skäms ni över er bröstförstoring?

Kanske för att brösten ändå är privata och anses sexuella och därför vill man inte diskutera dom med kollegor, familj och bekanta fast man inte skäms för sina bröst eller operationen är det ändå sexuell fokus på brösten och det brukar man vilja hålla för sig själv.

Och nej, Jag skäms inte, brukar skojja om att både bröst och naglar matchar, båda är gele! Men alla kan/vill inte vara lika öppna.

På jobbet håller jag det privat förutom nära kollegor, Jag frågar inte om folks bulor i jeansen (penisinjektione rmed fett kanske?), småtuttar (har du förminskat?), tänder (porslinsfasader?) Hår (transplanterat?) etc. Folks kroppar är deras egna

Jag hade aldrig ljugit om det. Samtidigt går jag inte runt och berättar det. Tycker inte det syns att jag har silikon och ingen har frågat mig heller. Jag skulle aldrig skämmas över det heller. det e min kropp, som jag inte är nöjd med då e det min sak om jag vill operera mig för att må lite bättre och få bättre självförtroende. Det e inte folk som ska leva med min kropp utan jag.

Jag skäms inte, nu i sommar när man var på stranden med barnen så glor folk på tuttarna och då spänner man upp dom mer för att visa, har du aldrig sätt tuttar förr???Men man springer inte runt och säger att man har silikon det fattar nog folk själva att man har eller så tror dom: har den lilla tjejen verkligen så stora tuttar för dom ser betydligt större ut i bikini än i vanlig bh ju!Så att skämas för att man är en 4barnsmamma med fin hylla?Nej skämas är det sista man skulle göra!!!Kram

Kan vara lite så att man inte vill bli ett par bröst.

Jag kallas för (Skriver inte mitt riktiga namn utan väljer ett nytt här ;) Tutt-Lotta, Lotta med Boobsen etc. Bryr mig faktiskt inte, jag driver lika mycket med andra som emd mig själv men man kanske vill vara bara Lotta och inte bli ett bihang till en kroppsdel? Kallar inte min kompis med plastben För Anna med Stumpen t.ex.

Jag vill inte berätta för alla när jag har operarat mig. Bara mina närmsta. Man skulle nog kunna säga att jag skäms lite grann. Vet dock inte riktigt varför. Kanske för att man blir placerad i ett fack? Eller för att man är väldigt utseendefixerad (fast det kanske man inte alls är, men det kan uppfattas så). Jag skäms inte inför mina nära vänner, men inför bekanta och den närmsta familjen skäms jag. Men som sagt, kan inte riktigt sätta fingret på varför jag skäms.. :S

Är det verkligen att skämmas? Kan det inte vara så att det helt enkelt är en privat sak man inte delar med sig av till andra än de man vill? 🙂 Se det inte som att du skämms, se det som att du faktiskt är relativ normal och inte diskuterar kroppen med folk till höger och vänster?

Se min tidigare liknelse, folk som gör hårtransplantationer går oftast inte runt och pratar om det, blir klappade på håret eller får frågor om de gjort det

Ja, jag håller med dig. Att skämmas är det ju inte riktigt. Man vill bara ha sitt privata för sig själv. O-opererade går ju inte direkt runt å flashar med att de inte opererat sig. Haha! :)

vad intressanta svar :) Hoppas fler fyller på :) e jätte nyfiken :)

Förstår att man ej vill gå o berätta det för allt o alla haha

hej hej! nä skäms inte alls, men som tjejen tidigare sagt så  är det ett så pass privat område för dom flesta av oss, och även en sexuell grej å det vill man inte kanske prata om med vem som helst!=) går inte runt å säger det till nån men skulle aldrig ljuga om nån fråga=)

har större problem med hur ja ska förklara för mina barn (om ja i framtiden skulle få en dotter) skulle ja känna att ja inte alls vet hur ja ska prata med henne om detta, å försöka få henne att älska sig själv när ja samtidigt gjort om mig, skit svårt tycker ja????? nån som har nå bra förslag?

Hmm. jo tanken har slagit mig med..har en dotter hehe.

