19-09-03 kl 12.10 Kom till kliniken. Fick byta om till nattrock,strumpor, tossar och morgonrock. Fick o kissade. Fick ligga i en säng o vänta lite. Sen kom dom ,satte nål fick dropp. Sen kom Per och ritade på mig,tog kort. Väntade nog sammanlagt 1.5 timme innan det var min tur. Kissade 2 ggr till innan jag gick in op salen. Droppet gör är jag ville kissa hela tiden. Väl inne på sal. Av med trosor. Koppla ekg, sätta på blodtryckmanchett,en extra mössa, kolla så jag låg ordentligt skönt, fick lite lullull insprutat i nålen. Alla på salen var underbara! Efter jag vaknat. Tid? 15:30? Då hade jag ONT! I låren, ryggen,magen och brösten. Dom drog på mig ett par tighta byxor med öppning i grenen. Jag hade en bh,sportmodell med fettvadd i på mig när jag vaknade. Fick tablett. Hjälpte inte. Fick något insprutat i nålen. Efter 15.minuter mycket bättre! Dr Per kom och berättade att han sugit ut 1000ml. Och sprutat in 400 i varje bröst. Allt hade gått bra. Var tvungen att kissa. Droppet gör ju att det rinner rakt igenom kroppen. Lite smått full på vägen dit. En sjuksköterska gick med mig dit. Fick god fika. Kände mig piggare o piggare. Nu är kl 17.00. Vill hem. Hoppas jag kan stoppa eventuella smärt toppar innan dom kommer! För jag känner att jag lever. Men är så glad nu för nu vet jag hur smärtan känns. Alltid skönt att veta. Nu är jag hemma i soffan. 18.12 Skönt.

Idag kl 09 infann jag mig på kliniken. Ny duschad med descutan efter konstens alla regler. Givetvis hade jag vaknat med ont i halsen ocha känslan av en klump som satt i vägen när jag skulle svälja. Detta gjorde mig lite orolig med måste jag erkänna. Jag är nästan aldrig sjuk. Drack lite varmt Tea för att se om det skulle bli bättre. Lite kanske det blev. Kände mig utvilad för jag hade sovit riktigt bra. Var faktiskt inte orolig över huvudtaget. På kliniken blev jag snabbt omhändertagen. Det krävdes 2 försök att sätta nålen men sjuksköterskan var duktig så det var i princip smärtfritt. Blodvärdet kontrollerades och låg på 138. Perfekt utgångsläge för mig. Det gör att det kommer bli lättare i återhämtningen till normalvärde igen om jag inte har för stor blödning under op. Narkosläkaren kom och gick igenom min sövning. Eftersom jag hade ont halsen planerades att jag skulle få en larynxmask istället för en intubering. Inte mig emot då det jag tyckte det var bättre att slippa bli muskelrelaxerad. Min läkare kom och ritade på armarna för en vägledning hur snittet skulle läggas samt hur fettsugningen skulle göras. I planeringen skulle det bli minst 10 cm som skulle bort. Jag mätte överarmarna igår och hade då en omkrets på 42 cm. Kommers bli fantastiskt att få plats i mina nu tajta skjorta-och tröjarmar. Han berättade att det troligen kommer minskas mer då fetttsugningen styr hur mkt som egentligen kommer reduceras av hudöverskottet. Sedan fotograferades jag på både längden och tvären. Därefter var det i princip direkt in på op. Fick ett riktigt gott och varmt täcke som gav en mysig känsla av välbehag. Inne på op förbereddes jag för att få en nål i foten efter sövningen. Den som jag fått från början skulle tas bort efter sövningen eftersom där skulle jag ju opereras. Blodtrycket togs på vaden. Ovanlig känsla kan jag säga. Droppet med sömnmedel startade och jag försökte få tankarna på ett trevligt ställe för att jag skulle drömma om det. Hann inte ens skapa en blid på min näthinna innan jag var borta..... Vaknade på uppvakningsavdelningen. Personalen skulle kränga på mig mitt kompressionsplagg. Den är som en liten bolero där knäppningen sitter uppe vid bröstbenet. Eftersom jag gjorde en lite korrigering av mina ärr på brösten fick jag en sport BH oxå. Inte mig emot för den har jag haft jätte mkt användning av innan. När jag då var vaken passade jag gå på toa oxå. Mitt vakna tillstånd vid denna tidpunkt var som om jag varit på en After work och tagit ett glas för mycket och det var dags att planera hemfärd. Smärtmässigt var jag lite öm och mörbultad - men hade inte riktigt ont. Fick lite piller och sedan somnade jag gott igen. En sen frukost erbjöds och mackorna satt som en smäck. Flyttades till vårdavdelningen då det var planerat att jag skulle stanna över natten. Det för jag är väldigt lättblödande., och får läkemedel inför operationer för att minska risken för blödning. Men min läkare tycker att det är bättre att vara väl förberedd på komplikationer och rekommenderar därför en övernattning. Känns tryggt för mig oxå. Att få armarna i högläge krävde viss planering. Men jag löste det med att ha en sänggrind uppe som polstrades med kudde och täcken för att det skulle bli mjukt. Den andra armen fick läggas på sängbordet. Funkade fint. Min läkare kom och kollade till mig. Operationen hade förflutit bra. Ingen blödning och han fettsög ca 500 ml på varje arm. Snitten går från armhålan ner under armbågen. Han hade även fettsugit ner på underarmen för att det ska bli en snygg övergång. Han här jätte nöjd sa han. Planen framåt är att jag ska träffa ssk om 1-2 veckor och sedan har jag ett återbesök till läkaren om ca 6-9 månader. Själv är min 1: a bedömning bara av att titta i spegeln att det ser fantastiskt ut. Nu ser jag ju bara en svart bolero - men att det är mina armar som är inne i den kan jag inte fatta. Det som är borttaget är ett nedärvt DNA som säkert funnits i generationer. Men jag känner mig absolut inte nostalgisk för att säga hejdå till mina förfäder, utan är enbart tacksam att jag lever i en tid då man kan åtgärda detta. Summan av kardemumman av dagen är att jag trodde detta skulle vara värre. Jag mår prima just nu och kan jämföra känslan som om jag varit på gymmet och gjort ett riktigt träningspass innan träningsvärken sätter in.

12/2 - 2019 Vaknade runt kl 8 på morgonen. Låg och drog mig en stund i sängen innan jag tog mig upp för att göra min tredje och sista dubbeldusch med Descutan. Efter duschen satte jag på mig rena kläder och kontrollerade att jag hade packat ner allt jag ville ha med mig till kliniken. I väskan hade jag med mig extra underkläder, en tidning att läsa, en banan, lite nötter, tofflor och en mobilladdare (lustigt nog kom jag inte att använda mig utav något av detta). Min tid hos kliniken var kl 11:40. Tiden fram tills dess gick väldigt långsamt och det var svårt att tänka på något annat än hur hungrig jag var. Min pojkvän körde mig till kliniken och vi var där ca 10min innan avsatt tid. Efter en snabb anmälan i receptionen satte vi oss i ett tomt väntrum. Vi hann nog inte sitta där i mer än två minuter innan en sköterska kom och hämtade mig. Det blev ett snabbt hejdå. Sköterskan va mycket trevlig, hon gav mig en lång sjukhusskjorta, vita strumpor, blåa plasttossor och en morgonrock. Jag fick sedan byta om till detta och lägga in mina tillhörigheter i ett skåp, allt utom mina trosor som jag fick behålla på. Jag blev ombedd att gå på toa en sista gång och blev sedan visad till ett rum där jag fick lägga mig på en säng. Jag fick svara på lite rutinfrågor som t.ex. hur många gånger jag duschat med descutan/hibiscrub, om jag tagit bort nagellack, hade något löst i munnen osv. Sköterskan förberedde mig sedan för operation genom att sätta en nål i armen på mig. Hon kontrollerade också mitt blodvärde samtidigt som hon småpratade lite med mig om mitt yrke mm. När jag låg på sängen och väntade fick jag träffa narkosläkaren, även hon mycket vänlig. Hon informerade mig om att jag skulle få en kateter under operationen. De skulle ta bort denna innan jag vaknade upp igen men att det kunde svida lite när jag skulle kissa första gången efter operationen. Klockan var nu 11:52. Efter en kort väntan kom min kirurg och hämtade mig. Han bad mig att ta av mig sjukhusskjortan så han kunde ta lite bilder. Han visade ungefär hur mycket han räknade med att kunna ta bort (förhoppningsvis skulle han kunna ta bort min gamla navel helt så att jag skulle slippa ett vertikalt ärr där den gamla naveln varit) och förklarade att även min "fifi" skulle få sig ett litet lyft. Han ritade på mig och tog sedan nya bilder. Jag fick sedan ta på mig sjukhusskjortan och gå och lägga mig i sängen i det andra rummet igen. Jag fick 6-7 tabletter att svälja ner tillsammans med pyttelite vatten. På något sätt fick jag ändå ner alla. Jag fördrev sedan tiden med att titta på alla sträck min kirurg hade ritat på mig. Jag va helt fascinerad över hur mycket hud som skulle bort, så häftigt. Jag tog en sista bild på magen (med alla sträck), nu äntligen skulle degmagen bort. Utanför mitt rum hörde jag personalen prata om att min kirurg ville starta operationen vid halv 1. Klockan var nu ca 12:15. Det kändes som allting gick väldigt fort, jag hann aldrig bli nervös. Så blev jag hämtad från mitt rum och visad in till operationssalen. Där fick jag hälsa på ytterligare några sköterskor. Jag fick ta av mig mina trosor och sjukhusskjortan och lägga mig på operationsbordet under ett slags uppvärmt täcke. Det var väldigt behagligt. En sköterska sprutade in något med hjälp av nålen i min arm och rummet började snurra. En annan satte på mig en mask och sen var jag borta. Vaknade ca 15:40. Min första tanke var att jag va på jobbet. Sedan kom verkligheten tillbaka till mig, att jag precis gått igenom en operation. Jag kände mig med ens klarvaken. De hade fått på mig en slags korsett runt midjan och under den stack det ut en dränageslang med röd sårvätska. Jag hade ont och en rar sköterska gav mig smärtstillande. Smärtan försvann inte så hon gav mig ytterligare en dos. Smärtan lättade sakta. Sköterskan gav mig min mobil så jag kunde skriva till mina anhöriga att allting gått bra. Hon la även en ihoprullad handduk under knävecken så att det inte skulle dra så mycket i huden på magen. Jag roade mig sedan med att lyssna på några andra patienter som pratade på uppvaket samtidigt som jag sms:ade lite med familjen. Blev lite trött efter en stund och somnade till och från. Vid 16:55 fick jag lite mat. Jag hade då redan nekat mat två gånger, kände inte alls för att äta. Jag fick en ostmacka, nyponsoppa, apelsinjuice, kaffe, en clementin och en liten chokladbit. Jag hade hört att den första mackan efter operationen skulle vara så fantastiskt god men jag hade ingen matlust alls. Jag fick i mig de mesta men de tog tid. Vid 17:40 ungefär kom en sköterska förbi och fråga om jag ville gå på toa. Kände inte alls att jag var kissnödig men tänkte att jag i alla fall kunde försöka. Sköterskan förklarade för mig hur jag lättast skulle ta mig ur sängen utan att behöva anstränga magen. Hon stod redo att hjälpa mig om jag ville ha hjälp med benen eller ryggen. Det gick rätt okej. Hon ledde sakta in mig på en toalett och satte på vattenkranen i handfatet. Jag antar att ljudet av rinnande vatten skulle göra det lättare att kissa. Efter att ha suttit där någon minut så fick jag tillslut kissat. För mig sved de inte alls trots att jag haft kateter. När jag sedan stod upp och tvättade händerna kände jag ett plötsligt illamående. Jag fick hjälp tillbaka till sängen och bad om en spypåse. Sköterskan var snabbt framme med en och kom därefter med en tablett för illamående. Illamåendet förklarade hon beror på narkosen och kan komma att hålla i sig ett litet tag. Sen gav hon mig också nya tabletter för smärtan samt några droppar med laxerande medel blandat med vatten vid 17:50. Jag blev flyttad från uppvaket till mitt rum. Klockan var då 18:30 ungefär. Jag blev återigen illamående och fick ytterligare en tablett för detta. En sköterska bar in min väska och mina kläder från skåpet där jag lämnat dem innan operationen. Jag delade rum med en annan tjej som även hon hade gått igenom en bukplastik. Hon va väldigt trevlig men vi var trötta båda två så det blev inga långa konversationer. På rummet fanns det även en tv, ett uterum och en toalett, det kändes både stort och lyxigt. En sköterska frågade mig om jag ville ha något att äta. Jag upplevde de som att jag hade ätit precis (sov mellan varje liten händelse) och tackade nej till mat. Vid 19:30 tiden fick jag hälsat på nattsköterskorna. Den ena ville att jag skulle få i mig lite mer att äta. Hon gav mig lite olika alternativ och jag gick med på en knäckemacka och nyponsoppa. Det var återigen jobbigt att äta pga illamående men efter en halvtimme hade jag ändå fått i mig mackan. 13/2 - 2019 Jag sover och vaknar om vartannat. Får nya tabletter lite då och då både för smärta och illamående. Vid 1:15 på natten kände jag att jag var tvungen att kissa. Ringer på klockan för att få lite hjälp upp ur sängen (kontrollen för att justera sängen hängde vid fotänden). Jag blev illamående igen när jag stod och tvättade händerna efteråt. Detta gick sakta över när jag lagt mig i sängen igen. Somnar om. Blir väckt 5.50 och får fler tabletter. Somnar igen. Får frukost vid 7:25. En ostmacka, yoghurt, ett ägg, apelsinjuce och kaffe. Får i mig yoghurten och nästan hela ägget. Efter frukosten får jag träffa en fysioterapeut som går igenom mitt träningsschema. Vid 8:15 får jag träffa min kirurg. Han berättar att han tagit bort ett kilo och att den gamla naveln är helt borttagen. Han berättade även att jag hade en diastas på 3-4cm som han sytt ihop. Det känns jättebra. En sköterska hjälper mig att förbereda mig inför hemfärden. Hon tar bort kompresser och dränaget (det kändes knappt alls och var över på nån sekund), gör rent den nya naveln och informerar mig om hur jag ska tejpa magen. Hon hjälper mig sedan på med den nya korsetten. Jag fick en svart korsett som går ner över halva låren med hål i "grenen". Den var faktiskt inte riktigt så ful som jag föreställt mig, det var till och med en liten spetskant längst ner på benen. Innan jag får på den nya korsetten hinner jag ta en bild på min nya mage. Den är lite rynkig och tejpad lite här och var men redan nu såg man skillnad. Midjan är mer definierad och min "springa" har kommit lite högre upp. Jag får på mig trosor och bh utanpå korsetten. Jag tar även på mig joggingbyxor och en tröja. Strumpor och skor får jag hjälp med. Sköterskan ger mig sedan en del papper att ta med hem angående tabletter, kontraktet på operationen mm. Vid halv 10 kommer min pojkvän och hämtar mig. Första stoppet blir vid apoteket för att hämta ut alla tabletter. Jag spenderar sedan resten av dagen i soffan, förvånansvärt pigg, på gränsen till rastlös. Vid 18:30 ungefär lägger jag mig i sängen och sover bra hela natten. Vaknar bara och tar mina tabletter vid de avsatta tiderna. Aldrig har jag varit så glad för att jag har en ställbar säng som nu. Sover jättebra. 14/2 - 2019 Andra dagen efter operationen flöt på över förväntan. Jag tog tabletter var 6:e timma och en extra morfintablett när jag kände att det behövdes. Fick i mig en smoothie till frukost. Magen är svullen och känns lite "läskig". Idag fick jag lov att ta en promenad runt huset. Det var väldigt skönt att komma ut och få lite syre. Det jobbigaste med min minipromenad var att det tog hårt på ryggen då jag hela tiden går framåtböjd. Blir lite tröttare på kvällen och lägger mig vid 20:30-tiden. Sover kanon. 15/2 - 2019 Mår nästan oförskämt bra efter att ha genomgått en bukplastik. Kände mig pigg och aptiten är bättre än tidigare. Efter att ha haft lite långtråkigt en stund bestämde jag mig att jag skulle försöka duscha. Jag tänkte att det går nog bra om jag tar det lugnt. Tog fram rena kläder och tog av mig korsetten. Här ungefär kom jag fram till att detta kanske inte skulle vara så lätt trots allt. Jag blev väldigt matt och satte mig ner på toalettstolen. Jag ringde min pojkvän (som var iväg och grejade med annat) och frågade om han var hemma snart. Jag hade lite tur och han var redan på väg hemåt. Just då kände jag att det inte var någon idé att försöka duscha själv. Jag fick plockat av de sista kompresserna, en över min nya navel och en där dränaget suttit. Allt såg väldigt fint ut. Efter duschen var jag väldigt matt. Jag rekommenderar absolut att ni har någon som kan hjälpa er första gången ni duschar efter operationen. Jag la mig i sängen och fick dragit på mig korsetten igen. Jag mådde genast bättre och somnade efter några minuter. Resten av dagen/kvällen mådde jag fint och jag tog min minipromenad runt huset igen, återigen väldigt skönt att få lite syre.

Kl 06.45 Var så nervös när jag tog hissen upp till våning 6 som var för op. Tänkte för mig själv, shit nu är det dags äntligen min tur. Möts av en trevlig receptionist som visar mig vart jag ska vänta. Hinner sitta ner ca 5min innan dom visar mig vart jag ska byta om och ta på mig dom snygga opkläderna. Ställer mig inne i ombytningsbåset och gör en liten kort snapfilm till mina 3 bästa vänner som vet om att jag ska opereras. Går på toa och kissar å sedan får jag ligga i ett dubbeltum å vänta på sköterskan som ska sätta nål i armen och ge mig lungnade tabletter. Den armen hon sätter nålen i är svår att hitta ådrerna i så det gjkrde ganska ont å kunde knappt röra armen efteråt. Narkosläkaren kom och presenterade sig och kollade vad som skulle cöras å begättag sedan att jag skulle få kateter eftersom jag dkulle fettsugas å man e tvungen att spruta in massa koksalt för å spränga fettcellerna. Fick nästan fullständigh panik när hon sa att den skulle sättas in. Lungnade mig snabbt då hon sedan sa att det skulle göras när jag e sövd. Efter ca 30 min kom äntligen rickard och visade mig in på hans rum för å börja rita på mig och fota. Känslan var väldigt konstig då man ställer sig i bara trosor föramör en okänd persom och så ska han börja ta på en mäta ocv rita. Men han var väldigt lugn k sitt tal och förklarade bra så man lugnade sig snabbt och kände att man va i trygga händer. Väl färdiga med ritandet går vi ut och den andre narkosläkaren möter mig å visar vart vi ska gå. Äntligen dags op. Kommer in i opsalen å möts av massa sköterskor/läkare. Får börja med å klä av mig lch hoppa upp på det lilla bordet som dom värmt upp och lagt filtar på. Sen nör dom lagt filtar på mig fick jag ta av mig troserna oxå, så låg helt naken där, vilket köndes väldigt konstigt. Ena läkaren sa att jag skulle få lite gott som kommer å snurra till lite. Kommeg bara ihåg att jag sa detta känns som en järlig salongsberusning och sen va jag borta. Vaknar upp av att nån säger hallå, fick nått ryck/anfall och låg å skakade å ryckte med kroppen å huvudet. Hör bara hur dom ropar hallå hallå hur är det? Det lungnar sig och dom kör ut mig på uppvaket. Känner hur snurrig ja e å trött och hur det spänner å värker i bröstmusklerna. Ligger ca 10 min och känner mig pigg, ringer min kollega å berättar att ja lever å allt gått bra. Hon bara skrattar åt mig å tycker jag e galen som ringer henne direkt, hon riktigt hör hur hög ja d å sluddrar medans jag tyckef ja e helt normal. Får plötsligt väldigg ont å får mer morfin. Går på toa och dom hjälper mig sedan på med byxgördel som jag ska på mig dygnet runt i 1 vecka. Så jävla tighta så 2st fick hjälpas åt för å dra på mig dom. Herre jävlar va ont de gjorde eftersom dom lyfte mig samtidigt. Å jag skulle försöka hålla imot med två armar som knapt funkade eftersom bröstmusklerna var så ömma. Efter lite kämpande så fick vi äntligen på tightsen å jag fick lägga mig i sängen igen. Dags för juice å macka äntligen. Känner mig superpigg å väntar ivrigt för å åka hem. När det äntligen e dags för å åka hem så kommer läkaren å berättar att allt gått bra inga kompikationer. Han hade sugit ut 2.6L fett. Så det va ju ganska mycket. Fick info om skötsel hemma med medeciner å tvätt. Känner hur jag börjar svettas som fan hur dåligt ja mår. Vill bara spy rakt ut. Skötetskan säger snabbt tt dig ner å andas. Höll nästan på att tuppa av. När jag äntligen fått tillbaka färgen i ansiktet följde hon med mig ut. Satt en stu d till innan vi skulle åka. Väl inne i hissen så börjar ja må dåligt som fan å vill bara ut å spy. Lyckas å hålla mig å kommer in i bilen. Vill bara sova, har ca 2h hem. Hade med spypåse i bilen fall i fall. Det var tur för ja måde skit nästan hela resan å spydde massor. Dom 3 första dagarna va skitjobbiga å ja hade jätte ont å spydde flera gånger. Gick på morfin å alvedon rygnet runt dom första dagarna. Fick oxå lägga om såren på benen då det blödde igenom å rann dom 2 första dagarna. Haf kännt mig som en 100åring dessa dagar. Har gått 4 dagar nu å ja kan ta mig upp utan å hyperventilera å spy av smörtorna i vänster bröst. När blir det bara bättre å bättre. Längtar efteg återbesöket på fredag

Hej! Idag har jag gjort en Body jet, fettreducering av magen. Har i många år haft en mage som trots träning vägrat bli plattare. Har dessutom mer fett på ena sidan av magen. Eller Hade, ska jag säga, för nu är det borta! Jag är hittills bara supernöjd med allt. Vaknade från narkosen kl 12 och var hemma igen vid kl 15. Mår fint, men var jättetrött. Så jag åkte hem och vilade. Efter vilan nu så har jag ont. Inte så jag är sängliggande, men jag skulle jämföra det med att det känns som ett riktigt djupt sår. Ömt. Håller på och lagar mat, så känner mig helt ok. Magen ser fin ut. Inte så svullen, men det kan komma senare antar jag. Foton kommer senare.

Nu är det 24 timmar sedan jag gjorde min bröstförstoring och tänkte dela med mig av min operationsberättelse! Dagen innan operationen fixade jag hemma, tvättade, städade, handlade och lagade mat. Jag bäddade rent i sängen och fyllde den med alla kuddar vi äger för att föröka göra det så bekvämt som möjligt för mig efter operationen. Natten till operationsdagen sov jag i sängen och min sambo i soffan, för att han inte skulle behöva skrubba sig med Hibiscrub. Jag ställde klockan på 05.00, eftersom jag hade tid klockan 07.00 och det är en timmes bilresa till kliniken. Jag vaknade pigg och utvilad av första alarmet på telefonen, hade faktiskt lyckats sova gott hela natten! Jag dubbelduschade och tog på mig helt rena kläder, väckte min sambo och så åkte vi. Var lite nervös men mest kändes det overkligt! Jag kunde inte riktigt fatta att jag verkligen skulle göra detta! När vi kom till kliniken släppte han av mig och jag gick in själv, eftersom min sambo hade lite bråttom till jobbet. Nu var klockan 06.30 ungefär. Jag tog hissen upp, checkade in och mötte en sjuksköterska som visade mig ett bås där jag bytte om till en lång skjorta, strumpor och blå skoskydd. Jag fick kissa och sedan fick jag sätta mig i ett rum med två sängar. En annan tjej som kom samtidigt som mig hade den andra sängen i rummet. Sjuksköterskan som hade mött upp oss ställde frågor om när vi åt senast, vad vi hade för mediciner och så vidare. Efter ytterligare en liten stund kom en annan sjuksköterska (eller om hon var något annat) som satte en nål i armvecket på mig. Jag HATAR såna nålar för mina blodådror dra ofta ihop sig eller spricker så de får sticka mig flera gånger, men denna gången gick det väldigt bra! Ett stick som knappt kändes och sen var det över! Nu var klockan ca 07.00 och jag väntade på att Peter skulle komma, sedan skulle det dra igång! Jag fick ta massa piller, typ Ipren, Alvedon, morfin, nått mot illamående och nått mer. Efter en kort stund kom Peter och dubbelkollade vilka implantat jag skulle ha och ritade på mig. Jag påminde honom om att ha skulle klippa bort en liten hud-plupp på ena bröstvårtan (syns i mitt silvergalleri) och han skulle skriva ut medicin som skulle hjälpa mig att gå på toa. Jag har IBS så blir förstoppad väldigt lätt och gå i vanliga fall på toa var 3:e-4:e dag, så utan den medicinen skulle jag nog inte kunna gå på toa på två veckor eftersom man blir så förstoppad av medicinerna. Efter vi var klara fick jag gå på toa igen och sedan visade de mig till operationssalen. Det var väldigt kallt där inne och jag fick lägga mig under ett täcke som blåste varmluft, de sprutade in något i armen på mig så jag vart sjukt snurrig, sedan satte de en syrgasmask över min näsa och mun och jag somnade långsamt. Jag vaknade av att någon ruskade lite lätt på mig och sa "vi är klara, allt gick bra och det ser jättefint ut". Jag var otroligt groggy och hade svårt att förstå vad som hände runt om kring mig. Jag var mycket torr i munnen och bad om vatten, drack upp två stora glas på några sekunder! Jag hade inte det mista ont och mådde som en liten prinsessa, narkosen och de starka smärtstillande medicinerna satt kvar ganska länge! Jag fick macka, juice, kaffe och choklad och jäklar vad hungrig jag var! En sjuksköterska sa att jag måste försöka kissa, och hon hjälpte mig toaletten. Det var vingligt och jag kände mig väldigt svag, men hade nästan inte ont alls. Jag satt inne på toaletten i säkert en kvart, men kunde verkligen inte kissa! Alla mediciner gjorde att jag hade tappat känseln "där nere" nästen helt och kände mig verkligen inte kissnödig! Jag fick gå tillbaka till min säng och somnade om igen. Vaknade och hade ganska ont, så bad om en till värktablett sedan var jag tvungen att försöka kissa igen men det gick inte! Jag fick ställa mig i duschen och spola vatten på benen och mellan benen, för det brukade hjälpa men det funkade inte... Det slutade med att de fick tömma mig med en kateter, vilket faktiskt inte gjorde ont alls! De fick krångla lite för att få in den men det gick bra till slut! Nu var klockan redan typ 13 tror jag, tilden bara flög fram! Dock fick jag inte lämna kliniken förrän jag hade kissat själv, så jag satt och drack mängder med vatten, vilket de sa att jag måste göra ändå för att inte bli uttorkad. De tvingade också i mig lite mer juice för att jag skulle få i mig socker... Peter kom förbi och kollade hur jag mådde och svarade på min frågor, jag fick även hans mobilnummer om det skulle vara något. Jag vart jättekissnödig igen och försökte gå på toa, men det gick inte! Det bara låste sig för mig... Då sa sjuksköterskan att jag ska gå och ta på mig mina vanliga kläder och gå på en annan toalett med lås och i en lugnare korridor för att minska pressen! När man vet att MÅSTE kissa och det står och går massor med människor utanför en olåst toalett blir man stressad och det låser sig... Men nu när jag fick lite lugn och ro kunde jag äntligen kissa, och jag var så stolt över mig själv, haha! Nu ringde jag mamma som kom och hämtade mig, fick sitta och vänta en en stund i väntrummet men de hade väldigt sköna fåtöljer så det gjorde ingenting. Somnade en liten stund och sjuksköterskan som hade tagit hand om hela dagen kom springandes och undrade hur det var med mig, man jag var bara himla trött efter medicinerna! När mamma kom vart jag tvungen att kissa igen, och när jag gick svullnade brösten upp ordentligt och jag fick väldigt ont! När vi sedan gick de 100 metrarna till parkeringshuset trodde jag att mina bröst skulle explodera för att det så svullna!! Så tips till de som ska operera sig på Art Clinic i Göteborg; be eran skjuts köra fram bilen till entrén så ni slipper gå! När jag kommit hem till lägenheten tog jag lite värktabletter och lade mig i soffan med massa kuddar bakom ryggen och två under knäna och kollade på tv. Min sambo gjorde mat och fick mata mig för jag klarade inte av att hålla i tallriken själv (åt i soffan). Somnade och vaknade igen vid 00.00, då borstade min sambo mina tänder och hjälpte mig till sängen där vi byggde en kuddvägg bakom ryggen så att jag kunde sova halvsittande. Han sov i soffan för att han rör sig väldigt mycket och ville inte råka slå till mig... Men, jag skulle aldrig ha lagt mig i sängen! När jag vakande i morse (2018-06-06) hade ju värktabletterna slutat värka och jag hade mycket ont. Våran säng är väldig mjuk och det var VÄLDIGT svårt att ta sig ur den. Det kändes som tusen knivar borrades rakt in i bröstkorgen på mig när jag hävde mig upp till sittande och sedan stående. Jag satte mig på toaletten för var jättekissnödig, men kunde inte kissa för smärtan och pulsen slog i 200 så ja vart skiträdd! Gick ut i vardagsrummet och satte mig i en kontorsstol och kallsvettades som tusan, jag hann precis ropa på min sambo som kom springandes, sedan svimmade jag. Han hämtade vatten och en våt handduk som han baddade mig med så vart det bättre, tog värktabletter och la mig i soffan så nu mår jag mycket bättre..! Herregud vilket långt inlägg det vart! Men hoppas att det gick att läsa ändå! Vill bara avsluta med att säga att Art Clinic är världens bästa klinik! Alla var jätteproffsiga, snälla, omtänksamma och man kände sig aldrig som att man var till besvär! Jag ger både mig kirurg, alla sjuksköterskor och all annan personal högsta betyg! :D En sista grej; tänkte försöka förklara hur smärtan känns. Det finns flera olika smärtor som kommer vid olika tillfällen. Det spänner i huden på och mellan brösten, det gör inte så speciellt ont utan är mest obehagligt och finns där hela tiden. Det finns också en slags träningsvärk (jag lade implantatet under muskeln), fast tusen gånger värre än vad du någonsin haft. Den känns mest när man rör armar eller spänner magen, och den är en av dom värsta smärtorna. Den går över bröstet, i bröstmuskeln och ner under brösten, liksom i bröstkorgen (samma träningsvärk som du kan få efter ett riktigt hårt core-pass). Den tredje sortens smärta är stickningar eller huggningar i brösten, kommer ofta om man lyfter armarna eller försöker öppna/stänga saker, tvätta händerna, torka sig efter toalettbesök, klä på sig, ställa/sätta sig upp, etc... Denna smärta är den absolut värsta och jag kan bli rädd att förstöra något med läkningen när det hugger till så.... När man är uppe och rör på sig svullnar brösten upp väldigt snabbt, då drar och stramar det i hunden och känns väldigt läskigt, som att huden skulle spricka men det försvinner ganska snabbt när man satt sig ner. Den sista sorten är en slags molande smärta i brösten som finns där hela tiden, men den är inte så stark utan håller sig på kanske 2-3 av 10 :) Sedan blir man väldigt trött i ryggen av att sitta i typ samma position hela tiden...

