Jag har lyssnat lite på den senaste skandalen (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nekar-oskuldsoperation-avslojas-infor...) och kan inte låta bli att känna att man riktar kritiken helt fel.

I korthet vill man skuldbelägga de kirurger som tillhandahåller operationer som ska kunna lura make och släkt att en kvinna är oskuld, genom att skapa en blödning på bröllopsnatten. I vissa kulturer lever föreställningen kvar om att en kvinna måste vara oskuld när hon gifter sig och att det alltid blöder vid en kvinnas första samlag, så om det inte gör det, så kan hon få problem, oskuld eller ej.

Man menar att kirurgerna upprätthåller en hederskultur som inte har sin plats i det moderna samhället. OK. Jag är den första att hålla med om att den här seden är helt förlegad.
Men man framhåller som alternativ att kvinnorna hellre borde få hjälp att diskutera med - och vid behov bryta med - sin familj. 

Menar man på fullt allvar, att kirurgen borde sitta och säga till en kvinna som fruktar för sitt liv, på grunder som hon säkert själv känner bäst till, att han förvisso skulle kunna hjälpa henne ganska enkelt på kirurgisk väg, men det tänker han inte göra, eftersom saken är principiellt viktig? Hon blir därmed utsedd till den som oavsett förutsättningarna, för sakens skull men med sitt eget liv som insats, ska riskera att bli avslöjad - eller misstänkt - och "orsaka" en påföljande strid mellan sin egen och makens familjer, eller inom sin egen.
Passar det scenariot henne inte, kan hon ju "helt enkelt" lämna släkten (även sina ev systrar och sin mamma då, får man förmoda), och börja om ensam. Har hon tur kan hon få hjälp av samhället, men det är ju inte säkert... Är detta verkligen så mycket bättre för tjejens eget välmående än ett litet kirurgiskt ingrepp? Är det inte bättre att vi hjälper de tjejer som vill och vågar ta striden att göra det?  

Jag tycker absolut att problemet förtjänar att belysas, diskuteras och bildas opinion kring, tro inget annat. Det är en otyg att det ska behöva finnas en efterfrågan på sådan kirurgi. Men jag tycker det är tämligen orättvist att mot den här bakgrunden peka ut privata kirurger som bovar i samhällsdramat, när de hjälper individen i det enskilda fallet på det mest effektiva sätt de kan och som hon efterfrågar? Rikta kritiken mot patriarkala strukturer och relevanta skattefinansierade samhällsfunktioner istället.

Om man vill ställa saken på sin spets, skulle ju samma resonemang vidare kunna överföras på någon som vill förstora brösten. -Varför det, skulle kirurgen då säga, du är ju ett offer för samhällets skönhetsideal!  Nu gör vi så här, du står på dig lite och så förklarar du för samhället du lever i att små bröst är precis lika fina?
Nu vet jag förstås att det inte är riktigt samma sak, men besläktat är det, banne mig!

Ungefär som att vilja införa ett tiggeriförbud, med motiveringen att tiggarna borde få hjälp i sitt eget land. Javisst, det kan vi nog alla hålla med om att de borde, men om de nu inte får det då? Så klart kan man försöka påverka även det, men det tar tid, och ska man säga det till den stackare som räcker fram sin pappersmugg mot dem som går förbi? Åk hem och ta strid för socialhjälp och instegsjobb istället!  Eller ska man ge hen en liten slant om man kan, så hen i alla fall inte svälter ihjäl i väntan på att samhällsproblemet ska lösas?

Och i värsta fall har man med denna skandalrapportering nu också fråntagit dessa kvinnor sin möjlighet till ett fritt val att kunna lösa sitt problem på kirurgisk väg, när det nu står i fokus på nyhetsrapporteringen.