Bröstförstoring (implantat) 20150323 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo

Då var det dags för mig att berätta om dagen med stort D. Jag och min väninna tog tåget till Landskrona tidigt på måndagmorgonen. Första gången på länge som jag reste osminkad. På resan pillade vi ut alla piercingar och jag var trött då jag inte fått dricka mitt morgonkaffe (valde te istället som enda dryck på morgonen). Tom i magen men väldigt förväntansfull satte vi oss i taxin i Landskrona och åkte till Citadellkliniken som såg så vackert ut och låg precis vid vattnet. Otroligt lyxig klinik och jag kände mig väl omhändertagen från att jag klev in i entren tills jag gick ut igen.
Vi var lite tidiga så vi fick sätta oss ner och vänta men snart kom en trevlig sköterska och hämtade oss och visade in oss i mitt rum. Hon visade vart morgonrocken hängde, tofflor, strumpor samt bad mig gå och duscha med specialtvål och visade mig duschrummet. Allting var otroligt fräscht överallt och underbar sköterska.
Efter duschen visade sköterskan mig mediciner jag skulle ta samt en liten shot som jag kunde ta om jag ville mot nervositet. Jag kände mig dock rätt lugn men efter en stunds väntan så tog jag den ändå för började känna mig nervös ändå. Kände mig ändå i trygga händer. Jag duschade, bytte om och väntade. Jag fick även pröva tortyr-bhn och var sköterskan gav mig först 70E men jag tyckte inte den satt så hårt så då testade vi 65E. Nu på efterhand hade nog 70E funkat men jag kände ändå att "hellre tajt och rätt än för slappt och fel". Ville inte riskera att bhn flyttar sig utan den får sitta hårt så det blir rätt. Min väninna blev visad sitt rum i en annan del av kliniken där gäster fick sova och kom sedan tillbaka till mitt rum. och strax därefter blev det min tur att opereras. Jag fick följa med sköterskan till ett rum där Peter Cosmo väntade. Han var mycket trevligare denna gången än på konsultationen men han gav ett lika seriöst och professionellt intryck som sist. Jag fick ställa mig mot en vägg, han tog kort i olika vinklar och sen målade han på mig och vi talade om storleken. Cosmo lugnade min oro med att återigen säga att jag hade goda förutsättningar och perfekt utgångsläge och allt skulle bli bra.
Sedan följde jag med honom till operationssalen där två goa narkosläkare väntade på mig. Då blev jag väldigt nervös och tänkte för en sekund "vad fan håller jag på med". Men de lugnade min oro genom att kommentera mina tatueringar och ge komplimanger och sedan låg jag på operationsbordet och fick en syrgasmask att andas i. Allt gick så fort tycker jag nu i efterhand. Men snart skulle jag somna och sova gott sa de och poff så var jag borta.
Jag vaknade sedan av att någon sa något, minns inte vad, och strök sin hand på min arm lugnande. Jag var så yr, drömde nåt konstigt och började mumla och yra om kvinnor, kropp och längtan efter bröst. Jag har ingen aning om någon ens hörde vad jag sa eller om jag ens pratade. Minnet sviker haha! Men jag låg en stund på "uppvaket" innan de körde in mig på mitt rum. Jag var fortfarande yr men fick smärtstillande och det kändes verkligen som att 3 elefanter ställt sig på min bröstkorg. Jag hade svårt att andas kändes det som men sköterskan lugnade mig med att det var en vanlig känsla och inget att oroa sig över.
Jag låg då ner i sängen och det värkte så mycket, tryckte mot bröstet och jag kunde inte sova. Eller så sov jag stundvis men vaknade upp i smärta och ringde på sköterskan som kom direkt. Jag gnällde över smärtan och då sa hon att jag ska få morfin men de hade väntat med detta då jag nämnt att jag lätt mår illa och har kräkts av morfin tidigare. (!!) Det var väl bra iofs men inte konstigt jag hade ont UTAN morfin. Men jag fick iaf det direkt men det hjälpte inte så mycket alls. Men då föreslog sköterskan att jag skulle få höja upp ryggstödet i sängen och genast kändes det bättre. Puh! Äntligen piggnade jag även till så det var nog en kombination av morfin samt att ställningen ändrades. Det var hemskt att ligga på rygg och det klarar jag inte av helt nu heller (2 dygn senare).
Därefter vilade jag en stund innan sköterskan kom in med yoghurt och smörgås och juice. Och min väninna kom in i rummet och fick se resultatet med. Och då kom lyckan, oron och ångest släppte. Kändes ju först så ont och jobbigt att jag fick ångest och tänkte "vad fan har jag gjort". Men när smärtan släppte mer och jag fick i mig lite mat så kom det som en våg av lycka och jag kände försiktigt på brösten och tänkte "Äntligen". Då kom nästan tårarna.
Och storleken kändes stor men ändå liten. Konstig känsla. Men oron för att de skulle bli FÖR stora släppte och det var skönt.
Jag tog lite bilder och skickade till syster och mamma och några vänner som väntade nyfiket.

