Annons

Bröstförstoring apr 2017 - Nordiska Kliniken - Stockholm Mattias Elmér - hope77

Bild för hope77
hope77

3 barn, 39år, 162cm, 56kg
Bröstförstoring
20170318 Konsultation på Nordiska Kliniken, Mattias Elmér
20170425 Operation, Motiva Ergonomix 450cc
Stl innan op: 70B
Stl efter op: 65E

Behandling: 
Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
tisdag, 25 april, 2017

Det har gått tre dagar sedan min operation och jag kan inte riktigt ta in att jag faktiskt har gjort det. Beslutet att operera mig tog jag för många år sedan, när jag väntade mitt första barn. På den tiden var jag nöjd med mina bröst, ett par i storlek 70C, men visste att efter amning fanns det en överhängande risk att jag skulle komma att se ut som min mamma, mostrar och mormor gjorde efter att de hade haft sina amningsperioder. Blir det taxöron, ja då var det bara operation som gällde!

Efter tre barn och med en karriär som innebar att jag hade svårt att hitta det "perfekta" tillfället för att vara borta pga av boobsläkning, inser jag att det är nu eller aldrig. Jag vill inte skjuta upp på det längre. Med en konsultation på Nordiska Kliniken och Mattias Elmér i mars och operation ungefär en månad senare planerade jag in det som vilket annat jobbmöte som helst.

Dagen innan operation hämtade jag ut mina mediciner på apoteket och blev uppringd av en sjuksköterska som gick igenom det praktiska med mig inför operationen. På kvällen tvättade jag mig (hår och ansikte också) i Descutan och gick och lade mig i rena nattkläder och nybäddad säng. Min operationstid var på eftermiddagen, vilket innebar att jag kunde få i mig lite frukost innan det var dags för fasta; vatten, te, kaffe och absolut inga mjölkprodukter. När barnen hade gått till skolan, tog jag den andra descutanduschen.

Jag kom in till kliniken 30 min innan avtalad tid, precis enligt instruktionen. Fick dock veta att de var efter i operationsschemat och att jag skulle behöva vänta ca 1-1,5 timma innan det blev min tur, men blev visad till ett omklädningsrum där jag kunde sitta och läsa och ta det lugnt.

Mattias, som var min kirurg, kom in efter en stund och meddelade att det var dags att ta bilder och rita lite på mig. Vi gick till hans mottagningsrum och pratade om storleken som vi kom fram till på konsultationen, 450CC, fortfarande kändes bra. Jag sa att bara det ger den visuella effekten (på konsultationen hade jag visat bilder på en tjej som jag följde på instagram) som jag ville ha då var jag nöjd. Han trodde fortfarande att det var rätt storlek för mig och med det sagt var det dags att ta ett gäng förebilder. Efter fotograferingen ritades och mättes det på mig, allt för att få ett så jämnt slutresultat som möjligt. Mattias kom fram till att vänsterbröstet hade aningens mer häng än det högra, detta skulle han rätta till.

Efter förberedelserna fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet och invänta min tur. Sjuksköterskan kom då och då in för att kolla läget, vid sista kollen hade hon med sig två alvedon och en tablett med antibiotika. Jag svalde dessa och efter ytterligare 15-20 minuters väntan kom narkosläkaren. Vi pratade om vad som kommer att hända och han försäkrade mig om att han ska göra sitt yttersta för att jag ska känna så lite obehag som möjligt. Han berättade också om risken med att må illa, att detta skulle motverkas genom att en medicin mot illamående skulle injiceras i samband med övrig narkos. Men trots att motmedicin mot illamående ges, finns det de som ändå upplever illamående vid uppvaket. En risk han ville att jag skulle känna till.

Vi gick till operationssal nr2. Jag fick ta av mig tofflorna och lägga mig på britsen med morgonrocken som täcke. Högerarmen fick sig ett stick, där skulle narkoscocktail in, i vänsterarmen togs det blodtryck. Mattias kom och hejade och sa att nu var det dags! Ovanför mig hade jag plötsligt en syrgasmask som jag skulle andas i och en kort stund senare somnade jag. Allt detta gick fort och det märktes att all personal har rutin på det de gör, det fanns helt enkelt inget utrymme för att vara orolig.

På uppvaket blev jag väckt av en sköterska. Jag kände att det spände över brösten, men hade inte ont, man hade satt på mig en sportbh och ett bröstband. Sköterskan hjälpte mig att sätta mig upp, hon sa att när jag är hemma sedan är det bra om jag försöker hålla mig i upprätt position så mycket som möjligt för att minska på svullnaden. Mattias kom in efter någon minut och berättade att allt hade gått bra, inga komplikationer eller annorlunda roligheter hade uppstått. Han berättade också att jag behövde ganska mycket narkos för att somna och att jag sedan var lite svårväckt.

Sköterskan kom med en bricka med smörgås, blåbärssoppa, kaffe och en chokladbit. Jag åt upp precis allting - fasta är inte min grej.

Jag kände inget illamående (min uppvakskompis gjorde däremot det, bakom skynket kunde jag höra hur hon gång på gång behövde spy) och fick efter en stund gå och kissa. Då även det kunde checkas av kunde jag ringa på maken som skulle komma och hämta mig.

Och så här på min tredje dag kan jag sammanfatta tiden hit enligt följande: Första dagen kändes brösten som när mjölken rinner till när man börjar amma - inte skönt men hanterbart (blev även uppringd av en sköterska som ville höra hur det gick för mig). Andra dagen var jag mer orörlig, jag kände mig väldig svullen och passade medicintiderna noga. Upptäckte ett prasslande ljud om jag tryckte vid armvecken och området runt nyckelbenen, som om jag hade cellofanpapper under huden. I dag känns det som om svullnaden har gått ned litet och det gör heller inte lika ont, men har bestämt mig för att inte låtsas vara en superhjälte utan tar mina tabletter.

Även om jag ännu inte har sett resultatet (jag ska försöka vänta till återbesöket) är jag glad att jag till slut gjorde operationen och återskapade den bild jag har av mig själv.

2017, augusti 26 - 19:29
hannam
Bild för hannam
 Offline
Senast sedd: 1 år 1 månad sedan
Silver
Medlem: 2017-08-16 20:28

Vad kul att läsa att du hade en bra upplevelse, jag har tänkt göra min operation på samma klinik :)

Annons
Annons

Nya operationsberättelser

Annons