Dödsångest över narkos

Hej, jag har opererats några gånger i mitt liv och det har gått bra. Man hinner liksom inte tänka så mycket innan man somnar och sen vips så är man vaken igen. En del mår toppen, en del kan må illa efteråt och en del kan behöva längre tid för att vakna efteråt men att det skulle ske dödsfall i samband med narkos är väldigt ovanligt. Narkosläkarna är väldigt duktiga så du behöver inte vara orolig men jag tror att för sin egen skull bör du ta kontakt med din klinik och be att få ett samtal med narkosläkaren så att hen kan svara på dina frågor och din oro.

Hade sån extrem ångest över narkosen jag med, låg och skakade som tusan på op bordet. Som Osiris75 skrev, man hinner inte tänka så mycket innan man slocknat och är vaken igen. Jag hann väl egentligen bara säga oj sen var allting kart ? Jag vaknade väldigt fort efter min operation och mådde bra, var väldigt pigg

Tack för dig svar. Jag har pratat med narkosläkaren vid ett tillfälle och han gjorde sitt bästa i att ”trösta” mig. Jag måste nog ”bara” våga och göra detta nu.

Hej det behöver du absolut inte ha för det går ju så himla snabbt och tänk va du får när du vaknar?❤️ stort lycka till

Hej Jag har sövts 2 gånger. sist för några dagar sedan. Och min son sövdes för några månader sedan. (Så jag har även haft upplevelsen av att ”titta på”). Personligen tycker jag snarare att det är skönt. (Bara så du vet att det finns någon som tänker och känner annorlunda). Jag skulle gärna sövas både idag, och flera gånger om. Du får gärna bolla och fråga mig, tänker att det kanske hjälper? Får jag fråga vad du är rädd för? Tänker du att man kan dö? Att det gör ont? Att du aldrig skulle vakna igen och förbli i någon slags koma? Eller Orolig för hur det känns när du vaknar? Kram kram

Jag är nog mest rädd för att inte vakna upp. Jag önskar jag kände mindre stress inför nedsövningen. Jag ska se till och läsa era inlägg varje gång jag blir nervös

Får jag tipsa om min artikel om att sövas med narkos, under menyn artiklar? Det är blandade fakta och mina egna upplevelser. Framför allt är risken så vansinnigt liten att det ska gå galet vid en planerad sövning av en frisk person, du har full uppmärksamhet hela tiden från människor med specialistutbildning på just detta som gör det varje dag och kan finjustera både syre och narkosmedel för att du ska vara så trygg och må så bra som möjligt. 
De få gånger man hör om som det gått fel, är det nästan alltid någon som undanhållit att de tagit t ex psykofarmaka eller epilsepsimediciner (tror jag det var en gång). Narkosläkaren har alltså inte haft rättvisa förutsättningar att anpassa sövningen till.

Mitt bästa råd som bot mot rädslan är att läsa på,  operationsberättelser och liknande, så att du vet vad som ska hända. Då ökar upplevelsen av att allt går enligt plan och är under kontroll, och du vet att nu kommer jag att få en mask med syre hållen ovanför mitt ansikte, det är bara syre, de kommer att säga till innan jag ska sova, jag kommer att hinna fråga om det är nåt, osv osv.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sövts, det har varit både medicinskt och estetiskt, om man säger så, men tio-femton gånger borde det vara. Det värsta som hänt var att jag mådde illa vid uppvaket, men det var för över tjugo år sen. Man kan få förebyggande medicin mot det.
Jag har haft lite frossa också vid uppvaket, men de är så uppmärksamma, man får en go' värmefilt på en gång och så lägger sig det. Lite jobbigt kan det också vara att det tar tid att bli pigg ibland. Jag har legat och försökt "vilje-vakna" genom att spärra upp ögonen, men nä, så somnar jag en liten stund igen. 

Jag är inte förtjust i den lite halväckliga smaken av konserveringsmedel jag tycker jag kan känna till och från under ett par dagar efteråt, men det är inget förskräckligt. Bara lite blä och absolut inget att vara rädd för. Måttligt road kanske, men inte rädd.

Så ingen skräckupplevelse nånstans har jag haft i samband med narkosen. Jag tyckte t o m det kunde vara lite lustigt att tänka, Nu börjar det...! Nu ska jag "vara med" när jag somnar!, men det är inte mycket man hinner notera. Det susar lite i öronen, ljud och röster kan låta lite ekande, avlägsna och svajiga, som om man hade hög feber kanske.
Huvudet sjunker liksom tungt ner i kudden som om det plötsligt vägde lite mer, och så känner jag den där lite äckliga smaken i munnen, ungefär så länge att jag hinner tänka det, och sen vaknar jag nyopererad. Det kanske tar fem sekunder? 

Och du är i gott sällskap om att noja i förväg. Förhoppningsvis sällar du dig till skaran av dem som i efterhand säger att det ju var en baggis. 🙂

Helt rätt man skrämmer verkligen upp sig i onödan man behöver absolut inte vara rädd ?

Tack snälla för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag ska se till att läsa fler berättelser för att förbereda mig så gott jag kan.

