Jag har alltid berättat för min familj efter konsultationen och när jag känner mig 100 på att jag kommer att genomföra operationen. Jag har lagt fram det lite mer som "jag kommer att operera brösten och jag skiter faktiskt i vad ni säger". Sen är skönhetsingrepp i min krets vanligt så ingen som höjde ögonbrynen.

De har dock varit lite emot stora implantat. Men det är ju ändå jag som kommer att gå runt med främmande föremål i kroppen så förstår inte varför folk ska tycka så mycket.

Trasselsudd wrote:

Pinkroose skrev:

Säger som dom andra, stå på dig. Din kropp, ditt beslut?

Ser by the way att du ska opereras dagen innan mig, min tur den 4?

Tack ?

Gud så roligt att du opererar dig då också! Jag känner verkligen mig så nervös nu att det är allt jag kan tänka på om dagarna ?? längtar verkligen! ?

Jaa! Tänker på de mer och mer och blir mer och mer nervös? nu vill jag bara ha de gjort!??

Trasselsudd wrote:

Pinkroose skrev:

Trasselsudd skrev:

Pinkroose skrev:

Säger som dom andra, stå på dig. Din kropp, ditt beslut?

Ser by the way att du ska opereras dagen innan mig, min tur den 4?

Tack ?

Gud så roligt att du opererar dig då också! Jag känner verkligen mig så nervös nu att det är allt jag kan tänka på om dagarna ?? längtar verkligen! ?

Jaa! Tänker på de mer och mer och blir mer och mer nervös? nu vill jag bara ha de gjort!??

Ja jag känner verkligen samma! Aldrig blivit opererad eller sövd och har inte ens blivit stucken i armen innan inte ens för blodprov så jag sitter och är nervös för absolut allt ??

Har blivit sövd 1 gång, men de va en akutoperation, fick operera bort blindtarmen i v 30 med ett av barnen så hann inte tänka så mycket? minns bara att jag mådde väldigt illa efter så sa de på konsultationen?

norrlandstjejen wrote:

Hej! Jag förstår verkligen det du skriver då jag var i samma sits. Jag var så rädd för att berätta för min mamma då jag var helt säker på att hon skulle bli arg/besviken. Men jag ville ändå berätta eftersom jag vet att hon hade blivit betydligt mycket mer upprörd om jag bara dök upp med nya bröst.

Jag valde att skriva ett sms, för jag vågade inte göra det på något annat sätt. Där skrev jag att jag tänkt operera mig, och anledningen till det sen avslutade jag med ”Jag berättar detta för dig för att jag vill ha ditt stöd, inget annat. Om du inte kan ge mig ditt stöd så snälla säg inget till mig, jag vill inte ha några diskussioner.”

Jag var så rädd och nervös när jag skickat smset. Hon svarade ganska kort efter ”Okej, bara lite förvånad”. Jag har alltså gått och oroat mig och varit HELT övertygad om att hennes reaktion skulle vara så hemsk, och det var den inte. Så mitt tips är att försök att avdramatisera det. Berätta på ett enkelt sätt, jag kan nästan lova dig att dom flesta som trott att deras nära och kära ska reagera starkt faktiskt inte har gjort det. Hoppas min långa text var till någon hjälp. Lycka till oavsett om du väljer att berätta eller inte❤️

Tusen tack för detta svar!! Kändes så bra att läsa, jag kommer att kopiera dig rakt av med hur du avslutade ditt sms. Jag är typ mest orolig att de kommer att bli besvikna och chockade att jag skulle vilja göra något sånt.
De kommer inte bli arga, och det hade typ känts bättre haha

Jag var också orolig. Mamma som alltid haft stora bröst sa att hon inte kunde förstå hur någon kunde vilja välja att ha det. Men tyckte att om du vill göra det så gör det nu, bättre än att vänta, man ska göra sånt när man fortf är ung (syftade på att läggas under narkos o göra stora operationer). Pappa sa nåt om att jag va galen och var sen rätt tyst om det. Men har hjälpt till och så. Han och hans fru tyckte att det inte var likt mig typ.
Har en 6åring som undrat vad det varit för operation men har inte sagt vad det varit. Mer att jag ska till läkaren och fixa en sak och att jag kommer ha lite ont. Vill inte att hon ska behöva fundera på utseenden så mkt än.. Kanske dumt att inte säga som det är men det känns ändå rätt..

tyckte också det var lte jobbigt att berätta att jag bokat operation eftersom jag var ung och visste att jag skulle få det argumentet mot mig. men hade ju funderat länge på att operera mig så var inget beslut jag tog över en dag, så ingen sa nått negativt faktiskt vilket jag är glad över. det kanske är en naturlig reaktion av ens anhöriga att bli ledsna/upprörda men det går över när dom fått smälta det antar jag. det är ju en själv som bestämmer över sin egen kropp och tycker folk mer och mer börjar fatta det!:)

Om/när jag gör min operation vet jag inte heller om jag vill berätta för familjen. Min pappa kommer inte bry sig, mer orolig att mamma blir besviken. Hatar att göra henne besviken, även om jag är 30år och har barn haha