycket efteråt och han svarade ”absolut inte” det kändes lugnande.
Han följer mig visare till op salen där jag möter en yngre sköterska och en äldre man. Hon håller lite lugnande om mig, jag får stiga ur tofflorna och lägga mig på britsen. Set spelas fin musik, allt är avslappnat, ljust och utsikten är heeelt fantastiskt. Det kändes mer som ett spa än en op sal. Jag sa att jag var nervös men dom var så trygga i allt dom gjorde. Ut med armarna och rocken la hon öve mig. Kontrollfreak som man är frågade jag direkt vad han gav mig i kanylen. Lugnande av nåt slag och jag blev på en sekund jättesnurrig och började hosta, inte otäckt och inte skönt, der bara snurrade till rejält och jag minns att jag sa att der var första gången jag blev sövd. Han förklarade direkt att man brukade hosta av den medicinen. Sen är det svart. Minns absolut ingenting efter det.

Vaknar på uppvaket och undrar för en sekund vart jag är, en sköterska är där direkt och jag frågar om det är klart, vilket såklart det var! Herregud så fort allt gick. Från att sköterskan hämtade mig tills att jag låg på op bordet så var der max 10 minuter. Man hinner inte tänka utan man följer instruktioner sen pang bom så vaknar du.

Något jag inte var beredd på var att det skulle kännas så svårt att vakna och komma igång från der att man var sövd. Jag var rädd för trycket och visss smärta. Direkt efter op var inte trycket värre än en tight bh, inte heller var smärtan ett dugg jobbig! På en skala 1-10 ligger jag på mellan 1-2.

Jag var supertrött men kroppen var det ändå inte så hag hade svårt att sova och slumrade istället kortare stunder på 20-30 minuter emellanåt. Som känslan när man är så trött att man inte klarar att hålla ögonen öppna.
Detta höll i sig mest hela eftermiddagen. Jag sluddrade och var som en öken i munnen. En timme efter uppvaket fick jag äta och jag åt både mat och lite choklad. Jag har lätt för arr bli åksjuk så jag fick dubbel dos innan narkosen och den har hjälpt, 0 på skalan för illamående under hela tiden!
Nångång under kvällen sätts dropp med alvedon. Jag mår oförskämt bra och sitte uppe och äter, rör mig ganska obehindrat och har klätt på mig kläder för att kolla läget ute på terassen.

Dr Cosmo kommer ca 19.00 och tycker att jag är för pigg för mitt eget bästa haha. Jag borde vara sängliggande och inte vara uppe och påklädd. Allt med glimten i ögat. Han rättar till bygeln och kollar så bandet sitter bra (en av sköterskorna lättade på det tidigare på kvällen) allt så bra ut och op hade fått fint resultat utan blödning och implantat som hade gått in väldigt fint. Droppet togs strax efter bort.
Efter det tog vi lite luft ute och vädret var så skönt. Man är så nöjd att man fixat allt detta och allt går så himla bra mot vad man hade förväntat sig.
Fram på kvällen börjar jag piggna på mig och behöver inte längre sova emellanåt. Min vän lämnar mig ca kl. 20.00 och vid 21.45 får jag alvedon och morfin inför natten. Hon kollar vad jag vill ha till frukost och informerar att dom kommer med medicin vid 02 och med frukost vid 06.

Något annat jag hade missat var att man kan få in luft under huden under bröstet. Der blir lite svullen med Peter sa att det är ofarligt och kommer försvinna. Det är lite otäckt när man trycker där då man känner hur luften liksom flyttar runt.
Smärtan blir något värre under natten men ligger bara på 2-3 på skalan till 10. Alltså inte alls farligt. Tortyrbhn känns som jag kan leva med och smärtan är mer som väldig träningsvärk. Som om man har varit sjuk och sängliggandes i många dagar och har ont i ryggen. Under natten känner jag skillnad att brösten är mer spända, svullna och ömma. Det svider lite i armhålorna där snitten är.
Som har förberett mig på att morgondagen kan vara lite jobbigare. Jag har varit orolig för hur jag ska ta mig i och ur sängen men det är inga problem. Lite smärta när man spänner musklerna men helt okej.

Allt är individuellt men jag mår jättebra, är fantastiskt nöjd (av der jag kan se nu) och hade jag vetat allt detta innan så hade jag besparat mig själv aå många dagar av oro och min familj från en liten argebigga! Haha