Ålder på er som gör bröstförstoring

Jag är 37, ammat 2 barn, lyft + förstoring ska jag göra :-)

Min mamma har fött och ammat 5 barn och är 57 år och gjorde sina samtidigt som mig, dvs för ca 1,5 månad sen, så känn dig inte ensam ;) hihi! Jag är 21 i år och hade innan min operation faktiskt funderat på det sedan jag var 16, varför vet jag inte just då men när jag var 18 började jag att träna 5-6 dagar i veckan och brösten rök fortfarande än ögat och i ca, 2 år led jag för att brösten blivit mindre och mer "slappa". Så en bröstförstoring var det aldrig någon tvekan om! Har aldrig varit ute efter några bomber, så jag valde en storlek som passade min kropp perfekt. Det syns inte att jag har gjort opererat mig om jag inte framhäver de på något sätt.

Är 20 år och vill fixa mina boobs för jag har väntat på att dom ska växa till sig mera, men det har dom inte gjort, är inte platt och nöjd med mina bröst utseendemässigt men inte storleksmässigt. Varje gång jag tar på mig någon urringad tröja eller en klänning (som det slutar med att jag aldrig har på mig endå) så måste jag ha pad eller pushup för att få något av en klyfta, har testat bombshell men det ser bara fucked up ut mig, blir värsta glipet oavsett vilken storlek jag tar! Har oftast bh från HM (HMs-70A-B) och när jag vill se sexig ut i en urringad klänning eller något så blir det lixom aldrig något put, visst med lite pads kan det bli en okej klyfta (framifrån) men det blir ju inte så mycket put på boobsen. Så När jag ständigt tänkar på att jag ska dölja mina bröst för jag inte är nöjd med storleken så kan jag lika gärna op:a mig istället för att ständigt använda push up (asså mega pushup) för att få det resultat jag vill nå! Sen så känner jag med att varför ska man må dåligt över något man kan ändra (visst det finns risker, men för mig är det värt det) när man tänker på det dag ut och dag in och inte kan känna sig kvinnlig eller trygg i det man tar på sig och väljer bort kläder för att man skäms. Det är lätt att bara säga ''ooh du måste acceptera dig själv som du är'' aah visst, men om jag KAN få det fixat, varför ska jag inte göra det? Det är lättare för någon som inte har komplex att säga att man ska acceptera som man är. lättare sagt än gjort! Hur länge ska jag må dåligt över hur jag ser ut när det kan ändras (sen så kan det ju alltid bli knas men, riskerna finns ju), vad är det för liv? Sen så att du tycker dom är fina är snällt sagt men alla tycker ju inte det. Känner bara att, varför ska jag må så dåligt och behandla mig själv så illa i flera år till? Vilket är det jag gör när jag väljer bort att inte ha en snygg bikini (eller gå och bada överhuvudtaget) eller den där snygga klänningen men urringning! :) hoppas du inte är så förvånad längre ;) Kram

P.S alla gillar OLIKA :3 <3

Opererades första ggn strax efter att jag fyllt 19 år. Hade velat göra det sedan urminnes tider, men jag ville inte att det skulle bli en impulsgrej som jag bara gjorde direkt jag fyllt 18, "bara för att jag kan", om ni förstår, så jag väntade ut det med ett år, för att det verkligen skulle kännas helt 100! Har aldrig ångrat det, trots komplikationer hit och dit. Nu är jag 25 och det är ännu heller ej i sin ordning, men snart får jag förhoppningsvis bara "släppa" tuttarna och börja leva mitt liv ;)

Är 21 år.

Blev sjuk i anorexia när jag var 12 år, brösten har försvunnir mer och mer och tappat formen för varje viktnedgång jag har gjort, alltså flera viknedgångar.

Min mor o systar har 75a i kupa, jag har 70c, har ärvt min byst från farmor.

Gör operationen för att få fler kurvor, bysten jag har idag känner jag inte passar in på min kropp vilket inte är så konstigt efter tio år i anorexi..

Jag är 27 år =) Jag är glad att jag inte gjorde den tidigare än så, innan jag fick mina barn. Jag vet att jag pratade om att operera mina bröst redan när jag var 19-20, men tänkte att jag väntar lite.. =)