Jag skulle vara på kliniken 09.45, men var där redan 09.20. Får reda på i receptionen att min operation kanske blir försenad för att den första patienten för dagen hade varit sen (seriöst, viktigaste dagen i ens liv och man är sen?!).. Fick sitta i väntrummet tills 10.10 då jag blev insläppt och fick byta om till skjorta, strumpor och tossor. Fick ha med mobilen och mina glasögon. Gick även på toaletten innan de gav mig en säng och dropp på pre-op. Sedan började väntan.. Narkosläkaren kom in och hälsade vid 11.30, sedan fick jag träffa Per vid 11.45 och bli fotograferad och ritad på. Vid 12.00 kom jag in till operation och alla var jättegulliga. Bordet hade ett värmetäcke som var väldigt mysigt och jag fick somna in långsamt och behagligt. Vid 13.15 vaknade jag på uppvaket med den gulliga narkosläkaren vid min sida. Var extremt torr i halsen så jag drack många glas vatten och inom en halvtimme fick jag macka och te (jag hade tjatat hela förmiddagen om hur hungrig jag var). Sedan provade vi ut en läkningsbh och jag fick min mobil igen. Per var inne på operation så jag fick vänta tills han var klar där inne. Jag fick hjälp till toaletten och det gick att kissa (dock gör oxy att jag kissar i små omgångar med avbrott så det tog sin lilla tid där inne). Vid 15 kom Per och kollade till mig och sa att allt hade gått perfekt och att brösten såg fantastiska ut. Vid 15.30 var jag ute och blev hämtad! Orkade ta en promenad med en kompis som hjälpte mig bära hem mat och medicin och jag var förvånansvärt rörlig första dygnet. Såhär dagen efter är det lite jobbigare ;)

Nu är det äntligen dags för mig att berätta om min otroligt efterlängtade näsoperation som höll plats igår. 

Dagen började med att klockan ringde 05:15. Då jag skulle duscha ytligare än gång till innan avfärd ville jag vara uppe i god tid, jag gillar inte att stressa nämligen. Efter jag hade duschat klart kammade jag igenom håret och fönade och tog sen på mig kläderna och började packa ner det jag skulle ha med mig på resan upp till kliniken. Jag vart klar långt innan jag behövde gå till tåget men det gjorde inget. Jag va fortfarande rätt lugnt och inte alls nervös, log mest för mig själv för att det äntligen va min tur att få opereras efter alla dessa år med jobbiga komplex. 

Kom fram till tåget och satte mig ner, fick vänta cirka 20 minuter innan tåget kom. Sätt och pratade med några vänner på snapchat under tiden och vart fortfarande inte nervös. Tåget kom och jag letade upp min plats och 1 timma senare va jag framme i Mölndal. Då det inte är så långt från stationen till kliniken gick jag dit, vilket va rätt skönt. Alltid trevligt med frisk luft! Ju närmre jag kom ju mer exalterad blev jag och ville bara att tiden skulle gå snabbare. Tog hissen upp och det kändes så pirrigt att trycka på våning 6 där de opererar, nu började de närma sig. 

Gick fram till receptionen och skrev in mig och fick sen sätta mig ner att vänta, kollade lite tv under tiden. Lite innan 08:45 kom en sjuksköterska och hämtade mig, hon visade vad jag skulle ta på mig osv. Efter jag hade gjort det ville hon att jag skulle kissa och sen visade hon mig vart jag kunde lägga mig ner. Kom in till mitt rum i mina otroligt fina sjukhuskläder, haha. På mig ner på sängen som va extremt obekväm och sjuksköterskan satte i kanylen i armen och skrev ner lite saker. Sen va det bara att vänta på att narkosläkaren och Per skulle komma inom och prata med mig. Så under tiden pillade jag lite på mobilen och tog de lugnt. Sen kom narkosläkaren och gick igenom lite saker, lugnade ner mig inför att sövas då jag haft lite ångest inför det. Sen en stund senare kommer Per och vi går igenom om vad ska göras, berättade att jag va lite snuvig men han så att det inte gjorde något, vi alla är ju lite snuviga sa han och log. Tog mina tabletter som skulle tas innan operationen och gick och kissade ännu en gång. Sen va det äntligen min tur.

En narkosassistens kom och hämtade mig och vi promenerade ner till ooerationssalen. Fick ta på mig en sån fin platsmössa för att gömma undan håret, om man kände sig ful innan gjorde man det betydligt mer nu. När jag kom in va det rätt overkligt att jag skulle opereras. Jag fick lägga mig ner på sängen som va härligt uppvärmd och la sedan ut armarna så de kunde börja söva mig, när hon tog fram masken fick jag lite panik och sa "OMG", så hon sa att jag lägger inte hela masken över så du kan börja med att andas in lite, vilket va rätt skönt.

Vaknade sen upp på uppvaket och va helt borta, hörde hur en sköterska sa att jag kan kolla på mobilen sen, hade tydligen försökt sträcka mig efter den haha. När jag vaknade till lite insåg jag att tröjan låg helt uppe som låg där så fint och flaschade tuttisarna, tur att de hade draperier haha. Hade väldigt ont i näsan vilket är väldigt uppenbart då han i princip har knäckt näsbenet..så jag fick inte smärtstillande och macka och juice. Ringde min syster som skulle hämta mig och hon körde vid tjugo i 2 cirka. Så försökte få mer sömn under tiden. Hon smsa att hon va där så jag ringde på sköterskan som hjälpte mig till omklädningsrummet så jag kunde byta om, va riktigt skönt att äntligen få åka hem. Syrran fick sig ett gott skratt när jag kom ut och förstod sen varför för när jag kollade mig i spegeln va jag svart under ögonen. När vi skulle gå till bilen blev jag sämre, benen skakade och mådde illa. Min syster hade tagit med en nackkudde vilket jag starkt kan rekommendera att ha, så skönt att sova med då huvudet håller sig uppe. 

Jag va så fruktansvärt trött och orkade knappt prata men det stoppade inte min syster från att göra det haha. Hon fick sedan göra inom Donken för jag va så j*vla hungrig och kände mig svag. Kom äntligen hem och kunde lägga mig ner och få sova vilket va väldigt uppskattat. Sen har de bara flytit på. Har vaknade lite under nätterna då man blir så torr i munnen och hu jeda mig va äckligt det smakar haha. 

Idag är jag rätt svullen runt ögonen så ser inte riktigt klok ut, haha. Men som tur är kommer det att lägga sig. Av det lilla jag sett på tippen är jag nöjd så hoppas resten av näsan är lika fin. Ska byta gips om en vecka så kommer få se näsan lite snabbt då. 

Jag har bara massa gott att säga om Art Clinic Göteborg, extremt fräsch och lyxig klinik och härlig personal. Man blir väl omhändertagen! Per har varit helt fantastisk och jätte snäll så jag känner att valet av kirurg kunde inte bli bättre. Nu det bara att återhämta sig och om 2 veckor åker gipset av. På fredag ska jag färga håret blondt som jag normalt sätt är men varit svartbrun de senaste 5 åren och då ingen på jobbet vet om detta så tänkte jag att det passade bra att göra en stor förändring på håret så läggs förmodligen all fokus på det. Har ni några frågor så är det bara att skicka meddelande. Jag svarar gärna! 

Hej! Jag valde att Per windh skulle operera mig. Jag ville ha en mindre och rakare tipp, smalare rygg, och mindre projektion en mindre näsa helt enkelt på alla sett och vis. Med rakare tipp menar jag att räta upp tippen för den pekade nedåt. Min hud är tjock för den som är intresserad av det. Operationen gick bra. Per brottades med näsan i 2h 30min och minskade projektionen med 5mm, mindre och smalare tipp och lite smalare rygg. Allt kändes bra i 2 veckor innan gipset skulle tas av. Dagen då gipset togs av var näsan redigt svullen, och näsborrarna påminnde om svarta hål, fanns inga gränser på hur stora grejer som kunde sugas in i dem, om man nu kunde andas genom dom vill säga. Tippen var även blå, kall, och stel. Och när det blev kallt då blev näsan nästan svart. Varenda gång detta hände trodde jag att det hade uppstått vävnadsdöd. Detta höll i sig i över 3 månade Men jag var förberdd på detta och försökte inte tänka på det så mycket. Dagen efter dom hade tagit bort gipset märke jag att näsan var skev, alltså uppenbart skev. Tippen pekade till vänster. Jag fick panik men googlade runt och såg att ojämn svullnad var inget ovanligt. Men min oro vägrade släppa, men jag bet ihop. 2 Månader efter att gipset togs bort var det dags för återbesök. Jag tog då upp att näsan är skev. Per sa då att det beror på svullnad och ge det tid. 6 månader efter att gipset hade tagits bort bokade jag ett nytt besök. Svullnaden hade gått ner men näsan är märkbart skev och det är en hård knöl just på vänster sidan av tippen. Jag frågade om det fortfarande berodde på svullnad, eller är det ärrbildning eller har jag en s.k. tip graft i tippen som har hamnat fel. Det dröjde några sekunder innan han svarade men han sa att han brukar leka lite med brosket. - i can neither confirm nor deny - Blev inget smartare, men vi provade med att sätta en kortisolspruta i näsan för att se om det hjälper. Slutkontroll 10 månader efter att gipset har tagits bort. Lite svullnad har jag fortfarande och näsan är märkbart skev. Men projektionen är mindre, tippen är smalare och pekar inte nedåt utan till vänster i stället. näsryggen är smalare och mina näsvingar är lite bredare. Jag tog upp i det stora hela att jag inte var helt nöjd just för att den är skev och mina näsvingar är lite bredare. På datorsimuleringsbilden var näsan rak och lite smalare näsvingar. I mitt fall verkar det som att han måste ta upp det på läkarmötet som dom har en gång i månaden om det blir en extra operation eller ej och svaret kommer jag få på posten.

Vikt 60 kg Längd 173 cm Kupa A/B till D Implantat Mentor cpg 332 395cc Klinik Art Clinic Göteborg Kirurg Peter Zachrisson Pris 49.900 plus konsultation 500 Jag har alltid varit ganska så bröstfixerad och tycker det är så snyggt med stora bröst (små med, på rätt person med rätt kropp till, absolut!), men hade själv en C-kupa och tänkte aldrig seriöst på att operera mig, även om jag i hemlighet gärna gjort det. Så fick jag mina tvillingar, idag 15 månader gamla, som jag ammade i 8 månader och brösten blev gigantiska. Alltså, de blev aldrig så stora igen som första dagarna på BB men ganska nära. När jag började trappa ner amningen o brösten blev mindre var jag fortfarande nöjd med dem. Men så gick tiden när jag slutat amma och dom drog sig bara längre och längre ner och blev mindre o mindre... Till slut hade jag väldigt mkt hud full med bristningar, men inte så full av bröst, kvar. Så jag gick på en konsultation i Strömstad (för att det var bra pris) där kirurgen sa till mig att det skulle bli fult med implantat och rekommenderade ett lyft, vilket jag absolut inte ville: mina bröst va ju små och inte SÅ hängiga så hade hellre det som det va då. Ringde min vän som gjort förstoring hos Peter på art clinic och berättade besviket att jag inte kommer fixa till brösten, men hon övertalade mig att gå på en andra konsultation, så gick till samma som henne, där hon var väldigt nöjd. Jag gick på konsultationen utan större förväntningar eller förhoppningar. Så när jag klädde av mig väntade jag bara på att få höra samma sak: implantat skulle inte se bra ut på mig. Men det kom aldrig, utan han sa att det skulle bli jättesnyggt, inga problem! Han märkte att jag va lite rädd att det skulle se för stort ut, ville ha ett naturligt resultat, så vi provade 350 cc vilket kändes super! Han tog bilder i lite olika vinklar och förklarade allt om risker och olika sorters implantat. Jag tänkte över helgen och ringde upp dom på måndag för att boka operationstid och även ännu en konsultation, då visade det sig att det dykt en tid bara tre veckor senare! Kändes skönt om man kunde få det överstökat så snabbt så ringde till min kille och jobbet och det funka bra, så tog tiden: 7 februari 2017. Gick på den andra konsultationen för att fråga alla frågor som dykt upp och prova ut storlek igen. Nu var jag lite mer öppen för lite större, så då rekommenderade Peter att jag skulle gå upp till 395cc eftersom jag har en såpass bred och lång kropp så det skulle bli bra, och är så glad för det nu! Kändes som att tiden gick så långsamt fram till op-dagen! Men helt plötsligt var den här och igår klockan halv åtta kom min mamma och hämtade mig. Då hade jag duschat med descutan två gånger dagen innan och en gång på morgonen, hade på mig lösa byxor och en tröja med dragkedja så man slapp lyfta upp armarna sen. Vi kom fram till art Clinic 20 minuter för tidigt, och sen fick jag vänta nästan en timme i väntrummet (vet inte varför riktigt) innan en jättegullig sköterska, Ewa, kom och hämtade mig. Först fick jag byta om och låsa in min väska och kläder i ett skåp. Fick ta med mobil och lipsyl i en påse. Sen fick jag en säng och hon satte en "port" eller vad det kallas, i armvecket på mig. Sen väntade jag kanske 30 minuter innan Peter hämtade mig för att ta före-bilder, sen målade han massa linjer och prickar på brösten. Efter det fick jag äntligen ta hela den lilla pillerburken som stod o vänta bredvid sängen, hade hoppats på att få nåt lugnande lite tidigare, men de hann knappt hinna verka innan en narkossköterska kom och hämta mig för att det var dags! Efter det gick allt väldigt fort: fick lägga mig på operationsbänken med armarna utåt och ett stort täcke, som sprutade varmluft, på mig. Fick dropp, hann panikartat få ur mig att fan jag har kanske inte tänkt igenom det här, fick mask över näsa och mun och sa gonatt. Sen vaknade jag av att jag lyftes över i en säng. Vet inte riktigt vad jag sa men fick väl fram frågan om allt gått bra, vilket det hade. Operationen hade tagit drygt en halvtimme bara (trodde på 45 minuter) och jag mådde toppen. Vågade efter en stund lyfta på täcket och titta på mina helt nya bröst! Kändes helt fantastiskt. Fick ligga på uppvaket i ca två timmar, under vilka jag fick prova ut en stödbh, prata med Peter, äta macka och kaffe, få tabletter att ha hemma, kissa och fylla i en blankett om hur jag tyckt att upplevelsen varit. Trodde att jag skulle vara trött och snurrig, men var bara när jag satte mig eller ställde mig som allt kändes lite jobbigt. Har läst att många tycker att det känns som en elefant sitter på bröstet, men har inte känt det alls. Kanske är för att min hud redan är uttänjd haha så den inte pressar in implantatet på mig. Har haft lite ont, men inte så farligt, kunde sova bra (på rygg såklart) och kommer nog inte behöva använda morfintabletterna som man fick med hem. Finns massa detaljer som jag inte fått med, för shit va långt jag har skrivit! Men är det någon som går i funderingar, skriv gärna, om det är något jag kan svara på! Är redan nu supernöjd och glad att jag gjorde det här, även om jag var så tveksam och nervös, och rädd för andras fördomar! Men det är faktiskt ingen annan som har att göra med mig och min kropp!

Operationen var måndagen den 19/12 och fick ett sms torsdagen 15/12 där det stod ankomsttiden. 07:00 skulle jag vara på plats på Art Clinic. Ställde klockan på 06:00 och duschade för sista gången med Descutan. Sedan var det dags att åka. Jag var där strax innan 07:00 och gick till receptionen för att säga att jag var där och de bad mig sedan att sätta mig i väntrummet så skulle de kalla in mig snart. Dröjer kanske 5 minuter och sedan kommer det en sköterska och kallar på mig. Hon följer mig in till avdelningen där jag får morgonrock, skjorta och ett par strumpor. Hon leder mig då till ett omklädningsrum där jag bytte om och låste in mina saker. Mobilen fick jag ha med mig men la den i en plastficka tillsammans med nyckeln till skåpet. När jag väl kommer ut ur omklädningsrummet så säger sköterskan att Per ville träffa mig direkt så jag går till hans rum. Väl där inne hälsar han på mig och frågar om jag har några fler frågor. Han börjar med att kort på brösten och ritar han över hela bröstet och tar sedan ett till foto på detta. När det var klart följer han mig ut där jag möts upp av min narkosläkare och Per önskar mig lycka till och säger att vi ses sen. Narkosläkaren följer mig till ett rum med två sängar där jag får sätta mig på en av dom. På bordet bredvid sängen står det ett glas saft, tabletter, någon nål och ett häfte med papper. Narkosläkaren frågar lite frågor ex, om jag har duschat de antal gånger som jag ska etc. Hon säger även ''Du får säga till om det går för fort för dig, du är ju den första som ska operaras idag så allt är klart så därför går det så fort'', eller något i den stilen. Efter att hon ställt sina frågor så sätter hon kanylen i min arm och ger mig lite olika tabletter. Jag får sedan gå på toaletten eftersom jag inte hade gjort det innan. Sedan bar det av till operationssalen. Gick igenom korridoren och fick ta på mig en snygg grön mössa på huvudet. Väl inne på operationssalen bad hon mig lägga mig på operationsbädden och reglerade allt. Sedan kom några sköterskor in, vi pratade och skämtade. All personal var jättetrevliga!! Narkosläkaren kopplade sedan ihop min kanyl med lite morfin och annat gött så jag blev lite full där inne haha. Hon sa sedan ''så nu kommer du somna alldeles strax'' och satte ''gasmasken'' över näsa och mun. Mer än så minns jag inte. Jag vaknar upp och ser en sköterska stå vid fotändan av min säng och fylla in något papper. Jag har flyttats till uppvaken och har ett draperi runt om min säng. Har ett dropp inkopplat, blodtrycksmancett på armen och en pox på fingret (håller koll på hur mycket jag syresätter mig). Har lite ont så ber om mer smärtstillande och slumrar sedan till. Ringer sedan min familj med en riktig morgonröst och berättar att jag är opererad. Men jag känner inte speciellt mycket smärta alls utan det är mer som ett tryck och en spänning. Sen ligger jag där och tar lite kort på mina nya bröst, pratar med vänner osv. Sköterskorna kollar till mig lite då och då. När jag legat där någon timme så kommer sköterskan och frågar om jag vill prova ut en bh eller om jag vill vila lite till men jag säger att vi kan göra det. Så jag sätter mig upp och ojojoj vad snurrigt. När jag låg ner var jag inte alls snurrig men det snurrade jättemycket när jag satte mig upp. Men det avtog sakta men säkert. Jag börjar dock må illa så sköterskan bad mig lägga mig ner och vi väntade med bh:n. Sen provade vi igen och det gick jättebra. Spände lite konstigt först när hon satte på den men det var väl bara ovana. Jag fick sedan en god frukost och fortsatte greja med min telefon och mådde jättebra. Per kom sedan och sa att allt hade gått bra. De skickade med mig ett brev med lite olika papper i, ett papper där det står vad man ska tänka på nu efter en bröstförstoring, ett papper där det stor olika aktiviter som var okej och inte okej att utföra nu efteråt osv, återbesökstid, implantinfo, recept och lite medicin för det första dygnet etc. Väl hemma så hade jag inte speciellt ont utan det var mest bara en obekvämhet. Jag upplevde det mer som spänning och tryck. Kunde dock inte röra min överkropp så mycket för det gjorde ont. Öppna och stänga bildörren gick inte heller för då kändes det som att implantatet skulle flytta på sig. Vet inte om jag har haft tur eller har en hög smärttröskel men upplevde ingen större smärta. Alla har ju sagt till mig att jag kommer ha så JÄVLA ont osv men jag tyckte inte det. Jag hade förväntat mig att jag skulle vara helt mörbultad efter operationen, det trodde även min kompis. Så när hon kom hem till mig så tänkte hon att jag skulle ligga som en grönsak på sängen och gråta av smärta ungefär. Men så möts hon istället av mig sittandes i köket med hög musik och suduko i fokus haha. De första dagarna sov jag en del men var också uppe och rörde på mig då jag inte ville bli för stel och så. Obekvämheten blev bara bättre för varje dag. Eftersom mitt ena bröst var mindre än de andra så la de ju såklart in mer i det, vilket känns. Det ena är mer ''obekvämt'' än det andra. Nu en vecka efteråt så kan jag lyfta armarna hur som helst utan att det känns konstigt. Kan t.o.m sträcka armarna rakt upp vilket inte gick alls de första dagarna. Smärtstillande tog jag de 3 första dagarna, jag kände inte att jag hade något större behov av dom. Men jag kan ta en smärtstillande en dag, som tex julafton, då jag ville må så bra som möjligt! Ska på återbesök imorgon. Återkommer med mer information då.

Den 28/6-16 var det dags för min operation! Hade duschat med Descutan morgon och kväll dagen innan op och en gång på morgonen på operationsdagen. Hade ställt klockan på 04.30 men försov mig till 05. Trodde ALDRIG att jag skulle försova mig en dag som denna men det var ett tydligt tecken på att jag inte var nervös :)
Hoppade in i duschen och tog sedan på mig rena kläder. Drack lite kaffe trots att 05.00 var senast jag fick dricka något. Drack bara några munnar så tänkte att det nog inte var så farligt.
Väckte sedan sambon och barnen och så åkte vi runt 06.
Kom till Art Clinic strax innan kl 07.00, registrerade min ankomst i receptionen på 6:e våningen och fick sitta och vänta i väntrummet. Efter mindre än 5 minuter kom en sköterska och ropade mitt namn. Sedan fick jag en sjukhusskjorta, morgonrock och ett par höga strumpor att ta på mig inne i ett omklädningsrum. Bytte om inne i omklädningsrummet och fick låsa in mina kläder och skor i ett skåp med lås. Väskan tog jag med mig med mina värdesaker.
Följde med sköterskan, fick väga mig med den TUNGA morgonrocken på mig och sedan gick vi till en stor sal med flera "rum" med skynken. Det var alltså inga väggar utan bara draperier. Sköterskorna hade sitt öppna "kontor" i mitten av salen. Jag fick mitt "rum" på en gång och fick veta att jag var först ut för operation. 
Sköterskan tog blodtryck på mig, satte in en venkateter i min högra arm och sedan fick jag en härlig blandning av mediciner som jag skulle svälja i mindre än ett halvt glas saft. Det var drygt 6-7 olika tabletter i olika former och färger. Bland annat penicillin, 2 alvedon, Ipren, oxynorm, oxycontin. Narkosläkaren kom också och hälsade, en kvinna i dryga 50-55 års åldern.
En stund efter tablettintaget kom Peter Zachrisson, min kirurg, och hämtade mig. Vi gick in till hans mottagningsrum och han började mäta och rita på mig. Han tog också förebilder, innan han ritade och efter. Han gav verkligen ett proffsigt och lugnt intryck!

Under hela den här resan från förberedelse, konsultation och operation har jag knappt varit nervös. Och det förmodligen för att jag har velat detta så länge och förberett mig mentalt. Detta sa jag även till Peter och tror att det kändes bra för honom med att jag var så säker på mitt beslut.

Direkt efter vi var klara på Peters rum kom en sköterska och hämtade mig. Nu var det dags! Vi var på väg in i operationssalen. Vid dörren in till salen stod en annan sköterska och välkomnade mig och öppnade dörren. Sa till båda sköterskorna, med glimten i ögat, att jag tyckte nästan att dom var för trevliga. Dom skrattade och sa "kan man verkligen vara för trevlig?" :) 
Jag fick hänga av mig morgonrocken utanför operationssalen och gick in i min sjukhusskjorta. Första tanken var att operationssalen var så stor! Wow! Och vilken lampa ovanför sängen. Fick en känsla av att jag skulle åka upp i rymden som jag också sa till sköterskorna. Jag fick ta av mig skjortan och lägga mig på sängen. De la sedan skjortan över min kropp, en kudde under knäna och sen la de på ett varmt täcke som var av nån uppblåsbar pappers-/plasttyp. Dom band även mina ben runt sängen så jag inte skulle röra mig så mycket eller ramla ner från sängen under operationen. 
Sen kom en ny sköterska och tittade på vad Peter hade skrivit på mig, alltså vilket märke och storlek på implantat jag skulle ha. 
Sen sa en sköterska att nu ger jag dig en shot så du kommer snart känna dig lugn och go. Det var den skönaste känslan verkligen. Jag var glad, eller snarare lycklig, lugn och gött snurrig. Sen sa sköterskan att nu somnar du nog inom 30 sekunder och jag svarade "Fan va gött!". Det var det sista jag kom ihåg.

Jag vaknar senare i mitt "rum" och mår fantastiskt bra. Förmodligen hög på morfin :) Efter en stund kommer en sköterska och frågar om jag vill ha lite saft eller Cola  men jag svarar att jag hellre vill ha vatten. Tänkte att jag ska ju inte dricka sånna onyttiga saker så vatten blir bra. Känner mig trött och sover i korta omgångar, sen får jag ringa på sköterskorna fler gånger för jag är så fruktansvärt torr i munnen. De får hålla vattenglaset med sugröret åt mig.
Peter kommer och tittar till mig och berättar att operationen gått väldigt bra och att dom tagit bort lite av min egna vävnad för att jag inte ska få "dubbelbröst". Alltså att min egna bröstvävnad lägger sig ovanpå implantatet. Han frågar hur jag mår och jag svarar att jag är så jävla glad trots att det gör så himla ont. Han skrattar, klappar mig på armen och säger lycka till med allt så ses vi på återbesöket om 9-12 månader. Sen säger han även att jag ska på återbesök om en vecka men får då träffa en sköterska som ska kolla på brösten och ta stygnen.

