Hur berättade/gjorde ni (ogillande familjemedlemmar)?

Berätta! Det gjorde jag, de gillar det inte, men som du säger är det inte värt en dålig relation bara för att man inte har nämnt det innan. Det svider lte att de inte stöttar mig (både mamma och pappa) MEN det känns mycket bättre att vara "ärlig" och ha en öppen relation :) 

Tror de behöver lite tid bara. Min mamma var väl inte emot egentligen.. men inte jätteförtjust i det heller. Var orolig för att jag kanske mått dåligt över det och allt sånt där. Men sen så satte jag mig ner med henne och förklarade allt, berättade om allt jag läst på och visade henne lite bilder och så på "normala" opade bröst. Vissa äldre verkar tro att alla opade bröst blir stela bomber som ser överdrivet ut (inget fel i det från mitt håll dock, haha). Så du kanske skulle testa med det 🙂

Hej!!

Vill opa mig i nov, och berättade detta för min mamma för typ kanske 2-3 månader sen! ( då jag ville berättade för henne?

Jag skickade ett sms till henne då jag kände att det var lättast att ''bryta isen'' med! Fick ett positivt svar tbx (vilket var oväntat) som jag t.o.m började garva av...men som jag senare fick veta (när jag snackade ''irl'' med henne) att hon trodde att jag skämtade...inte lika kul då lixom!!!

Dock så är jag över 18 och bor inte hemma så det är lixom MITT liv, inte ngn annans!

Min mamma reagerade negativt ( oväntat? ) och sa att o''oh om det går fel , så har du lagt ner massa pengar och har skitfula bröst resten av livet så kommer du ångra dig, du läste väl om den där kvinnan som opererade sig i polen'' ,och massa sånt och som Mallans_bralla skrev , att föräldrar (dock inte alla) tror att det blir supermega dunder bomber!

Hon är rädd att det kommer hända mig något dåligt och att jag kommer må piss efter och att man inte kan korra det, utan att man måste leva med det!

Men jag sa till henne att det var värt risken och att jag mått piss i nästan hela mitt liv (när man börjar tänka på sånt då) , har försökt acceptera hur jag ser ut, men mår fortfarande dåligt! haha skrev i ett annat inlägg att jag tycker synd om mina små bröst för att jag vill göra dom större , att dom inte räcker till, men älskar hur mina bröst ser ut!! dom är supersöta men jag vill ha större och se lite mer kvinnlig ut!

Iallafall, jag sa till henne att detta vill jag göra för att få mig själv att må BÄTTRE och att hon helt enkelt får lära sig att leva med det, för det har jag! Sa också att jag gärna hade velat att hon var lite mer stöttande och nu har det väl sjunkit in mer, hon tycker fortfarande inte att det är bra, men hon visar inte så mkt missnöje nu som i början, men med tiden så sjunker det nog ner!

Som sagt så är det JAG som ska opa mig och det är MITT liv och JAG vill detta för MITT eget bästa , punkt slut!

Känner också att om dina skulle börja bråka om det så känns det inte riktigt okej då du har fyllt 20 och är myndig, det är ju inte så att du planerar att utrota mänskligheten utan fylla ut din kropp lite haha ;)

Om dom verkligen bryr sig om dig så kommer dom inte börja ngn ''fejd'' ( om dom nu skulle göra det såär lite löjligt faktiskt (imo), ta inte illa upp) utan att dom kanske inte gillar det, men inte starta någon fejd!

Om du berättar att du vill göra det så berätta riskerna och som Mallans_bralla sa , visa bilder osv, och var berädd på att dom kanske inte gillar det i början men låt det sjunka in!!

För det är ju DU som ska vara nöjd med dig själv och ingen annan!!

Kram på dig tjejen, och lycka till hur du än gör <3

Om du inte berättat att det här är något du verkligen vill göra, alltså verkligen få dig att förstå att du verkligen funderat mycket på det. Så tycker jag du ska göra det. Tror säkert dina föräldrar stöttar dig om det får reda på att du verkligen vill göra detta! 🙂

Håller med Mallans_bralla, och om inte annat får de en annan synvinkel och förhoppningsvis förståelse :)

Usch, jag är 34 år och har samma ångest över att berätta för mina föräldrar. Ena stunden tänker jag att jag skiter i att säga något, nästa sekund tänker jag att så kan jag ju inte göra. Gaaah! Jag skall på min första konsultation idag och andra 2 maj. Sen kanske operation 21 maj... Måste berätta SNART men vet verkligen inte hur jag skall få ur mig det...

haha det är skitjobbigt först, man fan vad skönt det är när man har berättat <3

Först så känns det väl sådär när man vet att morsan inte gillar det, men va fan , det är ju mitt liv, ville bara att hon ska ha liiiite ping över vad jag ska göra lixom :) Men nu så kan jag säga att det är seriöst värt det lilla ''obehag'' efteråt, fast det var jävligt sköt att säga det(om man känner att man vill berätta förstås)

Tror bara att du behöver sätta dig ner och snacka om det lixom, säga att det är ngt som du känner att du behöver göra! :)

Det kommer gå jättebra för alla + att du har alltid oss tjejer på POF som stöttar dig om du känner att du inte får så bra respons! :)

Lycka till! :D

Kan tillägga att hon dock dagligen frågar mig om jag inte har ångrat mig, men annars har hon nog accepterat det relativt bra.

Nej jag ska på konsultationen imorgon och opas 15maj, hon var i bröjan väldigt frustrerad och lättretlig (som grundades i att jag hade berättat) men idags läget tar hon det helt okej. Jag bor fortfarande hemma och hon har sagt att hon kommer inte hjälpa mig med ekonomin men att hon kan hämta mig, om det passar med hennes arb.tider efter jag har opererats. Samtidigt som jag vet att hon tycker att det gör ont att se sitt barn genomgå detta. Hon har tom frågat folk på sitt jobb som har gjort bröstförstoringar och förklarat sin åsikt att hon tycker att Dkupa kommer bli för stort osv men hon säger det nu på ett lungt och sansat sätt.