Trygg plastikkirurgi börjar här - med berättelser från verkligheten

Hej!

Ditt önskemål om att vara kvinna men vilja leva helt utan bröst är inte helt ovanligt. En patient beskrev det för mig som "bröstfobi". Det går tekniskt att operera bort brösten och även att avstå från att bevara eller flytta bröstvårtorna. Att ta bort brösten och bröstvårtorna är ett permanent val, både utseendemässigt och när det gäller känsel och funktion. Det är något som jag upplever är en självklarhet för alla patienter som vill ta bort sina bröst och/eller vårtgårdar, men ändå viktigt för kirurgen att ta upp och försäkra sig om att patienten har insikt i. Det är i alla fall något jag diskuterar med alla mina patienter som söker för mastektomi.
En annan viktig sak som jag alltid tar upp är förväntan på resultatet. Det jag diskuterar med patienter inför mastektomi är att målet är att ta bort så mycket bröstvävnad och överskottshud som är rimligt och säkert, men att bröstkorgen aldrig blir helt platt. Formen påverkas till exempel av revbenens form, bröstmusklerna, mängden underhudsfett och hudens kvalitet. Den kan också förändras vid framtida viktförändringar, stigande ålder eller andra generella förändringar av kroppen.

Det jag tycker är viktigt att framhålla i det här sammanhanget är att det inte är normal anatomi, vare sig hos kvinnor eller män, att bröstkorgen är helt plan som en skiva. En alltför urgröpt eller helt platt bröstkorg brukar inte heller vara det mest estetiskt harmoniska. Därför bör målet snarare vara en så platt och proportionerlig bröstkorg som möjligt utifrån dina anatomiska förutsättningar.

En annan sak som man måste nämna när det kommer till mastektomi på cis-kvinnor är att det tyvärr i Sverige inte bara är en fråga om vad man själv önskar. Man kan ju tycka att vi ska ha rätt att bestämma över våra kroppar och därmed också kunna ta bort brösten om man vill utan att behöva ange någon orsak. Men om man är cis-kvinna, inte har könsdysforidiagnos och inte opereras på grund av cancer eller stark ärftlig cancerrisk, blir en bilateral mastektomi innebära ett mer komplicerat ställningstagande. Det betyder inte nödvändigtvis att det är omöjligt, men den kirurg som ska operera måste kunna bedöma att ingreppet är medicinskt, etiskt och juridiskt försvarbart. Det är fullt möjligt att olika kirurger eller kliniker kommer att ge olika besked, och vissa kommer sannolikt att avstå.
Om man som patient kan visa att man har någon form av samtalskontakt där man har diskuterat sin "bröstfobi" med till exempel t ex en psykolog eller annan samtalskontakt som ger stöd åt problematiken så är det ett stöd för kirurgen som ska fatta beslut om operation. Jag inser att det kan framstå som konstigt att man ska behöva få sitt önskemål om kroppsförändring bekräftat av någon utomstående för att det ska kunna motiveras.
Det rimliga är att gå på konsultation med en tydlig målbild, men också vara beredd på att kirurgen behöver göra en självständig bedömning. Ibland kan alternativen vara en mycket kraftig bröstförminskning, ibland en mastektomi utan bröstvårtor, och ibland kan bedömningen bli att man inte bör gå vidare. Det är inte ett avfärdande av ditt lidande eller bagatelliserande av dina önskemål, men följer av den diskussion som har varit gällande dessa ingrepp.

Till sist, det går inte att rekommendera en enskild klinik eller kirurg. Det jag tycker att man alltid ska titta efter är en specialist i plastikkirurgi och i ditt fall med tydlig erfarenhet av större bröstkirurgi, och mastektomier. Jag skulle också väga in avståndet till kliniken. Vid en sådan operation behöver man kunna komma på kontroller och få hjälp om det blir blödning, vätskeansamling, sårproblem eller någon annan komplikation.

Jag önskar dig lycka till!

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Det är mycket bra fråga. Det är en känd läkningsstörning att det uppstår ett mindre sårglapp där det vertikala och horisontella ärret möts, det så kallade ankarkrysset eller T-korsningen. Sådana sår läker ofta successivt från "botten" med hjälp av regelbundna omläggningar. Ett nytt hål med pågående vätskning bör dock kontrolleras av den opererande kliniken, eftersom man behöver bedöma sårdjupet, hudens cirkulation och vilken typ av vätska som kommer ut. Man kan resonera om detta teoretiskt så som jag har gjort nedan, men det är ändå viktigt att du tar kontakt med din klinik/kirurg och diskuterar hur du ska gå vidare.

I många fall kan en ren, mjuk och bygellös stödbh fortsätta användas. Förutsättningen är att den inte trycker mot såröppningen, skaver över ankarkrysset eller blir fuktig. En steril absorberande kompress placerad i bh:n utan tejp kan fungera tillfälligt, om den ligger stadigt och byts så snart den blir fuktig. Såret bör inte ligga direkt mot bh-tyget. Om bh-bandet ligger precis över öppningen och ger tryck behöver bh:n justeras eller tas av tills man fått individuella instruktioner.

Man bör inte själv klämma ut vätska, peta i såret eller lägga på krämer och desinfektionsmedel utan ordination. Antibiotika ska tas enligt den ordination man fått, men det är ett tillägg till omläggningarna och ersätter inte dessa. Det är viktigt att man utvärderar dagligen och som patient "håller koll" eftersom det inte finns någon annan än du som ser såret hela tiden och kan notera små förändringar.

Kontakta som sagt den opererande kliniken för bedömning och instruktion om förband, helst samma dag eller nästa vardag. Vid ökande rodnad, värme, smärta eller svullnad, feber, illaluktande eller varig vätska, missfärgad hud, snabbt större såröppning eller synligt implantat behövs skyndsam bedömning.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Tack för att du delar din upplevelse här på POF. Jag förstår dig och din resonemang är helt rimligt. Däremot det är alldeles för tidigt för att kunna prata om slutresultat.

Om du hade varit min patient skulle jag inte dra några slutsatser första dygnet. Jag hade samtidigt tagit din oro på allvar och erbjudit ett tidigt återbesök inom några dagar för undersökning och förklaring av situationen och läkningen. Ett fysiskt status är alltid mer värdefullt än ett foto.

Min spontana bedömning utifrån bilden och informationer jag har är att jag inte ser något som omedelbart ser alarmerande ut men jag tycker också att formen är ovanlig nog för att det är rimligt att följa utvecklingen noggrant under de kommande veckorna och månader. Det betyder absolut inte att resultatet kommer att bli dåligt, bara att det är alldeles för tidigt att avgöra detta.

Hoppas du känner dig lugnare:)