Lampan: Hur har det gått för dig??

Batgirl: Va skönt å stärkande att höra att inte alla mår totalskit! 

Känns så svårt att planera, framförallt hur det kommer bli med barnen. Den stor på 4,5år kan man ju förklara för på ett annat sätt med 1åringen (kommer vara vid op) blir inte lika lätt med lyft å så kanske. Men de löser sig på ett eller annat sätt ;-)

Följer det här inlägget, mycket intressant! :)

Vilken tur alla verkar ha, jag hade verkligen skit ont (grät när jag vaknade) hehe.. Att ta sig ut sängen är en mardröm verkligen men eftersom jag bor själv så måste jag.. Jag har en extremt viktig intervju nästa torsdag (den ligger 10 timar bort) jag hoppas verkligen verkligen att jag mår bra tills dess... är det någon som prövat duscha själv första gången? hur har det gått? Har ni tagit av er toppen o kollat? jag har inte vågat då det gör så ont o vet inte om jag får på mig toppen igen efter, men vill ändå se :D

jag är förvisad till tvättlapp... men det går bra. Tvättar håret separat, och underkroppen kan man ju duscha hursomhelst.

Liten update hur vardagslivet går: Opererades för 9 dagar sedan. Dag 4 gick jag o jobbade, inga ansträngande uppgifter. Sen två dagars helg som jag tog det lugnt på. Dag 7 tillbaka till jobb, där jag utan problem egentligen kan göra allt, undviker att lyfta armar (som jag fått instruktion att inte göra). Har behövt ta ner ett par kartonger (2-3kg) från hyllor i huvudhöjd, inte optimalt, men det går. Försöker vila armarna emellanåt, och jag undviker hushållsysslor ;) Tycker det känns för mycket om man tex skrubbar en stekpanna.

Har inga smärtor, kan ibland vid/efter ansträngning känna mig öm, då vilar jag bort det. 

Var på återbesök igår, jag fick nya plåster på ärren som ska sitta i fem dar. Han frågade om jag ville ha några överhuvudtaget, för deras del anses det inte nödvändigt. Konstigt att det är så olika bud ang. tejpning.

Opererades igår och natten var nästan outhärdlig, jag grät och kunde inte göra någonting. Andningen var jobbig och trycket över bröstkorgen var fruktansvärd, men idag när jag träffade läkaren, så släppte han lite på bandet och nu känns det lite bättre. Hoppas att den här natten blir bättre. Min man har fått vara hemma från jobbet för att hjälpa mig för jag kan knappt hålla en kopp, men jag vet att det kommer att gå över, så det är bara att bita ihop.
Alla har inte det så här, men det är bra om man kan ha en anhörig som kan hjälpa en de första dagarna.

Batgirl wrote:

En vecka idag sen jag op, låg till o från de 2första dagarna, har ej haft speciellt ont åt smärtstillande 2 dagar, idag en v sen op kan ja göra allt som vanligt, är lite öm vid stygnen o känns som svag träningsvärk i dag:))

Det låter ju fantastiskt! Hoppas jag får en sådan läkning också. Känner mig lite nervös över det mtp att jag har två små barn hemma...

nyckelpigan wrote:

jag mår fantastiskt, egentligen inga smärtor alls. Ibland sticker det till, men det går över efter några sekunder. MEN, jag tar det lugnt. Opererades i tisdags, var kvar på sjukhuset (ingen privatklinik) till torsdan. Trots att jag egentligen var pigg och mådde väldigt bra, sov och vilade jag hela tisdagen, mycket under onsdagen. Hade kunnat jobba idag (lätta uppgifter och kort arbetstid), men jag tänkte ge det en dag till. Får se hur det går imorn. Jag fick framförplacering, vilket är lättare än bakom. 

Har gjort en del operationer och brukar vara ganska under isen efteråt, men dom har också varit mycket svårare, tuffare för kroppen. Tips är att verkligen ta det lugnt och SOVA och VILA dom första par dagarna trots att man känner sig ok, DRICKA mycket vatten. Ta sig upp ur sängen kan man själv om man hakar i foten i sänggaveln. Har man ingen, kan man spänna fast en rem runt madrassen, sticka i foten under remmen och på så vis dra sig upp... andra benet vinklat som man håller händerna runt. Lycka till!

 

Vilket bra tips! Det ska jag köra på för saknar sänggavel