Aldrig opererats tidigare. Rädsla för att bli sövd

Tror de flesta tycker det är en obehaglig grej att bli sövd, inklusive jag. Det alla beskriver dock, är att man inte ens märker när det händer eller att det hänt, plötsligt vaknar man bara upp igen på uppvaket och det känns som en sekund sedan man somnade. Själva insomnandet tar bara några sekunder. Man kan bli ombedd att räkna ner från typ 10 när man ligger där på operationsbordet, och innan man ens kommit till 5 har man somnat. Vad som känns som en sekund senare så ligger man på uppvaket, groggy och trött av alla droger, och allt känns okej. Tanken på narkos är så mycket läskigare än vad själva narkosen egentligen är. Så känner jag.

Jag har opererats två gånger tidigare under narkos och jag gillar det haha. Kanske konstigt att säga men tycker det är så coolt att man bara somnar typ. För mig så tappar jag fokuset med ögonen och två sekunder senare så sover man. Om man förklarar läget för de som är involverade med ens operation så kommer de säkert hjälpa dig. Känns verkligen bara som man har varit borta i en sekund och sen vaknar man. Man är ju oftast rätt trött när man vaknar och kanske halvsover en stund men är så mycket folk där omkring som håller koll och hjälper en. Jag har aldrig riktigt varit rädd för själva operationen eller narkosen för jag ville göra detta så mycket för min egen skull, så jag fokuserade bara på det positiva. Hoppas att rädslan lugnar sig :)

Jag hade aldrig heller varit sövd någon gång förut innan min operation, och kände lite samma som dig. Själva narkosen var det jag var mest orolig över, inte själva ingreppet. Men mitt driv att genomföra operationen övervann rädslan att bli sövd. Plus att det gick så himla fort när man väl kom till kliniken så jag hann aldrig bygga upp någon ångast när jag väl hade kommit dit. Det kommer gå hur bra som helst! Lycka till :)

Jag är precis som dig orolig för narkosen, jag har blivit sövd 3ggr tidigare men tycker att det är lika jobbigt ändå. Men jag brukar tänka såhär att man genomför en hälsodeklaration/kontroll och då ser ju läkaren om de är någon risk att sövas. De skulle inte söva en patient om de var minsta osäkra. Hoppas att den tanken kan hjälpa dig lite också! :)

Tack för alla kommentarer. Jag känner mig lite lugnare nu. Jag vill så gärna göra min operation och rädslan är inte stor nog att stoppa mig, men det är ändå jobbigt som ni säkert förstår. Det låter som att man inte känner något alls inför nedsövningen, stämmer det? Bortsett från att vara väldigt trött, hur känner man sig på uppvaket sen? Var ni förvirrade och undrade vart ni var, eller visste ni på en gång vad som hade hänt och vart ni var nån stans?

Vad menar du med att man inte känner något inför nedsövningen? Personligen så fattade jag direkt att jag var på uppvaket. Så fort jag vaknade gick en sköterska förbi och välkomnade mig tillbaka till verkligheten. Kände mig som mig själv till sinnet men bara extremt trött och dåsig. Man får ju inga droger med psykoaktiva egenskaper så det är inte så att man har sinnesförvirringar, vanföreställningar eller liknande. Det handlar väl mer om att man känner sig lite lätt mörbultad, liten och svag, trött och sliten efter narkos samt lugnande och bedövande medel som morfin.

Jag menar om man känner sig trött och somnar in eller om det går så fort att man inte ens märker att man somnar. Det låter lite som att det går väldigt fort och plötsligt sover man, men jag kan ha fel. Tack för att du delar erfarenheter. Det låter som du blev väl omhändertagen efteråt vilket är kul att höra :)

Man somnar mer eller mindre direkt, så det är inte så att man ligger vaken en stund och är jätte trött, utan mer godnatt direkt, om du förstår min förklaring haha. :) Vilket jag tycker är skönt för då hinner man inte stressa upp sig så mycket.

Precis, det går direkt! Fick räkna ner från 10, somnade helt tvärt vid 5 sekunder. När de släpper på narkosmedlet går det på någon sekund. Man hinner inte känna efter eller resonera kring något, om man säger så! Man går från klar till sovandes på ett ögonblick. I alla fall enligt min erfarenhet!

Det finns en artikel om att sövas med narkos under menyn Artiklar. Personligen har jag sövts av både medicinska och ickemedicinska skäl, typ 15 ggr kanske... Jag tycker det känns som om huvudet plötsligt sjunker ner genom kudden och blir jättetungt, hörseln blir under ett par sekunder lite svajig, som när man har feber eller just håller på att vakna/somna, och så känner man en lite äcklig smak i munnen (konserveringsmedlet i narkosen, har jag läst nånstans). Jag brukar hinna uppfatta att jag är på väg ut, så pass att jag kan säga godnatt medan det svartnar, men sen är man heeelt omedveten.   När man vaknar upp är det värsta som hänt att jag mått illa (men det var länge sen, man brukar få medel mot det nuförtiden) och ibland har jag haft frossbrytningar, men då får man en varm filt så ger det sig snabbt. Vanligaste "problem" för min del (dock inte alltid) är att jag har svårt att riktigt vakna till, jag glider in och ut ur nån slags sömn under 1- 2 timmar, och lyckas inte riktigt hålla upp ögonen, men det är inte i sig obehagligt eller otäckt, mest frustrerande, ungefär som när man veeet att man måste kliva upp men är vansinnigt trött och ooorkar inte. Det gör att jag gärna väljer lokalbedövning för små ingrepp, men jag är absolut varken rädd eller orolig för att sövas.