Map: klart man är nervös. Konstigt vore det annars. Det finns rädsla för så mkt som man inte vet svaret på innan efteråt. Men ha i åtanke att det är väldigt många av dessa operationer som görs i världen och det är väldigt lite komplikationer i samband med dessa. Förutom alla plasikoperationer så görs ju även denna operation i ett annat syfte hos de som har bröstcancer. Vi har ju dessutom förmånen att vi kunnat välja var vi vill opereras och de kliniker vi valt har gott rykte. Är man någorlunda frisk, gjort de förberedelser som kliniken sagt, så är det bäddat för att det ska gå bra. Men att släppa all kontroll är alltid otäckt. Snart är du över på andra sidan till de opererades skara. Vilken julklapp!!

Ja bästa julklappen. Du är så klok dessa operationer görs hela tiden så sant. Det en sådan lycka att jag hittade er och detta forum. Det känns om vi känner varandra mer än vissa andra vänner. Igår sa en arbetskompis till mig så här. Kommer du bli sövd? Jag sa det får vi verkligen hoppas. Hon frågade sen var ska du opereras? Jag svarade på Akademiklinken på gärdet. Hon svarade just det Östermalm fint ska det vara, får du champagne när du vaknar. Omgiven av idioter skulle jag säga. Tack för att ni finns.

map wrote:

Ja bästa julklappen. Du är så klok dessa operationer görs hela tiden så sant. Det en sådan lycka att jag hittade er och detta forum. Det känns om vi känner varandra mer än vissa andra vänner. Igår sa en arbetskompis till mig så här. Kommer du bli sövd? Jag sa det får vi verkligen hoppas. Hon frågade sen var ska du opereras? Jag svarade på Akademiklinken på gärdet. Hon svarade just det Östermalm fint ska det vara, får du champagne när du vaknar. Omgiven av idioter skulle jag säga. Tack för att ni finns.

Vilken himla usel och tråkig kommentar! Är kanske avundsjuk. Lycka till idag, vi hörs!

CMA: hur var det att jobba idag? Orkade du hela passet?

Map: när du kommer till jobbet nästa gång så tycker jag du ska säga
Hur visste du att de bjöd på champagne.? Man fick snittar oxå på kvällen. Vilket ställe jag kommer aldrig mer välja ett vanligt ställe ;)

Pampan. Det har gått bra tills nu. Det var lite julmingel på slutet och då kände jag att det började göra lite ont. Inte mycket, men kände att det var dags att gå hem. Många frågor på jobbet. De visste inte vilken operation jag gjort, men nu berättade jag för de närmaste. Min allra närmaste kollega hade varit lite orolig, så jag sa att vi kunde ta en fika. Så när vi började prata vid kaffeautomaten sa han. -Vad smal du har blivit! Och jag sa då att, det har jag inte, jag har bara gjort en bröstförminskning. Alla reaktioner var positiva!

Så man ser nättare ut helt enkelt. :-)

Går bara på Alvedon och Ipren nu.

CMA: så härligt för dig. Kvitto på operationen direkt. Kändes väl gott? Så bra att det gick bra att jobba. Fast det lät ju trevligt med minglet.

Panpan; jo, jag känner mig faktiskt smärtare själv, men det var kul att höra det! :-) Jag var på minglet en stund i alla fall. På torsdag har vi ett planeringsmöte från lunch och på kvällen ska vi ut och äta. Jag har bett maken hämta mig, så jag slipper åka kommunalt hem, jag är så himla trött på kvällarna, har redan lagt mig nu. Så då kommer jag hem lite tidigare, sen jobbar jag hemma på fredag. Det känns skönt.

Svullnaden i brösten har ju gått ner, men det känns mer svullet på kvällarna.

Åh jösses, champagne (torde vara alkoholfri)..! Jag kunde inte ha brytt mig mindre om champagne än efter mina operationer.  Känns helt malplacé men en macka och te var ganska gott faktiskt, när man hämtat sig. Faktum är att månmga rapporterar om hur himla gott fikat var efteråt, och jag har min egen (helt obevisade) teori om att smaklökarna påverkas av narkosen så de blir känsligare..? Det kan inte bara vara för att man är hungrig, det är man ju emellanåt annars också. Det skulle man kunna göra en omröstning/undersökning om...

Hej, nu har jag varit hemma sen igår kl 13. Allt gick bra. Jag måste bara kommentera champagnen det var menat som en skämt från hennes sida det är jag fullt medveten om men jag tyckte det var tråkigt skämt. Jag berättade det för min underbara läkare också. Hon tyckte också att det var typiskt. Det var i samma stil som när hon började jobba med plastik istället för landstinget. Jag har mycket att berätta så jag kanske ska skriva en op berättelse om hela den fantastiska resa jag har gjort. Känner mig helt överlycklig.