Vad är det som gör att du ångrar dig tror du? Var operationen genomtänkt eller ganska spontan? ... du ska inte skämmas för något vill jag säga. ?

Ta det lugnt och sitt i båten! Klart det känns främmande, du har ju levt hela livet fram tills nu utan implantat i kroppen. Ge det minst sex månader innan du tar ställning, det tar tid mentalt att känna sig hemma i de nya brösten. Det är ju på sätt och vis en helt ny kroppsdel som du fått, även om själva operationen går fort så handlar ju läkningen lika mycket om det fysiska som det psykiska. Så mitt råd är att inte tänka och analysera för mycket, lev livet så vanligt som du kan och låt det ta lite tid. Sköt om dig!

Jag är inne på Snöflingas resonemang. Ge dig själv en tankepaus, för just nu kan du ändå inte göra något - det är för mycket risker med att direkt ge sig in och operera igen för att man ska göra det om det inte finns medicinska skäl. 

Ha också med dig att nedstämdhet är en vanlig bieffekt av ett ingrepp, det verkar vara något fysiologiskt mer än mentalt, men det  KÄNNS ju mentalt och man undrar om man gjort nåt dumt eftersom man mår som man gör. Och helt nybakade bröstr är oftast inte så fina som de blir sen och de gör ont och känns som aliens, så det är inte konstigt om du nojar när du inte var helt beredd på allt detta.

Men ge dig som sagt "lov att inte bestämma dig för vad du tycker" än, lämna det liksom öppet och fokusera på resten av ditt liv och vänta in att bli återställd bara. Sen kan du se ur det känns. Det är inte alls omöjligt att ta ut implantaten igen och många blir nöjda efteråt också, men om du nu vet med dig att du är lite väl spontan ibland, så bestäm dig för att det här ska du ha tänkt igenom ordentligt - så det blir rätt beslut för just dig.