Börjar känna mig sämre och mår lite illa. Ber om en spypåse men jag klarar mig precis från att spy. Hela munnen vattnade sig men jag ville verkligen inte spy så försökte tänka på annat och det gick! Sen kom jag på att det kanske skulle vara bra med lite saft ändå. Och så fick jag mackor med. Men jag tror saften gjorde susen för mitt mående! Jag tror jag drack 4-5 glas saft. Behövde nog lite socker helt enkelt :)
Strax innan 12 ville dom att jag skulle gå och kissa. (Hemgång var beräknad från kl 12.) Jag fick hjälp av två sköterskor till toaletten och gick in och pinkade. Det gick bra och sköterskorna stod utanför toaletten och hjälpte mig de 5 metrarna tillbaka, haha! När jag sedan satte mig i sängen i mitt "rum" började jag må riktigt dåligt. Kände att nu spyr jag! Sköterskan sa att "oj, nu blev du lite blå om läpparna". Så hon hjälpte mig ner i sängen och gav mig dropp. Vilket verkligen hjälpte! 

Vid 13.15-tiden tog dom bort droppet och gav mig sedan info och mediciner att ta med mig hem. Sen hjälpte en sköterska mig till omklädningsrummet så att jag fick byta om till mina kläder och hjälpte mig ner till baksidan av huset där min sambo och barnen väntade. 
Vi åkte iväg och stannade vid Coop för att handla lite. Jag stannade dock i bilen.
När vi kom hem så hjälpte min sambo mig in i huset. Det tog ca 3-4 minuter sen var jag tvungen att spy. Tog sedan en oxynorm och gick och la mig. Vaknade senare av att min sambo hade lagat mat, spagetti och köttfärssås. Mådde så illa av matoset att jag spydde men kände ändå att jag var tvungen att äta. Åt väldigt lite och gick och la mig igen. 

Igår hade det gått två veckor sen operationen och jag är så glad att jag gjort detta! Sån härlig känsla trots all smärta. Ska bli så kul att se utveckligen på mina nya kompisar! 

Jag hade sett fram emot den här dagen så mycket den sista tiden och när folk frågade om jag var nervös, svarade jag att bara att jag var peppad och såg fram emot det :)

Jag blev avsläppt vid kliniken strax innan kl. 09 och fick komma in med en gång, byta om till snygga operationskläder och sedan placera mig i sängen i väntrummet. Sköterskan satte in kanylen för dropp och sedan fick jag vänta på att Richard skulle komma och rita på mig och ta kort. När det var klart var det dags att gå till operationssalen. Visst var jag lite nervös just när jag var på kliniken och innan op, men jag kan inte säga att det var så farligt eller blev värre när vi kom till operationssalen, kanske för att jag hade fått ta av mig glasögonen och inte såg allting runt omkring så bra, haha!

När jag hade lagt mig i sängen gav de mig lugnade i armen och jag blev ganska lullig med en gång, jag kommer inte ens ihåg när de sövde mig utan jag slocknade direkt. 

Mellan kl 11 -13 vet jag inte riktigt hur länge jag blev opererad eller bara sov, men när jag vaknade av rösten "Hej Klara" och jag öppande ögonen tänkte jag bara, gud vad trött jag är, låt mig sova mer! Jag sov lite till, fick äta goda mackor och dricka te, de kom och frågade hur jag mådde, kände lite på bösten och sa att det såg bra ut och var mjuka (trots att jag tyckte de såg jättehårda ut). De frågade hur det kändes, om jag hade ont, men det spände mest, dock kom smärtan ju mer tiden gick och då fick jag lite mer värktabletter. Senare kom Richard även förbi och tittade så att allting såg bra ut, vilket det gjorde.

De ville att jag skulle gå på toa och innan det fick jag sätta mig upp, för de skulle se ut en BH som passade och sätta på mig den (har endast haft tejp och sport BH hela tiden). Då började jag må illa som tusan och kallsvettas, så direkt när de hade satt på mig den fick jag lägga mig ner igen och jag minns att jag slocknade direkt och sov ytterligare i ca 45 min. Jag hade inte mått illa tidigare, men när jag satte mig upp kom det direkt.... Jag fick en cola för att få i mig lite socker och någon timma senare försökte jag gå på toa igen. Den här gången gick det bra, men jag var snurrig och fick ta det väldigt försiktigt.
Jag låg ganska länge på uppvaket just för att jag var så trött och snurrig. När mamma skulle hämta mig vid 16-17 tiden satt jag upp igen och gick igenom hur jag skulle ta värktabletterna med en sköterska, då började jag kallsvettas igen, så jag fick lägga mig ner ytterligare en gång och mamma fick vänta lite på mig i receptionen. Tillslut kunde jag långsamt ta mig till omklädningsrummet och lämna kliniken, i bilen hem stensomnade jag igen och det var först när jag kom hem som jag kände mig piggare.

De första två dagarna hade jag väldigt ont och tänkte att varför vill folk göra detta... men den tredje dagen var det genast bättre och jag slutade i princip med de starka morfintabletterna. Dock var jag tvungen att få hjälp ner och upp ur sängen av killen, så på dagarna när han hade åkt till jobbet fick jag endast sitta i soffan, det gjorde för ont för att ta sig upp och ner från och till liggande. Efter en vecka hade jag knappt ont längre, det hade börjat klia istället, stramade och kunde hugga till lite ibland, så efter jag hade varit på återbesöket slutade jag även med de vanliga smärtstillande tabletterna.

På återbesöket en vecka efter operationen såg allting jättebra ut. De klippte av suturknutarna och bytte tejpen och de sa att det läkt fint och jag hade inte haft någon blödning. Det var endast lite vätska vid en utav knutarna (som jag även hade sett genom tjepen) men som hon sa skulle det säkert sluta när de klippte bort dem, vilket det gjorde.
Hon sa att jag nog är ganska smärttåligt eftersom jag knappt hade ont längre, det kanske jag är... men jag tror att det beror mycket på att jag la framför muskeln, så jag slapp skära i den. Problemet är bara att när det inte gör så ont länge, är det svårare att ta det lugt och jag fick/får påminna mig hela tiden om att inte lyfta osv, men jag ha nog gjort det lite mer än jag egentligen ska. Men samtidigt känner jag att om det känns ok och jag klarar det så borde det inte vara några problem. 

Nu har det gått ca 5 veckor och jag är så himla nöjd. Brösten har redan sjunkit ner och snittet ligger i vecket, ärren ser jättefina ut och är knappt röda, så jag tror slutresultat kommer bli jättebra. Brösten är även mycket mjukare och jag har börjat träna lite försiktigt igen. Jag är supernöjd med mitt resutltat, jag kan verkligen rekomendera Art Clinic och Richard Lewin. Jag fick jättebra förtroende för Richard direkt när jag träffade honom och jag kände mig trygg hela tiden. Kliniken har varit väldigt bra och sköterskorna var jättegulliga och alla har varit trevliga och bra att göra med! :)

Den 1/2 gjorde jag min op på Art Clinic i Göteborg, hade konsulation i mitten av Januari så det gick väldigt snabbt när jag väl hade träffat Karl första gången. Hade bestämt för 525g bakom muskeln, runda hallon implantat. 

Så morgonen till op så skulle jag vara på kliniken 8.30, min man lämnade mig där. När jag kom in så fick jag byta om och lägga mig på ett rum och först kom en sköterska och ställde frågor, gav mig drop och ställde fram tabletterna som jag skulle ta innan operationen men först efter jag träffat Karl igen så jag var klar i huvudet när jag träffade honom ifall det var något jag undrade över då. Sen kom min narkosläkare och presenterade sig och berättade om narkosen. Låg och pillade i telefonen och väntade på att få träffa Karl, han kom och hämtade mig, målade då upp och skrev lite inför operationen, sen följde han mig tillbaka till mitt rum, sköterskan kom och gav mig tabletterna och strax efter det kom narkosläkaren och hämtade mig.

Alla var väldigt trevliga och omhändertagande så jag var lugn tills jag la mig på operationsbordet och kollar upp i taket och ser alla stora lampor, då slår det mig att shit nu händer det, nu ska jag äntligen få göra min operation! Det var två sköterskor och narkosläkaren inne i rummet just då och jag känner då att för första gången så blir jag nervös så jag sa det "jag blev nervös nu" narkosläkaren sa då att det är väl inget att vara nervös för, tänk på hur glad och nöjd du kommer vara med slutresultatet. Jag ligger då där rätt hög och bryter ihop i världens skrattanfall, dom skrattar med mig(läs åt mig haha) sen får jag andas in i en syrgasmask och somnar direkt, utan att jag vet ordet av det så vaknar jag upp på uppvaket och undrar om jag ens genomfört operationen för jag mår kanon och har inte något ont alls. En sköterska pratar med mig och frågar hur jag mår och jag svarar självklart jätte bra och undrar varför jag inte har ont, haha. Sen går hon iväg och jag upptäcker att jag inte har något förband på så tar ett kik under täcket och ser mina nya bröst. tar då en bild och skickar till min man och skriver förundrat "ser ingen skillnad?" haha var väldigt höpg och borta då, självklart var det enorm skillnad, jag hade innan operationen 70B på bh och numera har jag 70F, men det var lite komiskt hur man tänkte just då :)

 

Sen kom Karl och pratade med mig, sa att op gått galant, jag blödde ingenting och implantaten blev jätte bra. Han sa också att jag inte kunde haft större implantat för då skulle det inte få plats, vilket han också hade sagt på konsulationen då jag först testa 375 men ville ha större fick prova 450(tror jag) men ville ha större ändå så fick då testa 525 och då sa han också att större än så går inte på dig utan att det kan bli kompliktioner och det kommer heller inte passa din kropp med större. 

Så det verkade som att 525 passat bra, jag var lite osäker första veckorna om jag ville haft större men nu är jag supernöjd. 

 

Efter att Karl pratat med mig bad jag att få gå på toa sen fick jag macka och mådde väldigt bra så bad min man hämta mig. Under tiden jag väntade hade jag tydligen ringt min syster och berättat att allt gått bra, det hade jag dock inget minne av haha. Blev hemkörd iallafall och först morgonen därpå hade jag ont, det kändes som en väldigt jobbig träningsvärk, det var faktiskt hemskt. Jag tror jag haft väldigt lite ont jämfört med många men kände mig handikappad några dagar, kunde inte borsta tänderna själv första dagarna och första duschen efter 3 dagar så fick mannen hjälpa mig med schamponering av håret osv. Sen var jag på återbesök måndagen därpå, då mådde jag jättebra igen, allt såg kanon ut, sköterskan tog bort stygnen och berättade om allt jag behövde tänka på och jag fick svar på alla frågor, fantastiskt bra klinik så nöjd att jag valde Art Clinic i Göteborg och att jag hade Karl Bremer som läkare. 

Nu är jag inne på vecka 4 efter op, läkningen har hittills gått jättebra, får nu sova utan special bh'n såååå sköööönt!! Mina bröst ser redan nu fantastiska ut om jag får säga det sjäv, vilket även min man säger! Ärren är också jättefina och när jag bytt tejp så har jag också sett att står jag rakt framifrån så syns inte ens ärren, och dom är inte heller särskillt röda längre, så allt har hittills gått bra *peppar peppar* 

Längtar tills det är vecka 8 och jag kan få köpa lite nya bh's och ha något annat än special bh'n på mig :) Rekommenderar varmt Art Clinic och Karl Bremer.

År 2000 (30 år gammal) så gjorde jag min första bukplastik på Specialistkliniken i Gbg efter mina två graviditeter som resulterade i trasig magmuskulatur, massa bristningar och lös hud. Då sa dom att det inte gick att fettsuga så mycket på flankerna/sidorna eftersom man inte kan sy där och att huden inte ska vara slapp och det är något som jag ångrat i alla år. Pga att jag fettsög fram på magen och nästan inget på sidorna så fick jag med åren rejäla "love handles" som sen började gå ut bak på ryggen och det såg väldigt oproportionellt ut då jag är smal nertill och vill ha låga tajta jeans. Bestämde mig för att äntligen göra något åt det, så bokade en tid för konsultation hos Peter Zachrisson på Art Clinic 28/8-15.    Först tyckte han att det viktigaste var att fixa flanker och rygg, så fick ett pris på 48 000, men kände att när jag ändå sövs, så kan jag lika gärna ta lite till och bokade ytterligare en konsultation med önskemål om att få bort lite russinhud fram på magen vid det gamla ärret och minska mina vårtgårdar. Peter rekommenderade då ett lollipop-lyft samtidigt, det skulle bli bäst resultat och han kändes väldigt förtroendeingivande, så bestämde mig för att göra ett bröstlyft utan inlägg och en cirkulär bukplastik (då jag ville ha fettsugning även på magen för bästa resultat) och samtidigt ta bort massa leverfläckar. Det nya priset blev då 100 000.

7/8-15 (9 dagar sen jag skriver denna berättelse) så var det dags för operation. Jag hade förväntat mig att vakna efter narkosen med känslan att vara överkörd av en långtradare, men hade inte ont alls och det var så underbart att kunna se resultat direkt innan svullnaden börjat komma. 

Operationssköterskor, vårdpersonal och framförallt Peter själv var helt fantastiska! Mådde prima inför, under och efter operationen som tog över 4 timmar. Dränaget togs bort morgonen efter och sov över 1 natt på kliniken i eget rum. Morfinet slutade jag med efter två nätter, mådde för illa av den och klarade mig på 2 Alvedon och 1 Ipren som jag sakta fasade ut och var helt utan smärtlindring efter ca 5 dagar. Snitten ser jättefina ut, jag är jätteglad att jag gjorde detta och rekommenderar verkligen Art Clinic i Gbg och framförallt Peter Zachrisson som imponerat på mig i personlighet, kompetens och resultat (so far).   Första veckan efter operationen var jag helt beroende av att ha hjälp i hemmet, var väldigt trött dom första dagarna och orkade mest vara uppe för att gå på toaletten och äta, sen tillbaka till soffan igen där jag pallat upp med massor av kuddar för att klara att ligga på stygnen. 

Korrigering pga smärta och fult resultat Flyttade fram och bytte till runda.

Här sitter jag nu i min soffa - nyopererad och mörbultad och är glad att jag har Netflix att fördriva tiden med, Valborg och allt :) Jag opererades igår på Art Clinic av Per Windh. Morgonen började med en tredje Descutan-dusch - inte direkt världens bästa hårkur men inte så mycket att göra åt. Vad gör man inte. Jag var noga med att dricka mycket, två timmar innan min ankomsttid till kliniken, 11.00. Jag tog en kopp kaffe utan mjölk och drack äpplejuice för att få energi. När min syster kom och hämtade mig var jag babblig och nervös och höll på att köra mot rött ljus- (min syrra körde naturligtvis hem :) Inne på kliniken möttes jag av en trevlig och glad sköterska, Åsa, som visade var jag skulle byta om. Fick ta på mig en nattskjorta, strumpor och en morgonrock. I väntan på att få en säng vilade jag i en skön fåtölj och hann sitta där i ungefär en minut. Jag fick min säng och blev nerbäddad i ett mjukt och gott täcke. Fick diverse tabletter, bland annat antibiotika. Fick en kanyl och goa sköterskan gav mig lite lugnande. Strax därpå dök kirurgen ,Per Windh ,upp och vi gick till hans mottagningsrum där han ritade och mätte lite igen och jag fick ställa mig framför en svart vägg och han tog "förebilder". Jag var ganska glad att jag hade fått lugnande innan- kände mig lite påverkad- och skämdes inte ett dugg för att stå i bara trosorna och bli fotad :) Per var lugn, trevlig och proffsig. Därefter blev jag nerbäddad i min säng igen och en kvinnlig narkosläkare kom och presenterade sig. Hon gav ett mycket kompetent intryck. Jag blev inrullad i sängen till operationssalen och skojade mycket med narkosköterskan - han hade humor- och det lättade min nervositet också. Fick ta av mig min nattskjorta, lägga mig på operationsbritsen, få ett mjukt täcke på undekroppen och skyla mig på överkroppen med min nattskjorta. Sedan är det svart. Det kändes som det bara hade gått några minuter när jag vaknade igen. Jag kände mig pigg efter omständigheterna och hade inte särskilt ont, kanske 4 på en skala av 10. Jag slumrade lite och fick sedan en kall Cola med sugrör. Jag kände mig så trygg och omhändertagen. Jag slumrade lite igen och fick sedan jättegoda smörgåsar och kaffe med mjölk i. Det smakade underbart! Smsade till mina närmsta att allt gått bra och fick hjälp med att gå på toa. I spegeln på toaletten passade jag på att titta på mina nya bröst. De såg fina ut, fasta om inte annat, men ena bröstet hade mindre bröstpol än det andra- det bröstet var det som var mindre från början. Per Windh förklarade att det implantatet hade hamnat högre upp men att det skulle falla ner i sin ficka så småningom. Jag fick ett särskilt bröstband över min sportbehå som skulle hjälpa till att trycka ner. Jag kände mig mer pigg än vad jag hade väntat mig och mådde så bra, antagligen halvhög på smärtstillande. Den snälla och trevliga personalen gjorde sitt till också. De kom så fort jag ringde på klockan och när jag slumrade hörde jag dem prata och skratta i bakgrunden- det kändes som en personal som trivdes med sitt jobb. Min syrra körde mig hem och fick öppna min ytterdörr åt mig- den är trög och jag hade aldrig fått upp den själv! Jag har mått förhållandevis bra. Det gör ont när jag rör mig, särskilt mitt högra bröst som fick 112 cc större implantat. Det svider och ömmar när jag reser mig upp eller rör mig för mycket- det kan verkligen göra ont och jag är stel och känner mig handikappad- men det gör inte så ont som jag hade trott ändå. Ett liten stund i förmiddags kände jag mig lite yr men det gick över ganska snabbt. Jag vaknade i natt och hade svårt att somna om- inte på grund av smärta utan antagligen för att jag var lite speedad sedan operationen, mycket tankar och kanske påverkan av narkos och smärtstillande medel. Jag är glad för min operation och nöjd över valet av klinik. Jag lägger hellre ett par tusen extra på en seriös klinik med gott rykte än på en okänd klinik med billigare pris. Det är ju trots allt ett ganska stort ingrepp. Jag nojar lite över mitt ena bröst som sitter högre upp och med mindre underpol- är lite rädd att det ska förbli så. Jag ringde till kliniken idag och en sköterska sa lugnande att det inte är något ovanligt när man är nyopererad och att det sannolikt kommer att ändra sig om ett tag. Jag tror henne men googlar ju runt lite och läser om andra som har fått göra korrigeringar- så det är mycket tankar fram och tillbaka- samtidigt som jag är glad över mina nya fina former! Storleken känns väldigt proportionerlig till min kropp. Inte för stora och inte för små- precis som jag ville.

11:30 den 1 april 2015 - Ditresan

Jag anländer till Art Clinic via spårvagn. Känner mig yr och disträ eftersom jag inte ätit något sen kvällen innan. Visar legitimation i receptionen och får sätta mig i väntrummet. Andra sitter där och väntar, bland annat en äldre kvinna och en äldre man som nervöst river ned massa tidningar från tidningsstället och sen måste krypa på alla fyra för att samla ihop tidningarna. Han verkar nervös. 

12:00 - Nu börjar det närma sig

När klockan är lite över 12 kommer en sköterska vid namn Veronika och ber mig följa en våning upp. Jag får gå in i ett omklädningsrum, ta av mig alla mina kläder och ta på mig Art Clinics kläder inför operationen. Vid det här laget känner jag mig väldigt skakis och nervös. Mina tillhörigheter låses in i ett skåp men jag får ta med mig mobilen och den lägger sköterskan i en liten plastpåse.

Jag tänker att jag nu är strippad från nästan allt jag äger - allt som visar personlighetsuttryck från mig. Förutom mitt hårband som jag har satt upp luggen med. 

Efter det bäddas jag ner i en uppvärmd säng. Den är skön och det känns underbart. Jag får långtidsverkande smärtstillande i förväg. Ligger och är ganska uttråkad, hör folk som stönar och vaknar. Men nånstans kickar väl morfinet in och jag ligger och njuter.

12:30 - Några sista saker innan operationen

Narkosläkaren Mats presenterar sig. Jag frågar om det är okej om jag har mitt hårband med mig på operation. Han ser lite förvirrad ut och säger ja. Jag tänker att han arbetar med narkos för att han älskar narkos, inte för att han älskar att vara social med patienter. Får frågor om jag ätit något, druckit, har lösa grejer i munnen etc. En sköterska, Eva, kommer och ger mig droppnål och antibiotika i förebyggande syfte. Hon är jättesöt.   12:45 - Får träffa kirurgen dr Per Windh.  Dr Windh fotograferar mig, sen målar han svarta streck på mig. Han visar var snitten kommer att läggas och hur mycket hud som kommer att tas bort. Jag blir häpen. Så mycket hud! Samt att snittet tydligen kommer att läggas jättelågt. "Mitt mål är att du ska kunna ha bikini" säger han. Ja jag kan ju redan ha bikini, men han menar nog att jag ska kunna ha bikini utan att ärr syns. Han tar några foton till sen får jag gå ut till min sängplats igen.    13:00 - Operationen Syster Eva kopplar in antibiotikan igen. Efter det rullas jag ut av en narkossköterska. Jag får sedan gå från sängen till operationssalen, det är bara en kort bit men känner mig yr. Det är mycket känslor och nervositet i kroppen vid det här laget. Även medicin. Där får jag klä av mig även trosorna och läggas på en brits med utsträckta armar. Det påminner om Jesus på korset, så jag säger till personalen att jag "känner riktig påskstämning nu" men ingen tycks höra mitt jätteroliga skämt.   Jag ombeds att "andas som vanligt" (hur gör man det när man blir ombedd?) i en mask. Sen somnar jag.    15:30 - Jag vaknar upp Jag vaknar som efter en djup sömn. Jag frågar hur lång tid det tagit, "ungefär två timmar" säger sköterskan. Det var en halvtimme kortare tid än vad som var beräknat. Jag tänker att det måste vara bra, och jag får det bekräftat: allt har gått bra.  Jag spänner mig och hela kroppen börjar skaka. Sköterskan frågar om jag fryser eller har ont men jag säger nej på båda frågorna, jag vet inte varför jag skakar. Hon sätter på värme i sängen och ger mig extra smärtstillande och jag slutar att skaka.  Ligger och myser. Är ganska groggy. Ringer till närstående och inbillar mig att jag är hur klar som helst, men förstår nu i efterhand att jag var ganska väck när jag ringde till dom.    Ur kroppen går katet och två dränageslangar. I dränaget har det knappt kommit nånting alls. Några droppar typ. Jag känner mig glad över det. Sårvätska är... rätt äckligt.    16:30 - Kirurgen berättar om operationen Kirurgen besöker mig på uppvaket och berättar för mig om operationen. Tyvärr är jag såpass groggy att jag har glömt exakt vad han sa, men han sa att allt gått superbra, att tråden som han sydde ihop magmusklerna med kommer att hålla ihop alldeles tillräckligt länge, och att han sugit bort ett kilo i fettsugen. Det sista vet jag inte om jag minns rätt, det låter mycket. Får fråga vid återbesök.    Kort efter att han gått drar sköterskan ut min katet. Det känns ingenting och efter det frågar dom var femte minut om jag behöver gå på toa. Det är tydligen jätteviktigt att jag gör det, så till slut säger jag ja och masar mig dit med stöd från en sköterska. Det kommer inget.    17.30 - Blir visad till mitt rum Dom rullar min säng till mitt rum, rum nummer 3. Där inne ligger det redan nån. Min första tanke är "faaaaan" för jag gillar att vara ifred. Men det tar inte lång tid innan jag förstår att det är mysigt att dela rum. Hon har nyss stelopererat ryggen men är trots sin smärta supertrevlig. Vi småpratar och ser på tv.    Jag går på toa och får ut lite. Det går trögt och jag tänke ratt det är så här prostataoffer kanske har det jämt, vilket måste vara skitjobbigt. Jag berättar för en sköterska sen som går och hämtar nån ultraljudsapparat för att se om det "är nåt kvar" i blåsan. Jag fattar inte varför det är så himla noga, men allt ser bra ut.    Serveras sen middag. Det är nånting med kyckling. Jag äter och känner mig jätteduktig men som en blixt slår illamåendet in, jag ringer på klockan och ber om kräkspåse. Men precis när jag ska spy går det över lika fort som det kom. Jag är då helt blöt av svett. En sköterska lägger blött papper i ansiktet på mig. Det är jätteskönt.   21.00 - natten Jag får smärtstillande så fort jag ringer på klockan och säger att jag har ont, vilket är ungefär var fjärde timme. Jag går upp på toa några gånger och efter varje gång är jag yr, illamående och helt blank av svett, men jag spyr i alla fall inte. Lyckas sova helt okej med tanke på omständigheterna.    

Då är jag inne på min andra dag med mina nya bröst. Tänkte därför dela med mig av min operationsberättelse. Den 2:a februari (2015) var det äntligen dags. Efter 7 års sparande och ännu längre önskan om att få känna mig kvinnlig var jag påväg till ArtClinic i Göteborg. Jag skulle vara på plats klockan 7 på morgonen och ställde klockan på 5 för att ha tid att duscha mig och allmänt ta det lugnt. Sov knappt en blund den natten men slumrade till vid 3 och vaknade av mig själv 5.48. Jag hade försovit mig. Svaga minnen av en ringande klocka som jag i sömnen stängde av svischade förbi minnet och jag fick panik. In i duschen. Fram med Descutanen. Skrubba skrubba. Som tur var hade jag dagen innan förberett lägenheten med alla förnödenheter jag skulle behöva. När jag tänker tillbaka var det ganska tur att jag försov mig då nervositeten inte hade tid att slå till. Klockan 7 var jag på plats hos ArtClinic. I tid. Som tur var. Jag fick legitimera mig i receptionen och vänta en stund i väntrummet innan en sköterska hämtade mig. Jag fick byta om till klinikens skjorta, strumpor och morgonrock. Fick reda på att jag skulle opereras först så det var snabba puckar. Efter ett kort mötet med Dr Richard Lewin där jag fick prova de planerade proteserna, ta förebilder och bli ritad på fick jag lägga mig i en varm och skön säng. Fick lite smärtstillande och låg där en stund. Nervositeten hade ännu inte slagit till. Efter några minuter kom en manlig narkosläkare och hämtade mig. Han var snäll och rolig och fick mig att känna mig trygg. Det var först när jag kom in i operationssalen som pulsen steg. När man såg britsen med två plattor ämnade för utsträckta armar brast det. Gråten var nära. Herre Gud vad har jag gett mig in på. Jag la mig ner och fick lugnande insprutat i armen. Det snurrade till lite men inte lika mycket som jag förväntat mig. När jag fick masken över ansiktet gick det dock fort. Hann ta ett andetag innan jag var borta. Nu fanns det ingen återvändo. Uppvaknandet är fortfarande väldigt luddigt. Jag kommer ihåg att jag grät, skrek och slängde mig fram och tillbaka. Kommer ihåg lugnande ord och smärta vid brösten. Jag vrålade att jag mådde illa men har inget minne av något illamående. Tiden efter operationen är svår att beskriva. Sov mycket. Hade ont. Ringde ofta på klockan. Fick gå på toa en gång men höll på att svimma påvägen tillbaka till sängen. Jag sov lite mer. Fick lite frukost och kaffe och mådde efter det mycket bättre. Slumrade ännu en gång. Vaknade och såg att Dr Lewin stod bredvid sängen och sa att allt gått bra. Sen somnade jag om. Vid 17-tiden hade jag fruktansvärt ont men fick inget mer smärtstillande. Hade redan fått alldeles för mycket och de vågade inte ge mig mer än några Panodil. Var fruktansvärt kissnödig och kände mig tillräckligt stark för att gå själv, men oj vad fel jag hade. Når jag tvättade händerna krympte synfältet och det ringde i öronen. Slängde upp toadörren i hopp om att någon skulle se mig och satte mig på toalocket med huvudet mellan benen. På tre sekunder var hela kroppen dyngsur av svett och allt snurrade. En sköterska kom förbi och såg mig. Försökte få mig att resa mig men insåg att jag var påväg att svimma. Hon ropade på förstärkning som kom åkande med min säng, blev buren dit och körd tillbaka till min plats. De tog blodtryck och gav mig en coca cola. När jag tänker tillbaka tror jag att det var en panikattack. Hela upplevelsen var påfrestande och jag mådde dåligt. Jag slumrade någon timme till innan en kompis kom med en taxi och hämtade mig. Ville bara hem. Ville bara sova i trygghet. Väl hemma kändes allt mycket bättre. Hade förberett dagen innan och beställt en pizza som jag skurit i små bitar. Var nog det godaste jag någonsin ätit. Sammanfattat var upplevelsen ganska chockande och jag mådde sämre än vad jag trodde att jag skulle göra. Samtidigt mådde jag emellanåt mycket bra och trivdes mycket bra på ArtClinic. Kan verkligen rekommendera dem och kommer helt klart vända mig till dem om jag vill fixa något annat. Massor av tummar upp!

