Annons

Bröstförstoring nov 2019 - Art Clinic - Jönköping Hans Vintertun - Some

Bild för Some
Some

So.me
1 barn, 46 år , 172 cm, 63 kg

Bröstförstoring
Konsultation 14/10 Hans Vintertun, Art Clinic, Jönköping
Op 14/11 Hans Vintertun, Art Clinic
360/380 cc demi delvis bakom bröstmuskeln
Strl före op:75B
Strl efter op: Vet ej

Behandling: 
Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
torsdag, 14 november, 2019

Hej Jag läste så många op-berättelser inför min op för att på något sätt förbereda mig på vad jag kunde vänta mig. Så nu bjuder jag på min erfarenhet. Jag jobbad över kvällen innan, oplanerat, och det var stressigt värre att komma hem trött och sliten och veta att jag skulle upp i ottan igen. Men jag hann inte noja innan i massor, så kanske det var bra ändå. Det blev min andra dusch och sen godnatt. Sov bra konstigt nog. Klockan ringde kl 03.40 för en sista dusch och sen två timmars bilkörning på morgonkvisten. Trött och lite sliten såg jag fram emot att bli mottagen och att få ligga och blunda lite på op-bordet...överlevnadstanke!! Så nervositeten över narkos trycktes bort på nåt sätt. Jag anlände 6.45. Skulle va där kl 7. Blev visad av receptionisten till väntrummet. Hann knappt få ner rumpan på stolen innan jag blev uppropad av en sköterska som var jättetrevlig. Hon sa nu är du min tills du skrivs ut. Det kändes så tryggt att någon tog över rodret så att säga. Och för mig att bara följa. Fick byta om omgående och informerades att jag var först ut till op. Så blev det lite jobbigt. Shit liksom. Men glad ändå att man slapp tänka så mycket. Bara göra. Hängde in min väska och jacka i ett låsbart skåp och precis bredvid i ett rum fick jag byta om till strumpor och vit skjorta som var mjuk och skön. Och blåa plastöverdrag över strumporna. Låste in kläderna men fick ta med telefon in i uppvaket, som även var förberedelserum och där jag fick min säng inför op. Fick en infart i handen, helt ok känsla, lite svid bara, och tabletter. Både morfin, nån lullighets-tablett och antibiotika och cortison. Sen var det direkt in till läkaren för att rita, fota och lite förberedande prat. Men det gick så fort och lätt allt. Jag kände mig väldigt bra och förväntansfull på nåt vis i detta skede. Och jag har lätt för att oroa mig ska ni veta och gillar när jag har kontroll. Däremot kändes allt proffsigt och bemötandet var betryggande. Tror det var därför att man har bra upplevelser. Jag fick ligga en stund i sängen igen. Det var så skönt som att snooza litegrann. Sen kom narkossköterska/ läkare, osäker där, men även hon väldigt trygg. Jag fick kliva ur sängen på med plastskydden igen och traska med henne in i op-sal. Då kom lite nerver. Fick lägga mig på den smala britsen. Alltså allt gick verkligen fort. Det var några personer där men allt fokus var på hon som pratade med mig. Jag fick ta av mig men fick ett täcka direkt att skyla mig med, men jag tänkte inte så då. Jag sa vad är det? Typiskt mig, öööh...hon sa att det var för det kunde kännas skönt att ha...ja.... det var det ju för det var lite svalt i rummet och skönt när man bara stod i trosor den lilla stunden när man klev upp på britsen. Men uppe på den smala britsen, då kom nerverna och jag började undra om jag nu skulle få panik. Jag som lyckats hålla mig lugn hittills. Jag andades medvetet lugnt och försökte intala mig att bara åka med i det som händer. De satte elektroder och de förklarade vad de gjorde. Det gick fort det också, effektivt typ. Då frågar jag världens dummaste fråga och få världens mest självklara svar ”är det normalt att vara nervös?” (smarta jag) ”jadå det är det”. Suck. Ja ja men tror bara att jag behövde nån bekräftelse och ett lugnade ord som på nåt sätt hjälpte, det men jag tänkte också att HUR ska jag somna. Det kändes inte som att jag skulle kunna sova alls. Försökte tänka på att det var skönt på britsen och så. Fick lite syrgas och tyckte det var lite läskigt med masken, men det gick bra att andas och det lugnade mig. Så frågade jag hur det känns i insomningsläget. Så sa hon det blir lite snurrigt och det är bara att följa med i det. Den förklaringen kändes som en instruktion och något konkret att fokusera på. Så sa hon att du andas först syrgas i masken en stund, sen öppnar jag för narkos i armen. Du kommer känna en kylande känsla och som följer upp i armen och sen tar det 30 sekunder ungefär. Jag hann tänka 30 sekunder är rätt länge ändå. Sen sa hon nu öppnar jag och då var det lite läskigt. Som point of no return typ. Som att fram tills dess kunde jag avbryta. Som om man hade gjort