En ärlig berättelse om varför jag ångrar min näsoperation

Oj,

vad man känner med dig. Så jobbig situation. Men du vet att du har satt fingret på det när du säger attefter näsoperationen"så började jag hitta nya fel direkt hos mig själv som jag ville "fixa"."

Jag gick upp lite i vikt när jag blev 18år (jag var 170 & gick upp till 58kg, så jag var knappast Stor, men ändå). Jag satte mig själv på diet & gick ner till 48/49kg som var det smalaste jag kunde bli utan att se läskig ut. Jag minns så väl när jag tittade mig i spegeln & tänkte:
"Nu har jag nått mitt mål, allt fett utom det i brösten är borta... jag har magrutor...Men... Den där näsan...? Ska den verkligen se ut så där??... & de där fula fleverfläckarna...?"
Det handlar ju tyvärr om ett dåligt sjävförtroende och /eller självkänsla, som man tror ska fixa sig, bara man kan "rätta till" den där magen, brösten, ögonen, läpparna, etc. Så länge man inte mår bra på insidan så kommer man alltid hitta ngt fel med utsidan.
De bra nyheterna är ju att du iaf insett att detta verkar vara ett problem. Det låter som om du behöver jobba på självförtroende och eller självkänslan... vilket är lättare sagt än gjort...

Om jag får ge råd så rekommenderar jag att uppsöka en psycholog (jag var länge skeptisk, men det finns såå många riktigt bra människor som kan hjälpa där ute) och sedan att försöka acceptera att detta med näsan är gjort, och inte kan bli ogjort. Om du var vacker innan så är du knappast ovacker nu. Näsan är förståss centret av ditt ansikte, men det låter ju som om du fått en snygg näsa, så du kan ju knappast ha blivit ful. Du kanske känner dig lite anonym, men sanningen är ju att energi, personlighet, karisma, eller vad man väljer att kalla det, är det som färgar en persons uppfattning om dig mer än ngt annat.

Det var en tjej i senaste Top Model Sverige som hade väldigt stor näsa & gick långt p.g.a. den, men såvida du inte jobbar som modell så är inte detta din verklighet & du borde du verkligen försöka att inte låta en näsa definerar hurvida du är intressant eller inte.
Jag vet inte om mitt svammel "makes any sense at all" & jag är ganska säker på att du redan vet om allt det jag skrivit... Men jag villl gärna svara ngt eftersom du skrivit ett sånt öppenhjärtligt inlägg.

Kram på dig. Jag håller tummarna för dig.

Vad tråkigt att läsa din historia.

Jag tror att det är viktigt bara att du inte ångrar dig på grund av någon annan, som din pojkväns åsikter. Det låter, enligt mig, som om han kan ha påverkat dina åsikter? Men vad vet jag... Du kanske ångrar dig pga egna skäl också, och det ska jag inte lägga mig i.

Det finns så mycket mer än näsan som sätter prägel och personlighet på hur vi ser ut. Om du har fått höra att du har ett intressant utseende, så antar jag att det berodde på mycket mer än bara en intressant näsa. Du har ju fortfarande kvar alla andra drag, och jag vet att folk inte lägger så mycket märke till våra näsor som vi tror att dom gör. Det är helheten som gör det. Och visst, helheten har ju förändrats lite på grund av dina nya näsa, men förmodligen inte så mycket som du upplever det. Du har kanske hakat upp dig på just näsan. Och jag håller med Roo, din utstrålning ger också en personlig prägel på ditt utseende.

Det låter som att du har väldigt höga krav på dig själv, och jag tror att du måste fokusera på annat än ditt utseende. Acceptera att du har en snygg näsa (för jag antar att den är snygg, även om du inte anser den vara "du") och tänk på detta: vad du än hade gjort så skulle du nog ha ångrat dig. Om du inte opererat dig så skulle du fortfarande störa dig på din näsa, och nu när du har opererat dig så vill du ha den gamla igen.

Jag hoppas verkligen att du kommer må bättre och känna dig mer tillfreds med din nya näsa. Jag har själv nyss opererat mig, och just nu är min näsa hur svullen och ful som helst (fulare än innan). Men jag hoppas den läker och blir snyggare. Det jag vill komma fram till är att du ska vara glad över att du ångrar dig över att ha fått en näsa som ändå ser bra ut, än att behöva känna ångesten över att ha en näsa som blivit misslyckad vid en operation...