Operations berättelse bukplastik 22/12-14

Jag gick upp ca kl 5.00 för att duscha den sista av tre obligatoriska Descutan/Hibiscrub. Jag hade fått information att vara på kliniken kl 7.00 och jag var där strax innan. Var väldigt nervös men utanför mötte jag en annan tjej. Vi började småprata och det visade sig att hon också skulle göra bukplastik (även bröst). Vi blev insläppta och det är lite suddigt i vilken ordning allt gjordes men jag tror vi fick ta av oss kläder, ta på oss sjukhuskläder, raka venusberget, och sedan var det nog dags för en kort pratstund med plastikkirurgen och den klassiska kroppsmålningen. När detta skedde så började jag fnissa för att detta påminde mig om Mia Skäringers öppningsscen ur  "Dygnkåt och hur helig som helst" där hon kommer ut i bikini och är kroppsmålad. Jag nämnde detta för min kirurg men han kände inte till showen.

Vi fick väga in oss och sedan la vi oss på sängar. Någon sköterska kom och småpratade och även narkospersonalen. Sedan fick man nog något piller och sen var det dags för inrullning till operationsrummet. Allting kändes ju väldigt overkligt minst sagt.

Operationen räknas som en medelsvår operation och man är sövd ca 2-4 tim. Jag vakande upp och mådde inte så bra. En sköterska frågade om smärtan. Jag tror jag sa en 7 av 10 men det var inte smärtans som var värst jag upplevde en ångest. Jag fick känslor som vad har jag gjort? Sa det till sköteskan och fick något lugnande. Häromkring är det rätt suddigt men jag minns att kirurgen sa att det op hade gått bra. Jag vet att jag slumrade till och från. Sedan kördes vi upp till något rum jag och den andra tjejen där vi skulle ligga över natten. Sköteskorna kom och gick med piller och dyl. Svarade på våra frågor och var gulliga. Smärtan var hanterbar lite obehagligt att släpa på de två dränen. Läkaren lägger in ett dränage som består av en liten slang av plast eller silikon. Dränaget dras oftast ut genom huden en liten bit från själva såret där det fästs med ett stygn. Vätskorna kan sedan ledas ut genom slangen. Dränaget brukar få sitta kvar någon eller några dagar och dras sedan bort.

Jag fick bli tappad en gång på urin men sedan kom jag igång med kisseriet. Var lite orolig för det då jag har haft svårt att kissa efter mina båda förlossningar. Man blev erbjuden mat men både jag och tjejen bredvid ville inget ha. Utan istället babblade vi om allt möjligt mellan himmel och jord, jag fick höra hennes livs historia och hon fick höra min. Vi pratade mer eller mindre konstant utan uppehåll för telefonsamtal och sms med nära och kära. Man var nog lite hög på diverse för vi sov max 1 tim både hon och jag och man blir väldigt frispråkig – minns bl a att vi diskuterade snoppstorlekar.

Som sagt det blev inte mycket sova eller äta operationsdagen. På morgonen efter var man lite hungrigare och jag åt nog upp hela frukosten. Dränen togs bort – vilket jag inte tyckte var så farligt. Sedan var det på med en ny gördel och utskrivning. Min man och barn kom och hämta mig ca kl 10. Det var smekmånaden sedan började helvetet…

 

Då var min ögonlocksplastik gjord :) var så otroligt nervös inför operationen att jag nästan ställde in alltihop. Opererades i går (torsdag 27-Nov) på ArtClinic i Göteborg. Blev jättegulligt bemött av alla så kände mig nog lite tryggare pga av det. Operationen gick jättebra och var inte alls så läskig som jag tänkt mig. Opererades i lokalbedövning men fick lite lugnande innan. Det ända som kändes lite var när man fick bedövningen, underfär som bedövningen du får när du är hos tandläkaren :) Efteråt fick jag ligga och vila med kylmask i ungefär en timma. Igår låg jag och vilade hela dagen med en kökshandduk och frysta ärtor på ögonen. Man skall även ligga med huvudet högt för att undvika svullnad och blåmärken. Idag 1dygn och 7tim senare känns det mycket bättre. Läkaren sa att det skulle kännas värre dag 2 och 3 med mer svullnad men jag upplevera att det blivit bättre redan idag rödaheten är något mindre. Kyler ögonen med dom fryst ärtorna ca 30min varannan timma. Håller tummarna för att ja ginte ska få så mycket blåmärken och att det inte blir värre än vad det är nu. Kan också ana resultatet (om man föreställer sig hur det kan tänkas se ut när svullanden lagt sig) och jag känner mig redan nöjd :) vilket känns roligt. Kan verkligen rekommendera Peter Zachrisson på Art Clinic!

Op i sept 2014. Natrelle MF 335/375 anatomiska. Tidigare nästintill ingen bröstvävnad. Op gick jättebra! Ärren har läkt fint och inga komplikationer. Dock inte nöjd med storleken. Efter att ha ammar två barn försvann mina bröst helt och jag började ganska snabbt gå i tankarna kring att operera mig. Jag har egentligen alltid velat ha större bröst för har aldrig haft så mycket egen vävnad men efter mina två barn blev det så påtagligt att mina två bröst var borta och jag stod inte ut med att stoppa i vaddering i bh:n mer! Bokade en tid hos Peter på Art Clinic- och allt gick så snabbt. Kanske lite för snabbt... 3 månader efter min konsultation opererades jag och dagarna innan var jag otroligt tveksam på storlek! Det som var utprovat från början var 235 cc respektive 275 cc (hade olika storlek) men 10 dagar innan op ringde jag Peter och sa att jag var rädd för att det inte skulle synas och vi ändrade till 335 respektive 375 cc. Målet med min operation var stora naturliga bröst. Valde anatomiska Natrelle MF. Ville att det skulle synas, men ändå på ett lagom sett. Nu i efterhand, och faktiskt redan från dag 1 efter op kände jag att dom blev för små och går i tankarna kring en ny op med implantatbyte. Detta har varit väldigt känslomässigt jobbigt för mig. Var så rädd för just detta! Att genomgå allt detta och inte bli nöjd. Så nu väntar ett återbesök i mars och sen får vi se vad allt detta tar vägen. Antingen får jag lära mig vara nöjd men mina nuvarande bröst eller också väljer jag att op mig igen. Dock kanske inte just nu i livet. Hur som helst är mina bröst nu finare än vad dom någonsin varit & jag ångrar INTE att jag tog steget till en op. Jag känner mig hel & fin vilket jag absolut inte gjorde innan. Mina bröst är nu snart 6 mån.

Kl 07:00 hade jag fått min tid att infinna mig på kliniken. Möttes av en sjuksyster som tog mig direkt till ett omklädningsrum där jag tilldelades en morgonrock och strumpor. Fick även låsa in mina saker förutom min mobil. Fick lägga mig i en uppvärmd sjukhussäng för att invänta Carolina min kirurg som skulle rita och fotografera mig. Därefter tillbaka till varma sängen där narkossköterskan kom förbi och ställde rutinmässiga frågor. Sjuksyster kommer med lite piller som gör en lite dåsig. Narkosläkaren hämtar mig och tillsammans går vi in på operationssalen. Lägger mig på bordet får en varm bubblig filt över mig, narkosläkaren förklarar under tiden vad han ska göra. Slutligen får jag andningsmasken och sen var det godnatt! Vaknar 1 1/2 timme senare vid uppvaket....operationen hade gått bra och snabbare än de beräknat. Hade inte ont bara lite groggy. Hörde bakom skynket hur några till vaknade till och beklagade sig över sin smärta som låg på typ 8....oj vad hade de gjort för operation. Fick äta en efterlängtad frukost, därefter fick jag hjälp och gå på toa. Kände mig faktiskt oförskämt bra, kan varit all smärtstillande man fått. Efter någon timme rullas jag in till mitt rum...fantastisk utsikt och bekväma sängar som du kan justera hur du ville. Bunkrat upp med tidningar, och slökollade på tv...vankade några gånger på toa utan problem...läskigt m dränet som skulle hänga med. Timmarna gick superfort..åt örtinbakad torskrygg...sååå gott..sen kom kvällspersonalen och presenterade sig, delade ut korsetten som jag ska få på mig innan jag åker hem. En dos av smärtstillande innan läggdags fick mig att sova helt ok. Morgonen vaknade jag, gick på toaletten, ostkroksgång. Åt härlig frukost innan sköterska kom och hjälpte mig bli av med mitt drän. Då fick jag se min mage för första gången...helt overkligt. Tummen upp!!!! Ok av min kirurg med...sen på med korsett och kläder för att upphämtad av min man. Är så nöjd med min upplevelse på Art Clinic.

Den 1/9 var det dags för min näsoperation!! Min första konsultation skedde i 1 juli, andra 15aug. Så det hela gick rätt snabbt., Jag skulle operera mig först enligt eget önskemål så skulle vara på kliniken kl 07:00. Jag steg upp kl 05 och duschade ytterligare med descutan. Sen satte jag på mig rena kläder och åkte till kliniken med min kille. Väl framme hann jag bara stiga in i receptionen då sa hon att de väntar på mig, fick säga hejdå till killen. Gick upp en våning, togs till ett rum för att byta till operations skjorta och morgonrock. Därefter fick jag prata med narkosläkaren och ta några piller, ett antibiotika lugnande och smärtstillande tror jag. Sen följde narkosläkaren in i op salen där jag fick ligga i en skön säng med uppblåst varm filt :) Narkosläkaren satte en nål i handen, han spruta in läkemedel samtidigt som jag fick masken. När han spruta in medlet så gjorde d fruktansvärt ont i hela armen. Men sen somna jag. Jag vakna upp kl 10:00 över att de stod och försökte väcka mig. Sen somna jag igen. Jag vakna emellanåt av att sjuksköterskorna höll på att prata med varandra högt och skrattade. Inte så professionellt, det störde. Sen kom de och fråga hur jag mår, jag hade väldigt ont så fick smärtstillande intravenöst. Efter ett tag började jag må jätte illa, trodde jag skulle kräkas och ringde på klockan. Då kom en sjuksköterska och jag fick något mot illamåendet. Jag fick gå och kissa och sen kom per, Han sa att jag var lättblödande under operationen. Sen fick han också transplantera brosk i tippen för att få den mer spetsig. Det kom vi inte överens om innan, men han bedömde att det behövdes under operation. Han hoppades att resultatet ska bli som bilderna. Detta gjorde mig lite illa till mods eftersom han var så osäker och verkade inte nöjd. Jag ville bara hem så kl 13 åkte jag och killen.

Den 27. August fikk jeg operere min nese på Art Clinic i Gøteborg, min lege var Per Windh.

Jeg skulle forminske nesetippen, gjøre den kortere og ta bort en kul på neseryggen.

Jeg betalte 49500 svenske for total åpen neseplastikk. 

 

Kvelden før operasjonen min dusjet jeg med desinfiserende såpe, det gjorde jeg også på morgenen før operasjonen.

 

Klokken 7 kom jeg inn på klinikken (den er forresten helt ny og veldig moderne). Der møtte jeg en sykepleier som sa at jeg var den første som skulle opereres, så jeg måtte ikke vente lenge. Jeg fikk gå i garderoben og skifte til en lang skjorte, lange sokker og en stor morgenkåpe. Så fikk jeg et skap og putte sakene mine i. 

 

Så satt jeg på et lite venterom og fikk så noen tabletter mot kvalme og smerte, jeg fikk også en beroligende(lugnande), men den valgte jeg og ikke ta. Etter en kort stund fikk jeg gå inn på et rom og snakke med Per, der fortalte han meg hva han ville gjøre, og spurte om jeg hadde noen spørsmål. Etter det fikk jeg snakke med en kjempehyggelig narkoselege, som forklarte litt hva som kom til å skje. Jeg hadde gruet meg mye til narkosen, men det gikk overraskende greit. Jeg ble hentet inn på opersajonssalen og la meg på et varmt og deilig operasjonsbord. Der småpratet jeg litt med narkoselegen og sykepleieren mens de satte  inn en nål i hånden min og ga meg narkosen. Jeg ble veldig avslappet i kroppen, og det var faktisk ganske behagelig. Det så ut som at taket begynte å bevege seg, og jeg husker bare at jeg sa at jeg begynte å merke narkosen, før jeg sovnet.

 

Det neste jeg husker er at jeg var på do. Hehe. Men jeg var heeelt borte, så jeg tror nesten ikke sykepleieren rakk og lukke døren til toalettet før jeg dro ned underbuksa  Jeg var på do 2 ganger til etter det også.

 

Jeg våknet opp i et stort rom hvor det også lå mange andre som holdt på å våkne, men det var en gardin rundt sengen, så man får ikke se de andre. Sykepleierne var veldig hyggelige og tok godt vare på meg mens jeg våknet. Jeg var veldig trøtt og litt snurrete i hodet de første timene, men det roet seg etterhvert. Jeg fikk lov å få litt yoghurt og saft (kunne få smørbrød, men orket ikke tygge). Både Per og narkoselegen kom innom og fortalte at det hadde gått bra. Per sa også at han hadde funnet et lite brudd i nesen min som jeg ikke visste om. 

 

Snart fikk jeg med meg noen smertestillende tabletter og fikk kle på meg mine egne klær igjen. En sykepleier ble med meg i heisen helt ned og passet på at alt gikk bra til mamma kom og hentet meg. 

 

Første dagen og natta mådde jeg veldig dålig og kastet opp masse. Jeg var ganske hoven rundt øynene og på overleppa. De tre neste dagene var jeg også ganske dårlig, og følte meg trøtt og syk. Det var ikke så lett. Spesielt fordi jeg hadde fått bedskjed om å ta ut tampongene i nesen hjemme, men de satt så godt fast at jeg måtte få hjelp hos legen min. Det gjorde veldig vondt når de ble dratt ut! Tårene trillet. Men det var kjempedeilig når de endelig var ute for godt. Jeg fikk pustet litt gjennom nesen resten av dagen, men så tettet den seg igjen.

 

En uke etterpå dro jeg til Gøteborg igjen og fikk møte en hyggelig sykepleier som klipte bort stingene under nesen. Det stakk litt, men var ikke kjempevondt. Så skulle hun ta av gipsen, og brukte en Q-tips med litt sprit på for å ta den bort. Den satt veldig godt klistret på, så det var ganske ubehagelig.

Etterpå vasket hun bort litt av teipklisteret med alkohol. Jeg fikk ta en liten titt på nesen min i speilet før Per kom og satte p en ny gips. Jeg syntes den så riktig fin ut! Per kom inn og satte på en ny gips, det var ganske vondt fordi han måtte trykke den sammen rundt nesen. Han sa ikke så veldig mye, men jeg fikk lov å stille spørsmål, og jeg ble forklart hvordan jeg skulle teipe nesen hjemme etter at gipsen blir tatt av for godt. 

 

Nå er det 8 dager siden jeg opererte, og selv om det har vært litt vanskelig, så tror jeg at det har vært verdt det! Nå håper jeg bare at nesen fortsatt er fin når jeg tar bort gipsen til Mandag, og at det ikke blir noe arrdannelser på nesen. 

 

Skal oppdatere litt når jeg har tatt av gipsen også. I mellomtiden så må dere gjerne stille spørsmål. :)

 

hej på er! nu var det dags för att berätta till er hur det gick med min OP , hoppas att orkar med mig :-) Jag hade till kl. 11.00 idag vid 09:20 fick jag ett samtal från Art Clinic att jag kunde komma tidigare om jag kunde. klart att jag kunde ! min mage bråkade eftersom jag var hungrig som $£>#€€£$. Bemötandet var fantastisk alla var så proffsiga , själv var jag hur lungt som helst somnade på en gång. När jag vaknade kände mig snurrig och mycket smärta ! jisses det kändes som jag kunde inte andas bra pga av trycket i mitten av bröstet. Så fick 2 rejäla doser smärtstillande medicin , nästa utmaning var att gå på toan det var jobbigt att sitta men de gick bra. Dessa mackor med kaffe jag fick OMG så himla goda ( åt allt)

Tjena pof-medlemmar! Här sitter jag med tuttar och tänkte berätta för er om min dag på art clinic i Göteborg. Igår, var jag så nervös att jag ville krypa ur mitt eget skinn.. min sambo sa dessutom, kollar man noga så kan man se att du vibrerar. Haha :). Dagen innan operation: jag vaknade och var jätte nervös, gick in i duschen och rengjorde mig med descutan. Känslan efter var ren .. hehe. Mitt hår tog inte så illa vid sig av värken morgonens dusch eller kvällens dusch. I överlag så var dagen innan en pina då jag vart så nervös. Jag somnade trotts allt vid ca 00:30. Operationsdagen: jag vaknade av larmet 04:50. Ja, jag vet att jag är lite knäpp som ställer klockan så tidigt. Jag vet med mig själv att jag har svårt att stiga upp direkt och behöver ligga och dra mig lite innan jag går upp ;). Jag skulle vara på kliniken 07:00, så duschade 06 och åkte iväg vid 06:20. Väl där möttes jag av en underbar sköterska som gav mig detta "vackra" nattlinne, en morgonrock och ett par jätte sköna strumpor. Fick sätta mig ner i en skön fotölj tillsammans med en annan dam och fick fyra tabletter varav 2 var panodil. Därefter kom Karl och tog med mig för att fota och kladda lite. Efter att ha träffat Karl så blev jag lite mindre nervös, dock skakade jag som ett asplöv ändå. Karl har varit professionell sen första dagen jag träffade honom och detta lugnet han har över sig påverkade mig idag på min operationsdag vilket jag är väldigt tacksam för. Efter att jag träffat Karl, fick jag prata med sköterskan igen som frågade lite allmäna frågor. Därefter kom narkosläkaren och han hade också ett sånt lugn över sig och även han förtroendeingivande. Han visade mig iaf till mitt operationsbord, där var han så söt att han vände ryggen till när jag skulle lägga mig på britsen och så att jag kunde ha linnet över brösten så behövde jag inte känna mig så utelämnad. Sen kom en annan läkare in. Här inte koll på vad de båda gjorde riktigt då jag var så nervös, så det här jag glömt bort. Haha. De satte en kanyl i armen och satte igång droppen. Efter en liten stund kände jag en lättare "dommningskänsla" i armen som sakta började stiga mot huvudet och rummet började snurra. Efter det minns jag ingenting förrens jag vaknade upp på uppvaket, full som en kastrull. Haha. Virrig och dann, ville bara sätta mig upp och hitta på något medans de underbara sköterskorna bad mig att sitta igen eftersom jag hade juh precis opererats. Sagt och gjort,rastlös och pigg som tusan satt jag nu där och rullade tummarna. Plingade en gång och bad om min telefon som låg i skåpet. Fick den och beerättade att på en smärtskala 1-10 hade jag "ont" 1-2, alltså en lätt träningsvärk. Jag hade verkligen inte ont och var jätte chockad över denna underbara upplevelse. Jag sagt och bara njöt. Fick gå på toa 20 min senare och dessa goda mackor,tea och en glas äppeljuice. Det var nog det godaste jag ätit. Jag var först ut idag så jag hörde när alla andra stackare vaknade och hade jätte ont. Kände mig verkligen dum som satt där och mådde så fruktansvärt bra, medans dom andra hade ont :(. Till slut fick jag min sportbehå, tabletter att ta med mig hem och fick även träffa stackars stressade Karl innan jag ringde min underbara sambo som kom och hämtade mig. Väl hemma visade jag mig för min sambo som varit rädd för att de ska bli för stora, men han tyckte att det såg jätte bra ut. Nu har jag tvingat ner mig i soffan för att ta det lugnt och njuter! Jag har fortfarande intebehövt ta några tabletter efter operationen peppapeppa. Imorgon kommer sannerligen ett bakslag, så då är det bäst att passa på att njuta. Detta är början på min tuttresa och den här börjat så jävla bra! Jag hoppas verkligen att fler mår så bra som jag . Om ni har orkat ta er ner hit så vill jag önska er alla lycka till kramar! P.s jag rekommenderar verkligen Karl Bremer! Även art clinic med personal. Vilken upplevelse! Tack

var bra nervös när jag kom dit, men lugnade ner mig undertiden jag fick droppet. Jättebra bemötande från personalen och jag fick byta om innan droppet. Allt gick ganska fort och när jag fick lite lugnande och sen andas i masken kommer jag inte ihåg så mkt mer....vaknar upp ordentligt utvilad i min säng och har sovit ett par timmar. sov mer eller mindre hela em fram till kl 17, opererades kl tio. SMärtan finns, MEN den är inte alls så stor och grym som jag förväntat mig....blir positivt överaskad faktiskt!!! när min syster hämtar mig tycker hon jag ser oförskämt pigg ut och jag klarar mig bra själv. Vi åker en tur med bilen senare på kvällen och går runt i deras kvarter och pratar. blir ömmare och mår lite illa framåt kvällen, men i stora drag än så länge så mår jag oförskämt bra!!!:-) jag la in 210 cc mellanprofil och tog ut 50 av min egen vövnad samt hud, så alltså nu har jag 150 kan man säga...och jag är såååååååå nöjd. Jag skulle inte använda ngt bröstband...kanske varav detta som det inte gör SÅÅÅ ont??

Då var det dags för min operationsberättelse!=) Började med att jag gick upp tio i fem och tog ett par klunkar vatten innan det var dags för sista descutan duschen! Drog på mig en svart bomullsklänning och blev sedan upplockad runt sex tiden för att åka till kliniken. Väl i bilen så var jag lite smått nervös, men inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara! Väl framme på kliniken så fick jag ganska snabbt träffa sköterskan och bli visad till omklädningsrummet där jag skulle byta om till morgonrock och ett par lagom snygga strumpor ;) Fick följa med sköterskan in till ett annat rum och svara på hälsofrågorna och sedan kom narkosläkaren in i rummet och pratade lite med mig! Jag berättade att jag var som mest nervös för att bli sövd så vi pratade igenom det hela lite, vilket gjorde mig betydligt mycket lugnare! Efter en kort stunds väntan kom Carolina in och vi tog bilder samt ritade upp på bröstkorgen, och fick sedan den berömda piller-cocktailen! Vi gick sedan ut till narkosläkaren och jag fick ta på mig en mössa och visades sedan in i operationsrummet. Fick krypa ner under ett varmt täcke och hälsade på alla i rummet, narkosläkaren sa till mig att tänka på min son och jag började fnissa och frågade om alla var såhär glada när dem skulle sövas, sedan somnade jag som en stock =) När jag väl vaknat så kände jag mig super trött, kändes som jag sovit i 10 minuter ungefär! Sköterskan kom och hälsade och frågade om jag behövde hjälp att gå på toaletten, men det grejade jag helt själv, var stolt som en tupp och minns att jag tänkte "det här var väl inget". Tjejen mitt emot mig var helt galen och skrek efter mer morfin och smärtlindring, tyckte så synd om henne och att det kan vara så olika! Efter en stund så fick jag mackor, choklad och cola och fick i mig det mesta. Ringde min mamma och sa att jag mådde förvånansvärt bra och att hon kunde komma och hämta mig! Brösten hann jag inte se utan fick kika ner lite under toppen eftersom den redan satt på när jag vaknade upp på uppvaket! Väl hemma senare på kvällen var jag inte lika kaxig vill jag lova! Lokalbedövningen hade gått ur kroppen och jag var lika ynklig som min sambo när han har en förkylning ;) dem tre första dagarna var värst, jag kunde inte göra någonting själv! Jag minns att jag tänkte att "fasen, varför utsatte jag mig för det här"! Men redan efter fyra dagar mådde jag bättre, jag kunde röra armarna mer och mer och allting kändes lättare! Nu efter 2 1/2 vecka så är jag helt återställd och älskar mina nya boobies:) och på onsdag ska jag äntligen få börja träna lite lätt igen. Har aldrig varit så nöjd med mig själv och min kropp som jag är idag! Jag känner mig kvinnlig och snygg igen, helt underbart!

Varit på 2 konsultationer. Första besöket bestämdes Allergan anatomiska 270cc mp under muskeln. Sen blev jag osäker... Har liten vävnad, är det rätt storlek osv. Andra besöket bestämdes Mentor anatomiska 350cc mp under muskeln. Operationen gick bra. Första timmarna efter uppvaket var inte roliga. Medicinen tog inte så bra. Men efter några timmar mer hanterbart. Åkte hem samma dag. Klarar mig bra på medicin. Blir bättre dag för dag. Framför allt om man rör på sig och inte är stillasittande för länge. Ibland har jag klarat mig utan medicin. Glad att jag opererade mig. Slipper allt krångel med bh:ar och inlägg :-D

6/4-14

- Dagen innan! Jag är så jävulskt nervös!! Jag har länge varit missnöjd med nosen min. Så lite impulsivt, efter ett uppbrott med mitt ex, så bokade jag en konsultation. Tiden från konsultationen 7/2-14 fram tills idag, har gått sjukt fort samtidigt som det har gått jätte långsamt! Men imorgon är det dags, kl 09.00 ska jag vara på kliniken. Jag kommer lägga upp bilder före/under/efter, då jag letade som attan efter bilder på näsor som Per Windh gjort, så jag hoppas att detta ska kunna hjälpa någon! Stay tuned, uppdaterar snart!   7/7-14 - Dagen D! Klockan är 07.37 och mor min kommer och hämtar mig kl 08! Ska som sagt vara på kliniken 09.00, hoppas bara att jag inte behöver vänta så länge på att få komma in i operationssalen. Wish me luck, så uppdaterar jag efter operationen!

8/4-14

- Tänkte att jag skulle dra lite fort vad jag gjort med nosen min först. Jag har dragit in näsvingarna 2,5-3mm, sänkt näsan, filat bort humpen på näsryggen, gjort tippen nättare och ja, kort o gott, en mer feminin och nättare näsa! Vi klippte även en muskel som gjorde att näsan dippade neråt när jag log.

Här kommer operationsberättelsen! Jag vaknade vid 7 tiden, drack några klunkar kaffe, men fick inte i mig mer på grund utav nervositeten! Duschade en sista gång med descutan, uppdaterade lite snabbt här, och sedan kom mamma och hämtade mig.

Jag kom fram till kliniken 8.40 och fick komma in i mitt rum 09.00, som planerat. Det kom in en jätte trevlig sköterska som berättade lite vad som skulle ske, och jag fick byta om till en lång skjorta och strumpor. Sedan kom det in en annan sköterska, världens underbaraste! Hon skulle sätta dropp i armen, och jag hatar verkligen nålar och hann inte få emla innan. Men det gick bra, och gjorde bara lite ont :) några sköterskor/narkosläkare och min kirurg kom in och tittade till mig flera gånger.

Sedan fick jag ligga inne på rummet fram till kl 11.50, då var det dags att gå till operationssalen :o inte fullt så nervös som jag hade väntat mig att jag skulle vara. Fick en väldigt god "fördrink" i droppet ;) det sista jag minns är att narkosläkaren berättade att hon nyligen börjat gilla öl, och sedan vaknade jag :) Jag minns inte vad som hände exakt när jag vaknade, men när jag piggnat till lite så frågade jag hur det gått och sköterskan sa att det gått jätte bra! Sedan kom kirurgen in och sa samma sak, och att han blivit nöjd med resultatet, wiiho!!

