Självisk som inte vill ha barn?
Hej alla!
Sorry för ganska OF ämne men detta är ganska tabu bland nästan alla jag känner och vet inte vem jag kan prata med riktigt 
Mina ex och deras mammor har nästintill tjatat på mig om barn sedan jag var 17 ungefär... Och jag känner själv att jag har tvingats växa upp för tidigt när jag har tagit hand om mina syskon, och endel andra svårigheter jag och min familj har haft.
Det är så att jag är uppvuxen med 4 småsyskon och nu har jag 6 syskon... Jag vet alltså hur det är att ta hand om barn...
Båda mina föräldrar börjar knorra direkt när jag försöker förklara att jag funderar på att inte skaffa barn.
Min pojkvän är helt annorlunda än de andra. Han älskar verkligen mig och jag är så lycklig med honom! Och han säger att han inte vill ha barn, kanske nån gång i framtiden men just nu är det de sista han vill. Han gillar knappt barn. Det känns som en lättnad för mig! All press om att jag börjar bli "gammal", måste skaffa barn snart osv har släppt. Jag kan slappna av och tänka på nuet.
En anledning till att jag inte vill ha barn är att jag kan verkligen inte se att det är "värt"... Jag förstår verkligen att andra kvinnor känner att deras barn är hela deras värld! Men jag vill inte känna så, jag vill att min värld ska handla om mig... Och min pojkvän. Vill verkligen inte riskera heller att jag föder ett barn och sen inte kan ta hand om det! Dessutom har jag redan så dåligt självförtroende över min kropp att jag skulle nog gå under med alla hemska saker som kan hända med kroppen... 
Så fort jag hör ett barn skrika får jag verkligen panik, och vill bara springa därifrån. Jag letar instinktivt efter någon annan som kan ta hand om barnet (även min minste lillebror) så att jag kan fly typ. Min mamma förstår inte detta alls... Då hon har fött 6 barn... Jag älskar mina syskon mest i hela världen, men skulle aldrig klarat av att fostra oss!
När jag nämner detta för vänner eller familj är det som att de ser ner på mig liksom, det är fel att inte vilja skaffa barn. Många i min ålder och yngre har fått barn och alla är så stödjande även om det inte var planerat. Men ingen förstår att jag vill leva mitt eget liv... Känns som att jag och min pojkvän är de enda som inte kan tänka sig att torka bajs och spya i flera år
Finns det någon som förstår hur jag menar? Jag har verkligen kännt såhär i ca 10 år nu, så det är inget jag "kommit på" nu..
Spärrad av personliga skäl på egen begäran. Marina
Jag förstår vad du menar! Jag vill inte heller ha barn. Har aldrig känt nån modersinstinkt och gillar inte ens barn. Tycker dom är jobbiga. :P
Varje gång det kommit på tal att jag inte vill ha barn så har jag alltid mötts av tvivel och frågor. "Du kommer att förstå när du väl får barn." Vad dom inte förstår är att jag inte kommer att få barn!! För jag vill inte ha! Men det går inte in i andra kvinnors huvuden att det finns kvinnor som inte vill ha dessa små skrikande klumpar.
Nej, man är absolut inte självisk för att man inte skaffar barn! Det är själviskt av andra att kräva att nån annan ska skaffa barn för deras skull!
Det är din kropp och ditt liv! Och DU ska själv bestämma hur du vill leva! :)
26 år
163 cm
57 kg
Konsultation och operation på Citadellkliniken, Peter Cosmo
Fettsugning av mage/midja.
Bröstförstoring 440hp och 380 mpp.
Före 75 AA
Efter 70 F
Åh vilken lättnad att läsa vad du skriver! TACK!
Precis samma har jag med hört, samtidigt som de sitter där på ett cafe med en unge som aldrig slutar skrika och luktar bajs med en barnvagn de släpar runt på som inte får plats någonstans... För mig känns det som att de glömmer bort sig själva.. Underbart att de vill leva så, men varför förstår de inte att en annan ser det som skräckexempel?
Det är som att "meningen med livet" är allmänt Skaffa Barn. Så är det och så ska det alltid vara!
Men jag ser hellre att meningen med mitt liv, borde väl vara jag?
Spärrad av personliga skäl på egen begäran. Marina
Kanske mammorna är avundsjuka på andra som inte har barn? :D Har dom gått igenom en graviditet, klämt ut en unge stor som en vattenmelon, och tvingats vara uppe på nätterna och amma och byta blöjor, så tycker dom väl att alla andra kvinnor ska tvingas göra det oxå! Haha! ;D
Nej, meningen med livet är inte att leka avelssto! :P Meningen med livet är att man ska njuta av det så länge det varar!
