Ifall nån i närheten av stockholms området vill skriva/hitta på nåt så skulle jag tycka de vore jätte kul :)

De här med vänner är svårt... o de verkar bli svårare ju äldre man blir..

mina barndomsvänner har försvunnit med tiden, bästisar. nu har man ingen som man kan berätta ALLT till... de kan man sakna ibland. En riktigt nära kompis.

Sommaren har vart hemsk :( Vi satt ensamma hemma hela midsommarhelgen och har vart ensamma hela semestern. Får ont i magen när man ser "vänner" som åker tillsammans ut i skärgården eller till sina landställen/båtar, känner mig så utelämnad.
Nu börjas det med kräftskivor också, det är fyra år sedan jag var på en sist.
Jag försöker höra av mig regelbundet och frågar hur de mår, om de vill ses och göra något, men aldrig är det någon som hör av sig tillbaka.

Börjat tro att det är mitt fel, att jag är en hemsk/elak/tråkig person.
Känner mig värdelös :(

Håller med dig Frugan1986, man kan verkligen sakna en vän som man kan berätta allting för. Speciellt i svåra tider när man verkligen behöver någon att vända sig till (vilket jag skulle behöva just nu)...

Harley: kanske låter jäkligt klyschigt men är det verkligen några vänner att ha då? Låter inget vidare.. :/ Ofta upplever jag att här i sverige måste man leva samma typ av liv för att fortsätta följas åt, och man glider lätt ifrån varandra om man inte är i synk rent praktiskt. Förhållanden, barn, köpa hus osv. Jag har aldrig själv varit med i den svängen, alltid gått min egen väg, och mina vänner har jag hittat genom mina intressen, och eftersom intressen sällan går över så finns alltid den där gemensamma nämnaren där.. Kanske låter banalt men om man har något speciellt intresse så är "föreningsliv" inte alls dumt.. Har tex haft båt och varit med i en båtklubb och där anordnades det både till midsommar och kräftskiva och träffar ute på öar.. Folk var förvånansvärt sociala :)

Säger som du Pygme! Livets vägar kan många gånger styra vart man hamnar!

Vi var under ungdomstiden ett helt gäng som höll ihop. Barn som icke barninnehavare. Då bodde vi alla inom samma bostadsområde.

Sen växte barnen upp och vi hade möjlighet att skaffa annat boende och då "puff" uppstår det som är så himla vanligt. Avstånden gör att mötena blir mer inrutade än spontana och tillslut när barnen har sina aktiviteter finns knapp någon tid kvar då överbliven tid njuts i familjens ensamhet i soffan. (gammal hockeyförälder så soffan var knappt använd)

Vi var de som alltid packade in barnen i bilen och drog iväg och hälsade på. Tillslut tröttnar man på att det bara blir enväg och att vara den som alltid ringer för spontanbesök.  Vi pratar mycket om det här med ensamhet men gubben tycker att hellre sitter jag med dig än med falskt umgänge.

Vi började spela golf och "visps" så dök det upp en jäkla massa saker. Damresor, klubbresor, klubbfester, andra fester, after work, julfester, nyårsfester, midsommarfester you name it!  Oavsett ålder så umgås man, gammal, medelålders som ung.

Så mitt tips är om man inte vill gå in i en lagsportsförening, börja spela golf!

Bor du i stockholm så har lets deal en nybörjar utbildning till ett toppenlågt pris för två personer. Testa. Tycker ni inte om det så behöver ni ju inte fortsätta. Det var mitt motto när jag tog kursen, men jag svingar fortfarande.

För övrigt är det mycket ledsamt att höra att så unga utan barn känner så här. Min dotter som studerar och gått i olika skolor berättar att hon oxå saknar en "tisseltassel kompis" fastän hon har vänner över hela världen idag. Så ni är inte ensamma.

Kanske ni unga här inne kan skapa er vänskapskrets? De som bor när kan träffas lite mera och ni andra får väl planera in när det går?

Styrkekram!

Det finns ingen i Karlstadområdet som vill träffas för en fika eller något? :)

Mitt bästa tips är att se människor utanför sitt åldersspann. Kan tänka mig att det är svårt när alla är mitt uppe i karriären och samtidigt har barn. Mina vänner är allt från nyblivna studenter till ungkarlar i 40-årsåldern. Att ha gemensamma intressen gör steget enklare.

Och, en liten uppmuntran, jag var 29 när jag träffade min nu bästa vän, vi har hängt ihop sen dess och kan inte tänka oss livet utan varandra.. Så det kan hända när man minst anar..! Fast man är äldre..

Erika: De skulle verkligen vara trevligt att ha en tjejkompis som man kunde prata med om precis allt. Och att båda skulle hålla kontakt.. inte bara den ena. Vilket de oftast blir för mig...

Harley: Säger som Pygme...är de några vänner ha? Vet själv hur de är.. man hör av sig hela tiden, men får ingenting tillbaka. De blir rätt jobbigt efter ett tag...

Pygme: Va kul att du hittat en bästa vän nu senare. Kanske de finns hopp :)