Bröstförstoring apr 2019 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - TyTy

Här kommer en sammanfattning av min operationsdag (samt info om tiden efter), som verkligen var en fantastisk upplevelse för mig! Kom in till kliniken lite innan 09.15 och blev snabbt visad till mitt rum, som jag fick ha för mig själv. Fick byta om till trosor, morgonrock och tofflor och hänga in mina kläder och väska i garderoben. En stund senare kom Örjan och vi pratade lite kring storlek. Eftersom jag hade börjat vela mellan två olika profiler tyckte han att jag borde prova implantat på hans kontor igen och diskutera utifrån det, det tyckte jag var väldigt bra av honom, var själv inställd på att bara diskutera det muntligen. Han skulle hämta mig lite senare eftersom han skulle in och operera emellan, så jag fick vänta lite på rummet. Under tiden kom en sköterska och satte infarten, jag fick välja vart och hon var jätteduktig. Så efter det kände jag att det värsta var över haha, hade varit lite nervös för just nålsticket, larvig som jag är =)

Efter ytterligare en stund kom sköterskan och berättade att nattpersonalen blivit sjuk och att de inte lyckades ersätta henne. Därför fick man välja på att skjuta upp operationen eller åka hem efter operationen om det gick att ordna. Kändes lite snopet eftersom jag tyckte det var en sån fördel att få sova över men de förklarade också att det ju är en ren bekvämlighetsgrej trots allt, lite lyx bara. Så pratade med sambon som såg till att vara standby från 14.30. Innan 11.00 nångång kom Örjan tillbaka och vi gick till hans kontor. Vi provade implantat och diskuterade utifrån mina förutsättningar och landade i 400 HP på höger bröst och 425 HP på vänster, de var lite olika stora. Berättade även mina önskemål om bröstvårtornas placering i förhållande till över-/underpool och han ritade sina markeringar utefter det. Sedan följde han mig tillbaka till mitt rum och sa att det strax skulle bli min tur att opereras, tydligen var vi totalt 8 personer som skulle opereras den dagen, en "lugn dag" enligt Örjan haha!

Efter en stund på rummet kom den kvinnliga narkosläkaren in till mig, så underbar! Ställde frågor om min hälsa och vilka läkemedel jag tar samt gav mig tabletter att svälja, lite smärtstillande i förebyggande syfte. Sedan följde hon mig mig till operationssalen. Både narkosläkaren och operationssköterskan var världens tryggaste och gulligaste. Allt kändes lugnt och väl förberett i salen. Och de var så avslappnade! Strök mig på kinden och armen och pratade lugnt och positivt medan de fixade med slangar till infarten, berättade vad som skulle hända och hur det skulle kännas och sedan sövde mig. Och just det där med att bli sövd, det är ju som att trycka på en knapp så vaknar man igen. Jag hinner inte ens registrera att jag somnar. Att jag ens börjar bli trött. Ena sekunden är man i salen med syrgasmasken mot ansiktet och nästa på uppvaket. Så. Himla. Häftigt!

På uppvaket blev jag pigg rätt fort tydligen, jag låg och pratade så mycket att sköterskan till slut sa "men du är ju jättepigg!" så blev flyttad till mitt rum och fick macka, cola och vatten efter bara några minuter. Var så jäkla törstig! Drack tre stora glas vatten utöver colan innan jag åkte hem vid 15. Då hade jag och en annan nyopererad tjej hunnit slappa och småprata en bra stund på varandras rum vilket var toppen mot tristessen! Vi var båda väldigt pigga och det var inga problem att vara uppe och gå alls. Bad om en extra morfintablett innan hemgång då jag började må lite sämre, svårt att sätta på fingret på exakt hur för var ju lite groggy, men mådde lite illa, det gick dock över på 10-15 minuter. Innan jag gick hem fick jag infarten bortplockad, sköterskan visade mig ett par stretchövningar att göra och jag fick en tejprulle med mig för om jag behöver bättra på tejpen innan återbesöket. Bokade återbesök i receptionen på vägen ut och hämtade ut recepten på apoteket tvärs över gatan från kliniken, väldigt smidigt!

Kände mig lite småfull och trött resten av dagen. Ställde klockan för att ta tabletterna i tid men var jag bara still gjorde det inte ont. Bara ett lätt tryck. Med tanke på att jag hörde folk i korridoren utanför mitt rum som grät så var jag positivt överraskad, kom ihåg att det är väldigt individuellt hur man upplever smärtan de första dagarna!