Det finns tillräckligt med ungar i denna värld utan att vi som inte vill ha dem ska tvingas till att föda. :)
Säg åt dem att sköta sitt eget liv istället för att lägga sej i ditt! ;)
26 år
163 cm
57 kg
Konsultation och operation på Citadellkliniken, Peter Cosmo
Fettsugning av mage/midja.
Bröstförstoring 440hp och 380 mpp.
Före 75 AA
Efter 70 F
Jag vill inte heller ha barn och har inte velat sen jag var typ 15 år, alltså i 8 år typ. Du behöver verkligen inte känna dig självisk för alla är inte lika, vilket jag tycker vi har konstaterat för längesen :)
Jag ville heller absolut inte ha barn när jag var 24 år. Du har gott om tid på dig att bestämma dig. Så länge du inte vill ha typ 6 barn själv kan du ju vänta säkert 10 år till om det är så. Och tro mig, mycket hinner hända på den tiden! Och skulle du fortfarande inte vilja så får dina föräldrar och vänner helt enkelt acceptera det. Det är fantastiskt och skitjobbigt att ha barn, det är inte många i din ålder som vet hur jobbigt det faktiskt kan vara ibland, vilket du ju vet pga dina syskon. Desto bättre tänker jag, för om du bestämmer dig för att du vill ha barn i framtiden så vet du vad du ger dig in på!
Lycka till!
Jag har en son som nu är 1 år. Det e verkligen det bästa och finaste jag någonsin gjort. Jag älskar honom djupare än något annat!!!
Men sen har jag ju oxå alltid velat ha barn! O jag vill ha ett till..
Jag tycker absolut att det e upp till var o en om man vill skaffa barn eller ej!!
Vilket e värst liksom: Att skaffa barn bara för att de e typ så det ska va, o så som alla förväntar sig av mej. O se kanske man inte riktigt kan ta hand om barnet o ge den allt det som ett barn faktiskt behöver! Eller att ist. komma fram till att jag vill inte skaffa barn, för jag vet att jag kanske inte kommer kunna ge den allt den behöver.
Många tycker kanske att man är egoistisk som inte skaffar barn. Men jag tycker precis tvärtom. Det e väl snarare egoistiskt o skaffa ett barn som egentligen inte e önskat! Det föds idag alldeles för många barn som inte får den trygghet o kärlek som dem behöver. Det e det värsta som finns!
Tack säger jag för dina ord. För jag är samma sits.
Och jag är trött på att människor höjer ögonbrynen, kollar på mig som jag vore kriminell när jag säger jag inte vill ha barn. Eller får till svar (som känns som ett svar de vill tro på för lugna sig själva) "jo men du kommer ändra dig i framtiden".
Vadå säger jag? Varför ska JAG för jag vet att jag inte vill ha barn ifrågasättas vad jag känner? Varför är det ingen som säger till någon som vet att den vill ha barn i framtiden "jo men du kommer ändra dig och ine vilja ha sen".
Nej för där är det självklart, man ska vilja ha barn.. vill man inte nu så kommer man vilja sen.. punkt slut. Och jag hatar det, sluta säga åt mig vad jag ska känna och vad min framtid kommer att bringa.
Varför skulle jag få ändrade känslor mer säkert än någon annan som säger den vill ha? Ingen kan veta om framtiden, inte ens den som säger den vill ha. Ifrågasätt inte vad man känner och tvinga inte på andra människor att vilja och känna samma sak.
Och bästa kommentaren är "vadå, tycker du inte om barn eller?" haha varför skulle jag ogilla barn? Jag jobbar med barn, jag älskar barn, älskar få va med på positivt sätt utveckla dem. Men jag har inga mammakänslor.. inget jag valt att inte ha precis som någon som vill bli förälder väljer inte att känna det.
Det är en känsla som finns eller ej.
Och detta "du kommer ändra dig i framtiden" jag har hört det sen jag va 16 typ.. men nu jag är 25 snart och jag har fortfarande inga känslor om att vilja bli mamma, skulle det inte ha kommit nu isf? Många runt omkring mg skaffar barn.. det är jättefint och kul för dem, men nej jag känner inte jag vill ha för det.
Jag trivs med mitt liv och jag tänker inte gå emot mina känsor bara för att samhället förväntar sig att jag ska ha barn. Jag känner vad som är rätt för mig oavsett vad andra tycker lixom.