Fick lite god fika och sedan fick jag lite tabletter och papper och sedan åkte jag hem :)

09.00 - fick komma in i mitt rum

11.50 - in i operationssalen

Ca 14.00 - vaknade upp

16.30 - fick åka hem :)

Det var inte jätte jobbigt när jag kom hem, men något kul som hände, detta måste jag berätta! Jag gjorde OP på min pappas födelsedag, gästerna skulle komma kl 17, och ingen i min släkt vet om att jag OPat mig, jag skulle sova hos föräldrarna första natten, och i och med att jag inte ville berätta för min släkt vad jag gjort, så fick jag gömma mig i min lillasysters rum hela kvällen xD mamma fick smyga ner mer lite smörgåstårta och kaka, haha! xD

Annars gick kvällen bra, men natten har varit för jävlig!! Vaknat varje 30min/1h för att jag varit så torr i munnen, pga att jag bara andas med munnen såklart. Hoppas att det kommer gå bättre att sova inatt! Har inte allt för hemska blåtiror faktiskt, de syns ju och finns där såklart! Men inte så farliga som jag trodde att de skulle vara :) rinner mycket mera nu ur näsan än det gjorde igår dock.. Nu ska jag ta mig en till kaka från igår, men jag håller er uppdaterade om något händelserikt skulle ske ;)

 

10/4-14

- Det har nu gått 3 dagar sedan operationen, och idag skulle tamponadera tas ut! Igår tyckte jag det luktade från näsan, antog att det var tamponaderna och rören eftersom det inte luktar längre ;) Hade sjukt med tur att min mormor är sjuksköterska, för jag hade då ALDRIG fixat att dra ut dem där själv! De satt ganska hårt, och det kändes som att det skulle göra ont, men när mormor drog och de åkte ur så kändes det bara riktigt läbbigt och konstigt, men inte ont! Sen forsade blod, men det avtog ganska snabbt. Och nu rinner det bara vätska från nosen :) Försöker hålla rent så gott det går, är där och baddar med lite blött papper emellanåt, och har kompress under näsan för att fånga upp det som rinner.   Annars då, jo läget är bra! Är numera gul under ögonen och svullen, igår var jag aldelles brun under ögonen, så här går det undan :D Har inte ont och tar inte överdrivet mycket tabletter. Det enda som är jobbigt just nu är att det rinner och att jag är täppt, men det är inte hela världen lixom :)   15/4-14 - Sorry att göra er besvikna, men idag var det gipsbyte på schemat! Kommer alltså ha gips i en vecka till! Men jag fick en snabb titt på näsan, och jag är i princip baaara positiv!! Det kändes konstig som fasen att se sig själv utan den näsa man haft i 20 år lixom, men den var jätte söt! Vääldigt smal över näsryggen (men det är ju för att gipset trycker in den lite extra) och väldigt svullen tipp, men asså jag tyckte den va så söt så söt! Jag gillar när näsan är lite rundare över tippen, och det är min, så den såg jätte fin ut verkligen, fin sväng på näsryggen också :D Nu är jag ännu mera spännd inför näsa vecka när gipset åker av helt! :D Vi tog bort stygnen, detta gjorde inte jätte ont, det kändes ju självklart, men inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, vilket var skönt! Gjorde inte spec ont att ta bort gipset heller, en lite obehaglig känsla bara :)   Jag passade ju även på att fylla mina läppar när jag ändå var i farten lixom :D Dom är jag även super duper nöjd med! Det var Per Windh's fru som gjorde dessa på mig, ska få in en bild också :D Detta gjorde inte heller så ont, kändes, men inte ohanterbart :)   22-4/14 - IDAG!! Idag rök gipset! som jag läääängtat! det har varit fruktansvärt tråkigt att bara vara hemma och kolla serier i 14 dagar... Har inte velat skrämma hela grannskapet med gips i hela fejjan :)   Men GUD! känns sjukt konstigt att se sig själv i spegeln, ibland är jag sjukt nöjd, ibland känns det bara skit skummt. Men jag är mest nöjd :D Känns kul, läskigt, konstigt :) ni ska få bilder, jag tycker dock att den är sjukt mycket snyggare i verkligheten :) Självklart svullen och allt såntdär, men man ser ju skillnad :D

Min operationsberättelse del 1

Jag har länge funderat på att fettsuga mina lår. Målet var att få en ”mindre” kvinnlig form och trivas med min rumpa och mina lår. Jag har alltid varit kurvig och faktiskt snyggt kurvig! Men jag tycker att höfterna har varit för breda och jag har hatat min kropp i jeans, så pass mycket att jag aldrig använder jeans, och när jag har figurnära byxor så har jag alltid någonting som går över rumpan.

Jag är snart 40 år och fick barn tidigt, så hela det är förbi. Jag gick upp väldigt mycket i vikt när jag var gravid, cirka 25 kilo och vägde då 86 kilo till mina 165 cm. Efter födseln, amningen och de första hundåren så vägde jag cirka 70 kilo. (typ 2001)

Från 2005-2006 så har jag tränat regelbundet, ibland extremt mycket och ibland ”lagom”. Jag har varit med i viktväktarna, gick då ner till 63 kilo. Mätte fortfarande 107 cm runt stuss och 62 cm runt låren. Jag hakade på Fitnettsfighten och tränade och åt extremt i 30 dagar. Fick mycket tydliga muskler på överkroppen, och fick supersnygga axlar och armar.

Jag fick också för mig att jag skulle testa en soppdiet, hoppade på Xtravaganza när jag var uppe på 70 kilo igen. Gick på soppor i 12 veckor, rasade lika många kilon. Och gissa stussmått och lårmått?! Precis! 107 cm runt stuss och 62 cm runt lår. HELT HOPPLÖST.

Så tankarna på att ta bort de där genetiska fettdepåerna har funnits länge. Den 26 februari var jag på konsultation hos per Windh på Art Clinic i Göteborg. Jag hade inte så stora förväntningar, ville inte att det skulle ”klicka” mellan mig och läkaren utan ville bara att han skulle visa en professionalism och att jag skulle känna mig trygg.

Han tittade, klämde och visade ungefär hur det skulle kunna bli. Väldigt vanligt område säger han att fettsuga och han trodde att han skulle kunna ta bort cirka 1 liter fett. Väl hemma så började jag fundera, några frågor fick jag besvarade dagen efter av operationskoordinatorn. Då bestämde jag för att boka in en tid direkt. Då hade de fått ett återbud (någon som var sjuk) redan veckan efter ! Alltså operation den 5 mars. Precis en vecka efter konsultationen.  Tankarna snurrade, förhastar jag mig? Hur länge har jag velat detta? Och är jag klar i mitt beslut? Ja, jag va klar – jag kunde lite bra få det gjort. Så jag bokade in operationen den 5 mars.

Fortsättning följer....

Min operationsberättelse del 2

Efter min bokning hann jag knappt bli nervös. Dagen efter så var jag tvungen att betala kalaset direkt på plats med mitt kort. Priset för ridbyxlår samt insida lår är/va 44 500 kr. Då ingår också 4 stycken LPG behandlingar efteråt. Jag betalade och fick med mig ett kuvert med papper (avtal, att tänka på…..mm)

Den här tvålen som man ska tvätta sig med i håret och på kroppen är hemsk, jag hade gjort vad som helst för att få använda lite ansiktskräm. Men, en operation är en operation.

Dagen D. Jag skulle vara där kl. 11 och jag fick skjuts dit av min man. När han skulle släppa av mig började jag bli riktigt nervös. Då va det verkligen på riktigt! Jag fick sitta en kort tid i väntrummet (var ju såklart för tidig) men fick sedan träffa en skötare som tog mig upp till ett rum där det också låg en annan tjej. Väl där fick jag byta om, svara på lite frågor, ta nåra tabletter. (Panodil, ngt mot illamående, och något mer) Jag fick en kanyl i armen som skulle användas till droppet samt till narkosen.

Jag småpratade lite med min rumskompis som skulle göra brösten, och helt plötsligt kom Per in och hälsade för att sedan ta mig till rummet där han fotograferade och ritade på mig. Det här är ju sådant som man bara sett på tv. Det kändes bra och jag upplevde att lokalerna var ”sköna”, rätt så familjära. Inga extremt sterila rum.

När vi var klara där så sa Per att det är snart dags. Jag gick tillbaka till rummet och möttes av narkossköterskan. Hon va supergullig och ställde lite frågor, och så fick jag gå och kissa för att sedan följa med henne. Under hela den här tiden (förutom vid fotograferingen) så hade jag mina trosor på mig, en särk och en skön morgonrock på mig. Jag fick själv klättra upp på operationsbordet och där va det fler sköterskor som var supergulliga. Under en tjock värmefilt fick jag ta av mig mina trosor och fälla ut mina armar. De tog blodtryck och sedan sa de att det var dags att sova. Jag vet inte exakt vad klockan va, men kanske kring 11:30-12.

När jag sedan vaknar upp är klockan runt 15. Jag frös från och till, men det gick över. Jag var väldigt svag och ville bara hem. Men förstod att det inte var  läge att ens sätta sig upp. Vid 16 var jag kissnödigt och behövde hjälp för att gå på toaletten. Hade dropp då som de kopplade bort. På väg från toaletten så började allt snurra och jag började svettas.
Efter ett tag så kom de med fika och klockan började närma sig 17. Jag halvsatt lite i sängen. Jag försökte till och från att resa mig och det gick sådär. Sköterskorna bestämde sig för att de skulle tråckla på mig tightsen när jag låg ner. Sedan fick jag Coca cola, det gjorde susen och jag kände mig direkt piggare. Klev upp, klädde på mig lite, för at sedan behöva lägga mig ner igen. Snurrig och svettig. Såhär höll det på ett tag. Men vid 20 blev jag hämtad och jag fick ta mig ner för trapporna med lite hjälp. Väl ute i bilen så kändes det så skönt att luta sig tillbaka och veta att jag var på väg hem. 

Fortsättning följer....   Min operationsberättelse del 3

Jag var extremt yr första dygnet. Det läckte också massor med vätska, och det såg ut som BLOD. Jag är glad att jag inte är rädd för blod. För det var mängder, MEN eftersom det var vätska också så såg det ut som mer blod än vad det var. När jag resten mig upp hemma så fick jag ha handdukar kring vaderna för att det inte skulle droppa på golvet. Det här var obehagligt, men det står i dokumenten att det kan läcka. Jag glömde berätta att när jag vaknade upp så kom Per in och pratade lite om operationen, då nämnde han att jag kommer att ha ont och att det kommer att vätska sig. Han berättade då också att de tagit 3,1 liter fett. Och omsatt 4,7 liter. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men förstår ju att han har tagit 3 gånger mer än vad han från början pratade om. Han sa att nu får vi hålla tummarna att huden kan dra ihop sig på ett bra sätt.

Första två nätterna efter operationen så sov jag riktigt dåligt, hade svårt att hitta någon bra ställning och det var svårt att röra mig, MEN jag hade inte ont. Tog mina Panodil som han hade rekommenderat.

Idag är det tredje dagen efter operationen, jag har precis duschat (en pärs) och tvättat mina tights för att sätta på mig dom igen. Är rätt slut. I duschen fick jag sätta mig ner för att inte svimma. Tror att blodet jobbar runt i låren och missar att jag har fler kroppsdelar som är i behov av blod.

Jag är extremt blå på hela låren, rumpan och delar av magen. Jag är väldigt öm och svullen, lårens mått är nog större än innan. Men över höfter och rumpa så märker jag redan skillnad. Höfterna har jag inte alls ont i och knappt i rumpan heller. Bara i låren, och då nästan bara på utsidan.

Några här inne har pratat om att det känns som ordentlig träningsvärk. Jag tycker det känns som att när fötterna eller något ben har somnat och man måste gå på det. Stumt, stickigt (tusen nålar). Det är jobbigast att resa sig från sitt/liggläge och de första stegen, sedan går det rätt bra. Jag har ännu inte varit ute ännu, det ska jag göra ikväll när mörkret faller på. Tanken är att jag ska jobba om två dagar. 

 

Tips till er som funderar på att göra detta, och kanske så omfattande (över 3 liter fett).

GÖR DET FÖR DIN SKULL! Ta ledigt någon vecka efter Ha hjälp hemma Duscha inte ensam hemma Ha enkla maträtter hemma. (Maten är en del av tillfrisknandet) Tro inte att du INTE ska äta, om det är någongång du ska äta ordentligt så är det NU. Jag var inte dirket hungrig men såg till att jag fick i mig mejerivaror, protein, kolhydrater mm.  Drick massor med vatten, ha gärna Resorb hemma också (det drack jag första två dygnen) 

Lycka till därute! 

 

 

 

(Varning för känsliga/nervösa tjejer som skall opereras)

Hej tjejer! 

Det har nu gått lite över två veckor sedan jag gjorde min bröstförstoring så nu känner jag mig redo för att dela med mig av min berättelse, vill dock varna alla känsliga som skall opereras. Kanske inte den mest uppmuntrande berättelsen.   17/3 Körde min mor mig till kliniken, min tid var kl 10.00. När jag väl var där och hade checkat in så fick jag reda på att ena narkosläkare var sjuk så dem hade bara en vilket gjorde att allas operationer den dagen fördröjde. Min tid blev istället 13.30. Under väntan hade jag bytt om till deras morgonrock och låg inne på mitt rum i sängen och tittade på tv. I samma rum var det även en annan tjej som skulle opereras innan mig. Timmarna gick och jag blev allt mer och mer nervös. Sedan kom sköterskan och jag fick dropp för att stilla hungern sen lite tabletter mot illamående. Min läkare kom och tog foton samt ritade på mig. Tjejen bredvid mig opererades och när hon väl kom tillbaka var det min tur! Jag kommer ihåg att jag var så sjukligt nervös när jag gick med min narkosläkare till operationssalen. Det kändes som att man skulle dö? tankarna var överallt. Fick hoppa upp på sitsen och lägga mig ner med armarna utåt. Narkosläkaren pratade med mig samtidigt som han började lägga i sömnmedlet i min arm.. Jag kommer ihåg att det var en sån obehaglig känsla i armen, det kändes helt fel. Jag minns att jag blev så rädd och nervös och sa till läkaren att det känns konstigt, det värker i armen?! Han svarade lugnt att det kan kännas så..helt normalt. Sen kommer jag ihåg att jag blev så trött och somnade :)   Vaknade upp i rummet. Kommer inte alls ihåg hur jag kom hit. Det första jag gjorde var att ringa min Sambo och min mor för att berätta att jag hade vaknat! ;) Så att dem inte skulle oroa sig. Sen somnade jag om på nytt..sov två timmar sedan vaknade jag igen. Då var jag hungrig. Bad om att få frukost vilket jag sen fick. Kikade på brösten (såg så läskigt ut med all tejp runt om). Kommer ihåg att tjejen bredvid mig hade väldigt ont efter sin operation. Hon led och ville ha tabletter mot det. Jag själv var hur pigg som helst, som om jag inte hade opererat mig ungefär. Sköterskerna blev väldigt paffa att jag var såpass pigg och kry så snabbt efter. Fick faktiskt åka hem bara några timmar efter min operation.    Väl hemma var jag hur pigg som helst. (var nog väldigt hög på morfin) Käkade och mådde prima! Under natten vaknade jag till och hade fruktansvärt ont i brösten och min rygg!!!  Försökte komma upp ur sängen vilket var ännu värre, det gjorde så satans ont! När jag väl kom upp tog jag värktabletter och morfin så somnade jag om.  På morgonen där började jag må illa..efter frukosten sa det bara urk. Jag spydde konstant. Det kunde ta 15min tills att jag spydde igen.  Tappade räkningen efter 14 gånger (skojar verkligen inte!) Och tills slut hade jag knappt något att spy upp så det var bara grönt?. Min mamma blev så orolig att hon ringde kliniken. Dem sa att det kunde vara morfin tabletterna och bad mig att sluta. Så jag slutade ta dem dagen efter min operation. Jag spydde ändå hela natten lång (antar att det satt i).   Tredje dagen var mycket bättre, ingen spya tack gode gud! Jag tog heller inga värktabletter (inga alls!) Så jag fick stå ut med min hemska smärta och tryck i brösten. Men jag vågade verkligen inte ta tabletterna ifall jag skulle spy igen. Hade vätskebrist efter all spya så var för svag för att äta och vara normal. Fick dricka en massa vätskeersättning. Natten var hemsk, ryggen gjorde ont. Jag halv låg i en fotölj. Jag hatade det. Jag ångrade min operation, jag mådde piss!   Dagarna gick och det blev lättare att sova. Köpte voltaren gel vilket faktiskt hjälpte mycket med min rygg.   Nu har det gått över två veckor och jag kan vara helt normal igen. Jag sover bra om nätterna (ligger fortfarande på rygg) och jag har en stor kudde under knäna. Men jag vaknar inte var tredje timme som förut. Nu sover jag ut :) Det gör inte heller ont i brösten. Inget tryck heller. Jag kan röra mina armar, jag duschar som vanligt. Oh allt är så himla mycket bättre! :D jag känner mig sååå nöjd med brösten. Är inte längre nere och ångrar inte min operation. Är så glad att dem hemska veckorna är över!!!    Jag ska försöka lägga upp bild med i framtiden.  Kram!

Dagen då jag skulle opereras kom äntligen. Då jag bor i Malmö så åkte jag och min pojkvän upp till Göteborg dagen innan. Duschade med descutan på kvällen. På operationsdagen satt jag och tittade på pojkvännen när han åt en står frukostbuffé, och där satt jag med mitt glas vatten haha. Duschade i descutan en sista gång och gick sedan till kliniken och där fick jag säga hejdå till honom.

Fick komma in på "mitt rum", ta på mig ett "nattlinne", morgonrock och ett par strumpor och sen lägga mig på sängen och chilla lite. En sköterska kom in så fick jag väga mig och hon satte en kanyl i armen, hon gjorde det supersnabbt så hann knappt bli nervös innan det var färdigt. Fick antibiotika och dropp medan jag väntade lite till. Efter en stund kom hon tillbaka med lite tabletter, lite smärtstillande och mot illamåenda och så. Sen kom narkosläkaren in och presenterade sig och frågade om jag hade frågor. Övertygade mig om att min rädsla för att vakna under narkosen var obefogad och att han aldrig sett eller läst om att det skulle ha hänt. 

Sen kom Per Windh och skulle prata om vad vi skulle göra med näsan. Min vilja hade ändrats sen konsultationen så jag var lite nervös. Han började med att säga "då ska vi sänka näsan lite" och jag utbrast "NEJ, det vill jag inte!". Han hoppade typ till, hahaha, men jag visade bilder som jag photoshoppat på mig själv. Han lyssnade verkligen på mig och funderade och förklarade vad han kunde och inte kunde göra. Han som inte var så intresserad av bilder under konsultationen sa "jag tar med mig de här bilderna så gör jag allt jag kan för att komma så nära som möjligt, utifrån dina förutsättningar och dina vävnader". Det gjorde att jag kände mig supertrygg! 

Fick gå in i operationsrummet, hänga av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet. I rummet fanns det två kvinnor och två män varav en var narkosläkaren jag tidigare träffade. Alla fyra var superroliga, glada och skämtsamma så jag bara låg och skrattade medan de klistrade fast saker på mig och kopplade maskiner osv. Fick lite morfin genom kanylen och sedan även en högre dos morfin samt insomningsmedel. 

Har ett svagt minne av att jag flyttade mig från en säng till en annan men mitt första tydliga minne är när jag vaknar i sängen på "mitt rum", där är en sköterska och jag klagar lite på att det svider i näsan. Supersnabbt ger hon mig lite mer smärtstillande. Har sedan ett minne av att Per Windh kom in och berättade att allt gått bra, minns inte riktigt vad han pratade om, var helt groggy haha. 

Efter en stund kom sköterskan med en burk coca cola och en bulle med ost, skinka, sallad, tomat och paprika - efter att ha fastat var detta typ den godaste bullen jag någonsin ätit haha. Kunde dock inte gapa så stort så fick bryta av mindre bitar. Efter en timme kände jag mig redo att gå hem så då kom pojkvännen och hämtade mig och så gick vi sakta till hotellet. 

Alla på Art Clinic var superhärliga, glada och roliga och brydde sig verkligen om mig. Kan enbart säga bra saker om den kliniken och människorna som jobbar där. De första dagarna var jobbiga då jag mådde väldigt dåligt av tabletterna jag skulle ta. Efter att ha kräkt av dem så slutade jag ta alla piller och märkte att jag inte hade ont det minsta. Det jobbigaste var att jag var så trött och att jag inte kunde andas genom näsan över huvudtaget. Men efter några dagar gick det bättre. Har inte haft några blödningar i näsan, förutom när jag tog ut tamponaderna, och har inte runnit någon sårvätska så allt har verkligen gått superbra, nu väntar jag med spänning på att få se min nya näsa utan gips!

Blir en liten kort beskrivning som kan vara kul att titta tillbaka på.

 

Torsdagen 19 dec kl 7 skulle jag vara på kliniken och hade läst att det var inte säkert att man fick första tiden så det var bra om man hade med sig lite tidsfördriv om man fick vänta en stund.

 

Jag klev upp halv sex och duschade och sen tog jag med mig en bok och satte mig i bilen för att åka till art clinik. När jag kom in så tog en tjej med mig en trappa upp och visade mig mitt rum och sa att jag kunde byta om till kläderna som låg på sängen. Sedan kom det in en annan sköterska som gav mig smärtlindring i tablettform. Jag som inte kan svälja tabletter fick i mig de två minsta runda pillerna men inte de stora alvedonen så när hon kom tillbaka och såg att jag inte kunde få i mig dem så kom hon tillbaka med brustabletter istället. hehe.

Fick droppnål med antibiotika o sen var det dags att träffa per windh som målade och mätte brösten.

Strax efter det så hämtades jag och fick gå in i operationssalen. La mig på sängen och fick ett varmt lufttäcke över mig. Ena sköterskan frågade hur jag kände mig och då började jag gråta. Jag var så nervös! Hon lugnade mig och sa att det skulle gå jätte bra :)

Sedan fick jag smärtlindring och nåt mot illamående (tror jag) injicerat i droppnålen. Strax därpå fick jag väldigt ont i handen en stund och sen blev jag helt groggy och rummet började snurra. Fick andas i narkosen och somnade hur skönt som helst. Det var länge sen jag sov så gott. haha.

 

Vaknade av att en sköterska ropade mitt namn och då var jag tillbaka i mitt rum igen och sköterskan sa att allt hade gått jätte bra. Då somnade jag om igen :)

 

Nästa gång jag vaknade fick jag in fika, jätte goda mackor, äppeljuice, te och en chokladbit. Åt sakta och somnade igen. När jag vaknade nästa gång så kände jag att jag ville åka hem så jag sa att jag ville kissa med lite hjälp så og jag mig till och ifrån toan. Ringde min sambo som fick komma och hämta mig.

 

Alla på kliniken var verkligen jätte gulliga och jag är väldigt nöjd med val av klinik. Nu väntar jag med spänning på hur mina bröst kommer att utvecklas.

Det har bara gått en vecka och de är fortfarande väldigt spända. Jag hoppas att de mjuknar snart och blir lite mer naturliga. Just nu känns de gigantiska och inte alls som jag.

2 dagar innan OP vaknar jag med ont i halsen och under dagen blir det reeejält värre.. paniken börjar stiga..får jag opereras med halsont tro? Vet att feber kan stoppa..så jag kollade febern..å får chock att det visar 37,8 på kvällen.. jag som aldrig har över 37, inte ens när jag mår skit.. Tårarna börjar rinna.. Tar 2 alvedon och somnar i soffan, men väcks av barnen. (Har heller ingen matlust, vilket ockås gör mig mer nervös.)
När jag går upp blir jag så illamående att armar och ben blir svaga och konstiga att jag får lägga mig på hallgolvet en stund för att springa till sängen och krypa ihop.. På natten vaknar jag av mer halsont och är varm..

På morgonen har jag 37,4 och efter 2 alvedon börjat verka så känner jag iaf inte

halsonda.

Jag ringer Art Clinic och fick höra av damen i luren "nähä, då blir det ingen operation för dig då, om du har ont i halsen".. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. hade hört om andra som opererades med hosta och allt möjligt, bara det inte var feber.. Hon sa tillslut att hon skickar ändå till doktorn, så hör hon av sig när han svarat. så det är inte helt inställt iaf.
Det var den längsta timmen någonsin.. Karl ringde själv upp och frågade om jag hade feber, hosta, ont hals osv. Av mina svar så sa han att så länge det inte blir feber igen så opererar vi. Men han ville även att jag skulle åka till vårdcentralen och ta ett streptocockerprov. Hade jag det så blev det inte OP. Jag ringde dit och fick tid 13,20. Var rädd att bli smittad av andras bakterier i väntrummet. När jag kommer in så anser hon direkt att jag inte är sjuk nog att ställa in OP, men vi gör testet ändå. Vi fick några skratt då min reflex drog upp tungan hela tiden, så jag tillslut fick hålla fast den haha. Sen var det ut och vänta på svaret..som var negativt.. YES.. ett hinder avklarat.. Nu gällde det bara att ta det lugnt och alvedon och slippa få feber igen..

Hemma igen hade jag 37C och massa matlust..yes. jag gjorde mina sena första dusch och sen bestod dagen av morot med citron, vila och ta alvedon innan jag gjorde kvällsduschen. La mig och hoppades på det bästa. Kan säga att jag hann aldrig vara något nervös för själva operationen, då jag hela

tiden var nervös den skulle bli inställd och det var värre när man stod med det valet. Somnade nog vuid 00..Jag sov helt underbart och vagnade feberfri och halsontfri. Dock väldigt hes och lite tät i näsan.

Vi tog morgonen lugnt. barnen väckte oss normala tider och vi gick upp. jag ringde FK och sjukanmälde och anmälde vård av barn för mannen och sen hoppade in i sista duschen och spanade extra på hur magen var ivägen för att se fötterna.. Vi åkte mot Göteborg Art Clinic  vid 09,30 och det var en riktigt fin höstdag med dimma som smög runt hörnena. Vi kom fram 45min förtidigt och satt och väntade i väntrummet. Ville prata om allt annat hela vägen och där, för att inte börja gråta eller så, då det känsligaste är att åka ifrån barnen.

Efter en stund kom sköterskan för att hämta mig. Min man ropade tillbaka mig för att ge mig en kram och han började bli tårfylld, vilket höll på starta mig också..vilket jag verkligen inte ville. Då skulle jag få panik. Försökte se det som ett äventyr. Kom upp till mitt rum och passade på att skicka sms till min man med bild osv hur det såg ut. Han satt kvar nere och väntade för jag skulle få godkänt för OP eftersom jag varit sjuk. Tur vi kunde smsa för då blev det inte så avbrutet hejdå.
Narkosläkaren kom in och frågade lite och tittaed i munnen och godkände Op. YEESS.. NU SKA DET BLI AV.. Men nu började även nerverna infatta sig i situationen.

Min man gick ut till bilen och jag såg parkeringen så vi vinkade på varann.. höll på börja gråta.
Men då kom lagom nog sköterskan med en rakapparat så jag gick och rakade mig lite mer på gränsområdet där nere. Efter det bytte jag om till knästrumporna och den fula vita långtröjan. vägde mig och fick blodprov i fingret. Jag gick in till Karl vid 12,15 och målade mig. Gick smidigt då jag hade både trosor och BH kvar på. Hade varit nervös inför det, då jag inte är en nakenperson så att

säga. Fick 3 veckors sjukskrivning också. Skönt det avklarat. Gick tillbaka till rummet och hörde då en annan patient komma inrullandes från Op och hon var endel groggy :-P Nu i efterhand var det roligt, men då gjorde det mig nervös..

Sköterskan frågade mig vad som var jobbigast för mig(å då utstrålade jag väldigt mycket lugn och inget som tydde på annat).. jag sa mer jobbigt att vara borta från familjen första gången.. å då frågade hon om jag ville ha nåt lugnande..jag hade ingen aning om hur det fungerade, men sa att allt är väl bra.. trodde mer det gav lugn känsla bara, för de frågade flera ggr sen om jag märkte av det..njaa hur ska jag göra det säger jag.. sen minns jag bara bitar sista timmen innan OP.. typ när de

hämtar mig och när jag säger att de får hålla i mig när vi går för det är lite vingligt typ och skratta :) minns lite när jag klättrar upp på bordet sen typ inget mer.. så tycker jag alla borde få det för slippa paniken..annars hade jag nog fått det med. Minns sen svagt när jag vaknar till i sängen och bråkar med dumma autokorrektionen i mobilen för att skicka ett jag-lever-sms-till-folk-som-oroade-sig.

Vilket blev ett roligt sådant då jag var riktigt groggy och blev som ett fyllesms folk kunde skratta åt. Jag skrev det även i forumet som gav folk skratt här :-) Hade bett om min mobil och att få läkaren skriva ner allt de gjort mm. SÅ trots jag är helt borta är jag ändå mig själv med att ha all kontroll haha :-)
VIlket var att de sytt ihop hela 12 CM.. mycket hade de tydligen sagt och även ca 600ml på ena sidan och 100 på andra och639g  med överskott hud.

När jag sen vaknade till en havltimme senare mådde jag riktigt bra. va liiite träningsvärk i magen, men absolut inget att gnälla över. Jag skickade lite fler "medvetna" sms och ringde mannen.
Gick på toa utan problem och kände att allt var rätt skoj. Detta kan jag göra igen :-)  Började prata med tjejen i sängen bredvid och vi fortsatte prata resten av kvällen. Var riktigt trevligt. Upptäckte att vi inte bodde långt ifrån varann och att vi skrivit i samma forum dagen innan. Sköterskan jag hade från 12-19 var supertrevlig. Hon skulle komma nästa morgon också. Skönt tyckte vi, för dom två på natten var lite mer stela så att säga. inte otrevliga, men inte alls så positiv och avslappnad glad som hon den första. Sådan man behöver när man går igenom sådant här. Jag är väldigt pigg av mig och på glatt humör.
Var uppe på toa andra gången vid 21 och då kändes magen mer stram, helt utkavlad typ.Börjar dock bli lite yr/illamående efter jag suttit och ätit lite. får ligga och blunda och känns ändå lite som jag är full..dessutom lite små hosta.. Får antibiotika in igenom kanylen och det känns som ådran ska brista nästan :) Fick en sömntablett, men den kände jag inget av..men lyckades få sova 1h,vakna,somna vakna varje timme typ med halstablett..