Ranej, jag var initialt också väldigt orolig för just narkosen. I alla fall i våras när jag hade bokat OP. Men operationen blev uppskjuten tills idag, och för mig tror jag att det var bra. Nu kände jag mig mer redo och hade hunnit släppa oron för narkosen. Var inte ens nervös imorse när jag kom till operationsavdelningen, märkligt nog... Jag blev även informerad om att denna klinik i dagsläget inte opererar högriskpatienter pga covid, vilket givetvis minimerar risken för komplikationer. Sövningen gick så fort, de sade att nu ger vi dig sömnmedel och sedan tog det ca 5-6 sekunder, så hade jag slocknat. Kände mig snabbt pigg efteråt, men det beror på vilka sömnmedel de använder, så det kan säkert variera. Ibland behöver man kanske lite tid att vänja sig vid tanken och att läsa på om ingreppet/narkosen :-)

Hej! Jag har också det, har tid den 25/1. Är skit rädd att jag inte ska vakna igen. Så himla ovärt då. Vet du hur man kan se före och efterbilder?

Vad jag har förstått måste man bli silver medlem och för att bli det måste man vara aktiv på forumet. Dvs minst 15 inlägg och en bra signatur :)

Ohhh vad skönt att det är gjort och att allt gick bra. Var söver man ner pat? I operationssalen eller rummet?

Jag opererades för exakt en månad sedan. Har alltid haft dödsångest inför narkos och skjutit på min operation i flera år pga min ångest. Du kommer få lugnande innan op. Sedan går det väldigt fort. Du ska veta att du inte är ensam som känner sådan ångest. Tänk istället på att du äntligen ska göra det du önskat länge.

Jag tyckte att det var helt underbart att sövas ner. De tar så väl hand om en både innan och efter operation. Jag har opererats mig hos Art Clinic i Göteborg och Elite Clinic. På bägge ställena så fick jag först komma in i ett omklädningsrum där jag bytte från vanliga kläder som låstes in i skåp i rummet. Sedan fick jag gå till ett annat rum och krypa ner i en säng med uppvärmt täcke. Där fick jag sedan olika tabletter och nål i armen. Om du har lätt för att bli illamående så berätta det så får du tabletter mot det också (är väldigt nöjd att jag fick det). När det sedan var dags för operation så blev jag hämtad av en sjuksköterska som ledde in mig till operationssalen. Där möttes jag av flera väldigt trevliga och peppande tjejer. Jag fick lägga mig på operationsbordet, på med täcke och sedan fick jag räkna ner från 10. Tror jag somnade när jag var på 7. Sedan var det dags att vakna och då kom de med macka, juice och te. Man får liga kvar ett tag och växla mellan att sova och bara vila. På bägge ställena låg jag kvar tills jag själv kände mig redo för hemfärd. Jag tycker att på både Art Clinic och Elite Clinic så var bemötandet otroligt bra. Alla är väldigt vänliga och man blir väl omhändertagen. Jag tycker att det har varit en väldigt bra upplevelse och skulle göra det 100 gånger om! Hade nästan velat opereras igen bara för att det är en mysig upplevelse, nästan som att vara på spa. (Haha man undrar ju om jag är knäpp)

Jag var otroligt nervös inför narkosen när jag opererade bort mina halsmandlar för två år sedan. Orsaken var för att jag har ett otroligt kontrollbehov och bara tanken på att lägga mitt liv helt i någon annans händer skapade så mycket ångest. Mitt tips till dig är att prata med kliniken om din oro så de vet om den. Du kommer få lugnande och dem kommet ta så bra hand om dig! Narkosen för mig gick så otroligt bra och jag hade ibte behövt oroa mig så mycket såhär i efterhand. Det gick så otroligt fort att somna och när jag vaknade efteråt kändes det som om jag haft världens mest underbara sömn. Nu längtar jag bara tills min egen operation i maj för att narkosen var så härlig ?

Jag var också väldigt orolig inför narkosen. Allt ifrån att det ”bara” skulle vara obehagligt till att hjärtat skulle stanna eller att vakna upp mitt i operationen och inte kunna göra mig hörd. Jag fick andas i en syrgasmask, en nål satte på handryggen och inom 10 sekunder sov jag. Inga som helst problem eller obehag. Narkosläkaren var lyhörd och lugnande. Däremot skulle jag vara orolig för bii (Breast implant illness) om jag var du. Hoppas du läst på att tagit ställning till den risken innan du stoppar in något i din kropp. Går ju att göra lyft utan implantat ?

Man rullas iväg till en mer vårdavdelningsliknande sal där sköterskorna har uppsikt över en.

Jag har min operation i mars och är betydligt mer rädd för narkosen än själva operationen. Jag är mest rädd att de kommer ge mig för mycket narkosmedel så att jag inte vaknar upp. När jag tänker efter ordentligt så förstår jag ju egentligen att riskerna vid en planerad sövning är väldigt små, och om jag vill göra operationen så måste jag ju övervinna min rädsla för narkosen. :)

Jag känner likadant eller att kan skulle få hjärtstillestånd under operation. Jag får upplevelsen att kliniken tycker det är en aning jobbigt med min rädsla.