Dåligt psykiskt mående tidigare, nekad operation?

Jag tror inte att det är några problem!! Jag har också ett förflutet med psykisk ohälsa och jag berättade om detta och sa att det är stabilt nu vilket det är och det var inga problem alls!

Åh, tack för svaret! :D Behövde du motivera det, eller berätta om någon psykolog du haft?

Och hur längesedan var det? För mig var det cirka ett år sedan jag blev bra och jag slutade skära mig.

Hej, jag har mått dåligt psykiskt i hela mitt liv å har en hel hög diagnoser å fick operera mig ändå. Visst blev jag lite nedstämd postoperativ men det va inget som går å jämföra med en riktig depression. Det e nog ingen fara ska du se

Tack så mycket för svaret! :D

Hur gick det till då? Fick du bara berätta hur det låg till och så sa de att det inte var några problem, eller blev det ytterligare frågor? :)

Jag behövde inte berätta så mycket, när jag var på konsultation på akademikliniken så frågade hon bara hur det påverkar mig idag och då sa jag att det inte påverkar mig alls då jag är stabil. På L&E frågade han inte så mycket utan jag berättade själv mest för att jag äter medicin mot det och det måste dem ju veta. Jag är deprimerad i perioder fortfarande och kommer alltid vara det men jag har lärt mig hantera det och faller inte alls lika djupt som jag gjorde tidigare. Jag behövde inte uppge någon psykolog eller så. Blir du fortfarande deprimerad för ditt utseende eller är det lugnt på den fronten?

Oj visste inte att det var så simpelt. :) Glad att det gick så bra!

Det är lite samma här. Jag äter inte medicin mot depression, men har nog aldrig vetat hur det är för en person som aldrig varit deprimerad, så jag utstår det och känner att jag klarar av dagen bra. :) Man kan säga att det är lugnt på den fronten nu.

Man måste vara införstådd med att man väldigt ofta blir nerstämd efter en operation, man nojar som 17 över det ofärdiga resultatet och man måste ha resurser at ta sig genom detta, utan att falla tillbaka i tidigare problematik. Jag har inte medicinsk kompetens att avgöra om ett år är länge eller inte när det gäller att ha "mått bra", och jag antar att det i någon mån måste ses i relation till hur länge du tidigare INTE  hade mått bra, men för mig känns inte ett år så länge, spontant...

Men börja läsa på så du skaffar dig en god förståelse för vad du behöver ta dig igenom, och bedöm utifrån det och utifrån vilket stöd du kan förvänta dig av din omgivning, ifall du själv är redo eller inte. Med det i ryggen blir det också lättare att ta det samtalet med kirurgen.