Nästa morgon var det dags att göra ordning sig..vid 05,30 fick jag bedövning inför borttagning av dränagen som knappt hade något i sig vid 06,10. Första kändes knappt inget. Den andra va lite obehaligt med en ormaktig känsla på insidan. men absolut inget att gnälla över :) Såg magen när vi bytte gördeln och den såg jättebra ut. inga blåmärken eller något.. Pust. Fick två alvedon och en annan tablett inoch fick hjälp ta på mig andra gördeln och sedan gå ner för att möta min man som en ny jag :-)

Vi åkte hem och det gick hyfsat förutom att jag mådde så illa så vi fick stanna då jag nästan spydde halvvägs..usch livrädd att spy för man använder magmusklerna mer än vad man tror.
Hemma lade jag mig i soffan. kunde inte sitta för det stramade ochb rände lite. men vågade inte ta medicon då jag blev illamående. På kvällen blev jag jätteillamående och nära spy flera ggr. var hemskt.. snurra och yr.. min man fick ringa 1177 och fråga om tips, men när de ansåg jag skulle ringa 112 och åka in så käönde vi att nja, vi ringer Karl ist. Ringde honom och vi kom fram till

att försöka klara mig på vanliga brusalvedon över natten eftersom jag inte hade så mycket smärta utan mest illamående.. så skrev han ut recept mot illamående. När natten äntligen var över fick jag dom tabletterna och det gjorde allt bättre. efter det har jag inte tagit några starkare tabletter utan klarat mig på 2 brus alvdeon var 5e timme typ +  tabletter mot illamående..

dagarna gick rätt bra för mig.. förutom att hosta börjat smyga sig på mig. nyst 2 ggr. hemskt. klarat ligga på sidan rätt tidigt och går rätt bra..Har sovit i soffan för kunna låsa undan mig från småbarnen och det har gått bra. klarat att ta mig upp och ner själv sen OP. Dock åt jag bara 1 smörgås varannan timme de första 4 dagarna typ. ingen matlust och rädd spy + kändes som magen blev för full annars :P

NU en vecka senare och på återsbesöket idag såg allt mycket bättre ut än jag väntat mig :) lite vätska, men det ska gå bort.. :)

Då var det gjort! Jag gick upp och duschade sista gången med descutan-tvätten vid 05.00 i morse sen begav vi oss mot Göteborg. Min kille körde mig och väntade på mig under dagen, kändes så skönt! Jag möttes direkt kl. 7 av en sköterska som visade mig till mitt rum. Det var redan en annan tjej där som jag skulle dela rum med, vi bytte om till våra små rockar och strumpor. All min nervositet var som bortflygen. Min rumskompis skulle byta ut sina implantat efter 13 år och berättade om sina erfarenheter samt om hur hon uppfattade våran kirurg, Per-Erik Sahlin. Det kändes så bra! Jag skulle opereras först och fick snart dropp inkopplat samt lite smärtstillande. Sedan kom narkosläkaren och ställde lite frågor och tillslut fick jag följa med Pelle och hans praktikant så han kunde fota mig samt ta bilder och pratA igenom allt. Konstigt nog var jag inte alls nervös längre. Nu var det dags för narkosen, jag hade aldrig tidigare blivit sövd men alla sköterskor var så trevliga och hjälpsamma. Bäddade ner mig jättegott på operationsbädden och nästa gång jag vaknade så låg jag i mitt rum i min vanliga säng. Kände mig först lite groggy och behövde kissa. Ringde på sköterskan som följde mig på toan, där fick jag syn på mina nya bröst i spegeln och det såg fint ut? Puuh! Kände direkt att jag mådde ganska bra, var inte illamående alls. Fick hjälp att prova ut min sportbh och blev serverad en god frukost. Nu kom också min rumskompis inrullandes, redan vaken så vi låg och småpratade lite. Jag hade visst pratat med henne när jag kom från operationen, men det minns jag inte alls. Redan knappt 3 timmar efter op mådde jag så bra att jag fick åka hem. Först kom Pelle in Och berättade att operationen gått bra och att han va nöjd över resultatet, fick lite papper och smärtstillande. Har nu vart hemma några timmar och känner mig förvånansvärt bra! Vill verkligen ge dagens ros till hela Art Clinic för deras proffsiga bemötande, hjälpsamhet och att de verkligen fick mig att känna att jag var i trygga händer! Nu väntar jag spänt på att se hur fint mina bröst läker!

Hejsan ! jag skulle gärna dela med mig hur min näsplastik har gått och vilka konsekvenser det har givit mig . Jag hade bestämt mig för att göra en total näsplastik och efter ett par års funderingar  valde jag Per Windh , då jag trodde han skulle vara den bästa av de alla näsplastikkirurgerna som finns i Sverige , då man läst en massa lyckade näsplastiksoperationer han utfört. Jag gick på en konsultation och vi pratade och jag berättade hur jag ville ha min näsa han började känna på näsan och sa att det inte skulle vara några problem med att ordna den typen av näsan jag ville ha. Jag skulle som sagt ha en mindre näsa nästippen skulle slippas då den pekade alldeles för långt ner samt att näsan skulle vara lite mera platt mott ansiktet inte sticka ut så mycket.  Då operationsdagen hade kommit är jag givetvis jätte glad och tror allting ska bli hur bra som helst då man läst att Per inte hade gjort några misslyckade näsplastiksoperationer. Jag kommer in i kliniken byter om får väga mig och ta de vanliga proverna som man får göra då man ska bli nyopererad , får en del smärtstillande lugnande tabletter och sen kommer Per in och berättar typ hur de ska göra och vad vi hade kommit fram till . Sen kör de in mig i operationssallen och börjar med narkosen . Efter en 4-6 timmar vaknar jag och känner en jävla smärta i tungan inte i näsan utan på tungan Ja! det har varit så att narkos läkaren hade tydligen inte tittat till mig ordentligt utan efter jag hade somnat hade jag tydligen bitit på min tunga under hela operationstiden. Jag tycker som en proffosionell Klinik ska man inte göra såna missar men men inte bara det. Efter uppvakningstiden och smärtan på tungan så får jag tabletter mot smärtstillande och får något att äta efter det var de klara med mig och jag fick börja klä på mig och ta mig tillbaka till mitt hotell som jag chekat in på . Då jag kommer till  hotellet och har en närmast anhörig med mig som är min pappa  upptäcker jag att något hårt sticker i armen på mig jag drar av mig tröjan och ser ännu en miss ,sjuksköterskan hade missat att ta bort drop-nålen som sitter fast vid armen . Pappa ringer och berättar att de hade missat det och då frågar sjuksköterskan fall hon skulle komma till hotellet och plocka väck det eller om jag själva kunde göra det vilket jag gjorde med rätt info om hur man skall göra. Efter dag ett går jag  tillbaka till kliniken igen för att ta bort badaget som sitter bara som ett extra håll för tamponaderna därefter  bad de om ursäkt över de missar de gjort, och skrev ner det i deras system så att inte det ska drabba andra vilket jag tycker är bra fall de nu skärper sig. Efter när man kommit hem och kommit ifrån allt detta man upplevt ligger man på soffan och hoppas på att det var värt allt som drabbat mig . Veckorna börja gå sin väg man har tagit bort gipset och näsan började ändra form de första 2 månaderna såg jag att min näsa hade inte fått den formen jag ville ha , jag kontaktade Per och han sa jag måste ha tålamodet och vänta jag lyssnade på honom och väntade och väntade efter 8 månader såg näsan densamma ut inte den näsan jag ville ha, jag kontaktade honom och då fick jag en tid för att se vad som var problemet då jag även hade skickat bilder på näsan från månaden 3 till och med månad 8. Dagen då vi skulle ses på ett slutkontroll tittar han på näsan och han tycker näsan ser jätte bra ut men märker att han försöker typ få mig hjärntvättat och att jag ska gå med på hans lögn rättare sagt .  Han frågar mig vad är det jag inte trivs med näsan jag berättar typ att näsryggen är inte typ som en kälke utan jag har lyckats få en bukla kan man säga i mitten av näsryggen och näsan var inte liten den var i samma storlek förutom att han lyckades höja nästippen men 2 mm som knappt syns. Han säger att vi kan prova med att spruta kortison och jag går med på det men märkte efter 3 veckor att det har typ bara förvärrat utformningen av näsan. Jag mejlar igen och säger att näsan är inte bra och då säger han ha tålamod som är en vardaglig ord för honom och ja då väntar jag typ 2 månader till tills jag får ännu en tid med honom . Han tittar på näsan och frågar mig är du nöjd ? jag sa nej ! det är jag inte och berättade med vad jag inte var nöjd med och sa näsryggen är inte platt utan den är rak och hård kälkformen finns inte där  näsan är fortfarande stor och nästippen pekar fortfarande ner när jag ler . Per Windh bestämde  sig då  att vi skulle göra en om operation . Vi kom överens om att minska på näsan ytterligare och minska på nästippen och jämna ut näsryggen så vi kan få till den kälken på näsan. Då blev jag glad och tänkte nu ska jag äntligen få näsan jag drömt om men efter mitt andra operation så fick jag inte iallafall lida vilket jag gjorde under mitt första vilket jag tyckte var bra då de hade tagit tag i sina brister. Men jag märkte nu att Per Windh hade inte gjort en total näsplastik han hade tydligen försökt göra min andra näsplastik så lätt , snabb och billig som möjligt för att bara få den skyldigheten avklarat som de har med på sina operationspapper de delar ut då man betalat och bestämt sig för att genomgå en näsplastik. Jag märkte direkt att andra operationen var onödig för jag hade inte samma smärta i näsan längre smärtan gick bort redan efter andra dagen då detta måste ha varit en jätte liten operation. Som sagt jag sa inget föränn efter 4 månader då kontaktade jag honom via mejl och berättade att näsan ej hade blivit bättre. Per Windh sa som vanligt ha tålamod och vänta vilket jag gjorde  väntade ytterligare en 6 månader och då kallade han mig på slutkontroll och vi tittade på näsan han var nöjd som sagt men jag märkte ingen skillnad gentemot min första operation. Jag sa jag är inte nöjd min näsa ser inte likadan ut på höger och vänter sida utan på vänster sida ser näsryggen ojämn ut typ en bula mitt på och på höger sida ser den lite någorlunda bättre ut men nu pratar jag om bara själva näsryggen för de andra så som tippen och att näsan sticker fortfarande mycket ut från ansiktet är densamma. Per tyckte min näsa såg bra ut och att han inte tänkte göra flera operationer han hade lyckats forma en model som han tyckte passade mitt ansikte inte den vi var överens om.  Han sa fall du inte är nöjd  med resultatet kan du fylla i en missnöjes rapport vilket jag direkt gjorde efter mitt möte med honom .   Efter några månader jag hade lämnat in mitt missnöjesrapport fick jag vänta med svar eftersom det var sommartider och tydligen hade Per Windh och den ansvarige för kirurgiavdelningen Ulrik levin och gått på semester. Jag väntade ytterligare 2 månader och ringde sen för att prata men den personalanvarige Ulrik levin och berättade hur det låg till han noterade det och sa att han skulle kontakta mig så fort han hunnit prata med Per. Efter ytterligare 2 månader kommer det hem ett brev där det står att pga att du operarat dig utomland tidigare kan vi inte få fram den resultat du vill ha pga massa ärbildningar i näsan . Först när jag började läsa brevet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta eftersom han hade tydligen själv hittat på den historien bara för att bli av med mig . Efter uppläst brev skickar jag ett mejl samma dag  och även ringer upp den personalansvarige efter två dagar efter jag fått brevet , och då säger han att det blivit ett missförstånd och att han skulle  ta tag i saken igen vilket är rent skitsnack ! han har bara tagit min missnöjesrapport och kastat den rakt ner i soporna.Efter mitt telefonsamtal  ber han mig komma över på möte och skriver nej allt jag säger och säger han ska ha ett möte med andra kirurger och se fall det går att göra några förändringar. Efter två månader väntetid fick jag svar på att ditt reslutat är jätte bra utöver det som är bra och det finns inget vi kan göra mera. Jag vill uppmana alla som tänkt göra en totalnäsplastik att välja en annan klinik än Art-clinik de är lögnare de flesta som jobbar där  är trevliga mot dig så länge du inte klagar och inte är missnöjd . De bryr sig inte, fall du inte är nöjd så länge det ser bra ut för dom så är det det enda som spelar någon roll Fall ni vill veta mer kontakta mig på min mejladressfastasfurious@hotmail.se(link sends e-mail) jag är villig och svara på alla era frågor som jag genomgått iallafall men jag hade inte rekomenderat att göra en näsplastik på Art-Clinic. Jag fick betala 53 tusen kr för min näsplastik vilket var bortkastade pengar enligt mig då inte man fick den näsan man ville ha,sen fanns andra utgifter så som hotell och bensinkostnader. 

Så, klockan 7 skulle jag vara på kliniken i Göteborg. 04.45 ringde klockan så jag hann hälla i min lite sockerdricka innan drick förbudet innan operationen började. Duschade i descutan sista gången och åkte sedan mot Göteborg. Var på kliniken vid 06.45, och fick följa med upp till mitt rum direkt. Hälsade på min rumskompis och vi småpratade liteom bröst, storlekar osv. Även vem utav oss som skulle vara först ut. Jag gissade på henne! Rätt som jag hade så fick jag vänta. Fick massa tabletter, lugnande och muskelavslappnande. Halvsov framför tv:n tills jag väcktes av att min rumskompis kom tillbaka. Hon vart betydligt mycket mer flummig än mig och berättade att hennes bröst var stenhårda och att jag fick kolla om jag ville. Såklart jag ville! Sedan fick jag flumma omkring i korridoren, gå på toa en sista gång och sedan fick jag ledhjälp ner till operationssalen för att inte ramla på väg dit. Jag minns att jag sa någonting till personalen i operationssalen så alla började skratta. Jag hoppade upp på sängen och sträckte ut armarna... och föll sedan i sömn... Jag kommer ihåg att jag vaknade inne i mitt rum, och det första jag sa var att jag behövde kissa! Dom ledde mig till badrummet och jag minns att det kändes som någonting tungt på bysten som skulle ramla bort. Snurrig som tusan fick jag kissandet gjort och blev sedan ledd till sängen igen. Hade ont, smärta 7 på en skala av 10. Fick morfin och lite andra tabletter. Sen sov jag nog mycket till och från. Orkade inte hålla ögonen öppna. Fick i mig en smörgås och lite yoghurt tillslut. Jag fasade lite inför att gå på toa eftersom jag mindes hur ont det gjorde. Andra gången var till och med värre! Jag fick hjälp, men var svimfärdig, svettades och kunde knappt gå. Dom såg det på mig och det kom massa sköterskor in på mitt rum efteråt och gav mig massa smärtstillande, dropp osv. Jag vet att jag bad dom ta av strumporna och täcket för att jag svettades så. Sedan sov jag hela kvällen och natten. Fick mina sista tabletter vid 22, och behövde inte ringa på personal på hela natten, så de var skönt. Dom kom och väckte mig vid 5.30, kom med mediciner och frukost vid 6. Sen fick jag gå på toa, klä på mig själv och var redo att åka hem vid 7 redan. Dock kom inte min skjuts innan 8, så jag låg och kollade på tv tills dess! Jättetrevlig personal, man fick hjälp med allt man ville. Rekomenderar verkligen Art Clinic om man funderar på operation!

Efter många års funderande så har jag gjort bröstförstoring och ankarlyft, och när jag tittar på bilderna på mina bröst innan operationen så är jag glad att jag nu gjort det. 

Fick en inskrivningstid kl 7.00 påmorgonen. Visste att jag var först ut på operationsbordet så det var skönt att jag skulle slippa vänta på operation. Det var med darriga ben jag begav mig till art clinic, ringde på klockan och blev omhändertagen av en sköterska. Fick mitt rum och svida om till de snygga op-kläderna...stödstrumpor, rock ochmorgonrock. Sköterskan kom och sattenål i armen, fick väga mig och sedan fick jag komma in till Karl som skulle rita på mig. Tillbax in på rummet, träffa narkosläkaren som följde mig till operationssalen, hoppade upp på britsen, alla var så vänliga och de lugnade mig bra....sedan minns jag inget förrän de väckte mig. Tydligen var mina första ord kaffe sa dem haha. Somnade om en stund till, sedan kom Karl och berättade om operationen, den hade tagit 3 h &45 minuter så jag har sovit gott läääänge. Allt hade gått jättebra och han var nöjd med sitt jobb. Mina bukmuskler hade glidit isär 7.5 cm så känslan i magen är som att jag gjort ett 4 h långt core-pass. Hade ett överskott på lite mer än ett kilo hud på magen och han lyckades suga ut 1.2 kg fett med bodytite. Inlindad i bandage låg jag i min säng och blev fullt servad hela dagen, bara ringa på klockan så kom de å hjälpte mig med allt jag ville. Personalen där är helt underbar och jag kände att jag var i goda händer. Till natten fick jag långverkande smärtlindring och en insomningstablett...sov väl inte jättegott...är ju magsovare i vanliga fall så att tvingas sova på rygg är inte skönt. På morgonen serverades jag en god frukost och en himla massa smärtlindring, de har varit väldigt generösa med smärtmedecin så jag har än så länge i te upplevt någon större smärta. Jobbigast var att ta sig i och ur sängen inför toabesöken, men jag hittade mina knep och nu när jag e hemma sköter jag det bra. Innan hemgång var det dags att klippa bort bandagen och jag fick se min kropp för första gången, svårt att bedöma pga svullnad men det såg fint ut, innan hade jag ett åldrigt högt venusberg och detonerar borta, magen känns spänd men det är ju inte så konstigt. Sedan plockade de bort dränet, det var väl mindre trevlig upplevelse, de var inopererade på venusberget med fäste i höfterna så det kändes rejält obehagligt när de drog ut. Och tillsist åkte snygga gördeln på, mycket (o)sexig kroppsstrumpa med hål i skrevet för toabesöken. Men nu är det gjort,och jag överlevde :-) nu ska jag jobba fram bikinikroppen inför sommaren

Så kom dagen som man väntat på och till viss del längtat efter med mixade känslor. Efter att ha gått ner 50kg med hjälp av gastric by pass så ändrades kroppen och brösten jag en gång haft försvann ihop med vikten och blev hängiga och platta.   Och nu den 29 januari 2013 var det äntligen så dags att göra något åt detta. Efter två konsultationer hos Art Clinic med läkare Peter Zachrisson där jag fått svar på alla mina frågor kändes det tryggt att komma på plats och låta honom skapa fram ett par nya bröst till mig.   Dagen innan op fick jag duscha mig med Descutan som skulle döda eventuella bakterier man har i kroppen och även tvätta håret i detta. Luktade inget visdare och mitt hår blev strävt. Sen blev sista måltiden tagen runt 22 tiden och försöka sova. Och märkligt nog sov jag medan maken tycktes inte sovit en blund.   Dagen för op blev det att duscha igen i Descutan och och få i sig en kopp te med en bit socker för att lugna magen. Inget annat fick man stoppa i sig och 2 tim innan op var man tvungen att avstå från allt.   Väl på plats vid lunchtid lämnades jag av på kliniken av maken och två av mina barn. Sen bar det av till en annan del av byggnaden med hjälp av en sköterska som vänligt informerade vad som skulle ske under den närsta stunden på kliniken.   Först fick jag byta om till vit rock och stödstrumpor. Sen var det dags att möta narkossköterskan som frågade mig kring alla eventuella mediciner jag hade tagit fram till op dagen samt meddelade lite om vad som gällde efter operationen. När han gått kom nästa sköterska in och satte en nål i handen och jag fick lugnande samt några tabletter.   När klockan hunnit bli 15 så var det dags att möta läkaren och gå igenom det som bestämt kring mina bröst så inga missförstånd uppstod. Det som skulle göras var bröstlyft, förstoring samt minskning av böstvårtgård samt bröstvårta. Sen fotografering från olika vinklar. Där efter tog han fram en svart pritpenna och började rita på mig samt mäta väldigt noggrant på mig så han visste hur han skulle göra under operationen. efter det ytterligare bilder och sen tillbaka till rummet och vänta en kvart inna det var dags att följa med narkosläkare plus ytterligare en sköterska till operationssalen.   Alla var så vänliga och trevliga och presenterade sig. Nu minns man inte vem som var vem då man var så nervös.   Fick lägga mig ner på britsen de hade och placera ut armarna åt var sitt håll och fick en varm filt över mig så jag inte skulle frysa. Samtidigt berättade man för mig vad de höll på med kring mig och att jag snart skulle få lite "champange" i armen som skulle få mig dåsig. Och så blev det för efter det somnade jag gott.   Vet inte vad klockan var när jag väcktes till liv ingen och fick höra att allt gått väldigt bra och såg fint ut. Men minns jag var oerhört varm, i synnerhet om fötterna så det var det första jag bad om att få hjälp med när jag vaknat till en aning. Sen när jag fått upp ögonen ordentligt insåg jag att jag hade oerhört ont över bröstet. Kändes som om någon satt på min bröstkorg.   Sköterskan frågade om jag behövde smärtlindring eller om allt var bra, men fick be om något för att lindra. Fick nåt sprutat i handen som skulle lätta på smärtan och undertiden försökte jag bita ihop. Tog inte lång tid efter det att samma sköterska kom in och frågade om det blivit bättre. Mitt svar var att jo lite men att det fortfarande kände som om någon satt på min bröstkorg. Så jag fick ännu en smärtlindring i handen och bara minut senare kändes det som om jag åter kunde andas som vanligt. Som om inget hänt mig de närmsta timmarna. Allt som visade på att nåt skett var att jag kunde se hur omplåstrad jag var och att jag inte längre var plattbröstad. Kändes som ett lyckorus.   De närmsta timmarna fick jag mat och massa dricka. Och sköterskor kom hela tiden och kikade till en och hörde hur man mådde. Då och då fick man hjälp att komma till toaletten och de väntade utanför så man fick en hjälpande han tillbaka till sängen om det behövdes.   Kände mig väl omhändertagen.   Lite senare på kvällen kom äntligen läkaren och berättade om operation. För för kvinnan som låg i samma rum. Tack å lov någon fanns där man kunde tala med och fördriva tiden ihop med. Och sen kom han till mig och berättade hur det gått.   Allt hade gått fint men han hade fått ändra på lite kring operationen väl på plats. Visade sig att mina bröst började lite längre ut på kroppen mer mot armhålan än det sett ut från början så han hade fått sätta in dem utefter min kropps form. Sen visade det sig att brösthuden som skulle tas en hel del från för att göra lyftet inte var så töjbart och han fick plocka bort mindre hund. Även fettet i bröstet var mindre så även där hade han fått ändra. Men utöver det var allt perfekt och såg riktigt fint ut.   Jag passade på att fråga om det var till negativt att min hud inte varit så "töjbart" som han trott till en början. Men han förklarade att det var snare tvärt om. Bättre vilket kunde ge mig finare resultat då huden var stramare. Kändes skönt att höra.   När kvällen nått sitt slut så fick jag panodil samt smärtlindring och en tablett att sova lugnare med att ta. Vet inte om natten blev så lugn då man tvingas sova på rygg och jag är van att sova på sida. Men sova på sida gick inte. Så fort man försökte sig på det vaknade man av hur ont man hade. Så ryggläge var bara till att acceptera.   Följande morgon utdelades mer smärtlindring och en god frukost. Där efter var det dags för att prova ut den BH.n som man skulle få bära dygnet runt de närmsta veckorna. Så först var det att ta bort all tejp man hade på kroppen och kolla eventuella blödningar.   Oj, vad underligt det kändes att se mer av sina nya bröst när det mesta av tejpen åkte av. Så overkligt. Sen var det dags för BH:n. Den var inget roligt att få på. Den satt tajt och kändes som om man pressat in sig i en sport BH som var alldeles för liten. Men tajt ska den sitta och som de sa så skulle det lätta framöver när brösten minskade i svullnad.   Just nu känns de nämligen som när man hade bebis och brösten var redo att explodera av mjölk innan man hunnit amma. Sam tryckande känsla.   Nu har jag varit hemma i ett dygn. Sovit första natten hemma och sen jag kom hem igår så är smärtan påtaglig trots smärtlindring men inte värre än att man står ut. Ligger mest i sängen och vilar och undviker hastiga rörelse eller lyfta saker för då gör sig smärtan påmind.   Att sätta upp håret är rent utsagt omöjligt utan hjälp för att höja armarna till det läget smärtar och trycker över bröstkorgen. Och ligger man ner i sängen så kan man knappt ta sig upp utan hjälp om man vill slippa den mesta smärtan av att använda styrkan i överkroppen. Så är enormt tacksam att maken tagit ledigt från jobbet och är hemma och ser till att jag har det bekvämt.   Nästa vecka är det dags att åka till Art Clinic och plocka bort stygnen och se att allt läker fint. Ska bli spännade att se brösten utan allt tejp för första gång.     

Den 15/1 var det min tur att bege mig till Art Clinic. Var på kliniken prick 07. Möttes av urgullig sköterska som visade mig till mitt rum, där jag fick byta om till rock o stödstrumpor. Jag hade med mig böcker o kollade på missade serier i IPhonen i väntan på action. Peter kom in o snackade lite, berättade att det var operation före min, så jag fick snällt vänta. Vid 10 kom sköterska o narkosläkaren o pratade samt gav mig lugnande, och antibiotika i armen, där fick jag också vätska under hela morgonen. Peter kom o vi gick till fotorummet för att markera ut på magen. Sen var det vägning, för narkosens skull, och in på op salen, då var kl 11. Fick lägga mig på varm bädd, och bara somnade. Vaknade vid 14:15 på rummet, sköterskor var där o berättade att allt gått bra, och att de tappat mig på urin via kateter. Mådde så bra efter bara 10 min, var törstig och fick dricka. Lite ond hals eftersom jag haft en tub i halsen under operationen, det gick snabbt över. Fick toppenbra smärtstillande o kunde strax gå upp o kissa. Sedan messade jag o ringde min familj. Kvällen flöt på bra, var uppe på toa flera ggr med assistans, så att man inte svimmar. Dränagen fick jag bära med mig. Vid 22 tiden fick jag mer smärtstillande och en insomningstablett, sov sisådär fram till. 06, då var det DAX att ta bort dränage. I med lokalbedövning, ett djupt andetag och så drogs de, obehagligt men ej ont... Nu fick jag också tränga mig i den byxgördel jag ska a dag o natt i 6 veckor, tight är en underdrift :) Kl. 08:30 kom min skjuts och hämtade mig. Nu ligger jag på dag 3 och vill läka ordentligt, mår Prima=D

Hejsan. Nu sitter jag glatt i soffan med mina ny op bröst, glad tjej :).  Natten till den stora dagen kunde jag inte sova för va erkligen JÄTTE nervös. Men När jag väl somande ringde klockan inte långt efter.. Gick in tog en dusch med den bakteriedödande tvålen, som jag öven gjorde på kvällen. Håret känns inte så faligt som hade hade trott, så de va skönt :).   Innan operationen: Väl på morgonen när jag kom fram satt de ingen i repan så gick in och satte mig i äntrummet då jag va där en halvtimme tidigt. Klockan 7 kom en tjej och hämtade mig, vi gick upp till mitt rum så fick jag byta om och sedan gå in till min läkare Peter. Så frågade han om jag hade några frågor, började ruta upp på mig samt att ta massa kort. Sen kom min sköterska in och satte nålen i armen, och la mig på dropp/ gav mig massa tabletter. Sen va de att gå in till operationsrummet. lagga sig på britsen och pang så va jag nersövd med en gång nästan.   Uppvakningen: När jag vaknade hade jag Så jävla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen låg och skakade sönder, ringde å sköterskorna, så kom dom och gav mig massa smärtstillande, så jag somnade typ om, sen när jag vaknade efter ett tag hade jag mest tryck / som träningsvärk.  Så sprang jag på toa, såg mina bröst för första gången, och jag blev överlycklig, nöjd tjej än så länge :). ÄNTLIGEN har jag bröst som jag har längtat! :D. Sen inne i rummet låg de en till tjej, som va jätte go, låg och pratade, tittade oss massor i speglen och höll på, glad att de va en till i rummet man kunde prata med hela tiden som hade gjort likadant,  även fast hon nästan inte kände någonting.. haha. Sen vid 12 tiden fick vi frukost, de som jag älskar efter man op sig! haha. så klockan 1 kom Peter in igen och pratade/frågade hur vi mådde. Som tur va behöver jag inte ha något bröstband som jag hört att många tycker är bland de jobbigaste.    Väl hemma: Ställde jag mig framför speglen med en gång med pappa vid min sida, han tyckte de såg bra ut. men inte vågat ta av mig sporttoppen än, kanske blir imorgon eller senare ikväll :). Jag va ju en av dom smartaste som somnade och sov lite för länge.. så missade att jag skulle ta ny smärtstillande klockan 3! så hade så ont att jag inte kom upp ur sängen, så pappa fick hjälpa mig. Ville typ börja gråta så ont jag hade. (har väldigt låg smärtgräns) men efter ett tag när jag har tagit mina tabletter känns de bättre och nu känner jag mig som en människa igen :). varit uppe och rört mig lite i huset, då jag blev väldigt rastlös..  och nu sitter jag i soffan igen med en liten tomte som hoppar på mina bröst känns de som, men aja hade förväntat mig värken, då man töjer ut sin hud mm. nej nu för de vara nog för denna gången. Puss!

