Jag fick med ångest samma dag som jag skulle opas inför att sövas med narkos. Jag har ju två barn hemma som behöver mig!

Jag googlade och hittade att 1 av 100 000 dör av narkosen, på ett annat ställe 1 av 250 000 alla åldrar.

Jag kände mig lite lungare men jag måste erkänna att när jag skulle sövas och andas i masken med syrgas så hade jag lite dödsångest men sen när narkosläkaren sa "God natt" kände jag hur jag kunde slappa av (fick sömnnarkos i kanylen)och andas i masken och i nästa stund hör jag hör kirugen säger "att nu M har du fått bröst"  och jag insåg att jag vaknat igen!

Så här i efterhand kan jag säga att visst ska man ha respekt för att sövas, men med den nya typen av narkos och all övervakning så behöver man inte oroa sig för mycket, man väcks redan bara några minuter efter att operationen är över.

Jag hade exakt samma känsla men som smålandstös skriver är det så otroligt få som inte vaknar ur narkosen. Som min läkare sa, jag har genomfört så många op och alla har vaknat efter narkosen :)

Jag tror alla har en sån känsla och det är helt normalt.

Lycka till

Vi ska visst opereras samma dag, 9 maj... Jag har också ångest över att inte vakna mer, tänker precis som du att jag är ju frisk och stark, varför gör jag detta...? Samtidigt så kommer jag ju ångra mig om jag inte gör det. Man får ju inte glömma att varje dag så sövs ju massor med gamla och svårt sjuka människor för att genomgå olika operationer, betydligt mer komplicerade än en bröstförstoring, och om de klarar sig så varför inte vi som är unga och friska?

Till mig sa kirurgen lite skämtsamt att den största risken med operationen var bilresan till och från kliniken.

Man använder sig i Sverige av en form av lättare narkos. Detta tror jag är betydligt mer riskfritt. Men det är ju inte utan att mcan tänker på den stackars tjej som inte vaknade ur narkosen i Polen och nu ligger med hjärnskador och utan hopp om att bli kontaktbar igen.

Skall tilägga att jag har blivit sövd på många olika sätt och alltid vaknat utan problem med inte större biverkningar än illamående och kräkningar.

Jag är faktiskt mest orolig för resultatet. Tre veckor kvar för mig.

33 dagar kvar till min operation, jag har aldrig blivit sövd och är så orolig.
Jag börjar nästan gråta när jag tänker på att jag kommer att bli sövd. Är jätte jätte nervös!
Är orolig att jag inte ska vakna, är orolig att jag ska vakna under själva operationen.
Usch! :(

TS; Jag har oxå varit väldigt orolig för narkosen... det är därför jag inte tagit tag i saken förren nu.

Jag har velat förstora mina bröst i många år och jag ångrar att jag inte gjort det tidigare.

Nervös över att inte vakna eller ligga som ett kolli efteråt är jag fortfarande, men risken är så liten.

Det kommer att gå jättebra och när du vaknar så kommer du ha nya underbara bröst :)

Jag var FRUKTANSVÄRT rädd innan jag skulle sövas, det var riktigt nära att jag backade ur där på morgonen när kirurgen skulle rita. Jag började tokgrina och frågade om jag inte kunde bli bedövad istället. Jag var mest rädd för hur jag skulle må efter narkosen, jag är livrädd för att kräkas. Jag gjorde det till slut, men grät tills jag somnade, narkosläkaren var fin och berättade allt och torkade tårar :). Jag vaknade och mådde toppen!

Lycka till!