nervös nu

Jag har också fått remiss, dock pga. olika stora bröst.
Jag är också rädd för ett bakslag, så tänkte bara säga att jag delar din oro!

Din ålder kan ju tänkas spela in, det står inget om den i din profil (och du har inte hunnit skapa din signatur ännu). Du säger att brösten bara blir större..? Kan det vara så att du inte är färdigutvecklad, så kan de kanske säga nej pga det?

Hej Virris!

Jag tror det är helt normalt att man blir nervös över att det inte ska gå vägen, eftersom det är något man vill så gärna. När jag fick min remiss var jag livrädd att det skulle bli nej, men jag hade inte behövt oroa mig. G-kupa ÄR stort, hur lång du än är!

Ett tips är att du mäter med måttband från hålet mellan nyckelbenen och ner till bröstvårtan, hur många cm? Så får du en liten bild i alla fall av hur stora de är. Du kan också ta en salladsskål (tex en liter), böja dig framåt, sätta skålen över bröstet och resa dig igen, fyller det ut skålen är ditt bröst en liter. Det är så de kommer mäta sen.

Påpeka hela den sitsen när du söker hos Landstinget, DE bör ju se till din upplevelse. Jag tycker det låter välmotiverat!

Marina, jag tänkte ta upp alla aspekter, planerar att gå in och köra både psykiska, fysiska och medicinska bitar. Men risken finns att jag sätter igång och tvärbölar istället. Jag vill kunna gå längre än två meter från sängen utan att behöva sätta på mig en bh. Jag var 19 år så har jag upplevt dem vara för stora....

Låter vettigt. Och var inte rädd för att du kommer att "böla". De har säkert sett ledsna människor förr, de har tystnadsplikt och det kan ju faktiskt ytterligare understryka att du menar vad du säger.

Liten vs stor: Jag förstår hur du känner dig. Med tanke på din storlek och dina besvär borde du bli godkänd.

Tänk inte på vad andra säger. Jag fick både positiva och negativa kommentarer när jag opade mig. Man får helt enkelt låta folk tycka vad de vill och strunta i dem. Jag har aldrig ångrat mig. Jag mår mycket bättre med mindre bröst. Och man ser lite smalare ut också :-).

Och trots att många trodde maken skulle bli besviken så gillar han dem bättre nu :-).

För 4 år sedan skickade läkaren en remiss till kirurgen för bröstförminskning. Efter 3 månader fick jag telefonsamtal från kirurgen där vi pratade lite om mina besvär. Då sa läkaren att de alltid ringde till dom som de fått remisser från för att redan då sålla bort såna som inte uppfyllde kriterierna för bröstförminskning. Det gjorde jag tack och lov så hon ville att jag skulle komma på en undersökning. Men i samma veva som jag skulle komma dit blev jag gravid så jag fick skjuta upp det. När jag slutat amma var det tänkt att jag skulle höra av mig till kirurgen igen, men då lyckades jag bli gravid igen :-) Återigen blev det uppskjutet. Kirurgen ville att en ny remiss skulle komma in när jag var redo eftersom det gått några år. Så igår var jag till en läkare som nu ska skicka en ny remiss.

Jag är också jätterädd för att inte få det beviljat, har det så otroligt jobbigt med värken. Så får jag det inte genom landstninget så ska jag bekosta det själv på ett eller annat sätt!

Lycka till!

mätte mig igår, då var det 29 cm från halsgropp till bröstvårtan på det ena och 30 på det andra. Mitt problem enligt mig är oxå att mina bröst börjar så långt in under armhålan och det gör att de kanske inte ser lika stora som de är framifrån.... Å fy vad jag nojjar nu....

29 och 30 cm ÄR långt, så med andra ord ÄR de stora, inget snack om saken. Prova mät med en plastskål också!

Jag tror inte det är så svårt att få det beviljat egentligen, har man problem med värk och att de är ivägen och så, så är de ju uppenbarligen för stora! 
Dessutom tror jag inte vårdcentralen skickar en remiss om de inte faktiskt tror att det ska gå. Jag menar, kommer någon med uppenbara minibröst och vill förminska dem, så tvivlar jag på att de skickar en vidare...

Jag håller tummarna för er allihop!

Jennaa du är en riktig uppåtpuff. Tack! USKan som tog bilderna förstod mig, det kändes faktiskt skönt. Jag vågar väl inte hoppas och tro helhjärtat att jag kommer få ett ja eftersom jag kommer bli så knäckt om det blir ett nej.......

Tack, jag hoppas jag kan vara till någon nytta i alla fall! Jag förstår att du inte vågar hoppas, det gjorde inte jag heller riktigt, trots att man innerst inne egentligen är ganska säker att det kommer gå vägen. Vissa dagar tänkte jag att det aldrig kommer gå, att de var för små...men långt, långt in så vet man ju vilka besvär man har, och såna besvär har man inte med små bröst!