Bröstförstoring jun 2014 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - tavelram

Jaha, då har det kommit till mig att berätta om min operation. Kan ju först börja med och säga att klockan är 04:06 och har varit vaken ca 1 timme. Det är ryggen som tar kål på mig, men med lite smärtstillande är det i alla fall hanterbart. Hade operationstid klockan 13:15 och har en bit att åka till Stockholm. Gick upp klockan 06:00 för att få i mig något att äta då sköterskan rekommendera det för att jag skulle må så bra som möjligt efter operationen. Duschade sedan en sista gång och tog på mig rena kläder. Jag och min sambo satt oss i bilen på väg mot Stockholm. Resan dit gick jätte bra, vi hade bara lite svårt att hitta till parkeringshuset även om vi hade gps haha! Vi var i alla fall ute i god tid och kom till kliniken runt klockan halv tolv. Betalade, gick på toa och sen satt ute i receptionen och väntade en stund. Nog att allt började bli verkligt men när jag hade betalat blev det verkligen verkligt! Fick gå in i omklädningsrummet och byta om till tofflor och morgonrock. Min sambo tog ett par sista bilder på mina bröst. Jag var ett nervvrak. Ångest, rädd, ledsen, och mycket därtill. Jag är en tänkare och överanalyserar gärna allt. Rädd för narkosen och rädd för hur ont jag skulle ha efteråt eller att någonting skulle gå fel. Det ändrades ganska mycket när en superhärlig tjej kom in i omklädningsrummet, opererad för några timmar sen. Min sambon fick gå ut medans hon skulle byta om. Och herregud, vi kommer ju från samma stad, och inte är det Stockholm inte, utan en bra bit därifrån. Vi babblade på och tog varandras nummer, hon bjöd in min sambo till rummet igen då hon tyckte han skulle vara med mig. Så snäll tjej. Efter en stund kom ytterligare en nyopererad tjej in. En tjej jag pratat med härifrån Pof. Superpigg och pratglad! Allt kändes bättre då jag fick se dessa två pigga tjejerna. Helt förvånad över att de kunde vara så pigga några timmar efter en operation? Det var i alla fall lugnande att se. Sedan kom Patrik in och hämta mig. Jag och Patrik hade på konsultationen bestämt att jag skulle ha Silimed då jag ville ha ett fast inplantat. Men väl på operationsdagen tyckte han att mentor skulle bli bättre. Och här kom ju tänkaren fram. Hade ju mest kollat på Silimed då vi hade kommit överens om det på konsultationen. Och jag, velaren, kunde bara tänka på att jag ville ha mamma där som kunde hjälpa mig med råd. Hade ju såklart sambon, men mamma är ju alltid mamma haha! Men jag litar på Patrik, så mentor coh2 375cc fick det bli. Patrik tackade för sig och så kom narkosläkaren in. Ove, superfin och go läkare. Han fråga om jag hade några frågor, men de enda jag kunde göra var att gråta. SÅ nervös. Vad har ja gett mig in på? Och inte nog med det så börjar min 31 åriga sambo att fälla några tårar för han ser min rädsla hos mig. Kan inte annat än att le åt det i efterhand. Så omtänksam och snäll. Pratstunden med narkosläkaren gick fort, han ville nog få in mig på operationssalen så fort som möjligt så jag slapp tänka så mycket. Fick lägga mig på en brits med morgonrocken över mig. Han stack in en nål i armen och jag hoppade till av förvåning av sticket då jag inte var beredd. Somnade väldigt fort. Vaknade av att narkosläkaren satt på bröstbandet men sedan somna jag igen. Vaknar till lite senare och är helt slut. Pappa har alltid sån tajming och ringde mig när jag var som mest borta. Han kollade så allt hade gått bra och ställde lite frågor, det enda jag kom ihåg var att jag svarade Ja på varenda fråga. När jag vaknade till lite mer lyfte jag på täcket och kollade in brösten. Och OJ så stora det såg ut!!! Hoppades på mycket svullnad, vilket jag fortfarande gör för tycker de är lite lite stora för mig. Patrik kom in och kollade läget och vi kollade på brösten. Och oj vilket resultat redan! Hade förberett mig på oformade "fula" bröst till en början innan det bakar till sig, men icke då, SÅ fina! Tur för mig för annars hade jag noijat hur mycket som helst över det även fast jag vet att det är normalt. Den där dumma tänkande sidan har ju en tendens att ta över ;) Åt några mackor och gick på toa, efter ett tag kände jag att det var dags att åka hem. Hade en manlig sköterska som var jätte snäll och förstående, han följde mig till omklädningsrummet och hämtade sedan min sambo. Jag fick kolla på brösten igen i stående läge. Min sambo började små skratta och sa - Gud vilka snygga bröst gumman. Det är en sån skillnad på mina bröst nu så det är ofattbart. Min sambo vill att jag ska knäppa upp bh,n jämt så han får kolla på dom då han tycker de är så snygga och sexiga, haha! Nu hoppas jag bara på att allt går som det ska och att utvecklingen kommer gå framåt i en bra takt, komplikationsfri och allt. Det blev en ganska lång text men jag hoppas ni orkade läsa allt. Än så länge är jag jätte nöjd med val av klinik och läkare.