Jag har haft det väldigt likt dig, nästan ingen som sett mina bröst. Och det är omöjligt att beskriva hur det känns nu efter op. Även om det bara gått en vecka så känner jag mig så glad, tacksam och lycklig, tittar på kläder som aldrig ens varit möjliga för mig att tänka på att ha innan. Att tänka på att inte få panik så fort en partner rör sig mot min bh eller bröstområdet känns bara som en sån oerhörd lättnad. Jag trodde inte ens att det skulle bli särskilt bra, trodde bara det skulle bli "lite bättre" men även när jag såg dom direkt efter op och det var sårigt och massa plåster över så kände jag wow det här är det snyggaste jag nånsin sett haha. Idag när dom skulle lägga om så var det inget jobbigt alls med att visa brösten, kände mig bara glad och stolt och helt normal. Grattis till att du bokat tid och jag hoppas det kommer kännas såhär bra för dig också!

Det gör ont i mig också när jag läser din trådstart, och jag känner igen mig själv i unga år, Även om mina inte var just tubulära, så var de inga skönheter.
Läs lite i de trådar som finns, där jag har tipsat andra "nybörjare med tubisar", för det finns rimliga chanser att få hjälp inom allmänvården med att korrigera detta. Uttalat tubulära bröst klassas som ett avvikande utseende som man kan beviljas ett ingrepp för att rätta till, men det är ju inte alla vårdcentraler som fattar det, och för att slippa "en klapp på huvudet till kommentaren  alla ser vi olika ut", så kan du vilja läsa på för att se vart andra har vänt sig och fått ett professionellt bemötande.

Jag vet hur man mår, jag vet hur lätt det är att fastna i det spåret och tro att fina bröst vore lösningen på alla problem, och jag kommer ihåg hur det är när filmen man ser plötsligt visar nakna, fina bröst i låång närbild - och där sitter man med sin pojkvän och tycker att kvällen är förstörd och vill bara resa sig och gå... 
Man tror att andras liv är enkla, men det är inte alltid en räkmacka för folk som har "vanliga bröst" heller. Man kan ha andra issues här i livet.

Jag kände f ö en mullig tjej i min ungdom som hade små, grava tubisar - och en himla utstrålning och självförtroende. Killarna var som tokiga i henne! (Och de drog inte så fort de sett henne naken, det var ingen som lämnade henne.)
Mig veterligt har hon inte "gjort något åt" sina bröst och hon är 50+ nu.

Ta med dig det och vänd kraften i självhatet till ett jävlar-anamma, för du behöver inte ha det så här resten av livet. Ta kommandot i ditt liv.  Här har du lite att förlora och mycket att vinna. Hitta en konstruktiv väg framåt, ur tubulariteten, men fundera under tiden på det här, för att sätta saken i perspektiv:

• Hur många av de relationer du ser i din egen släkt tror du på riktigt har bröstens utseende som en viktig grund?
• Hur många av dina manliga släktingar tror du på riktigt är ihop med sin partner p g a hennes bröst? Eller skulle lämna henne om de vore fula?

Min kostade 55.000 för själva bröstoperationen och sen gjorde jag en fettsugning för 5000 under armarna (Akademikliniken, Göteborg) där det var valkar, hade inte tänkt på det så mkt tidigare eftersom brösten ändå liksom gick i linje neråt. Men tycker det blev väldigt bra och hjälpte nog att framhäva bröstens form. Jag har haft relationer med personer som verkligen har visat att dom älskar mig och tycker mina bröst är fina som dom är osv. så jag tror inte något av det ändras, jag vet att andra inte bryr sig så mkt som jag gör eller ens tycker att det är så himla viktigt, det är mer känslan hos mig själv och inför mig själv, nu är jag snart 40 och min känsla har varit ungefär samma, så jag är glad att inte behöva "jobba" med att försöka acceptera dem så mycket längre.

Hej!

Jag vill bara säga att jag kan relatera så mycket till din historia, jag är idag 28 och har så länge jag kan minnas hatat mina bröst. Hela mitt liv har jag fått höra ¨dem kommer när du är 16,17,17,19¨ nu är den nya varianten ¨dem kommer när du blir gravid¨ men faktumet är att dem inte kommer komma. Jag ska börja min resa och försöka få en op genom landstinget. Du kanske kan göra detsamma?

Önskar dig lycka till // en tubissyster

Alltidosaker wrote:

Jag vill egentligen gå via landstinget då jag verkligen inte har råd för tillfället med operation och hela köret samtidigt som hatet äter upp mig inifrån. Men jag är så rädd för att behöva berätta om min största osäkerhet i livet och bli nekad. Hur ska du göra? Ringer man till sin vårdcentral och ber om en tid och går dit och pratar? Och ber om en remiss?

Du kan faktiskt skriva din egen remiss, för att slippa omvägen via VC, om du räknar ut till vilken kirurgmottagning du vill. (Läs runt på 1177,se t ex, kolla din region och deras olika kirurgiska kliniker och deras resp inriktning. Sen skriver du kort, sakligt och tydligt och bifogar bilder och så postar du din remiss dit, och beväpnar dig med tålamod, så bör du få ett svar och i bästa fall ett besök - och sen förhoppningsvis hjälp, om din tubularitet bedöms som grov. Men se till att ge ett balanserat intryck, så man inte avskriver dig som olämplig kandidat av det skälet.
På det sättet slipper du i alla fall visa dina bröst för någon som ändå inte kan åtgärda problemet.