Är nu inne på min tredje dag efter operationen, tror inte jag fattat riktigt ännu att jag har gjort det och att jag nu läker för att sedan ha de bröst jag länge velat. Jag var på konsulationstid exakt 1 månad innan det var dags för operation,betsämde ihop med Richard att 450cc bakom muskeln + lyft skulle bli bäst, var mest nervös för bakom muskel placeringen, då man hört mycket om smärtan. Var på kliniken 06.45, mannen släppte av mig, jag satt knappt fem minuter i väntrummet, sen kom en trevlig sköterska som visade mig rummet jag skulle sova i över natten, jag fick byta om och fick även smärtstillande och mot illamåendet. Sen kom Richard fö att måla på mig. Tror hela den processen tog drygt 30 min, även fast jag inte fick lugnande, kändes de så jag blev personligen lite flummig antar att det var någon typ av nervösitets reaktion. Jag han knappt sätta mig på säng kanten innan narkos läkaren kom,  minns att han var väldigt trevlig och jag kände mig lugn och trygg. Jag la mig på operations bordet, sen var jag vaken efter 3 sek, ja vaje fall kändes de ju så. Jag minns att jag kollad ner på brösten och undrarde vart de var, hade nämligen förväntat mig att de skulle sitta uppe vid hakan direkt efteråt, men kändes himla skönt att de inte gjorde de När jag väl såg dem ordentligt tyckte jg dem var jätte fina, jag hade en helt annan bild av ett par nyopererade bröst, dom hade fin form, inga blå märken och bra höjd, allt detta kan ju ändras fram och tillbaka nu efteråt e är jag medveten om. Drygt en timme efter operation svällde de vänstra bröstet upp, Richard konstaterade en blödning, men tack och lov räckte de med kylplatta och pencellin för att de skulle sjunka tillbaka. Har ju fortfarande mycket ondare i de bröstet. Nattten på kliniken var lång, jag var stel och hade svårt att andas in sen var det även jobbigt att endast ligga på rygg. Personalen var jätte trevlig och hjälpsam, jag fick smärtstillande när jag bad om de, och dem var allmänt förstående. När de sedan var dags att åka hem var det ganska jobbigt, de var ju nästan de första jag rörde på mig på ett dygn. Jag är fortfarande väldigt stel, och har ont mitt på bröstet, svårast är att komma upp ur ligg och sitt läge, men de går. Min mage är svullen som bara den,  och jag har fortfarande inte fått behålla någon mat, men jag håller mig positiv Jag försöker röra på mig mycket men försikigt, ångrar mig abslout inte, men längtar tills de läkt och jag är mer rörlig.

Då var det min tur att knåpa ihop en operationsberättelse 

Opererade mig för en vecka sedan (22/8-12) på Art Clinic i Göteborg. Gick upp sisådär kl. 4.45 för att kunna dricka en flaska sprite innan kl 5  Hoppade in i duschen en sista gång för att skrubba av mig med descutan, sen bar det av mot kliniken. Skulle vara där kl.7 och jag var typ 20 minuter för tidig som vanligt... Sa hejdå till pojkvännen som körde mig och blev visad till mitt rum, som jag delade med en anna trevlig tjej  Skönt att ha någon att prata med när man är så nervös så man inte vet vart man ska ta vägen...

 

Jag stod först på schemat, så jag hann knappt byta om till morgonrocken och strumporna innan sjuksjöterskor kom med tabletter, nålar, frågor och gud vet allt  Alla var supertrevliga och glada! Sen kom Per och visade mig till ett kontor där han tog kort och målade på mig. Velade ju som sjutton med både storlek och placering men beslutade mig för anatomiska 300cc framför (istället för 345cc bakom som var bestämt) och Per sa bara att jag inte skulle känna mig dum och jobbig som bytte och så utan att det bara är bra att jag vet vad jag vill ha och har vägt alla för och nackdelar mot varandra. Att jag tog de mindre implantaten istället för de större var helt enkelt för att jag hela tiden har känt att de får hellre bli för små än för stora, tycker om hyfsat små bröst och tror att jag hade ångrat mig om jag hade fått för stora.

 

När jag var färdigritad och klar så fick jag lägga mig i sängen en kort stund, sen kom narkossköterskan och hämtade mig och följde mig till operationssalen. Då var klockan ca 8.10. Inne i operationssalen hälsade alla sjuksköterskor på mig och den andra narkossköterskan, fick klä av mig allt utan strumpor och trosor och hoppa upp och lägga mig på operationsbordet, som var väldigt varmt och skönt med uppvärmda täcken både över och under mig  När jag lagt mig tillrätta fick jag nåt trevligt medel i min kanyl på handen, kändes ingenting, blev bara väldigt lugn. Sedan la narkossköterskan en syrgasmask över min näsa och mun och sa "ta några djupa andetag och slappna av, så säger jag till innan du somnar", jag kommer inte ihåg att han sa till  Tycker att det var en rolig upplevelse att bli sövd, inget obehag eller nåt.

 

8.40 vaknade jag i min säng på rummet igen, och 8.47 hade jag lyckats fippla iväg ett sms som skulle till min pojkvän men det hamnade hos hans kompis upptäckte jag några minuter senare  Mådde hur bra som helst när jag vaknade! lite tungt att öppna ögonen bara men när dom väl var öppna så var jag superpigg! Var helt inställd på att må dåligt och ligga och spy som en gris (det är vad alla andra i min släkt gör när dom har varit sövda). Men jag blev positivt övveraskad, och inom en timme hade jag både druckit, ätit och kissat. Hade inte ont alls (det har jag inte haft på hela tiden) sjuksköterskorna frågade mig flera gånger om jag inte hade ont och ville ha smärtstillande, men jag var så nöjd och tog inga tabletter förrän jag åkte hem vid 12 tiden. Hade kunnat åka hem tidigare men jag var tvungen att prata med Per innan jag fick åka hem, så det var bara att vänta på att han skulle operera klart min rumskompis. 

 

Väl hemma mådde jag fortsatt bra och åt middag och allt som vanligt, det var inte förrän morgonen därpå som illamåendet slog till  mådde illa i två dagar och kunde knappt få i mig mat, ringde till kliniken och dom sa att har jag inte ont så kan jag hoppa över Naproxenen och ta bara alvedon, och vips så gick illamåendet över. Sen dess ha jag mått som en prinsessa 

 

Summa summarum: trevlig upplevelse för min del än så länge, supernöjd med kirurg och klinik. Återbesök imorgon och bli av med all nedrans tejp!
Så nu hoppas jag bara att jag får snygga bröst i slutändan 

 

Hehe, hoppas att ni orkade ta er igenom alltihop

Fick papper hemskickat att jag skulle vara på kliniken 7.15 så jag vaknade tidigt, tog min sista dusch och hoppade in i bilen mot kliniken.

När jag väl kom fram togs jag emot att personalen och en SSK tog emot mig och visade mig till mitt rum, gav mig morgonrock och strumpor. Jag fick byta om och endast ha på mig trosor under morgonrocken. Efter en stund kom min läkare och visade mig till hans kontor. Där fick han ta kort, frågade mig lite angående dusch osv. Sedan tog han sin tid och ritade på mig att jag kände mig som en ett abstrakt konstverk =)

Sedan fick jag gå tillbaka till mitt rum. Zappade lite mellan olika kanaler på tvn tills en annan SSK kom, introducerade sig och frågade mig lite standardfrågor samt gav mig smärtstillande samt tabletter mot illamående i förebyggande syfte. Jag kände inte att jag behövde lugnande då jag inte var så värst nervör, snarare exalterad över min kommande förvandling =)

Jag fick dropp och en narkosläkare kom in strax efter. Han ställde också lite frågor som jag antar var relaterade just till narkosen.

Inte så långt efter kom en 3e SSk och hämtade mig. Det var dags att gå till op salen. Där fick jag träffa ännu fler nya vänliga ansikten. När jag väl låg på op bordet fick jag lite narkosmedel...SKÖNASTE KÄNSLAN...jag började skratta av hur skönt det var och kunde konstatera att jag blev "hög". Till slut fick jag resterande narkosmedel och somnade in.

Vips så vaknar jag sakta upp och jag befinner mig i mitt rum där jag ser 2 ssk...jag kände hur jag frös...riktig frossa kändes det som. Jag mumlade fram lite ord och sköterskorna sa att det går över.. jag blev färdig runt halv 10 och fick veta att op tog ca. 45 min.

Resten av tiden låg jag och halvsov...fick smörgås, cola, juice, kaffe. Sköterskorna, narkosläkaren samt kirurgen tittade till mig. Allt hade gått jättesmidigt och jag mådde inte heller illa. Fick följa med en SSK till toaletten, gick jättebra trots smärtan som kändes mer som kraftig träningsvärk.

Fram på eftermiddagen kände jag mig tillräckligt bra för att lämna kliniken =) Underbar personal, bra läkare och allt gick snabbt och smidigt! Supernöjd med op dagen.

Nu får jag äntligen tummen ur och skriva ner min egna operationsberättelse.

Dagen började med att gå upp till klockan som ringde vid 05.00 för att hinna göra min sista descutan dusch innan färden mot kliniken, mycket tid behövdes inte då man inte fick äta någon frukost. Vi hade räknat med att väldigt mycket tid på oss ifall köerna skulle börjar redan då, men vi var före alla andra svenssons på morgonen så vi kom väldigt tidigt till kliniken, så vi satt i bilen utanför en stund innan vi gick in. Var faktiskt inte nervös, sjukt att man inte var det för en sådan stor grej som man ändå skulle vara med om.

Fick sitta i väntrummet en liten stund, sedan kom en sjuksyster och hämtade upp mig och en annan äldre dam och fick redan där säga hejdå till min mamma som skjutsade mig dit. Jag fick ett rum med stort fönster precis vid min säng,solen sken redan. Direkt fick jag byta om till en stoor morgonrock och sköna strumpor, och sjuksystern kom och fråga de sistafrågorna som behövdes få svar på,fick även ett antal tabletter att svälja, hann springapå toa innan hon skulle sätta dropp på mig, hn ligga där en lite stund 15 min som max,sen kom narkos läkaren och hämtade  mig och jag tog mig för och sprang på toa en sista gång innan operation,ville inte vakna pinknödig de första jag gör efteråt tänkte jag. Fick sedan sätta på mig en fin mössa för att hållahåret borta, sen fick jag lägga mig på plats inne i operationssalen, sjuksköterskorna stod och förberedde och hälsade glattnär jag kom in. La mig på plats och fick något övermig somett täcke som de blåste varmluft i,så skönt. Sedan började läkaren spruta in nåt i kanylen,gjorde ont,fick något som skulle göra de bättre tog en stund till sen så fick jag restenoch somnade direkt. Sedan började jag vakna lite smått och märker att jag liggeri rummet jag bytte om i från början, men jag vaknar och somnar från och till i några timmar, sköterskorna kommer in då och då och håller koll =) Vid 12 tiden kommer en av dem in och jag får smärtstillande tabletter,somnar en stund till men efter dryga 1,5 timmen så kvicknar jag till,jag får in yoghurt,smörgås och coola,börjar men yoghurten men då säger de stop,så coolan suger jag sakta men s'kert i mig under 1,5 timme sedan funkar det att få i mig en smörgås, fåräven en till så gott! Läkaren kommer in en sväng och tittar tillmig,kikr lite och inser att dom satt på mig en för stor sporttop och de ska bytas,så fårsätta mig upp och en syster kommer in med en mindre och av med den gamla på med den nya...blev vettskrämd först att behöva göra detta redan nu =(, men det var inga problem alls.

Frågar syster efter ett tag om när jag får åka hem,hon sa att dem gärna ser att man kommit till toa, och klarat sig själv därinne osv.. gjorde de galant, behövde ingen hjälp dit heller,Jag tänkte Woho att jag grejar detta redan,  man har ju läst andras berättelser och andra haft det rätt tufft. Så jag ringer min mamma så hon kommer efter 1 timme och jag blir hämtad, åker och hämtar ut alla tabletter på en gång, lika bra!

Sen varjag verkligen typ liggandes i 1 hel vecka  men nu blir det bättre och bättre! =)

Min man och 2 barn körde in mig till ArtClinic måndag morgon. 07.15. Vi var 4 personer som skulle opereras den dagen. Fick ett eget rum, tog på mig morgonrock och sockor. Satt på sängen och väntade, det skrattades mycket ute i korridoren....roligt jobb dom har! En narkosskötare kom in och tog noggranna uppgifter på mig. Sen kom en sjuksköterska, satte en venflo, och sa att jag nog fick vänta en timme till, för jag skulle sova över. Då går andra som skall hem före i kön. Jag frågade efter lugnande, och fick det. Peller Sahlin kom in och hämtade mig, ritade på mig och jag fick ställa frågor. Sen fotade han och jag blev skickat ut till mitt rum igen, jag somnade. Skönt. De skulle göra klart op. salen. Sen kom en kvinna och jag gick in i op. sal och lade mig på bänken själv. Darrade lite då, hon sa att snart blir det roligt, det var en spruta och det snurrade ordentligt, sen fick jag narkos. Vaknade i min säng igen och bara skakade, sköterskan var där. Fick säkert mera smärtstillande. Jag somnade och sov 2,5 timme till. Vaknade och kände mig överkörd men ok. Det spände i brösten, och jag kunde absolut inte använda magmusklerna till att sätta mig upp i sängen. Fick använda hissfunktionen i sängen hela tiden. Sköterskorna var supersnälla och gulliga, jag fick mat, och kaffe, de kom och frågade hur det var....jag hade det mysigt där i min säng.Väntade ut i det längsta med att gå på toaletten,fick stöd att gå, satt en evighet och kissade, lite yr i huvudet.  Jag pratade i telefonen, stickade och såg på tv hela kvällen. Sov halvsittande, vaknade och svettades. På morgonen när jag vaknade var det riktigt stelt överallt!!! Men bara efter att ha varit på toaletten och rört mig lite kändes det ok. Fick frukost kl 06:30, och blev hämtad 08:30. Hemma sov jag i 2 dagar, sen har det varit kanske den mest jobbiga veckan i mitt liv. Så fruktansvärt handicappad! Har gått som en robot, och inte gjort någonting alls! Min man har verkligen gjort ALLT hela veckan!!! Nu känns det mycket bättre....

***EDIT Marina - operationsberättelse av 40kvinna som nu valt att radera sitt konto och få sina bilder raderade***

Jag skulle vara på Art kl: 12.00, vi var där 11.45 Fick vänta en stund innan skörterskan kom & hämtade mig & en tjej till som skulle opereras, pussade min man hej då.

Jag fick dela rummet tillsammans med Emmeli som tjejen hette som också skulle göra en bröstförstoring.

Det var otroligt kallt inne på rummet, Art hade varit stängt under julen så värmen hade hamnat på efterkälken, det var bara att krypa ner under täcket iklädd morgonrock, strumpor & trosor naturligtvis.

Jag frös så jag blev blå, vilket berodde på att värmen inte fungerade & jag hade ju inte ätit sedan kvällsmackan kvällen innan, sms:ade mina barn & min man samt bläddrade lite i tidningarna, fortfarande inte nervös, konstigt!

Skörterskan kom & satte dropp på mig men glömde skruva på änden på kanylen så min vita morgonrock samt täcket blev rejält nerblodat, fick en medicinburk med massa piller i som jag skulle ta efter det att Dr Andri hade ritat & pratat med mig inför operatioenen, så att jag inte skulle vara för groggy. Dr Andri ritade på mig så fint och tog kort på mig s.k förebilder, knäppte några kort på mig med min kamera också till mitt privata album.

Efter fotograferingen så tog jag mina piller & blev ännu lugnare & lite groggy, strax därefter kom narkosläkaren en äldre herre & hämtade mig, vi följdes åt till operationsrummet & där var det mycket varmare än på patientrummet.

Klockan hann & bli 13.50 då jag blev sövd det sista jag minns är narkosläkarens gråhåriga näsa, vaknade till av att dom la mig i sängen i patientrummet, såg toppen dom hade satt på mig & kännde att det stramade runt brösten, nu var klockan 15.30.

Sms:ade min man 15.45 om aj aj det gör ont inget mer, min man blev orolig & ringde även sms:ade mig men jag var fortfarande lite groggy & svarade inte så han blev orolig & åkte iväg till Art, lyckligtvis bor vi ite så långt bort. Min man satt i väntrummet & väntade, fick info av skörtersakn att allt var ok med mig.

17.15 var jag klar & vi reste hem, väl hemma 17.45 kände jag mig helt ok hade inte så ont som jag trodde jag skulle ha.

Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 11 men jag gick ändå upp med övriga familjen på morgonen och gosade lite extra med barnen. Innan barnen gick ut till bilen kramade jag om dem länge och så fort dörren stängdes bröt jag ihop och grät.  Tänk om det var sista gången som jag kramade dem, jag fick med andra ord en rejäl släng av ångest. Som tur var gick det över rätt snabbt, behövde nog släppa på nervositeten...

Bussen gick 9:50 och jag var framme strax efter halv elva. När jag anmälde mig i receptionen så kom en sköterska nästan direkt och hämtade mig. Jag fick komma till mitt rum och byta om till morgonrock. Jag fick veta att det nog skulle ta ca 1,5 timme (ca 13:15) innan jag skulle till op eftersom Per fortfarande opererade en annan patient.  Dock skulle jag "ritas på" innan dess.

Eftersom jag även skulle göra bukplastik fick jag en trimmer och gick in på toaletten och rakade bort allt hår på venusberget, en ganska absurd upplevelse, å väldigt osexig

Sen fick jag ta några smärtstillande i förebyggande syfte och sköterskan och satte ett dropp på mig. Nästan omedelbart efter det så kom Karl och hämtade mig för att börja rita på mig innan op. Jag hade några sista frågor som vi gick igenom, sen ritade Per på brösten och Karl på magen, låren och höfterna.

Jag gick tillbaka till mitt rum och narkosläkaren kom dit, han ställde några frågor och sen fick jag följa med honom till op-salen. Klockan var nu ca 11:30 så allt hade gått mycket snabbare än vad de sagt. Jag fick lägga mig på op-bordet och narkosläkaren började förbereda mig. Jag var oerhört lugn hela tiden från att jag kom till kliniken ända fram tills att jag precis skulle somna. Jag hade fått något som gjorde mig alldeles yr och fick rejäl ångest så tårarna började rinna (blev sövd och akutsnittad med mitt första barn och det hänger nog kvar).

Det sista jag minns är att jag säger till narkosläkaren - Se till att jag vaknar igen så jag får se mina barn!  Fick till svar- Va e det för dumheter, det är väl klart att du kommer vakna! (men han sa det inte på ett oförskämt sätt)

Det nästa jag minns är att jag halvt om halvt vaknar ett par gånger i mitt rum och ber om mer smärtstillande. Op tog ca 3 timmar och först vid 20-tiden på kvällen var jag så pass vaken så att jag orkade ringa till min man och syster (efter ca 5 timmar på uppvak). Fick veta att allt hade gått superbra och att Karl hade varit inne och pratat med mig, något som jag inte minns. Jag pratade rätt länge med min syster och var nog vaken i ca 2 timmar innan jag somnade om.

Vid 01 vaknade jag och behövde kissa, 2 sköterskor hjälpte mig upp och jag säger bara FY FAN va ont det gjorde i magen att resa mig upp. Tog mig med hjälp in på toa och när jag satt där höll jag på svimma så sköterskorna skyndade på mig tillbaka till sängen, och att lägga mig ner var ännu värre. Jag fick mer smärtstillande och somnade om.

Vaknade igen vid halv sex och fick lite frukost, vid 7-tiden kom Karl och pratade med mig och sa att allt hade gått jättebra och magen blev skitsnygg, hans egna ord

Jag hade fortfarande väldigt ont och halv åtta "tvingades" jag upp och på med gördeln, å vilken smärta... Jag la mig ner igen och låg blickstilla tills min man kom strax efter åtta. Jaha... upp igen och på med mina egna kläder... Stödd på en av sköterskorna gick jag ner till mig man, och såg ut som Agda 93 år i kroppshållningen... Å där står han, min underbara man och börjar... skratta (!!!) när han ser mig!  Fattar ni!? Jävla karl... jag kunde ju inte skratta själv då det skar som eld i magmusklerna, men jag fattar ju att jag måste ha sett sjukt rolig ut...  Tur för honom att jag är av en förlåtande natur...

Han körde mig hem till sin mamma där jag stannade i en hel vecka för att bara kunna ta det lugnt och läka ordentligt.

Som jag skrivit ett par gånger har jag haft väldigt ont i magen, brösten har jag knappt känt av alls. MEN måste säga att det är såååååå värt det! Jag skulla göra om det utan att tveka med tanke på den otroliga skillnad som det blev!

Kram Mamma395cc

Den 26 oktober vaknade jag otroligt tidigt och var "lätt" nervös. Nu skulle det äntligen ske... Magen skulle bort! Jag genomförde den sista "Descutantvätten" tog på mig rena bekväma kläder och tog min lilla väska som var färdigpackad... Helt plötsligt kändes det som om jag var på väg till förlossningen... (o det var 17 år sen sist!). Min man skjutsade mig till kliniken och sa lycka till... det kommer att gå bra (kvällen innan hade jag sagt till mina stora barn att jag hoppades att min fåfänga inte skulle göra dem moderslösa..) och sen steg jag in på Art Clinic. Jag gillar atmosfären där. Skulle gärna sätta mig ner en stund där och filosofera men som tur var togs jag emot i receptionen av en sköterska som följde mig upp till mitt rum. Jag är väldigt rädd för operationer... Det höll på att gå väldigt illa när jag födde ett av mina barn med katastrofsnitt, 2 månader för tidigt, var nära att mista livet och fick ligga i respirator i en vecka ... Men rädd hann jag inte med att vara. Här togs jag om hand av en väldigt trevlig sköterska som gav mig en morgonrock och stödstrumpor som jag skulle ha på mig. Jag fick mediciner mot blodpropp och antagligen lugnande och sen skulle jag raka mig. Sen tänkte jag att jag skulle vila för det skulle ta ett par timmar innan operationen skulle bli av ... men då kom Per och sa att det var dags att lite bilder och rita på min mage! Nu fick jag vila en stund och jag kände mig lite dåsig när narkossköterskan kom o pratade med mig o sa att det var dags för operation. Nu blev jag jättenervös vilket resulterade i att jag började pladdra hur mycket som helst om himmel o jord och hur rädd jag var och sen kommer jag inte i håg mer... :). När jag vaknade så gjorde jag det för att jag frös så jag hoppade i sängen! Sköterskorna kom med fler filtar till mig, pratade lugnande med mig och sen fick jag mer smärtstillande. Nästa gång jag vaknade mådde jag klart bättre och det var dags att gå på toaletten för jag var så kissnödig. Nu var det en ny sköterska som var lite för klämkäck för mig så hon sa till mig att resa mig så skulle hon följa med. Jag reste mig och gick 3 steg och började må kraftigt illa samtidigt som det svartnade för ögonen... Jag fick lägga mig igen trots att jag var så kissnödig... Illamåendet försvann men jag låg kvar... rädd för att svimma o spy så jag fick kissa i ett bäcken :o.. Lite jobbigt får jag erkänna... Jag gick inte på toa förrän sent på kvällen igen... då utan hjälp men stöd utanför... Allt hade gått så bra sa läkaren när han kom förbi och pratade med mig. Magen ser jättefin ut och han fick bort 1,5 kg hud o fett och sydde ihop mina magmuskler ca 5-6 cm. Av mina "lovehandles" kunde han endast suga bort 1,5 dl per sida. Han sa att min kroppskonstitution verkar göra så att fettet sitter benhårt :( ... Inte konstigt att jag har så svårt att gå ner i vikt... :) Morgonen efter fick jag en ny lättare gördel att ha på mig i 6 veckor dag o natt och sen 6 veckor på dagen. Den kändes skön att ha på. Ostkrok är väl det närmaste man kan kalla min kroppshållning när jag mötte min man som skulle hämta hem mig :) .

Gjorde en bröstförstoring på ArtClinic i januari 2006. La in 320cc. Lyckad operation blev väldigt nöjd dock hamnade bröstvårorna på olika höjd, såg lite kul ut. 2012 tror jag det var så uppdagades ju hela historien med PIP implantaten då visade det sig att jag hade dom och bokade en tid för att byta ut dom. Opererades i April, ett av implantaten hade gått sönder så behövde inte betala för operationen som annars skulle kostat 18.000.

Jag är ganska kräsen med hur jag vill att min näsa ska se ut, så jag var på ett flertal konsultationer. Ingen kändes bra, men sen träffade jag Per Windh och kände mig genast trygg. Han var väldigt nogrann med att jag skulle berätta precis vad jag störde mig på, men kunde också komma med egna förslag efter att jag undrade vad han tyckte.

 

Så sammanlagt skulle jag göra detta: Smalna av hela näsan framifrån. Få bort den bulliga känslan från nästippen. Lätta på en muskel som gjorde att näsan droppade nedåt när jag log. Sen bestämde jag mig också för att fila ned profilen ett snäpp. Det var inga problem med min profil innan, en helt klassisk mjuk rak profil utan någon hump. Men jag gillar små näsor, så jag behöll ungefär samma profil (fast pyttelite mer konkav, men fortfarande rak liksom) fast den blev mindre.

 

Operationsdagen: Kom till kliniken tidigt på morgonen. Skulle vara där vid sju, så jag fick åka hemifrån tillsammans med min pojkvän vid två på morgonen (bor i sthlms-trakten). Väl där så fick jag sätta på mig klinikens morgonrock och ligga i en säng några timmar och vänta på min tur. Hann bli galet nervös, och sköterskan frågade om jag ville ha lugnande men jag tackade nej. Kände att jag ville vara klar i huvudet. Fick dropp, träffade narkosläkaren, fyllde i papper osv.

Tillslut blev det min tur och jag var så RÄDD. Men jag somnade in snabbt och enkelt.

 

Vaknade av att det bultade i min näsa av smärta. Det gjorde så ont. Såg en sköterska bredvid mig och viskade med en darrande röst "ursäkta, det gör lite ont". Innan jag visste ordet av så började jag storgråta för smärtan var helt olidlig. Fick smärtstillande i droppet och tabletter. En sköterska satt bredvid mig och höll mig i handen och berättade att smärtan snart skulle gå över. Jag minns att jag bad om ursäkt för att jag inte kunde sluta gråta och hon tröstade mig. Alla runtomkring verkade ganska chockade att bedövningen hade gått ur så fort, och de sa att det inte brukade hända. Nu i efterhand blir jag bara arg på mig själv att jag inte sa nåt innan, då jag redan visste att jag är ganska bedövningsresistent. Har fått lokalbedövning flera gånger innan i olika sammanhang och sköterskorna blir alltid chockade över hur lite bedövningen biter på mig (och jag har inte särskilt låg smärtgräns, och är inte särskilt kräsen).