Tack vilket bra svar! Jag tycker att man ska tänka på vem man verkligen ändrar sig för.. I mitt huvud så var jag verkligen ful, och min tanke har alltid varit den att jag har opererat näsan för min skull och ingen annans. Nu i efterhand kan jag känna att det nog inte riktigt var så och att jag gjorde det mer för att passa in för att jag själv inte dög. Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med mina bröst men helt plötsligt så blev jag väldigt intresserad av stora implantatpå 600cc. Men nu har jag tänkt efter och har insett att jag helt ärligt inte skulle göra en sådan operation för min egen skull utan för att killar skulle gilla mig mer. Jag tror att det "jag vill" och samhällets utseende fixering går hand i hand. Man vill gärna tro att det är ens egen idé att fixa det eller det där men det är nog inte så simpelt.

Jag ska nog faktiskt gå till en psykolog, det är så mycket dåligt som har hänt i mitt liv och jag fokuserar på allt som jag inte kan få och trycker ner mig själv och låter andra göra det också,som bla mitt ex.

Jag tror mer att jag börjat ifrågasätta varför jag gjorde det och varför jag mådde så dåligt av det, har aldrig blivit retad för min näsa trots att den var lite större än genomsnittet. Däremot så var det mycke utav en chock när man tror att någon älskar en lämnar en för just ens utseende, det är riktigt tufft och har gett mig mycket ångest.

Du har rätt att det finns annat som visar ens personlighet men jag känner mig stel i ansiktet, och tycker att det tappat all sin charm. Jag var allt annat än perfekt innan men det var ändå jag och anledningen till att jag opererat bort det som gjorde mig unik känns tufft när jag inte kan sätta fingret på riktigt varför jag gjorde det. När jag ser tillbaka på mina gamla bilder ser jag någon som ser glad och charmig ut men nu är jag vädigt stel i ansiktet. Det har bla påverkat mig när jag ler så ser jag extremt konstig ut pga att musklerna i näsan inte drar ihop sig på ett naturligt sätt.

Jag börjar få ångest av det här, att jag opererat mig så ung och samtidigt fått lära mig en stor läxa. Problemen med mitt självförtroende och min självbild har inte försvunnit efter operationen som jag först trodde, problemen har bara ändrat skepnad. Jag ångrar mig att jag inte gick till en psykolog innan jag opererade mig men jag var så himla envis. Det är bara nu efter att jag gjort det själv som jag kan förstå hur det är och det känns jättetufft.

Jo jag är väldigt tacksam över att operationen inte blev riktigt misslyckad det hade ju helt klart varit en mardröm. dock så ändrade jag tippen väldigt mycket, satte in graphts i näsvingarna för att ändra formen osv.. det känns som att näsan inte passar in. Jag hoppas du blir nöjd med din näsa! man går verkligen igenom en hel del olika känslor efter en näsop speciellt kring sin egen identitet..

I USA är man konstig om man inte går till en psycholog, medan i Sverige verkar folk tycka tvärtom...  

Det är verkligen inga konstigtheter, och man kan reda ut så mkt saker. (Jag hade en ätstörning i 12år så jag gick på 4mån behandling på SCÄ & där fick vi gruppterapi samt vanlig en-och-en terapi. Det hjälpte massor. Speciellt i detta att acceptera sig själv. Jag brukade hata min kropp emellanåt, och det har jag kommit ifrån nu).

Sedan en sak till, som också är ngt du redan vet, men tål att sägas 1000 ggr om: en kille som bara vill ha dig p.g.a. dina 600cc implantat är inte en kille du vill vara med ändå. 

Tack för din öppenhjärtiga berättelse! Jag tror den kommer att vara en nyttig tankeställare för många.

Jag förstår också precis din känsla; jag vet själv att man upplever en helt annan "skuld" till sitt oönskade utseende när man har orsakat det själv än när man är född med det, plötsligt sätter man sig på de anklagades bänk och undrade varför i hela världen man var så dum...

ja haha nej det har du rätt i! man vill inte att fel personer ska dras till en. Jag bryr mig inte vad folk tycker om att jag går hos psykolog det är väl isf deras problem. Just nu vill jag bara dämpa ångesten, den tar över och äter upp min vardag...

Ja, nej jag ville bara skriva av mig.. jag ångrar verkligen att jag opererade mig så tidigt för jag var nog inte redo för det, jag skulle ha lärt mig att älska mig själv istället för att gå den enkla vägen.. En operation är inte alltid lösningen och det inser jag nu när det är försent. Jag menar allt fler ungdomar mår jättedåligt för sitt utseende och jag tycker att media målar upp en väldigt ensidig bild av vad som ska anses vara vackert...

Absolut är det så! Och det är synd, för t ex Barbra Streisand är ju väldigt "speciellt vacker" med sin näsa.  Har aldrig tyckt hon varit annat än vacker, men det vet jag att hon själv har tyckt, och eftersom hon blev retad för näsan, hade hon säkert gjort nåt åt den om hon varit ung idag...
Men för din egen del, precis som nån skrivit; du fick åtminstone ingen ful näsa och är säkert fortfarande fin. Försök förlåta dig själv för det du tycker var ett misstag, vi gör dem ju alla och det här kan ändå inte göras ogjort... och så småningom kommer du nog att vänja dig vid den nya näsan och jag tror du då också kommer att uppleva att ansiktet tillhör dig, med mimik och allt, om du vågar använda det och känner dig hemma i det, när nerver och annat läkt. Kanske du kan träna på att grmasera hemma, för att aktivera musklerna? TENS?

