Åh, jag känner med dig. Men kan inte komma med några råd. Opererades 9/4, så strax efter dig. Men jag delar dina känslor. Vissa dagar tycker jag bara att det ser sååå gräsligt ut. Folk säger "lita på processen", men det är fan svårt. Ser att vi båda har anatomiska, jag upplever det svårt att hitta bilder på just "processen" för anatomiska.. Man har ju tid att granska sina bröst, vilket gör det lätt att hitta "fel". Just nu tycker jag mina är för raka nertill, huden ligger inte riktigt rätt mellan brösten upptill. Inte så att jag tror den är släppt men det skapar liksom inte direkt några konturer längst upp i klyftan medans det nere i klyftan är både markerat och rakt.. Kag hoppas detta ordnar upp sig med tiden. Men precis som du så ser man inte stora framsteg vecka till vecka.

Skall inte stå att huden inte ligger "rätt" mellan brösten, skall stå "platt". Det blir lite som en hängmatta mellan brösten, eller hur man skall förklara det. Men trycker man på huden handlar det om några millimeter, så är inte orolig för testning. Men hoppas ändå att huden lägger sig helt och skapar mer konturer där.

Jag kände alla dina känslor jag med! Men jag lovar att det kommer bli bättre. Brösten är svinfula första tiden, men det blir verkligen bättre. Finns det någon som kan hjälpa dig med tejpen? Byt så sällan du kan! Jag byter inte oftare än var 14e dag, det är bättre för hunden och ärren om man inte drar i dom så ofta. Om det bara är något hörn som lossnar så kan du sätta en extra tejpbit där. Och sitt ner när du tar av den. 🥰

Ett annat tips är nog att komma ut på en promenad varje dag, få lite frisk luft. Eller bara sitta på en stol ute. I början var det ju så obehagligt minns jag, som att man ville hålla i brösten när man gick. Men allt går över ❤️ jag tog det väldigt väldigt lugnt med motion och rörelse första 2 månaderna, förutom promenader för blodcirkulationens skull! Jag ville ge alla förutsättningar för min kropp att läka i fred och inte stressa den.

Jag kommer verkligen att följa den här tråden, tack för att den kom till Whyfurthermore!
Jag kan inte heller komma med råd, bara 8 dagar post-op.
Först idag börjat bli rädd för att dom kanske inte kommer att bli fina. Kanske till och med kommer att se hemska ut.
Inte liksom tänkt på det innan (skratt) och nu... Tja, det blir ju som det blir. Man har nog för mycket tid att fundera på saken (brösten) då man inte ska göra nånting alls.
Känner mig rastlös och meningslös och rättså gnällig :/

Förstår precis hur du känner. Jag är inte heller nöjd med mina, dem ser inte ut längre som jag trodde och förväntade mig.
Jag är dock opererad med ankarlyft och implantat för 5 veckor sedan.
Har komplikationer med var som kommer ut runt vårtan och knölar under brösten (troligtvis var inuti med) gör skitont.
Sedan är vårtgårdarna helt ojämna.
Dem har inte droppat utan sitter ännu högt upp.
Kommer följa denna tråd också

Men oj!
Så tråkigt att höra!
Dom ser så fina ut på din 1 månad bild, hur har det kunnat bli?

Ja säg det, inte vet jag. Men trodde dem droppat men dem sitter högt upp mot nyckelbenen ännu.
Smärtan och knölen kom för några dagar sedan , det är dem genomskinliga op-trådarna som orsakat det, typ som en inflammation med var inuti.
Allt läkte fint, sen vände det liksom även runt bröstvårtan så får ”tömma” varje dag och badda.

Vad skönt att vi är några stycken som kan följas åt. Förhoppningsvis får vi alla ett tilltalande resultat om några månader. Men just nu känns det inte kul!

Veraperaa, jag tycker mig sen en stor skillnad mellan mellan dina bilder från v.2 till 1 månad iaf! Så nog händer det något 😊.

Jag känner att om mitt slutresultat skall vara såhär kantigt och fult så kommer jag plocka ut implantaten. Har hellre små fula bröst, än stora fula bröst!

Anna87 wrote:

Jag kände alla dina känslor jag med! Men jag lovar att det kommer bli bättre. Brösten är svinfula första tiden, men det blir verkligen bättre. Finns det någon som kan hjälpa dig med tejpen? Byt så sällan du kan! Jag byter inte oftare än var 14e dag, det är bättre för hunden och ärren om man inte drar i dom så ofta. Om det bara är något hörn som lossnar så kan du sätta en extra tejpbit där. Och sitt ner när du tar av den. 🥰

Ett annat tips är nog att komma ut på en promenad varje dag, få lite frisk luft. Eller bara sitta på en stol ute. I början var det ju så obehagligt minns jag, som att man ville hålla i brösten när man gick. Men allt går över ❤️ jag tog det väldigt väldigt lugnt med motion och rörelse första 2 månaderna, förutom promenader för blodcirkulationens skull! Jag ville ge alla förutsättningar för min kropp att läka i fred och inte stressa den.

