Orolig för risker inför OP

Mina bröst är snart tre månader och jag har inte råkat ut för några komplikationer än iaf... Men det kan väl komma när som helst så man går väl aldrig säker egentligen. Fast jag brukar tänka som så att man kan ju inte gå runt och vara rädd för sånt: det är ju farligt att leva också, om du förstår hur jag menar?! :) Den dagen den sorgen liksom.. Sen är det klart att en operation alltid är en operation men jag brukar jämföra med förlossningar: det är alltid skräckhistorierna man hör talas om! Det är mänskligt att oroa sej och det är klart att det är jobbigt i början med smärta osv, men tiden går fort och snart har du ett par nya fina bröst att njuta av!! Lycka till med allt nu och hoppas det går bra för dej! Kram!

Smärtan och obehaget efter en op är ju väldigt individuellt, men det är ju oxå övergående och helt klart värt det om du frågar mig.. Att vara handikappad en längre tid påverkar ju folk olika, jag hade svårt för det, dessutom kan man få hormonell påverkan som gör att man blir nedstämd, vilket jag blev, det höll i sig i ca tre månader, men oxå det övergående och helt klart värt det så här i efterhand. Kan vara skönt bara att veta om det innan så man förstår vad som pågår.. Komplikationer är ju alltid en risk och där är väl frågan eg hur mycket man vill detta? För mig var det värt att ta risken. Har idag vad som anses vara normal muskelpåverkan och lite rippling. Inget som jag ser som någon komplikation utan en naturlig följd av att ha något onaturligt i tuttarna, oxå det helt klart värt det eftersom alternativet skulle vara att ha mina gamla bröst i stället, nej tack.. Lite får man ta liksom.. Jag är glad om jag klarar mig undan kapselkontraktur.

Tack för era svar!!!

Till Pygme: Vet du hur många som får hormonella rubbningar till förljd av operationen? Jag har precis suttit och gjort en plus och minuslista över att genomföra operationen, och jag vet ju hur gärna jag vill detta (och har velat det väldigt länge). Men det känns på ett sätt så hemskt att man vill betala massor av pengar för att utsätta sin kropp för alla dessa risker och påfrestningar. Hade det rört sig om en livsavgörande operation hade det ju varit en helt annan sak. Nu handlar det ju bara om att ens bröst är små. Jag känner mig inte osäker eller så på grund av dem, det är bara det att jag fulkommligt älskar stora bröst och vill känna mig mer kvinnlig. Men tanken av at sövas (hjälp!) och sedan ligga där handikappad och undra "vad fan har jag gjort?"... Det skrämmer mig också. MEn enligt de allra flesta här på forumet så verkar det ju värt det i slutändan ;)

Jag vet inte hur många som drabbas av det.. Sen är det lite olika hur det yttrar sig.. Vissa märker av lite fetare hy och andra blir nedstämda.. I mitt fall var det nog en kombination av hormoner och det faktum att jag reagerade på den mentala omställningen. Tyckte de blev stora och kände inte igen mig själv. Tvärt emot dig så längtade jag inte efter stora bröst utan ville mest fylla på lite och resultatet blev lite av en chock :) jag tror att det är relativt ovanligt att man blir nedstämd så länge som jag var dock. Om jag gissar utifrån alla jag sett här inne.. Vill inte skrämma nån, men själv hade jag tyckt att det varit skönt att veta om det innan. Jag förstod inte riktigt vad det var som hände, vilket fick mina tankar om vad jag utsatt min kropp för att ta onödiga proportioner..

Jag är som dig just nu... funderar och orolig över alla risker och komplikationer.

Så du är definitivt inte ensam om den oron :)

Skönt det i alla fall!! Blir man nöjd och klarar sig utan komplikationer kommer man ju vara jättenöjd över sitt beslut, men går någonting snett så känns det som att man kommer klandra sig själv i år framöver... Men men. Jag måste betala för min op imorgon, så sen finns det ingen återvändo. :)

Jo, de är ju det. Mest troligt kommer man vara helt överlycklig efteråt, det är bara innan som man är så här. 

Jag har då inte ens någon konsultation ännu. :/ 

Jag gick på lyckomoln i början men hade fet hy pga hormonomställningen. Rippling får väldigt många o lite rippling får man räkna med. Kapselkontraktur är det enl min klinik bara 2-3% som får o brukar ju korrigeras eftersom man brukar ha försäkring för det. Jag blev inte nöjd m min klyfta som blev bred o har korrigerat en gång. Smärtan efter andra op var mildare än första men jag tycker faktiskt man stod ut ganska bra även efter första op. Jag har blivit sövd 4 ggr i mitt liv o aldrig upplevt något obehag. Man somnar utan att man märker det o sen känns det som det gått 1 sekund så vaknar man klar i sängen:-) Har en god vän som är narkosläkare o vi har pratat mycket om vad som händer när man sövs. Har du några specifika frågor angående det så kanske jag kan svara:-)

Åh vad kul att det gått bra för dig, och hoppas att du är mer nöjd med din klyfta nu! Angående narkos så har jag dödsångest. Jag inbillar mig hur jag har någon dold sjukdom som kommer att göra att jag aldrig vaknar upp mer efter narkosen. Sjukt orealistiskt - jag vet. Tror nog att det egentligen handlar om att lägga över all kontroll i andras händer. Jag har väldigt stort kontrollbehov nämligen. Men vet du vad det finns för olika risker med narkos? Är man frisk och inte äter några mediciner så borde väl riskerna för att det skulle hända något vara minimala?

Japp de är minimala till gränsen till obefintliga eftersom narkosläkaren o narkossköterskorna ger dig exakt rätt mängd utefter vad du väger. Man får först en sk nedsläckning av morfin som gör att du somnar gott o morfinets smärtstillande effekt sitter i din kropp. Sen får du precis så mkt propofol som behövs för att hålla dig sovande o en dos varar i 10 min. Hela tiden mäts din syrehalt o hjärtverksamhet. Propofolet är inte smärtdämpande o hade du bara fått det hade din puls omedelbart visat att du utsattes för smärta men eftersom morfinet finns där vet inte kroppen om att den råkar ut för en "olycka" o den behåller alla värden bra. Man stressar kroppen mindre vill säga, även om du aldrig hade upplevt smärtan med bara propofol. Sedan fylls det på när man ser att vakenheten ökar. Du får några andra substanser också som jag inte vet så mkt om. Allt sköts o konyrolleras hela tiden. Du kommer inte ihåg nåt mer än att du blev jättemosig o go i huvudet precis innan du somnade. Man kan bli skakig på ett lite okontrollerat sätt efter op o det beror på att du blivit kall under op pga att de har öppnat dig o mkt kroppsvärme försvunnit. Vissa mår illa o kan kräkas efter, pga morfinet som de e överkänsliga mot. Allt du får under op har det motgift till ifall du skulle reagera för mkt på något ämne vilket är ytterst ovanligt. Det är relativt vanligt att man säger lite knasiga saker när man fått morfinet vilket e ganska kul för personalen:-)

Åh tack så jättemycket fina du!! Nu känns allt genast lugnare!

Delar dina tankar TS, du är inte ensam.

Åh vilken bra tråd :) känner precis samma dödsångest inför att sövas.. Har avbokat op pga av denna rädsla :( samt andra tankar likt dina TS. Inte kunna ha kontroll och så mycket som egentligen kan gå fel, inte meningen att vara negativ detta är bara mina rädslor som jag tampas med.. Tack 9april för ditt inlägg om narkosen, känns lite lugnare, jag behöver allt överdrivet grundligt förklarat för mig för att uppleva att jag har någon som helst kontroll :)..