Fast..kommer berätta för henne o varför. Just att hon ska älska sin kropp, men skulle hon va så pass missnöjd med något när hon e äldre skulle jag stöttat henne till 100% om hon velat få det fixat.

Sen hur många barn tänker på om ens mamma har silikonbröst :P blir väl mer i tonåren hehe

Jag skäms faktiskt, har ju inte gjort det än, men ni fattar. Jag har ett ganska intellektuellt krävande jobb där en bröstförstoring = sänkt IQ i mångas värld. INGEN jag känner har gjort det och de man vet om sägs inte så snälla kommentarer om... Jag har nog också fällt en del kommentarer tidigare p g a okunskap och p g a avundssjuka/ att känna sig hotad.

Nu skäms jag nästan att jag skäms😕

Jag skäms bara över mina bröst som de är nu, inte alls över operationen.

naw <3 Men du..du gör detta för din egen skull :) IQ sitter inte i hur mkt silikon man har i kroppen ;) o som du sa beror mkt på okunskap

Skäms och skäms. Jag ville ju göra detta och det är min ensak men jag springer inte och berättar till höger eller vänster för jag orkar inte höra folks fördomar. Jag vill inte precis som Kissemissen skrev, bli placerad i ett tack. För många har nog bröstförstoring en negativ klang och man får gärna en bild i huvud av en storbystad platinablond blondin a la Heidi Montag, Anna Nicole Smith osv. Inget fel i det men det är inte riktigt jag. Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle göra en op trots att jag alltid haft rätt små bröst. Men efter första barnet så blev de rätt trötta och trista och efter andra ännu värre. Jag känner inte så många som gjort OP (vad jag vet) så det är lätt att tycka att det bara är en "viss typ" av tjejer som gör det. Min mamma blev rätt förvånad när jag berättade om en gemensam bekant som jag vet la in efter barnen. Mamma hade ingen aning. Jag tror att det är mkt vanligare än man tror.

Men ja, lite skäms jag kanske på sätt och vis. Eller rättare sagt, jag vill inte att alla ska veta och jag orkar inte höras deras åsikter.

Guldfisken: Jag vet, men det sitter hårt. Har inte ens berättat för några av mina närmate vänner (bara en vän, min man, min syster och min mamma) och tänkte inte göra det sen heller även fast vi verkligen är nära vänner. Har stoppat bh:n sedan amningen så syns nog inte så stor skillnad för dom. Kommer bli lite klurigt när dom ser att jag är hemma men att jag inte kan följa med och löpträna på flera månader... Men det löser sig på något sätt. Önskar jag var lite mer som en del av er andra på forumet ibland. 🙂 Men samtidigt så tycker jag att det är att jämföra med en penisförlängning och det skulle man väl inte basunera ut?!

min mamma vill inte höra om operationen fastän on har gjort egna för några år sedan!
hon bara skakar på huvudet och drar :P

vet iaf hur man INTE ska reagera!

hha så tokigt det kan bli maj-a

Gud vad jag känner igen mig! Jag är också rädd att bli placerad i ett fack som korkad om folk får veta. Jag har bara berättat för några vänner, min mamma och min bror. Vissa vänner tog det jättebra medan andra var mer negativa till det. Jag känner att jag får en klump i magen om nån börjar prata om silikonbröst på jobbet eller i skolan för jag är så rädd att det ska komma fram att jag gjort det.

Jag har också snackat skit om folk med silikonbröst innan när jag inte visste bättre. Men nu över jag mig på att vara stolt över mina nya bröst. Jag har lärt känna en tjej som också gjort det som har jättehärlig inställning till det. Hon skäms inte ett dugg utan har en väldigt lättsam inställning till det hela. Så vill jag också känna! =) Men jag känner att jag är på väg dit. Det krävs bara lite viljestyrka och en ändrad inställning, ibland tar jag mig själv på för stort allvar. Det känns skönt att det går på det hållet i alla fall :) Hoppas du också lära dig vara stolt över dina bröst (som du snart har) 2-barnsmamma =)