det...;)... knappast kanske....men jag hann tänka att ok nu händer det. Jag vet inte hur när eller alls att jag somnade. Det är fortfarande en gåta hur man verkligen bara är väck. Inte ett minne förrän jag hör en röst som säger mitt namn två gånger. Jag tror först att det är min man som försöker väcka mig. Får en tanke att ”fan jag har försovit mig” jag ska ju till op.... shit liksom. Men sen, vänta, det är en kvinnoröst. Nästa tanke är att ”å nej jag drömmer om operationen och det är snart dags att vakna och åka. Jag ser hur jag ligger i sjukhusmiljö och tror för en kort sekund att det är en sån där verklighetsdröm som man måste intala sig om är en dröm typ. Men sen går det upp för mig, hur overkligt det än kändes ”jag är klar”...!!!!!!..... Det är över och jag är vaken. Jag ör här. JAG LEVER!!! En av mina farhågor var att man inte tålde narkos och inte skulle vakna. En tanke jag försökte hålla långt borta från mig. Men det första sms till min man var Jag dog inte.... eller rättare sagt ”har dog onts” gick svårt att stava, men jag hade lovat att höra av mig så fort det bara gick, och det var ett livstecken dock!!! Hahha!! Jag tog en bild och skickade med. Men sekunderna innan när jag blev väckt och när jag först fattade att jag var klar lyfte sköterskan på täcket och sa kolla, för jag frågade lite omtöcknad ”är jag klar?” Herregud, brösten var där. Den känslan går inte att beskriva. Jag kände lite lätt på ovansidan på de båda knallhårda tuttarna och liksom bara ”aaaaa” typ.... Jag mådde HUR bra som helst. Verkligen toppen inte yr, inte illamående. Helt jädra lycklig. Väldigt behaglig känsla i sängen. Varmt. Skönt. Fick kaffe med en gång och det var såå såååå gott och smörgås. Njutning. Lyckokänsla. Asså toppen bara. Funderade på hur behaglig narkosen varit. Liksom typ söv mig igen, så jädra skönt!! Alltså verkligen. Och stunden innan och efter var väldigt fin också. Man blir ompysslad och mår fint. Varma människor runt sig. En tipp topp upplevelse. Det låg fler nyopererade i samma rum med skärmar mellan. Man hörde lite röster. Jag var pigg men passade på att bara softa lite. Sov inte direkt, men skönt ligga där och njuta av att det var klart! Herregud!! Jag gjorde det!!!!! Var upp på benen väldigt kort efter och kände mig pigg klarvaken och stadig. Gick på toa och kissade. Det är tydligen det de kollar att det funkar. Jag hade inte ont då. Kunde röra mina armar bra. Under eftermiddag och kväll ökade smärtan och spändheten i takt med att resten av läkemedlen från morgonen släppte. Fyllde på med alvedon och lite annat som tog bort topparna. Allmäntillståndet var bra, men öm, fast helt okej. Klart man är öm, men kunde röra armarna rätt ok även på kvällen. Tonårspojkarna hemma fattar inget. Har inte berättat. Jag lyckades vara som vanligt. Och det var superskönt. Ingen svag röst eller seg. När jag skriver det här är det precis 24 timmar efter op och jag mår bra. Överkörd över brösten, visst, som är som hårda svullna klot men känslan är fortfarande lite wow efter op! Jag gjorde det! Och att det nu är gjort. Det man så intensivt tänkt på i några veckor innan. Ont, ja. Hanterbart, absolut!! I mitt tycke gör det inte mer ont än att man kan ta sig fram och hitta lite knep för hur man kompenserar rörelser som innefattar bröstmusklerna. Är jag helt still i sängen har jag inte ont alls, bara spänd. Helt klar i huvudet och allmäntillstånd i topp! Mysigt i sängen. Chillar. Passa på att njuta typ. Snart är det jobb igen lite som att vara sjuk, men må bra typ!! Kan kamma mig själv. Kunde klä på mig vid tröja på egen hand. Kan gå på toa och fixa byxor upp o ner på egen hand osv osv. Elefanten sitter väl på bröstet, den som man hört om :) men över förväntan bra ändå. Vi ska se dag två och tre, men har gott hopp. Hoppas min berättelse kan stilla någons nerver och ge en bild av att det är helt ok! Jag la in 380 cc demi profil bakom muskel btw. Just nu är det helt klart stora och fylliga, men med en vid svart tröja ser man det inte om man nu vill dölja det (för barn o kollegor etc om man inte vill avslöja vad man gjort) Jag är glad att jag tog detta beslut att fylla på mina bröst med lite material. Tänk att gå med linne sen utan massa puff i bh:n. Och trekantsbikini!!! Ser fram emot detta. Och de kommer se naturliga ut, det kan man nog tro på redan nu!!!

2019, november 17 - 20:31
Catbob
Bild för Catbob
 Offline
Senast sedd: 1 tim 53 min sedan
Silver
Medlem: 2019-02-03 10:43

Vilken härlig berättelse!! Hoppas du återhämtar dig snabbt! :)

Annons
Annons

Nya operationsberättelser

Annons