Jag håller med. Varför ska man skämmas för nått som så lätt går att åtgärda? Å varför ska man skämmas för attt man sedan tar tag i problemet? Inte allt går att fåbort med sunda matvanor och träning. Långtifrån allt. Det konstiga är att om operationen gick via landstinget så hade det vart helt ok för då ÄR det nått som är fel och då är det ok!?! En skönhetsoperation är inte alls lika ok. Mycket märkligt?! Svenska avundsjukan?
Jag tänkte först inte berätta för någon, men efterhand med sjukskrivningsfrpnvaro kände jag mig nästan tvungen. Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats å dom förstod aldrig att detta var ett problem för mig. ( mitt största problem var att när jag tränade magen så blev den bara större och mer putig plus att jag är en löpare och när jag var ute å sprang så fick jag helt plötsligt panikont i magen å diarré. Kul när man ska springa långlopp. Samt att jag ALLTID var stenhård i magen trots perfekt kosthållning och fysisk aktivitet och ont i ryggen. Har aldrig kunnat genomföra en situps bla. )
När jag förklarade mitt problem så var det många som sa Aha! Sådär har ju min fru det med?!?
Många ör ovetande om vad en graviditet ställer till det för oss både det inre och yttre och tror dessutom att det måste vara så när man fött barn. Det liksom hör till! Nää säger jag! Kan man få tillbaka sitt yttre till någotsånär som innan barnen så varför inte? Det är ju inte precis så att vi tar pengar från samhället? Ellerhur?
Nä! Var stolta! Skäms inte för att vi vill ha tillbaka vår stolthet å slippa acceptera nått som inte är vi!
Kram på er alla!!

Hej
Till mina närmsta vänner har jag berättat vad jag ska genomgå. På jobbet mitt så funderade jag på hur jag skulle formulera min operation, sviter efter förlossning blev det och det stämmer ju :).
Det är inte det att jag skäms utan att det är så privat för mig och jag känner inte för att lämna ut mig helt för alla just nu.

Jag har berättat för min omgivning mest för att slippa frågor om varför jag är borta ifrån jobbet i 5 veckor etc etc. Fick bara positiva kommentarer och inget negativt. Kommer också från en umgängeskrets där skönhetsperatiner inte alls är vanligt och kan ses sn lite... Förnämt eller nått. Jag var nervös över att berätta men blev glatt överraskad av alla positiva kommentarer.

Jag tycker dock att man inte ska behöva berätta om man inte vill. Det handlar om vad man själv känner för att göra. Du har ingen som helst plikt att berätta för någon om du inte vill! <3 Gör det som känns bäst för dig!