Gick du från platt till bröst kanske det bara är en vanesak? Jag själv upplevde inte storleken som något större problem. Men ogillade hur de såg ut. Detta ändras ju hela tiden och jag pendlar fortfarande mellan att vara nöjd och icke helt nöjd. Är 4 veckor postop så är ju långt ifrån "färdigt" för min del.

Hej! Du och jag är väldigt lika i löngd o vikt, nu vet jag inte ditt utgångsläge men jag hade en A kupa, kanske med lite trix en liten B kupa o la in 375, visst såg det stort ut som nyop pga svullnad men det la sig och nu ser det otroligt naturligt ut och det är väldigt få som ens i min närhet har märkt av min op, så det är nog en vanesak :) ge det lite tid så kommer det nog bli bättre.

Hej
Jag förstår din ångest för jag känner samma. Innan operationen oroade jag mig för ”tänk om det blir för litet , eller tänk om det blir för stort”.
Först efter op tyckte jag det såg gigantiskt ut, nu 3 veckor efter op så tycker jag att de känns nästan för små i BH. Har haft så mycket ångest över detta och även av själva operationen. Tänker ibland vad jag har gett mig in i. Vill bara bli normal nu och att allt ska bli normalt igen, läkt och att jag kan röra mig som vanligt.

Kan inte annat än instämma.
4 veckor post-op här. Har gått ifrån att vara helt lugn ( det kommer att bli bra när det är klart, det tar tid... ) till vad har jag gjort!!? Jag har deformerat mig OCH BETALAT FÖR DET!! Höjden av dumhet och aldrig mer naken.
Ungefär så känns det idag. Försöker hålla fast vid att det är lång tid kvar innan dom är klara, det finns en chans att det ordnar sig, men det är svårt för dom ser inte kloka ut och helt olika. :(

Kan bara instämma med er alla. Tror att ångest efter operation är mer vanligt än att inte ha ångest. Nu har jag gjort två operationer, båda har inneburit tuffa känslor efteråt, även denna andra gång när jag är jättenöjd med allting.

För egen del tror jag delvis att det beror på att det är en ”för snabb” kroppsförändring för hjärnan att kunna processa, vilket i sig blir att man fixerar för mycket uppmärksamhet på ”nytillskotten”.

Det enda rådet jag kan ge utifrån egen erfarenhet är, som alla skriver, ge det tiiiid! Och att ha en nära dialog med din plastikkirurg, förhoppningsvis är det en klok och vänlig medmänniska som varit med om liknande tidigare och kan bemöta oron/vad det än är, på ett bra sätt. Kram

Jag hade också ångest. Va nästan platt innan och poff så va det så stort och onaturligt. Det blir stor skillnad i storlek från första veckorna till efter 3 månader. När dom sjunker får dom en annan form och känns inte lika stora och nu har det gått 6 månader för mig och nu känns dom äntligen som en del av min kropp. Med kläder på syns inte att jag gjort en op. Med bikini så är det en naturlig storlek för min kropp. Så ge det tid. Jag hade panik dom första två månaderna, runt 3 månader så började man se den "rätta" storleken och formen sen fortsatte dom att ändras lite mer efter det också. Så ingen panik. Trust the process.

Det är väl "bara" att låta tiden gå, koppla bort huvudet från brösten (med daglig skötsel, haha) I två månader till i alla fall då, läser jag ut av era erfarenheter. Det ska gå. Hopoas det regnar och är jättekallt så man inte ens tänker på strand och bad! (Nästan inte nåt skämt)
Stort tack för era lugnande ord <3