Hej! Jag har haft lite samma problem. Har fått mycket negativa kommentarer från familj och vänner, och det jag har sagt då är "det är mina pengar, min kropp. Jag hoppas ni kan respektera det och att jag slipper försvara mig, ni är mina vänner/familj, jag ska inte behöva försvara mig inför er" i stora drag. Då har dom inte sagt mycket efter det:) jag tror helt enkelt på att stå för sitt val och vara rak om det. Om det är äkta vänner så stöttar dom en även i val som dom personligen kanske inte håller med om :) hoppas det går bra för dig!

Känner igen mig i det du säger.. Har berättat för min mamma och mina närmsta vänner (2 st) och min chef. Mamma tycker såklarat det är onödigt och att jag är fin som jag är, men stöttar mig i mitt val. Hon är mest rädd för smärtan. Mina närmsta vänner stöttar mig de också, även om de inte kan tänka sig att göra en bröstförstoring. Min chef jublade och sa att hon funderat på det hon med :D Mina systrar har jag inte ens vågat nämna det för... Den ena har liksom funderat på att göra bröstförminskning pga ryggproblem, och den andra vet jag skulle vara emot det. Vill inte blanda in deras tankar och åsikter och låta dem påverka mig, därför väljer jag att dela med mig av detta efter operationen. Det är ju mitt val och min dröm :)

Hänger på här! Har också problem med att behöva berätta. Mest för mamma.. Hon är helt emot sånt här.

Jag har hittills berättat för min mamma, pappa, svärföräldrarna, min moster och min syster och alla har tagit det bra. Jag har varit väldigt tydlig med att detta inte är ett förhastat beslut, att jag verkligen har tänkt igenom det och att oavsett om de inte gillar att jag ska operera mig så får de faktiskt respektera mitt beslut och hålla sina negativa åsikter för sig själva. Och ifall de undrar något har jag sagt att de bara kan fråga.

Jag tror ganska många har fördomar om silikonbröst och när de säger att man ska förstora brösten så tror jag många tänker på typ Kissie och liknande eftersom det finns en viss stereotyp av hur tjejen som förstorar brösten är (inte för att det är något fel att vara så). Men nu är det ju så att det är en salig blandning av folk som förstorar brösten, äldre som yngre, folk som har fått barn, de som har små bröst, folk som har assymetriska bröst och tubulära bröst m.m. Sen tror jag att den största grejen är att folk tycker man utsätter sig för onödiga risker i och med operation och narkos för något som de anser vara "onödigt".

Hej på er!
Jag har också ett sånt dilemma fast jag är 20 år äldre . Mina 3 barn ( 23, 20, 14) vet om det men alla tycker att jag inte är riktigt klok. (Hade jag inte ammat så hade jag förmodan inte sett ut så här. Min sambo vet samt sonens tjej, 2 vänner vet om och de stöttar mig verkligen lika så min sambo!
Jag har inte berättat det för mina föräldrar och tänker inte göra det heller. Beror faktiskt på att mina föräldrar har en helt annan syn på det hela. Om kag säger att pappa är en mkt pigg 81 åring & mamma är en pigg men trött 90 åring!!! !
De har levt på sitt vis med att leva snålt och " man ska vara glad för det man har". Vi mamma och jag har alltid varit tajta och fortfarande :) <3
Tänkt på det men jag ska hålla det för mig själv.
Nu förtiden har jag gått med extra vadderad BH, så jag tror inte att de kommer märka nåt. Jag får väl klä mig lite smart :)
Men visst känns det pirrigt!! Nu bara två veckor kvar!!!!!!!
Sen är det gjort!! =-)

Jag berättade först för min chef o det va inget konstigt alls för honom. Det visade sig att hans fru gjort det samma. Sen valde ja att till en början prata lite om det för en av mina medarbetare o sen en till. O de förstod o tyckte inte det va konstigt alls. Fin som du är sa de men känner du att det är det du vill ska du göra det. Sen visade det sig att det va flera av mina arbetskamrater som kände nån eller faktiskt gjort det själv så det blev genast ett roligt samtalsämne o diskutera :-). Det va skönt att tala om det för iaf någon i början så man får prata om det. Va nervös o berätta för mor för trodde hon skulle gå i taket. Men hon chockade mig o sa att jaha ja det väljer o bestämmer du ju helt själv. :-)

Jag tycker att det är svårt att berätta för vänner och mina nära. Mina vänner pratar hela tiden om att det är viktigt att vi tjejer ska vara naturliga, fast vi alla sitter där med färgat hår, löshår, nygjorda naglar och nya fransar... Jag har börjat gå med super push-up, både för att vänja mig själv och att det inte ska märkas för mycket när jag kommer med mina nya bröst.....Längtar till op som blir i maj :)

Mina föräldrar var förvånansvärt stöttande när jag berättade för dom, och sa att det är huvudsaken att jag mår bra. Lika min syster också. Men min bästa vän däremot har jag inte ens berättat för än, eftersom jag vet att hon kommer bli avundsjuk... Och många i min släkt är emot det, så dom tänker jag inte bry mig om. Vill mer gå runt i bh och trycka upp tuttarna i deras ansikte, för dom har verkligen ingen rätt att lägga sig i!

Man får helt enkelt berätta för dom man vill berätta för och sen försöka att inte bry sig om någon är emot. Det är ditt beslut och du som ska leva med dina bröst, det är inte någon annans ensak! :*