Hjälp! Ångesttankar gällande beslut om bröstförstoring

Jag har överväg att operera mina bröst till och från i ca 20 år… och jag behöver råd från er som kanske haft liknande tankar, eller bara kan dela med er av era generella erfarenheter! ?

Jag är nu snart 40 år gammal (inga barn), och närmare än någonsin att faktiskt göra slag i att genomgå en bröstförstoring.

Men det är fortfarande något som liksom håller mig tillbaka, och det är här jag hoppas att ni andra ska kunna dela med er av era erfarenheter, så att jag kan fatta ett beslut som är rätt för mig.

Jag har vart på ett par olika konsultationer med olika kirurger och redan ställt dessa frågor, men jag hoppas på att få höra från kvinnor som faktiskt genomgått detta, snarare än att få hypotetiska svar från en man som bara håller i kniven...

Jag har fått se 3D modelleringar av förväntat resultat osv… och det är såklart kul att se vad som ”skulle kunna bli” osv, men… fortfarande känner jag mig så osäker på om detta är rätt för mig!

Förändringen jag vill göra är inte ens någon särskillt stor förändring, jag vill bara känna mig lite mer proportionerlig och kvinnlig. Kirurg har föreslagit 235-265cc. Min nuvarande storlek idag är en knapp 70A…

Vad jag oroar mig för är dels det psykologiska:

om det kommer kännas som MIG? Eller kommer det kännas som det är något som sitter fast i/på min kropp och liksom inte ”hör till” mig själv?

Annan oro jag har kan kanske grupperas under det mer fysiologiska i det hela:

• Jag oroar mig att mina nya bröst skulle kännas mer i vägen än till ”glädje”. Att de ska kännas lite ”stumma”, och om jag liksom klämmer på dem på kommer jag såklart inte ha känsel i själva implantatet, eller hur känns det egentligen??

• Hur mycket känsel riskerar jag försvinner? Mina bröst idag är väldigt erogena för mig, något jag älskar och såklart gärna vill behålla.

• Gillar inte att bröstvårtorna i 3D modelleringen fortfarande liksom pekar lite utåt sidorna, hade hoppats på en mer "centrerad look"...

• Fått höra att jag kanske inte kommer kunna ligga på mage ALLS för att dessa silikonklumpar kommer vara liksom fasta och obekväma.

• Oroar mig även att jag inte kommer kunna ta ett riktigt långt och djupt andetag obehindrat (som jag hört några andra med implantat beskriva).

• Kommer jag känna mig förhindrad i rörelser både på gym eller inom dans som jag älskar…?

• Jag har hypotyreos/nedsatt sköldkörtel funktion, dvs en autoimmun sjukdom… jag är orolig att implantat ska förvärra inflammationen genom att kroppen kanske försöker ”stöta bort” implantaten. Har redan frågat två kirurger om detta, men jag tycker deras svar vart för diffusa, de har inte verkat pålästa på ämnet, och det känns som de mest bara sa något lugnande mest för att få mig att spendera pengar hos dem…)

Jag är normalt en person som tycker om att se det fina i människor naturligt. Att vi ska kunna känna oss vackra som vi är, typ.

Men samtidigt har detta med brösten alltid varit ”en grej” för mig, ett komplex jag haft. Så här slåss två olika viljor. Och det är ett såpass stort och kostsamt ingrepp (både ekonomiskt och mentalt), så det känns ju inte heller som ett alternativ att ”bara testa för att se hur det faktiskt känns”…. Dessutom om man tar ut implantaten om man är missnöjd, misstänker jag att brösten knappast går tillbaka till hur de såg ut innan… eller?Jag har tittat på alternativ såsom fettransplantation (vilket ingen av kirurgerna verkade särskillt optimistiska till generellt) eller typ Motiva preserve/Mia Femtech, de senare har jag faktiskt inte pratat med kirurg om då jag upptäckte dessa alternativ efter konsultation, och det var inget kirurgerna tog upp eller nämnde själva när jag var där...

Vore så otroligt tacksam om några av er vill dela med er lite av era egna tankar och erfarenheter! 🙏