Upp till ett år efter op? Hur leva?

Hej Mojo! Det har gått nästan exakt ett år sedan min op som jag gjorde vid Akademikliniken i Stockholm den 13 januari förra året. Och till att börja med vill jag säga att allt har gått över förväntan. Dels har jag hela vägen blivit oerhört bra bemött vid kliniken, och kan än i dag ifall jag känner för det, kontakta kirurgen om jag det behöver. Dels har läkeprocessen varit helt utan komplikationer. Första positiva känslan då jag vaknade efter operationen var att jag inte var illamående. VId tidigare operationer har jag alltid kräkts, men bad i förväg om extra läkemedel för att motverka illamående. Vilket jag fick, och mådde inte illa över huvud taget. Smärtlindringen fungerade bra, och jag följde de rekommendationer jag fick från kliniken gällande fortsatt smärtlindring och upplevde aldrig någon nämnvärd smärta. Det morfinpreparat jag fick utskrivet tog jag tre dagar efter op, och sedan bara Alvedon i en vecka. Jag tog inte ens full dos Alvedon de sista dagarna. Liksom du är jag särbo, och var ensam hemma under veckan jag var sjukskriven. Det som jag upplevde som begränsande var stelhet i överkroppen, men så länge jag rörde mig lugnt och med väl avvägda rörelser gick det hur bra som helst att klara mig på egen hand. Dagen efter operationen gick jag kortare sträckor för att ta mig hem. Jag hade lång resväg, men använde mig av resväska på hjul och behövde därför inte bära tungt. Resten av dagarna, denna första vecka med sjukskrivning, var jag ute på lugna promenader och var noga med att inte bli svettig eller andfådd. Detta efter råd och anvisningar från kliniken. Som mest stel var jag efter nattsömn, men att ta mig ur sängen gick bra eftersom jag till stor del tog hjälp av magmusklerna. Promenerandet fortsatte jag med varje dag tills det gått tre veckor efter op, och jag fick börja med mer fysisk aktivitet som powerwalk och träning av underkroppen. Kändes skönt att få gå till gymet och gå mig svettig på löpband och träna med crosstrainer, men utan att använda armarna förstås. Fick inte på något sätt belasta bröstmusklerna förrän det gått tre månader efter op. Då återupptog jag mina träningsformer Bodybalance, yoga och pilates. Lite simning (bröstsim) blev det också, och det var den träningsform som kändes mest i brösten. Inte så det gjorde ont, men det kändes lite obehagligt till en början. Min kropp vande sig dock snabbt, och jag kunde successivt ta i mer under träningspassen. Då sex månader gått från op hade jag inga som helst begränsningar att hålla mig till längre, förutom att använda solfaktor 50 på ärren då jag solade. Då kunde jag även sluta använda kirurgtejp, vilket jag använt hela tiden de första sex månaderna. Jag har som sagt inte upplevt några komplikationer över huvud taget, och mina bröst är nu "färdigbakade". Det har varit en fantastisk resa, ända från början till slut, och jag är så lycklig över mina bröst som är vackrare än jag hade vågat hoppas på. Råd till dig är att följa de anvisningar du får från kliniken, och att ha tålamod. Den största utmaningen för mig var att inte få utöva mina träningsformer de första tre månaderna. Jag saknade det enormt vissa dagar! Men jag tänkte hela tiden på att det absolut inte var värt att riskera komplikationer, och de tre månaderna gick trots allt ganska snabbt. Lyckan över mina nya vackra bröst gjorde det värt att vänta. :) Lycka till!

Följer