Jag önskar att jag hade ditt lugn, Anna87!
Jag ska verkligen, verkligen fortsätta försöka bara inaktiv trots att jag inom mig sitter och hoppar av rastlöshet. Har alltid liksom bara gjort så många grejer, känner jag nu när jag inte ska.
Liksom bara dammsuga, hänga tvätt, skaka mattan i hallen, bädda (och skaka täcken o lakan).
No,no! För att bara nämna några små saker....
Jag är allt lite rädd att jag gör för mycket ändå.
Inte trött, ju. 
SKA låta bli. Vill såklart att mina efterlängtade bröst ska bli fina. 
Dom var ju inte billiga heller, det får man tänka på. 
Och jag har ju egentligen inga problem!
Vad gnölar jag om? Inte ont, läker fint. Goda förutsättningar för ett fint resultat, ja det tror jag. 
Domningen ger sig nog, det tror jag.
Kanske det med min ålder, men jag är i hyfsat skick skulle jag säga överlag så det bör inte hindra läkningsprocessen.
Det är så många tankar, för mycket funderingstid.
Ska försöka hitta det där tålamodet! 
Förmiddagens tankar ifrån mig :)

NewYearNewBoobs wrote:

Anna87 wrote:

Jag kände alla dina känslor jag med! Men jag lovar att det kommer bli bättre. Brösten är svinfula första tiden, men det blir verkligen bättre. Finns det någon som kan hjälpa dig med tejpen? Byt så sällan du kan! Jag byter inte oftare än var 14e dag, det är bättre för hunden och ärren om man inte drar i dom så ofta. Om det bara är något hörn som lossnar så kan du sätta en extra tejpbit där. Och sitt ner när du tar av den. 🥰

Ett annat tips är nog att komma ut på en promenad varje dag, få lite frisk luft. Eller bara sitta på en stol ute. I början var det ju så obehagligt minns jag, som att man ville hålla i brösten när man gick. Men allt går över ❤️ jag tog det väldigt väldigt lugnt med motion och rörelse första 2 månaderna, förutom promenader för blodcirkulationens skull! Jag ville ge alla förutsättningar för min kropp att läka i fred och inte stressa den.

Jag önskar att jag hade ditt lugn, Anna87!
Jag ska verkligen, verkligen fortsätta försöka bara inaktiv trots att jag inom mig sitter och hoppar av rastlöshet. Har alltid liksom bara gjort så många grejer, känner jag nu när jag inte ska.
Liksom bara dammsuga, hänga tvätt, skaka mattan i hallen, bädda (och skaka täcken o lakan).
No,no! För att bara nämna några små saker....
Jag är allt lite rädd att jag gör för mycket ändå.
Inte trött, ju. 
SKA låta bli. Vill såklart att mina efterlängtade bröst ska bli fina. 
Dom var ju inte billiga heller, det får man tänka på. 
Och jag har ju egentligen inga problem!
Vad gnölar jag om? Inte ont, läker fint. Goda förutsättningar för ett fint resultat, ja det tror jag. 
Domningen ger sig nog, det tror jag.
Kanske det med min ålder, men jag är i hyfsat skick skulle jag säga överlag så det bör inte hindra läkningsprocessen.
Det är så många tankar, för mycket funderingstid.
Ska försöka hitta det där tålamodet! 
Förmiddagens tankar ifrån mig :)

Vet du, jag är precis som du! 😅 Brukar bli rastlös efter en kvart i soffan, och är alltid upp och städar och grejar med saker. Men så kände jag efter operationen att fasen, nu får man passa på att vila. Min sambo gjorde allt! Alla har såklart inte den turen och ibland var det skitsvårt att låta bli, men hur ofta får man möjlighet att faktiskt inte göra nånting utan att någon annan typ tycker att man är lat? 😅 jag kollade på massa serier (var sjukskriven nästan sex veckor dessutom), träffade kompisar och fikade. Gick långsamma promenader😅 Så försök att se det här som en paus från alla måsten och all städning man gör av bar farten. Sätt dig på en stol ute i solen (när den finns 😆) drick kaffe och bara njut. 😀 Men alltså, jag kanske låter sådär hurtigt positiv så jag vill också säga att jag hade skitdeppiga dagar och att det kändes ibland som att jag aldrig skulle bli normal igen. Kunde ju inte ens hyvla ost 😆 hade också problem med sårläkning i ena snittet som tärde på psyket otroligt. Men hips vips så var man över på andra sidan och känner sig som sig själv igen, och hips vips är brösten inte sådär skitfula längre 😅