Därefter blev jag rätt trött, låg ner i sängen hela kvällen tills senare då jag behövde gå på toa. Så ringde på sköterskan och de var alltid väldigt snabba på att komma och hjälpa till. Det var skönt att resa sig lite men när jag gick märkte jag att det bubblade i brösten. Helskumt! Men det var luft som skulle tas upp av kroppen men rätt så obehaglig känsla ändå.
Gick utmärkt att gå på toa själv och jag var förvånad över hur rörlig jag varit nu efter operationen. Redan första dagen kunde jag resa mig själv och lyfta armarna osv. Självklart kände jag mig stel men inte så stel som jag trott.
Sen på kvällen fick jag lite middag och därefter så var jag trött och somnade.
Sov bra tills runt 03-tiden då jag vaknade av att de började smärta i brösten och precis då kom sköterskan in och gav mig en ny morfintablett. Timing!
Sen sov jag gott igen. Och på morgonen väckte sköterskan mig 06.30 med en bricka med frukost som jag valt kvällen innan. Och jag hade gärna sovit längre men det var ändå skönt att få frukost på sängen. Ville dock inte åka hem. Trivdes ju så bra hehe. Men kändes skönt att natten gått bra utan nån större smärta.
Peter Cosmo kollade mina bröst, tyckte det såg bra ut men han hade satt tortyrbh:n någon milimeter för högt på ena bröstet så det rättade han genast till och underströk vikten av att bhn sitter exakt på det svarta strecket och att man är noggrann med detta så brösten formas rätt. (Snacka om nojjigt, har nog kollat bh:n 100 gånger bara idag så den sitter rätt haha)

Sedan blev det hemfärd. Och vi åkte tåg hem och det var inga problem men det kändes lite jobbigt att sitta upp under längre stund. Men hade dock aldrig kunnat åka själv för kunde inte ens stänga en taxidörr själv haha. Så att dra en resväska eller ens bära handväskan var uteslutet.
Men överlag så har jag känt mig väldigt pigg och glad jämfört med vad jag förväntade mig. Kanske för att jag var mentalt inställd på att det skulle vara ett rent helvete. Och det har det inte varit. Jag har fött barn, det var definitivt värre. Men visst är smärtan inte kul men den kändes ändå hanterbar. Och jag har varit rätt rörlig med efteråt. Har ju läst andras berättelser om hur de legat typ i koma 1 vecka men så har det inte varit för mig. Och jag är så glad att jag valde Peter Cosmo och Citadellkliniken för det kändes som man var en prinsessa när man bodde där och de tar verkligen hand om en! Och tryggheten känns ju viktigast.
Så jag kan varmt rekommendera Citadellkliniken och jag känner verkligen att detta varit en positiv och spännande upplevelse med mindre smärta än vad jag trott. Men visst fan gör det ont och visst är det jobbigt. Men den som vill va fin får lida pin ;)