Bröstförstoring (implantat) mar 2015 - Tereskliniken Malmö - Aleris Plastikkirurgi - Malmö Göran Elmerstig - Marus

Förberedelserna började redan den 18/3. Avlägsna nagellack, örhängen, bädda rent, städa lägenheten m.m. På kvällen duschade jag med Descutan. (Alltså mitt hår! Haha, hemska hemska Descutan!), ner i sängen tidigt för att kliva upp runt 03.00. Återigen en dusch med Descutan, på med mjukiskläder och in i bilen för 3-4 timmars bilresa ner till Malmö. Min fina sambo aka personlig chafför körde på medan jag sov mestadels av resan. Sambon väckte mig när det var ca 45 minuter kvar till kliniken. Väl inne på kliniken (ca 07.30) hämtade en sköterska mig och jag pussade min sambo hejdå för en stund. Kom in i ett "omklädningsrum", där jag fick ta av mig allt förutom trosorna. Fick tofflor, morgonrock och ett hårnät att ta på mig istället. Sköterskan hämtade mig återigen och hon visade mig till mitt rum. Där fick jag krypa ner i sängen i väntan på samtal med kirurg och narkosläkare. Hon gav mig (3-4?) tabletter som jag skulle ta med ett glas vatten. Minns dessvärre inte exakt vad det var nu, förutom panodilen. Fick även en nål instucken i armen vid detta tillfälle. Efter en liten stund kom Dr Göran och målade på mitt bröst. Vi pratade lite grann och allt kändes bra. Därefter kom narkosläkaren och sa sitt och pratade lite om formuläret jag tidigare fyllt i (på konsultationen). Fick ligga kvar en stund till i mitt rum (smsade med sambon som önskade mig all lycka). Sedan var det dags! Jag följde med Dr Göran in till operationsrummet. Där fick jag ta av mig morgonrocken och lägga mig på en brits med täcke och kudde. De spände fast mina armar (typ korsfäste mig) och förklarade att det var nödvändigt ifall man skulle vända sig om/trilla ner under narkosen. Narkosläkaren berättade att han gav mig syrgas och sedan minns jag bara något mumlande. GODMORGON! Vaknar upp på uppvaket genom att hela jag skakar som ett asplöv. Minns att det var så okontrollerat och att det kändes som om hela jag hoppade upp och ner i sjukhussängen. Narkosläkaren kommer fram och frågar hur det är, jag svarar "jag fryser så dant!" Med hackande tänder. "Jag ser det vännen" och så gav han mig muskelavslappnande(?) genom armen, en filt över täcket och en värmekudde innanför. Somnade om. Sådär höll jag på ett tag - vaknade, somnade om, vaknade, somnade om osv. Kan inte säkert säga klockslag när sköterskan försökte få i mig lite mat. Supergoda/lyxiga mackor och ett glas juice. Tog ett bett och somnade om. Vakande återigen upp vid 13-tiden och minns att jag kollade runt lite grann i rummet med oklara ögon. Jag ser både sköterskor och narkosläkaren i rummet. Tycks mig även kunna se en man i sjukhussäng en bra bit ifrån mig. Men han såg definitivt piggare ut än vad jag gjorde. Narkosen tog tydligen lite hårdare på mig än vanligt (jag är ganska känslig i det mesta). Jag minns att det var ett tryck över bröstet och jag kände lite smärta. Men framför allt var det jobbigaste att kriga med sig själv. Försöka hålla sig vaken när kroppen bara skriker "SOV!!". Min fina sköterska pushade mig och fick mig att sätta mig upp i sängen. (Nog det mest plågsamma jag någonsin gjort! AJ!!!!) Hon gick bakom mig som stöd och stod utanför den olåsta dörren medan jag urinerade. Gick åter till sängen där jag efter en stund började hugga in i mackorna och juicen. Jag blev allt mer klarare i huvudet, men med det så började även smärtan kännas mer och mer. När jag var tillräckligt pigg så fick jag ringa min sambo och be han komma in, (stackarn hade fått roa sig själv i Malmö i 7 timmar). Jag såg min sambo tillsammans med en sköterska vid dörren, jag gick bort tillsammans med lite stöd från min sköterska. Satte mig på en stol och fick hjälp av sambon att klä på mig. Min sköterska påminde mig återigen att röra armarna och försöka "släppa axlarna" som tydligen satt uppe vid öronen på mig. (Gömde nämna detta tidigare i texten, men jag minns att hon tjatade om detta till och från hela tiden). In kommer dr Göran och kollar till att tortyr-bh-n sitter på sina markeringar. Jag är fortfarande i denna stund koko i huvudet, så dr Göran och sköterskan går igenom främst med min sambo om medicinerna och hur bröstbandet ska sitta osv. Hon visar även 2 armövningar jag ska göra 6-8 gånger per dag. Jag får en injektion med något uppiggande och sedan tas nålen i armen bort. Sambon går och hämtar bilen och ställer den precis utanför klinikens dörrar. Min sköterska åker med mig ner i hissen och möter upp min sambo. Sedan var det dags för 3 timmars hemfärd! Stannade på vägen och fick faktiskt i mig en grillad korv. Tog typ bara en halvtimme.. Haha! Min sambo berättade då att jag var väääldigt blek om nosen innan jag fick injektionen med uppiggande. Han berättade även att jag var rödflammig på kroppen men hade valt att inte säga det till mig då han trodde jag skulle få spel. (Bra jobbat sambon! Jag är lite av ett kontrollfreak). Väl hemma la jag mig i sängen och somnade ganska omgående. Vaknade ett par gånger under natten med en väldig smärta men tog lite lyckopiller jag fick utskrivet och somnade om! Första nätterna framförallt, var de tuffaste för mig. Idag är det 8 dagar sedan operationen och man kan inte jämföra hur pigg jag är nu! :) alla på kliniken var jättegulliga och noga med att berätta VARFÖR dom var så tjatiga med att jag var tvungen att sätta mig upp, gå på toa trots att jag inte var särskilt nödig, äta mackorna trots jag absolut inte ville osv. Väldigt viktigt för mig och jag kände mig trygg hela tiden! ÄNTLIGEN HAR JAG MINA TUTTAR!! Efter 9 år med dåligt självförtroende! LYCKA!!