Herregud va bra skrivet!! Tycker mig genomspegla dåligt självförtroende hos en stor del dessa för mig "alldeles" för unga tjejerna här på forumet som väljer att operera sig.. De har ju knappt blivit vuxna..

Själv funderade jag på min första op när jag fått mitt andra barn vid 24 års ålder men kände mig långt ifrån mogen då.. Först vid 30 tyckte jag mig vara redo..

Många tjejer verkar tro att en skönhetsoperation är vägen till lycka,men ack så olyckliga de blir den dagen de upptäcker att så inte är fallet! Som i ditt fall.Lycka är för mig något helt annat än ett par snygga bröst/näsa etc..Lycka för mig är mina barn,min underbara man,mitt jobb,hem etc..

 Mina opererade bröst är däremot en lite trevligare syn som möter en i spegeln än ett par urammade lovikavantar.En dröm som tillslut gick att förverkligas,få det sexigaste på en kvinnokropp enligt mig ett par bröst.Men är inte mer lycklig nu än före operationen,livet går vidare med eller utan opererade tuttar..

Tack för att du delar med dig och lycka till i framtiden tjejen!

Jag fyller 32 i år och har sedan jag var 11-12 år haft komplex för min näsa, det har aldrig försvunnit. Ibland har jag förträngt det, ibland bara "gillat läget" men jag har aldrig någonsin varit nöjd. Menar att du kommer ju aldrig få veta om du skulle mått bättre om du inte gjort det. Kanske lätt för mig att säga som inte ännu opat mig men du får försöka tänka på att du alltid haft komplex, som du skriver, och att du faktiskt gjorde något åt det.

det är nog väldigt lätt att tänka att allt var bättre innan du opererade dig, och att det beror på operationen i sig, men jag tror snarare att det beror på hur du ser på operationen och dig själv, och att det är det som har förändrats. det är möjligt att vissa saker har/hade med operationen i sig att göra, som att ditt ex kanske tycker att plastikoperationer är principiellt fel och därför inte vill vara ihop med någon som har genomgått en - men vill du vara ihop med någon som väljer partner efter utseende/den typen av principer och inte efter insida?

det är också möjligt att er relation tog slut för att relationen förändrades; det verkar vara vanligt att förhållanden spricker efter plastikoperationer, och jag tror att en av orsakerna kan vara att man efter en operation blir en annan "person" - man kanske återfår någon sorts "självförtroende" när man känner sig snyggare vilket gör att man kanske börjar bete sig annorlunda - en förändring som partnern kanske helt enkelt inte klarar av. så operationen i sig kanske bara var en skenanledning för ditt ex att göra slut, i själva verket kanske han inte kunde hantera ditt ändrade beteende? (med det inte menat att ett ändrat beteende skulle vara negativt, men om du har varit missnöjd med ditt utseende tidigare kanske han är van vid att du inte är så utseendefixerad eftersom du inte visat något intresse för att vara med på bilder, etc., och helt plötsligt, när du istället vill vara med på bilder, och sedan hittar ännu fler fel på dig själv, kanske han uppfattar dig som väldigt utseendefixerad och han kanske uppfattar dig som en helt annan person, och att du inte är den han blev tillsammans med, även fast du kanske inte har förändrats egentligen utan bara ditt beteende.. du kanske har blivit mer framåt och extrovert än tidigare, vilket kanske kan göra att du uppfattas som förändrad även fast du egentligen bara har slutat ha komplex för din näsa.. förstår man vad jag menar?)

som kakao skriver, så har du ju alltid haft komplex för näsan, och sen bestämde du dig för att fixa till det. jag tror att det bästa du kan göra är att försöka acceptera situationen som den är; du har en fin näsa, du är säkert snygg fortfarande, nu behöver du inte ha komplex för din näsa längre. jag tycker att du ska försöka se det som du såg precis efter operationen; att du faktiskt fick det utseendet du ville ha. försök bortse från vad andra människor tycker, ditt ex etc., du gjorde operationen för DIG och du var nöjd precis efter - så försök njuta av det istället. tänk inte på vad du har "förlorat" - för vad är det, egentligen? en pojkvän som inte älskar dig för dig? det är som tweety säger, att det som gör att vi uppfattas som vackra är inte bara utseendet som sådant - utan vår karisma. försök gilla ditt nya utseende, se fördelarna med det. om du tycker att du ser tråkig och vanlig ut så har det troligtvis att göra med att du känner dig tråkig och vanlig - inte att du ser ut så. det finns ju dessutom massa temporära förändringar man kan göra, som piercings, frisyr/hårfärg och smink.. jag har själv alltid experimenterat med sådant när jag har känt mig tråkig, och det har gjort en hel del skillnad faktiskt, även om det som sagt är temporärt, men det kan hjälpa en att komma ur tillfälliga svackor och börja gilla sitt utseende igen.

det hade varit jättesnällt om du kunde visa före/efter bilder på din näsa.

