Operationsberättelser

Hej alla! Ja nu är msn hemma och sovit första natten hemma och mår väldigt bra! I tisdags operereades jag i Falköping utav Stefan Modin. Jag kom till kliniken kl 7:30 och blev så bra bemött! Jag fick en sköterska som visade mig runt ( håkan) jätte trevlig kille! Sedan fick jag duscha mig i descutan och ganska snart där efter kom

Söndagen den 4/12 bilade jag och min syster till Umeå för att vara där tidigt på måndag morgon den 5/12 för operation!

Resan gick bra med ömsom regn, ömsom snöstorm.

Vi käkade middag ute och sedan gick vi till hotellet där vi bodde den natten. Jag duschade enligt konstens alla regler med Descutan och lade mig sedan för att sova, vilket var svårt... mycket tankar som snurrade i huvudet.

Gjorde min op 10 okt 2011 och var fruktansvärt nervös veckorna innan op och funderade om jag gjorde rätt, skulle op bli som jag tänkt mig, skulle jag vakna överhuvudtaget o få se mina barn igen?

Då har turen kommit till mig att skriva en operationsberättelse.

Jag hade fått en tid 7.45 den 2maj att vara på kliniken och eftersom jag bor 22mil ifrån kliniken så valde jag att åka ner dagen före. Så den 1maj tog jag bilen ner till Sthlm till mina kusiner. Vi hade pizza och filmkväll med massa godis, perfekt tyckte jag som skulle vara fastande från midnatt sen.

Veckan jag skulle göra min operation var mer än rörig. Min brors flickvän skulle köra mig till sthlm från örebro fram och tillbaka. En kompis som hade gjort en bröstförstoring bara veckan innan tänkte följa med så kunde hon kolla upp så allt var som det skulle. Tänkte då också att min kompis och min brors flickvän (nämner inga namn, vill ha den här sidan ganska privat från vänner & släkt) kunde hålla varandra sällskap medans jag opererades. Men blev en massa missförstånd så min brors flickvän trodde att vi typ utnyttjade henne för skjuts eller liknande. Vilket absolut inte var fallet! Men hon ville inte köra längre, och hittade ingen lösning förutom och åka buss själv fram och tillbaka. Kändes inte alls bra, då jag aldrig åkt själv till Sthlm och nu skulle jag åka själv plus att jag skulle var nyopererad. Men snackade med min bästa vän igen och hon övertalade sin pojkvän att köra oss, han fick såklart en slant, dock av mina föräldrar. Men han hade ju sjukskrivit sig fastän han inte var sjuk, bara för och köra oss så han var värd guld i det läget! Det värsta med det här var att vi löste allting dagen innan min operation, så jag var i stort sett ett nerv vrak. Men så kom den stora dagen! Gick upp hyfsat tidigt och åt en rejäl frulle då man inte får käka 2 h innan operationen. Min vän och hennes pojkvän kom och hämtade mig, då bytte vi bil till mina föräldrars då den är mycket mer bekväm och mer plats i den. Bilresan gick som den skulle och vi kom fram ungefär en timme innan jag skulle opereras. Då gick vi och satte oss på waynes coffe, där dom käkade. Kommer fortfarande ihåg hur hungrig jag var när jag satt och kollade på när de åt. Men men, får man inte äta så får man inte! Efter det gick vi runt lite på stan för och fördriva tiden ett tag. Kände mig ju inte speciellt snygg, hade mjukisar och min brors jätte stora tröja på mig, osminkad och descutan i håret.. Ussh! Men sedan blev klockan 4, så vi tog oss bort till kliniken där vi fick sitta och vänta ett tag. Fick sedan träffa läkaren en snabbis och bytte om till bara morgonrock och trosor. Satt ett tag och läste en tidning i omklädningsrummet och kommer ihåg att jag tänkte "nu är det äntligen dags". Började även bli lite nojig och tänkte att narkosen skulle gå dåligt. Sedan kom narkosläkaren in och berättade lite hur det skulle gå till och så fick jag en kopp med 4-5 tabletter som jag skulle ta innan operationen. Tog tabletterna och gick på toa, sedan tog de mig till operations rummet där jag fick ta av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet. Narkosläkaren satte fast lite grejer och förklarade ännu mer vad som skulle hända. Sedan minns jag bara att han sa "nu kommer du somna". Känslan när jag vaknade måste vara ngt av det konstigaste jag varit med om. För när jag vaknade så kändes det bara som jag stängt och öppnat ögonen igen. Kändes verkligen inte som att man hade sovit i mer än en timme. Jag sover alltid på sidan när jag sover, aldrig på rygg. Så jag var visst väldigt besvärlig när jag vaknade. För jag la mig först på ena sidan men då flyttade läkaren mig så jag låg på rygg igen. Men då rullade jag över till andra sidan så dom försökte få mig och fatta att jag var tvungen att ligga på rygg, var ganska groggy efter narkosen så var väl inte så kvickt tänkt. Hade bara ont i det ena bröstet när jag vaknade så fick mer smärtstillande. Men hade däremot ett sjukt tryck på bröstkorgen, vilket inte var så behagligt. Men kändes bra och äntligen ha ett par bröst! Försökte somna om en stund men det funkade inte. Ringde min kompis och sa att jag ville åka hem, så de kom efter en halvtimme ungefär. Klockan var ungefär 8 på kvällen när vi skulle bege oss hemåt. Fick lite råd och massa piller med mig. Skulle sedan klä på mig vilket inte var det lättaste, så sjuksköterskan hjälpte mig med kläderna. Efter det besvärliga klädbytet så gick vi till bilen, vilket inte gick så snabbt då jag var väldigt stel. Men tog mig iaf dit. Hade tagit med mig min kudde och en filt i bilen, så la mig bekvämt och däckade efter max 5-10 minuter pga av tabletterna jag hade tagit. Sen sov jag hela vägen hem som en stock, de fick tom väcka mig när de skulle lämna av mig. Mina föräldrar tog min väska och allt annat och bar upp. Berättade lite kortfattat vad som hade hänt, sen gick jag och la mig igen! De följande dagarna kom jag knappt ur sängen så fick hjälp med att komma upp. Förutom att mina bröst var blåa så hade jag inga besvär efteråt, eller jag var ju självklart öm och hade ont! Hoppas det var trevlig läsning för er :)