Helena Sveinsdotter

Då va det dax för mig och skriva min operationsberättelse :)

Klockan är tjugo i elva och vi svänger upp på parkeringen till det stora vackra röda huset som vätter ut mot sjön. Det känns som något jag sett i en saga och jag ler som en galning. Min mage kurrar av hunger. Fasta är inget för mig.
Min man tar mig i handen "jag känner mig som en riktig dooshbag" säger han.
Jag ser på honom. Min fina man som kämpat med det här i över ett år. Vad folk ska tro om de får reda på det. Om folk ska tro att det är han som uppmuntrar mig eller inte gett tillräckligt med komplimanger.

8 dagar sen op så jag tänkte att nu får jag nog skriva innan jag glömmer:)

Den 16 september var det äntligen dags för det jag längtat efter i 5 år. Kunde knappt somna kvällen innan, och när jag väl somnat så vaknade jag en gång i timmen och varenda gång var jag lika glad för att jag lyckats somna tillslut ändå ;) Jag och 2 kompisar, Elin och Lilli tog bilen ner mot Landskrona. Anlände strax innan 08:00 och blev visad till mitt rum som jag senare skulle få sova i. En sjuksköterska berättade lite och gav mig ett par tabletter och en liten sup av något slag som skulle lugna :) Innan dess tog jag duschen och tvålade in mig i bakteriedödande tvål.