Har fått uppfattningen att du ångrar hela operationen men att kirurgen ändå gjort ett bra jobb med näsan, men vill jättegärna se bilder. Hade varit jättetacksam.

Tack för din ärlighet. Jag har - precis som du - alltid haft ett sårt förhållande till min näsa. En näsoperation har för mig i många år aldrig varit ett "om" utan ett "när". Dock har jag låtit det vänta, trots att jag varit myndig och kunnat fatta mina egna "vuxna" beslut i många år nu. Jag är väldigt glad att jag väntade... Efter att jag explanterade mina silikonbröst insåg jag att så länge problemet sitter på insidan kan det inte lösas genom yttre förändring.
Jag är självklart inte 100% nöjd med mitt utseende, men jag har bestämt mig för något som jag vill rekommendera andra att också göra - speciellt de som redan har utfört sin första skönhetsoperation och därmed korsat den gränsen:
Utav alla mina "skavanker", dvs. de delar av min kropp som jag är missöjd med, har jag valt én speciell som jag lovat mig själv att aldig åtgärda.
Jag valde min näsa, just för att det är den del av kroppen jag haft mest komplex för. Jag vill inte se på plastikkirurgi som den enkla vägen ut och tror att detta kommer att hindra mig från att göra andra onödiga ingrepp.

Tack, det kändes bra att skriva av sig! Jag tror nog att folk ska tänka efter en gång eller två innan man gör något. Den där tatueringen man gjorde när man var 18 eller ingreppet kanske inte alls känns bra när man har kommit upp i åldern och blivit mer säker på sig själv. Samhället pushar ju på olika ideal och som ung så är det svårt att säga till 100% att man inte blivit påverkad av samhället och att det är något som man verkligen själv vill.

Tack för ditt långa svar! Vid tiden då jag skrev inlägget så hade jag så grov ångest så jag har börjat äta antidepressiva så jag mår mycket bättre nu.. Jag känner fortfarande likadant men det viktigaste är att försöka gå vidare jag kommer aldrig kunna få min näsa ogjord eller  tillbaka mitt ex. Jag försöker bara leva i nuet och klara av skolan, jag får helt enkelt vänja mig vid mitt utseende. Jag tror att det kommer att bli svårt om jag träffar någon ny kille för jag kommer alltid tänka på vad han hade tyckt om mig om han såg hur jag sett ut innan min op.. Känns som om det inte riktigt är "jag" svårt att förklara med det känns som om jag visar upp en missledande bild av mig själv..

Tack Carolined, det var mycket ärligt och bra skrivna inlägg om din näs-op. Jag leker med tanken att op:a min näsa, smala av näsbenet, men är rädd att det blir fel. Tror ditt inlägg om detta får många att tänka till, det har hjälpt mig att släppa tanken för nu. Tack! Hoppas du mår bättre snart och accepterar ditt nya utseende. Kram!

Carolined:

Jag förstår hur du känner och i ditt fall känns det som att du mår dåligt för att du "suddat ut" ditt drag. Har bla en iransk kompis som mår lika dåligt men för henne handlar det mer om att hon känner att hon försökt radera sitt etniska arv. Hon tycker inte näsan passar in till hennes drag och hon gillar inte tanken på att andra ska tro att hon vill se mer "västerländsk" ut.

Dock undrar jag ifall din operation i sig blev misslyckad. Jag ska vill också operera mig hos Artnose men du får mig att bli lite tveksam. Jag förstår att du inte gillar din näsa pga det du skrivit ovan men jag undrar om resultatet blev det du planerat? För det känns som att din näsa helt objektivt är fin och att Bilkay gjorde ett bra jobb men att du i efterhand ångrat operationen pga att du uppskattar din tidigare näsa. Stämmer det?  

Tack! Blir så glad att se alla vettiga svar ni gett mig, betyder jättemycket! Jag ville bara förklara att man går igenom så himla mycket känslor när man opereras.. känslorna går verkligen upp och ner. Hur man känner sig innan, efter operationen så blir många deprimerade och missnöjda har jag hört. Men nu när det har gått ett tag och när lyckan av att "passa in" har försvunnit, ja då känner man inte likadant, iallfall inte jag. Tänk efter varför du verkligen gör det... Så du slipper ångra dig som jag gör nu. kram!!