Hej PimPi, 

Jag var faktiskt inte alls nervös och tvekade inte en sekund när jag skulle sätta in pengarna. 

Däremot vet jag att jag kommer att vara skakig som ett asplöv på operationsdagen och först då förstå allvaret i situationen. 

Jag tror alla fungerar olika och det kanske till och med är bra att vara nervös så pass långt innan som du är, kanske är det lättare att bearbeta känslan under en längre tid än om allt kommer på en och samma gång. 

Kram 

Jag var fruktansvärt nervös inför operationen. Kvällen jag skulle betala in pengarna hade jag sån ångest och började fundera om jag verkligen ville det. Jag pratade med en kompis på telefon när jag knappade in alla siffror och grät nästan efteråt. Men nu i efterhand är jag så glad jag gjorde det!:)
Ett tips är att ha någon anhörig som du kan prata med, försök sysselsättning dig med roliga saker dagarna innan för att skingra tankarna :-)
Lycka till!:)

Jag börjar också bli väldigt nervös, har Op 27/5 och det har liksom slagit mig att nu jävlar händer det.. Samtidigt känner jag mig mer taggad än nervös "nu kör vi liksom". Tror som tidigare sagt att det bästa är att ha någon att bolla tankarna med. Kram

Jag känner igen mig när du säger att du är skakis osv.. jag kände samma sak! Var helt stirrig resten av dagen när jag hade betalat in pengarna och kunde typ inte tänka på något annat. Tänkte också i dom banorna; kommer jag att ångra mig? Kommer jag vilja ha mina gamla bröst tillbaka? Kommer jag ens vakna efter narkosen? Men nu har det gått exakt 2 veckor sen och jag känner mig bara lyckligare och lyckligare för varje dag, en dröm har gått i uppfyllelse! Pratade väldigt mycket med min pojkvän och tjejerna i familjen som också fick mig att inse hur himla mycket och länge jag velat detta. Lycka till!

Hej!! Jag förstår hur du känner. Det är hisnande liksom.. Särskilt r man har barn så kan man känna "tänk om nåt händer, då går det ut över barnen för min fåfängas skull" typ.. Saken är den att det är en mkt säker op, risken att det händer något är ju pytteliten, och då kommer det isåfall gå att fixa. Mitt mantra har varit typ "lev lite för tusan! Livetr kort å det gäller att göra det man känner" och då tänker jag att det inte ät så stor sak. För det är det inte egentligen..

Hej!! Känner precis som du! Ska opas 8/7 och det är typ det enda jag tänker på. Är man idiot som betalar pengar för att låta någon skära i min friska kropp? Vill så gärna ha stora bröst, mina är nu tomma o små. Men samtidigt är jag livrädd för att bli indragen i en karusell av komplikationer som leder till operation på operation! Själva smärtan skrämmer mig inte. Är rädd att de krånglar så man blir tvungen att ta ut implantaten, så sitter man där med ännu fulare bröst och har lagt ut mycket pengar. Ja det här var ju inte så uppmuntrande precis :) Men det är nog både bra och normalt att tänka på ev risker. Kram

Känner igen mig, absolut! Hade varit så säker och glad fram till betalningen två veckor före op. då började jag noja. Jag som är så målmedveten och alltid tar genomtänkta beslut... Blev jätteförvånad av min egen nervositet och tveksamhet.

Sista veckan innan op var skitjobbig. Det snurrade tusen tankar och jag visste helt plötsligt inte alls vad jag ville ha för storlek, form osv. Var också orolig för att jag skulle tycka sämre om resultatet på de nya Boobsen än jag tyckte om mina naturliga bröst som jag ändå gillade i all sin hängighet.

Två dagar innan höll på att avboka alltihopa och var beredd på att förlora de 50 00 det skulle kostat mig. Dagen innan, och då hade jag mailat kirurgen ett par gånger och fått lugnande svar på mina frågor och farhågor, lugnade jag mig helt och tänkte att jag får lita på mina beslut kring storlek och val av klinik och kirurg och sedan lita på kirurgens kompetens. Då kändes det bara roligt igen.

Så nu har jag gjort det och det känns himla kul! Känner i magen att Boobsen kommer bli skitsnygga och storleksmässigt passar mig perfekt. Samma storlek som innan barnen faktiskt :)

Kanske bara är något man ska ta sig igenom. Alltid bra att tänka till ett varv till tror jag. Vad är du orolig för egentligen? Varför gör du förstoringen? Det tror jag är jätteviktigt att veta för då kan man alltid gå tillbaka och veta sin egen anledning som man är trygg i. 

Men du kan ju också tänka att trivs jag inte så kan jag plocka ur dem.

Hoppas det kan hjälpa lite att veta att det är fler som blir skakis när det närmar sig.