Natten gick också över förväntan. Låg på rygg och inte uppbullad eftersom jag har en sambo som kan hjälpa mig upp från liggandes. Var uppe och kissade ett par gånger och när det var dags att fylla på värktabletter märkte jag att brösten svullnat en del så sambon tog något från frysen och la i en handduk som jag somnade med mot bröstet. Nu när jag skriver detta är jag inne på tredje dygnet sedan operationen, det har gått 2 dagar och ca 5 timmar sedan jag vaknade. Har hört att dag 2 och 3 ska vara värst vid bakomplacering och även om det helt klart känns lite mer idag, speciellt i ena bröstet (AKA "Lefty"), så gör det faktiskt inte speciellt ont så länge man tar tabletterna, stretchar och inte använder bröstmusklerna. Alltså, rör på dig med jämna mellanrum, men sitt still och vila i övrigt. Det är när man stelnar som det märks mest, som när jag vaknade idag med bara alvedon i kroppen och legat still i flera timmar. Det släppte dock efter att man börjat röra på sig lite och tagit sina tabeltter. Får ser om det blir värre imorgon eller om man vågar hoppas på att det börjar bli bättre istället, just bröstmusklerna får man ju vara väldigt försiktig med, de gör ont om man försöker använda dem vilket man ju heller inte ska nu första 1-2 veckorna.

Update: Nu har det gått 12 dagar sen min operation. Jag slutade med morfinet efter 4 dagar ungefär. Dag fem hade jag under en halvtimme superont på ena bröstet och fällde ett par tårar då, men det gick över snabbt och på det stora hela så håller jag med om att allt kändes lite mer dag 3-5 för mig men efter det gick det märkbart åt rätt håll. Jag blev piggare, gladare och lite rörligare. Jag tycker man kan skilja på smärta som känns hela tiden i brösten och smärta från bröstmusklerna som kommer när man råkar annvända dem mer än man kanske borde. Jag slutatde med Alvedonen runt dag 8 eftersom jag insåg att jag bara hade ont ibland och inte tycker det var någon vits med att äta alvedon dygnet runt för några minuters smärta här och där. För mig har det främst varit olika delar av mitt vänstra bröst som gör ont då och då (igen, jäkla Lefty!). Lite som att någon håller en eldslåga mot den delen, men det håller inte i sig så länge. Kyla funkar bra mot det mesta, det är mitt bästa tips! Ta nåt ut frysen bara och lägg emot det onda en stund. Utöver det så är min bröstvårtor jättekänsliga och ömma to the touch. Har ingen känsel på underpoolen, vilket ju är vanligt första tiden. Jag tvättar håret som en T-Rex och kan såklart inte lyfta tyngre saker eller lyfta armarna högt än, men det är som det ska och handlar ju om att få läka först.

På det stora hela: Jag förväntade mig att jag skulle ha så ont att jag ville dö, må illa av morfinet och inte klara narkosen något vidare. Istället har de här tolv dagarna varit ljusår bättre än jag trodde, har inte alls haft så ont som jag trodde och när jag tänker på personalen och hur de tog hand om mig på op-dagen känner jag bara kärlek i bröstet, så himla trygg och fin upplevelse trots att det var en operation man gjorde! Nu håller vi tummarna för komplikationsfri läkningsperiod och att brösten trillar ner som de ska under de närmsta veckorna =)

Update:  : Nu har det gått 10 veckor sen min op. Jag skulle nog säga att alla typer av obehag och tillfälliga hugg, stick eller ömma bröstvårtor försvann mellan vecka 5 och 6. Runt 8 veckor började äntligen brösten mjukna lite mer och framförallt sjunka! Foprtfarande långt från klara men just nu känns bara allt roligt och de blir finare och mjukare för varje dag!

Update:  : Nu har det snart gått ett halvår sen min op. Jag spenderar orimligt mycket tid med att titta på min bröst i spegeln. De blir fortfarande bara bättre och bättre och om jag trodde att att det hade blivit mjuka efter 2-3 månader så är det nästan skrattretande vad låga förväntningar jag måste haft. NU är det klämgoa och det känns som de fortfarande blir mjukare, underbart! Kommer knappt ihåg hur jag såg ut innan, det är som att hjärnan nu justerat självbilden och bara raderat den tidigare. De är verkligen mina, passar min kropp perfekt och jag är så nöjd, glad och stolt! =)