Tänkte uppdatera idag är det dag tre och jag mår fortfarande jätte bra. Började smått städa här hemma igår men då röt sambo till att jag måste ju faktiskt tänka på att jag har två sår som ska läka. Jag är sååå rastlös vart på stan en stund och fikat med en kompis och babblat, haha tror morfinet gör mig lite pratglad.... Har inte haft någon smärtchock alls snarare tvärtom jag vågar knappt säga hur bra jag mår för rädsla att det ska helt vända. Jag klär mig själv äter själv torkar mig själv ja allt gör jag själv förutom att ta ner saker högt eller bära. 

Jag ska be sambo ta lite kort senare då jag inte öppnat toppen själv ännu utan fick se snabbt innan jag lämnade kliniken det såg väldigt fint ut. Idag är dom mer svällda än tidigare men när jag lyfter lite på toppen så ser det super fint ut ärren ser inte alls större ut än 2 cm. 

Jag skulle säga att det finns inget att vara rädd för, jag vet känslan jag var verkligen rädd innan. Men man somnar bara och vaknar så är dom där helt smärtfritt! Sen kommer såklart smärtan att variera efteråt för alla men jag tror att även för den som får fruktansvärt ont så blir det värt det? 

Så just nu går jag och tittar ner på mina bröst och svävar på rosa moln och tänker hela tiden - tänk om jag fortsatt levt 70år till olyckligt än om jag inte vågat tagit tag i detta. 

Ställ frågor om ni har jag svarar så gärna KRAM 

Sannajosefine wrote:

Vilken härlig op berättelse! Jag är så sjukt nojig över tiden efter och har svårt att tänka mig att det kan vara värre än en förlossning! Men när man läser här så verkar det ju i vissa fall vara tio gånger värre än att föda barn och då blir man ju lite skraj! Haha!

Jag hade ställt in mig på det eftersom jag också läst att föda barn skulle vara lättare än detta. Jag hade också en väldigt ''lätt'' förlossning men då var då tusan värre haha. Det var tom värre att få igång mjölken för mig på bb än detta. Jag gör nästan allting själv och är pigg och glad. Det är såååå värt det herregud kan inte ens beskriva känslan :D

susii wrote:

Va kosntigt att alla känner så att ni vill gärna tillbaka op er.. själv fick värsta trama jag grät i 2 veckor för jag mådde så dålig... vill inte ens gå tillbaka till kliniken inte pga nån på klinken ..Alla va så trevliga o hjälpsamma men själva op va jättejobbigt:(

Åh vad jobbigt att du fick trauma :( Hur är det med dig nu längesen du gjorde? Ja det är nog väldigt olika, men jag hade en helt fantastisk upplevelse och hade ställt in mig på ett helvete.. 

vad wrote:

Men hur fantastiskt?! jag som velar så mkt... vill opereras av Patrik men är rädd för storleken och vad många beskrivit som en smärtchock efter, att man kanske inte klarar sig själv osv. kan ju så klart bli på det ena och andra viset, man vet aldrig. men skönt att veta att det finns alla möjliga varianter. 

Gjorde du framför/bakom muskeln?

Om du lägger upp bilder kommer jag följa med spänning, vi är lite lika i höjd/vikt + strlk.

Roligt att du är nöjd, all lycka med läkningen!

Det är så FANTASTISKT. Har du vart på konsultation? För mig klickade allting direkt på konsultation lite osäker på storlek var jag så jag testade som sagt en sista gång just innan operationen men det kändes jätte bra och Patrik tyckte också det var perfekt. Jag har också bara läst inläg där man haft jätte ont osv, så tyckte det kändes viktigt att skriva detta inlägg hur bra jag mår och hur nöjd jag är med Patrik. Patrik är sååå bra så trygg och snäll. Om man är osäker så är han verkligen den rätta han är tillgänglig hela tiden och snabb på att svara på mejl också. Han bryr sig verkligen om en som patitent och vill att man är nöjd samt trygg. 

Jag har lagt bakom muskeln kommer troligen att våga mig på att knäppa upp och ta bild idag eller i morgon.

Det är dag tre och jag är nästan helt smärtfri!