Så.. jag är jävligt trött på höra folk tjafsa emot mig när jag säger jag inte vill ha barn.. herregud bli chockade över värre saker i livet lixom.. jag sa inte att jag är en våldtäktman lixom.
Och kan tilllägga jag har själv många syskon.. 7 helsyskon jag vuxit upp med, är nästa äldst. och jag har jobbat länge med barn så jag vet alla fördela och nackdelar. Hur otroligt ansträngande och jobbigt det kan va samt alla fina stunder, som gör det värt. Jag kan bli oehört varm av att se barnen kasta sig i famnen när föräldrarna kommer och så. Jag kan se lyckan i familjen och tycker det är så jävla fint, ibland så jag blir rörd.. men fortfarande vill jag endå inte ha barn. Som sagt, det är en känsla man inte bestämmer över och inte ska behöva bli påtvingad.
Längd: 163cm
Vikt: 49kg
Bhstorlek innan op. 65F, 500cc egen bröstvävnad
Operation 26 januari 2011.
Citadellkliniken hos Ron Van Raath
Framför muskeln - Perthese High Profile textuerad, 400cc.
Bhstorlek efter op: 65H/I
------
22 juli 2011:
Det e ju just därför det för föds så många barn idag som inte får den trygga uppväxt dem förtjänar. Av erfarenhet så e det e JÄKLA skillnad på att ta hand om ANDRAS barn än o ha ett alldeles eget! Nu vill jag inte att någon ska ta illa upp men många skaffa ju barn o tror att det bara är mys o gos dagarna igenom. Men när bebisen väl kommer så märker dem ju att det inte va så lätt som dem trodde. Det e ju faktiskt den allra största omställningen i ditt liv....att gå från ensam o bara göra vad man vill- till att vara bunden till en annan människa.. För mig är detta underbart o jag älskar att ta hand om min lille o känna att all den kärlek jag ger kommer tillbax!
Jag säger ju jämt till mina yngre syskon att vänta....vänta tills dem verkligen känner att dem e redo. Det finns mycket man ska göra innan, o genom alla dem sakerna man går igenom så märker man kanske tillslut att man vill ha en liten människa att ta hand om. O gör man inte det...så e de HELT OKEJ!!!!! Finns absolut ingen anledning o stressa!
Tack för era svar!! Va skönt att veta att jag inte är ensam!
2barnsmamma och jessietrend: Skönt att ni förstår vad jag menar. Klart att jag inte vet vad jag känner om 10 år, men just nu är jag supersäker. Sålänge jag känner att jag inte skulle klara/orka ta hand om ett barn och ge den en bra uppväxt, och känner att det verkligen inte är värt det. Då kommer jag inte skaffa barn. För både min och barnets skull. Jag vill helt enkelt inte. Jag tycker gott och väl det räcker att ta hand om mina två katter, de är mina bebisar!
Minja: Tack :) Haha! Du har en poäng där!
Mrs V: Du satte verkligen ord på mina tankar :) Håller med precis. Jag förstår inte varför människor inte kan respektera ens vilja? Inte skaffa barn? = Vad är fel på dig? Jo du kommer ändra dig. Bröstförstoring? = Va nöjd med vad du har. Bimbo-varning. Fixat naglarna? = Jag kan öppna den åt dig, så du inte förstör dina fiina naglar.
Listan fortsätter!! Man borde ju särskilt respektera att du vet vad du vill, när du både vuxit upp med många syskon och arbetar med barn... Du om någon vet ju vad det innebär att skaffa barn. Men det sitter så inpräglat i samhällets hjärna att man ska gifta sig och föda barn. Sen ska dina barn gifta sig och föda barn.. osv..
Jag kommer verkligen inte sätta ett liv till världen utan att vilja det 100%. Som ni säger, det finns ju massor av barn redan haha! Så just nu ska jag fokusera enbart på mig och min pojkvän. Och på nya boobies i augusti
hihi
Spärrad av personliga skäl på egen begäran. Marina
Jag känner exakt samma som du, och har fått höra precis det du har.
Jag föredrar sambo, hund och häst. Det räcker gott och väl :P
25 år, 164 cm, 62 kg. 2008- 270 cc, anatomiska bakom muskeln Viktoriakliniken, Charles Randqvist Kapsel och missnöjd 2010- 400 cc, runda bakom muskeln Carl-Johan Gustafson 2014- Byte till 500/550 cc. Carl-Johan Gustafson Botox-junkie.