Vad säga till familj, vänner och kollegor?

Hej!  Jag vet att mina frågor nedan har tagits upp tidigare i forumet, men jag kan inte se någon tråd senare än 2012 och tänkte att det kan finnas ytterligare tips från dem som inte var här då. Min näst största oro kring en framtida bröstförstoring (näst efter att dö eller bli hjärnskadad under narkosen) är hur jag ska berätta om det för min mamma, samt hur jag ska förhålla mig kring det gentemot mina arbetskamrater.  Jag träffar mina föräldrar och syskon (två systrar) relativt ofta, men vi pratar väldigt sällan om personliga/privata/känsliga saker. Jag känner att om jag ska göra en bröstoperation så måste jag berätta om det för mamma innan, annars kommer hon bli oerhört besviken på mig. Jag vet faktiskt inte hur  hon skulle ta det, men hon önskar säkert att jag ska vara nöjd med min kropp som den är. Problemet är att ta upp själva frågan, vad säger man? Till det jobbiga i sammanhanget hör att jag i princip alltid börjar gråta när jag ska prata om känsliga saker. Det har jag dessutom nästan alltid fått lite skäll för av mina föräldrar när jag var yngre och bodde hemma, vilket delvis är anledningen till att jag inte tar upp känsliga saker med dem. Pappa har jag inte tänkt berätta för, det känns på något sätt som att han inte är lika berörd av det, dessutom räknar jag med att han får höra det från mamma så småningom (men det är inte helt säkert att hon berättar för honom). Mina systrar är inte samma problem för de borde inte ta det lika personligt. Risken däremot är att jag startar en kedjereaktion eftersom de också har rätt små bröst ;-) Vänner och arbetskamrater är inte lika känsligt och där känner jag inte att jag behöver berätta innan, möjligtvis bortsett från chefen som säkert kommer undra varför jag vet att jag kommer vara sjukskriver en till två veckor framöver. Vännerna kan jag ju vara ärlig med men hur gör man om någon arbetskamrat frågar rakt ut på fikarasten??? För det kommer ju att synas, det är jag övertygad om. Jag tycker egentligen att det är ok att  prata om, men kommer sannolikt bli högröd i ansiktet och då är det det som blir pinsamt. Eller kommer alla hålla god min och inte säga något även om man ser att de vet vad man gjort? Fast jag tror inte på det, tycker alltid det finns någon eller några som inte har de där spärrarna i sociala sammanhang.  Till saken hör att jag nog ses som rätt "ordentlig" och vanlig, kanske tråkig. Jag har gått på högskola, har ett rätt bra jobb, har man, två barn, volvo och villa :) Och gör inga utsvävningar... Jag sminkar mig bara om jag ska på fest (har inte ens mascara på jobbet). Har färgat håret två gånger i mitt liv. Jag tror inte det finns någon som anar att jag skulle vilja göra en skönhentsoperation (förutom min man då som jag ju har berättat för). Dessutom är den enda jag känner till i min bekantskapskrets som har gjort en bröstförstoring frun till en av min mans vänner. Och då räknar jag med släkt, vänner och alla på jobbet (men där kan jag ju vara ovetandes om någon förstås). Det blev långt det här... Hoppas någon orkar läsa och lämna några kloka ord :)