 

Somnade, vaknade, somnade, vaknade. De försökte ge mig något att äta men jag hade ingen aptit. Det enda jag kunde tänka på var det stora gipset jag hade mellan ögonen. Jag fick stanna kvar till ganska sent på kvällen, då de var oroliga över bedövningen och att den hade släppt så snabbt tidigare. Innan jag väl skulle åka därifrån gick jag på toa och fick se mig själv i spegeln för första gången. Så jag såg ut! Mina ögon (som vanligtvis är rätt stora) var som två smala streck. Jag hade hamsterkinder och blåmärken som började titta fram. Resten av kvällen tillbringade jag i hotellsängen framför tv:n och åt pommes. Hemresan var hemsk. Kräktes hela tiden.

 

Läkningen: Två dagar efter op' var det dags att ta ut tamponaderna. Det sved och började blöda som bara den. Jag tog ut tamponaderna själv hemma.

Efter åtta dagar skulle jag bli av med gipset. Det fick jag göra på Art clinic i Uppsala, eftersom  det är närmre där jag bor. Jag kan inte beskriva känslan jag fick när jag såg mig i spegeln. Jag ville dö. Så fult var det. Var nära att gråta, men ville vara "stark" inför sköterskan. Jag kunde inte se mig i spegeln många sekunder utan lade mig snabbt på britsen och bad henne tejpa NU. Jag klarade helt enkelt inte av att se mig själv. Det perfekta ordet som beskriver hur jag såg ut var mumintroll. Sedan hade jag ångest i några veckor. Kontaktade min läkare i ren panik och beskrev hur näsan kändes, men han berättade att jag behövde ha tålamod. Och han hade rätt.

Ca sex veckor efter min op' började jag bli riktigt nöjd med näsan. Fortfarande svullen, men BETYDLIGT mycket snyggare än innan.

Idag är det nästan två månader sen jag opererade mig, och de få vänner som vet om operationen ger mig komplimanger för näsan varje gång vi ses. Själv mår jag också väldigt bra och ångrar inte att jag opererat mig. Mitt självförtroende var inte dåligt innan, men jag känner mig ändå säkrare. Nu vill jag inte längre ta bort taggen från varenda fb-bild pga att näsan ser så hemsk ut. Näsan är fortfarande STENHÅRD vilket innebär att den är långt från färdigläkt, så jag har höga förhoppningar på slutresultatet. Även om jag trivs med näsan nu är jag inte heeeelt nöjd, men jag är ju näsbesatt och riktigt, riktigt petig. Men läkningen är ju i full gång så jag håller tummarna på resultatet!

FÖLJ MIN BERÄTTELSE DAG FÖR DAG...                     FÖLJ MIG DAGLIGEN EFTER MIN NÄSPLASTIK...    JAG VICTORYA BABYFIERCEE Har äntligen gjort en näsoperation!! Och det känns såå otroligt rätt det känns så rätt att jag vill skrika ut det till heela VÄRLDEN!! Även fast jag nu i detta tillstånd (dag 3) har ont och har isolerat mig totalt för omgivningen pga att jag ser ut som en aaa en överkörd hamster...   Jag ska börja berätta från början!! Min operations dag var den 28 november dvs för tre dagar sedan och det var på kliniken ART CLINIC som jag bestämde mig för att göra operationen..och det var kirurgen PER WINDH jag valde!   Efter ett mycket gogglande på internet och en heel massa skräck historier om vissa dåliga kirurger så var PER WINDH den bästa INGET negativt alls om honom någonstans!!! Första besöket (som var i början av september) var trevligt kände mig trygg,välkommen, och omhändertagen.   Han förklarade i detalj både för och nackdelar om hur en näsplastik går till och hur lång tid läkeprocessen går till. En näsplastik anses ju som en av dom största plastik ingreppen,vilket jag kan förstå..näsan är ju så personlig och den sitter ju mitt på ansiktet!! Inget man kan dölja precis om något skulle gå snett   Fick komma på en till andra konsultation där han visade sedan: simulerade bilder av hur min näsa kommer att se ut på ett ungefär efter op. och både han och jag hade tänkt exakt likadant..avsmalnat näsan framifrån,korta in den och korta av näsborrarna och lyfta näs tippen liiite uppåt.   Det kändes helt rätt så jag bokade op datumet den 28 nov, och det var nu i onsdags!! Var tvungen att vara där 07:00 på morgonen var skiiitnervös och rädd men alla sköterskorna var jätte goa och snälla så det var inga problem...jag var den första som fick komma ut på operations bordet så det var oxå riktigt skönt..slapp vänta..delade rum med en annan tjej som oxå skulle opereras.   Min operation tog ca två timmar och det hade gått fint allting!!Fick prata med Per innan op och efteråt han sa att allting hade gått jättebra inga komplikationer alls!!! Mådde dock väldigt illa efter jag vaknat ur narkosen, men efter mkt vila och tvingat i mig lite lunch man fick där så kunde jag runt tre orka att ta en taxi hem...   Har vilat nu i tre dagar och tamponaderna har jag dragit ut själv idag som man skulle göra på den tredje dagen efter op, men det var inte så JÄTTEFARLIGT som jag trodde att det skulle vara trodde först att det skulle göra sjuukt ont och blöda kraftigt men det gick bra rören åkte ur först som satt fast i ett plastsnöre vilket var lite jobbigt för tamponaderna (typ tamponger) satt fast som faan plus att dom var ju blod fyllda med levrat blod i dessutom usch..men till slut så åkte dom ut phuuuuu!!   Skall strax ta smärtstillande igen vid fyra sen aa försköka att underhålla mig så bäst jag kan!! Bloggar ju på SCANDAL BEAUTIES så det får bli blogg uppdatering där, senare se på någon film kanske..sen kommer några kompisar och hälsar på så jag är ju inte totaly alone...   Men det känns jobbigt emellanåt att sitta upp och skriva på datorn..som jag gör just nu...blir såå trött och utmattad ibland som nu..så tror jag måste vila litegranna.. Men tänkte att fortsätta att skriva lite mera imorgon oxå och även berätta mer om när jag sövdes ner och sådant!!   Tack för att ni läser!! Kram Victorya Baby Fiercee  ------- Fortsätter på min operations resa om min nya näsa som jag genomförde den 28 november! Som sagt tidigare så skulle jag idag berätta lite mer om hur själva operationen gick till,jag kom dit 07:00 på morgonen hade en god vän med mig som följde med mig som stöd (Tack fina Sissi) hon fick tyvärr inte följa med upp till mitt rum,det berodde nog på integritet skydd emot andra pasienter. Synd det men bara det att hon åkte med mig på morgonen det betydde mycket för mig!   Jag blev bemött av en jättesnäll sjuksköterska när jag väl kom dit som var jätte gullig..jag skämtade med henne och sa att aa tänk om ja dör hahaha hon bara -nejj neejj då är det ju inte någon mening att göra en op- hahahaa! Jaa sant,sen visade hon mig mitt rum och jag fick ta på mig väärldens GIGANTISKA morgonrock på mig haha det var nog sumo brottar strl på den drunknade i den!! Hon berättade att Per Windh kommer att prata med mig lite innan op så allt är i sin ordning,det var skönt att vara först ut iallafall kollade in den andra tjejen när hon kom..hon såg blond och söt ut och det första jag tänkte på var -men hon behöver ju inte op sin näsa såg liten ut- men sen tänkte jag alla har ju sin historia och sin orsak om varför man bestämmer sig för att göra en op...   Per windh kom in sen och frågade hur jag mådde och så,sen bekräftade igen att näsan skulle slipas ned sen kortas in och sen lyfta upp näs tippen lite...så yes!!   Allting var i sin ordning..det kom sen en sköterska frågade igen om allergier och vissa kontroll frågor och jag fick väga mig innan oxå,det för att dom ska veta hur mycket narkos dom skall ge mig..   Gick sen in till op rummet fick lägga mig på en obekväm brits men jag fick ett fluffy "pappers/plast liknande" täcke på mig..det påminde mig om sån plast som kommer med i paket som man kan "poppa sönder plastkuddar på" hahaha om ni fattar vad jag menar ett sådant fast stort täcke fick jag och det var med värme i såå sköön var den!!! Fick sen lugnande och det var nog det bästa kände mig såå FULL och lyckligt lugn hahahah blev helt såå åååh vad livet är härligt...jag bara sånt här skulle man ha hemma istället för alkohol mindes jag att jag sa till sköterskan..hahaha och hon bara skrattade och sa jaa man blir ju iallafall inte bakis heller av det!   Sen så sa ena sköterskan -tänk på något fint- för snart somnar du jag bara -har inget att tänka på- hahaha sen eller jo tänker på balett...sen så måste jag ha däckat KRAFTIGT för minns inget efter det alls..!!   Vaknade upp av att Per windh sa att allting hade gått bra op gick snabbare än planerat det tog ca två timmar,han hade slipat ner kortat in näsan och lyft den lite. så jag bara ååh underbart!! Mådde bara extremt ILLA när jag vaknade men fick vila ut i lugn ro på kliniken tills jag var stark nog att åka hem...   Tamponaderna som jag fick i näsan skulle jag dra ut efter tre dagar..shitt det vill säga jag drog ut dom igår...vet ni va RÄDD jag var för att det skulle göra sjuukt ont..men det gjorde inte alls ont,det var bara mest obehagligt för att dom satt verkligen fast!! det var två plaströr i oxå som hade ett plastsnöre runt som jag drog i långsamt, men rören kom ut först..så jag var tvungen sen att dra i bomulls tamponaderna för att få ut dom..satt ju fast som sten!! Tänk er dom var uppsvällda som typ -tamponger- i näsan!!!   Men nu när dom är borta så känns det liite bättre just nu...Men just exakt NU så känns de inte som någon skillnad alls för är så igentäppt i näsan kan absolut inte andas genom näsan överhuvudtaget!!     Laddar upp en bild på hur näsan ser ut nu har ju fortfarande gipset på -suuck- är så nyfiiken så jag döör!!!! Men det ser bra ut iallafall även fast det är mycket svullnad och så!!! Kommer upp en fortsättning imorgon om hur jag mår!!!   Ha det underbart ni sålänge kramar från Victorya!   Här är en video på mig live tryck på länken nedan så kommer ni dit!! http://www.scandalbeauties.com/blogs/victoryafiercee/posts/video_463055(link is external) ------ HEJ!! Fortsätter på min näsoperations berättelse.. Jag har inte orkat att uppdatera försen nu,äntligen så känner jag att jag har ork och energi att uppdatera,det har varit lite upp och ned dessa dagar..men nu har det gått tolv dagar!!! Var på återbesök på kliniken (Art Clinic) i onsdags i förra veckan och fick bytt till nytt gips och så tog dom bort stygnen! Så himla trevliga är personalen där..man kan skämta med dom så man slappnar av och så om man e nervös..   Det kändes när dom tog bort stygnen det var ungefär som nålstick i huden..gjorde lite ont men det gick...gipsade sen om,hann tyvärr inte se på näsryggen,men min kompis som var med sa att det såg jättefint ut!! Helt slätt och fint!   Jag frågade om att mina näsborrar är i olika storlekar om det kommer att bli så,och dom sa att det var alldeles för tidigt att svara på det för det har inte läkts klart och svullnaden är fortfarande kvar... Men nu efter att stygnen togs bort så känns det SÅÅ MYCKET bättre!!  Ser jättefint ut och stygnen eller ärren vid näsborrarna syns knappt!!   Man kan inte tro att dom har skärt där alls och det har bara gått tolv dagar!!! Näsborrarna är i liite mer bättre form nu,men är lite orolig för om dom kommer att vara i olika storlekar..   Well det återstår att se,inget som syns iallafall tur e väl det...det enda som är riktigt JOBBIGT nu det är att jag kan inte snyta mig..vågar inte heller..för vill att det kommer att läkas ordentligt nu..vill inte fucka något i onödan!   Men jag har sååå STOOORA FÖRHOPPNINGAR om att näsan kommer att bli SÅÅ JÄÄVLA SNYGG!!!   OCH NU PÅ TORSDAG 13/12 slipper jag gipset!!!!! DÅ får jag ÄÄNTLIGEN SE MIN NYA NÄSA!!!! WOOOOPPPP!!!!!    WIIIHIIII är såå exalterad så ni ANAR inte jag har varit totalt ISOLERAD i två veckor nu ju var endast ute då jag skulle på återbesök...tror ja börjar lida av social fobi..blev ju rädd när jag såg en människa typ och var tvungen att -gömmamig- hahahahaa!!   Guud blir tokig det har gått så långt så att ibland kan ja glömma av att jag har opererat min näsa helt..när smärtstillande tabletterna hjälper...men sen när jag tittar mig själv i spegeln så blir jag påmind och tänker: -FAAAN jag har äääntligen gjort det..det jag alltid velat göra en NÄSOPERATION!!!!   Tack för att NI läser,Kramar från Victorya Baby Fiercee <3 <3 <3   ------------------------ Fick äntligen bort GIPSET!! DEN 13ONDE DECEMBER (på lucia)   Fick en totalt chock när jag såg mig i spegeln!! Det är verkligen annorlunda!! har en fin böj på näsan nu,den är fortfarande vääldigt svullen speciellt på näs tippen,det ser ut som en liten "rund boll" på själva tippen. Måste nu tejpa näsani fyra veckor efter under nattetid..Är lite osäker på varför jag ska tejpa den men det är för att svullnaden och brosk inte ska bildas..jag hoppas verkligen att svullnaden går ner snabbt!!   Är såå otålig för nu så kan jag tycka att näsan ändå är för lång..pga svullnaden och att den är liiite sne..men som sagt.   Jag MÅSTE ha tålamod!! Kan ju inte förvänta mig att svullnaden ska gå ner efter två veckor Men den blev verkligen assfin!! Är sjukt nöjd..så nu är det bara att vänta och se på hur den lägger sig och läker sig längre fram!!   Föressten ärren under näsan syns inte alls heelt sjuukt!! EN utomstående person kan inte ens se att jag opererades för typ två veckor sedan..heeelt galet ändå!!!! Så ni som vill operera er ta chansen och våga!   Jag rekommenderar varmt: ART CLINIC OCH KIRURGEN: PER WINDH!! Från botten av mitt hjärta!!!   Kram kraam på er därute!!!/ Victorya Baby Fiercee <3  

Jag har funderat i flera år på att göra något åt mina "amningsbröst" men känt mig osäker på vilken metod jag ska använda. Jag eftersträvade ett så naturligt resultat som möjligt, både vad gäller utseende och känsla. Jag ville, att brösten skulle se ut som de gjort om jag "inte ammat". Därför gick det rätt snabbt när jag pratade med Per på Art Clinic och han bedömt att jag var en lämplig kandidat för fett-transplantation.   Jag är lång och hyfsat slank och vältränad, 175 cm och 65 kg, men Per hittade mina ”fettdepåer”; på utsida höft, insida höft samt precis nedanför midjan på ryggen. Det kallas för att ”skörda” fett. Fettet renas sedan och sprutas in i brösten. Ungefär 60-80 % av det som ”skördas” kan sprutas in. Och av det som sprutas in ”överlever” ca 50 %.  Ett ”minimalinvasivt” ingrepp vilket innebär att operationen inte innebär ett så stor ingrepp, jämfört med traditionell bröstförstoring då man ju för in främmande substans i kroppen. Tyvärr får man göra ett rätt långt träningsuppehåll.   Operationsdagen, onsdag, 2012-11-21 När jag kom till Art Clinic strax före nio på onsdagsmorgonen så fick jag vänta till ca 9.20 innan jag blev visad till mitt rum / säng. Det fanns tre sängar i rummet. En tjej låg redan färdigopererad, förstod senare att hon måste anlänt precis innan jag kom. Jag fick byta om till sjukhuskläder, nattlinne, sockar och morgonrock. Trosorna fick vara kvar på.  Sedan kom en narkossköterska och gav mig smärtlindring, vägde in mig på 65,2 kg, kopplade in dropp och berättade om vad som skulle hända. Efter ytterligare en stund kom narkosläkaren och gick även han igenom vad som skulle hända och frågade mig om mina tidigare erfarenheter av att vara sövd. Han var påläst redan innan, kändes skönt. Till sist träffade jag opererande läkare, Per, som ”ritade” ut var ha skulle fettsuga någonstans och även var på brösten han skulle spruta in. Han fotograferade mig också. Sedan toalettbesök och strax därpå kom narkosläkaren och hämtade mig. Operationsbåren var väldigt skön att lägga sig på och man kopplade på allsköns övervakningsapparatur. Kändes tryggt och lugnt, var inte särskilt nervös alls faktiskt.   Vaknade i min säng igen efter operationen. Hade superfrossa! Det skulle hålla i en halvtimma men jag fick ett jättevarmt varmluftstäcke och frossan släppte redan efter tio minuter. Hade ont, fick morfin i droppkanylen. Då släppte det mesta av smärtan i höfterna men brösten värkte fortfarande. Då fick jag ”flytande ipren” i kanylen igen och efter typ tjugo minuter släppte all smärta. Skulle vilja säga att smärtan gick från 6-7 till 1-2. Underbart! Smärtlindring och service och supervänlig personal gjorde vistelsen till en rätt härlig sådan.   Per kom in och pratade med mig efter operationen men jag minns inte så mycket av det. Missade nog att fråga en del. TROR att han sa att han sprutade in 3 dl i ena bröstet och 2,5 i det andra.  Ville ha vetat hur mycket han ”skördade” (senare fick jag reda på att man sugit ut totalt 3 liter varav mycket givetvis är blod och slaggprodukter).    Iaf, timmarna gick och jag piggnade till mer och mer. Tror att det var ett skiftbyte av personal typ halv tre-tre. Efter det så blev jag lite ”bortglömd” så jag fick själv be om mat. Två underbart goda fullkornsmackor med ost och skinka, stooor kopp kaffe och äpplejuice. Åh så gott! Och så en kopp kaffe till och en lite bit choklad. Mådde inte illa alls, härligt.   Efter maten så kände jag mig pigg. Tog på mig mina kläder, ringde min man ett antal gånger. Ringde nog kl 14 första gången, då var jag rätt groggy tyckte han. Så lite bättre när vi hördes strax före 15 och när jag ringde typ 15.45 så lät jag mycket piggare! Han hämtade mig ca 16.30. Vi åkte till apoteket som ligger precis bredvid kliniken och där hämtade han min medicin.    Skönt att komma hem men kände mig rätt pigg ändå. Lite fokus fick jag ha för att få koll på alla mediciner. Trött men nyfiken på vad som dolde sig under bandagen… hade ju en rätt tight svart gördel på mig på ben och rumpa och upp i midjan (ja med hål i grenen… hrm). Och kraftigt inlindande bröst, fetvadd och intejpad i gasbinda. Tjuvkikade lite men vågade inte öppna och titta. Men det lilla jag såg, verkade bra…   Dagen efter, torsdag Ställde klockan på ringning kl 24, då skulle jag få ta nattens dos av smärtstillande. Jobbigt att bara få sova på rygg. Hoppades att den starkaste tabletten, som jag bara fått med mig en enda av, skulle göra att jag somnade. Men icke. Mina bästa timmar sömn var 2.30-5.00. Jag vaknade vid fem av att jag hade ont i ländryggen. Kom senare på att det troligen beror på att jag ju blivit fettsugen där och att ligga på rygg belastar området…   Gick upp med familjen tio i sju. Vägde mig, 69,5kg. Förstår ju att det beror på svullnaden i kroppen. Jag var förvånansvärt pigg direkt. Satte på en maskin tvätt och plockade lite. Var skönt att tvätta sig (nej ingen dusch än!), smörja in sig. Jag hade preppat mig med att träna ordentligt och solade även i tisdags. Ons kväll tog jag lite bus för att få ytterligare färg så att man ska känna sig fräschare. Får ju inte duscha förrän på lördag! Men imorgon blir det nog en hårtvätt iaf.   2012-12-04 Idag, nästan två veckor senare, är det hopp om livet! Användandet av Hirudoid-salva har gjort underverk på de otäcka blåmärkena på benen och peppar peppar så verkar detta bli bra. Insticksärren är redan nu mininmala. Har totalt åtta stycken. Två av dem är helt osynliga redan. Effekten på brösten har dämpats, delvis pga svullnad som gått ner och sen har säkert en del insprutat fett försvunnit också. Hoppas att det som är kvar nu, stannar! Låren ser fina ut, jag ska börja med LPG-behandlingar nu på fredag. Har börjat träna myyyyycket försiktigt, det känns att benen inte är i form ännu.    

Nu är jag hemkommen efter min efterlängtade bröstförstoring på Art Clinic i Göteborg! Är förvånadsvärt pigg och har inte alls ont, mer än att det trycker lite. Kan i och för sig bero på allt jag har i kroppen just nu. Fasar för morgon dagen då jag förväntar mig det värsta. Så passar på att skriva ihop en liten berättelse nu medans jag ändå är pigg.   Jag skulle vara på kliniken 13.30 men var där lite tidigare ungefär 13.15, fick sitta i väntrummet en liten stund innan en sköterska ropade in mig, fick säga hejdå till min kompis som hade skjutsat mig, och gå in på ett rum, där fick jag byta om till en rock, ett par strumpor och en mysig morgonrock, sedan bäddade jag ner mig i sängen med en tidning innan sköterskan kom in  igen, då fick jag väga mig och sedan satte hon dropp och gav mig lite lugnande och några piller. Hon ställde lite frågor och berättade att det skulle dröja ungefär 45-60 min innan det var min tur för operation. Men jag tyckte att tiden gick super fort från det, vips så kom narkos läkren in, även han ställde lite frågor innan min kirug kom in, så gick vi in på hans kontor, tog lite bilder och jag provade proteser en sista gång. (det stod mellan 275 och 300cc ) men det blev till slut 275, då både jag och min kirug tyckte 300 såg väldigt stort ut till min lilla kropp. Efter att han hade ritat lite på mig så gick jag på toa en sista gång, sedan var det dax för mig att gå till operations salen. Där fick jag ta av mig till bara trosor och lägga mig på en brits, jag fick ett varmt och mysigt värmetäcke över mig. Personalen var jätte härlig, dom skämtade och skojade hela tiden. Sedan sprutade dom in något i min arm så jag blev yr, sedan andades jag in lite syrgas och efter det blev det svart.   Vaknade upp i mitt rum och fattade ingenting, kände att det tryckte på bröstet och jag frös så mycket att jag bara skakade och hackade tänder. Jag fick snabbt ett värme täcke och lite mera smärtstillande. Pelle kom in och sa att allt hade gått bra och att jag ska vara nöjd över resultatet.  Jag kvicknade till rätt snabbt, jag gick på toa och fick lite fika att äta.  Sedan fick jag lite information om dom kommande dagarna, fick även boka en återbesökstid och sedan åka hem, åkte ifrån kliniken runt 18.45.   Är verkligen såå jävla nöjd med mitt besök på Art Clinic, personalen var helt underbar och proffsig. Stort tack även till BÄSTA Pelle som utförde min OP. Riktigt proffsig kirurg som kan sin sak. Kan starkt rekomendera honom och hela Art clinic.   Så vad tyckte jag om storleken då? Min första tanke när jag vaknade var att det inte hade hänt någon, blev besviken men sedan när både pelle och alla sköterskor sa hur himla fint det var, så gick jag och kollade mig i spegeln. Då såg jag att det var en förändring, runda fina bröst! Tror som sagt att 300 cc hade blivit för stort för mig, då jag är väldigt smal upptill. Nu har jag iallafall bröst så ska absolut inte klaga!  Hoppas verkligen att resultatet blir bra och att jag får en bra och komplikationsfri läkning.   Ber om ursäkt om inlägget är lite snurrigt och felstavat. Men skyller på alla konstiga saker som jag har i kroppen just nu haha.    

Eftersom jag bor i Kalmar och opererades i GBG så åkte jag och mamma till GBG dagen innan och bodde på hotell i 2 nätter. Blev aldrig riktigt nervös innan då jag visste hur mycket jag ville detta.

 

Hade fått tid vid 7 och vaknade av mig själv vid halv 6 på morgonen, då duschade jag en sista gång med descutan innan jag kastade på mig myskläder och gick bort till kliniken. Väl där blev jag trevligt bemött av en sjuksyrra som visade mig till mitt rum och jag bytte om till morgonrock och strumpor. Det var en tjej som skulle opereras innan på morgonen så jag lyssnade på musik och kollade tidningar i en timma. Det ända jag var nervös för var sticket i armvecket men jag hade fått lungnande innan så det var inga konstigheter:)

 

Efter 1-1.5h kom op-syrran och hämtade mig för operation, fick då lägga mig i världens skönaste "säng", uppvärmd och med lutning för kroppen. När jag fick narkosen tänkte jag, detta kommer jag aldrig somna av och vips så var jag tillbaka på mitt rum igen.

Hade förberett mig för alla tänkbara smärtor och illamående men direkt efter op var jag pigg och kände bara ett litet tryck över bysten. Kommer ihåg känslan när jag kikade in i sportbehån och såg att jag hade BRÖST!!!:)

Tjejen som hade opererats innan mig fick en bricka med frukost så jag frågade om jag också kunde få det.. Efter jag käkat gick jag på toa och strax efter ville jag träffa mamma så dom ordnade alla papper och läkaren kom in och pratade lite, han sa att det hade gått bra och att jag kommer få dom bröst jag velat:) Mådde skitbra på eftermiddagen/kvällen men när jag vaknade dagen efter och skulle gå ner på hotellet och käka frukost sökte det mig konstant! Mamma kom upp med en bricka och sen hämtade hon bilen och vi åkte hem.

 

Väl hemma så hade min kära sambo lagat mat, kladdkaka och köpt vackra krya på dig rosor, han var hemma dom 3 första dagarna och hjälpte mig. Jag käkade smärtstillande och panodil i 3-4 dagar och hade därför aldrig riktigt ont, det värsta var att känna sig så invalido och inte komma upp ur sängen eller ta ner morgonrocken från kroken. Började jobba efter 8 dagar men har inget fysiskt jobb så det var inga problem. Det har nu gått 3 veckor och brösten blir mjukare och tar form för varje vecka.

 

Är så sjukt glad att jag äntligen har gjort detta och jag älskar mina bröst, känns som om jag alltid har haft dom för det känns så självklart nu, har än sålänge inte haft några komplikationer och väntar jag bara på att dom ska mjukna och forma till sig!:)

Efter att ha gått och tänkt på en bröstförstoring i många år och diskuterat mycket med mamma och vänner beslutade jag mig för att äntligen boka en konsultation.

En bekant till mig hade året innan opererat sig på Art clinic hos just Karl Bremer, vi pratade ganska mycket och hon var jättenöjd med sina bröst och hade precis som jag velat ha ett naturligt intryck men med mer fyllighet.

I september fick jag konsultationstid, hade läst på väldigt mycket på nätet innan så var ganska klar med vad jag ville ha för storlek, form osv.

Karl förstod direkt hur jag menade och hade själv åsikten att få ett så naturligt resultat som möjligt. Jag fick prova mellan 200cc-300cc. och jag valde 300cc. 

Fick operationstid 21nov 2011!

Efter att ha pratat med mina vänner ändrade jag tillslut till 275cc.

 

OPERATIONSDAGEN

Jag hade tid kl 07.00 på måndagen den 21nov. Gick upp vid 05.00 och duschade mig för 3.e gången med descutan. Fick ju inte äta eller dricka någonting två timmar innan jag kom till kliniken så var rejält törstig.

Kom dit och blev bemött av en sjuksköterska som visade mig mitt rum och fick mrgonrock och strumpor. Hon frågade lite frågor sen kom Karl. Vi pratade lite han tog kort och ritade ut vart han skuller gå in osv.

Strax därefter kom narkosläkaren frågade lite frågor och förklarade hur allt skulle gå till. Sen fick jag första dosen lugnande. Jag var nervös, men inte alls så som jag trodde. Därefter leddes jag till operationsrummet och fick lägga mig på sängen, fick ett varmt lufttäcke över mig.

 

därefter sa sköterskan att jag nu skulle få narkosen, jag var mest fascinerad över operationssalen, ville se hur det såg ut osv. Kommer ihåg hur hon satte in nålen sen vaknade jag i min säng.

 

Kommer ihåg hur jag skrattade direkt när jag vaknade, hade aldrig blivit sövd förut och tyckte det var helt sjukt hur man an försvinna sådär. Kände på brösten som var under en svart sport bh. Mådde då bra men var trött, somnade till och när jag vaknade hade jag ganska ont, som ett tryck.

Fick mer smärtstillande och något för illamåendet. Och bad om vatten, vatten vatten vatten. var så törstig Min sambo väntade därnere och jag ville hem eftersom jag mådde bra. Fick gå på toa vila lite till sen försöka äta. Åt ett bett på en macka sen åkte jag hem.

 

På vägen hem spydde jag, men mådde sen kanon ett tag innan smärtstillandet började släppa. natt 1 och dag 2 gjorde ont och jag var helt kraftlös