Blygdläpparna har gjort mig till begränsningar i min vardag
19 år och mår så psykisk dåligt som jag mår är inte okej. Minns redan som 13åring, hur klämkänsla börja uppstå och hur dåligt jag mådde. Har aldrig redigt vågat det som är normalt, för mina blygdläppar har gjort mig sjuk, jätte sjuk. Mina blygdläppar har gjort mig till begränsningar i min vardag. Jag har blivit så enormt osäker på mig själv och skriv självmords brev. Det har blivit nu att jag dra mig ifrån det sociala. Kollar mycket på tv, serier och filmer. Just för att komma bort från min verkligen, kunna må bra de timmarna jag inte behöver tänka på hur dåligt jag mår. Har fått svårt att vara bland folk, bada, byta om i omklädningsrum, vill aldrig har något intimt. För jag själv blir så avtändande pga mina blygdläppar.
Tror det går inte beskriva med ord, hur dåligt jag faktiskt mår. Jag vill inte leva såhär, jag orkar inte det. Vill också kunna mysa med en kille, vill också kunna känna mig fin och sexig. Men jag kan inte, för jag mår så himla dåligt.
Det har blivit att jag mår dåligt, att jag har fått problem i hemmet. Jag tar ut min ilska min besvikelse hos familjen. För jag vill inte vara själv att må såhär dåligt. Klagar på allt, säger att dom ska gå och dö. För jag vill inte vara själv, vill andra också ska må dåligt. Detta är sjukt, pga ett par blygdläppar ska jag inte vilja leva mer.
Jag vill inte se ut såhär, jag vill inte ha dom. kom ihåg när jag gick i grundskolan, jag köpte försmå trosor så dom skulle klämmas ihop blygdläpparna. Så dom ej syntes, vilket lede till skav och även små sår. Idag har jag problem med dom fysiska besvär, av någon anledning kan jag inte använda jeans och en del trosor, för det skaver och inte ”får plats”.
Jag vågar inte ens ta detta med min mamma, hon säger jag kan söka hjälp utan hon vet vad orsaken är. Men detta går som sagt inte att prata bort, mina blygdläppar måste bort. Jag vill att ni hjälper mig med en operation, hur tar jag mig till vägar? Vad kostar kalaset? Snälla, jag mår så dåligt.
Hur får man en opration gratis, måste man ha mer fysiska besvär då?
Jag rekommenderar dig att boka tid hos gynekolog eller specialist läkare inom intimkirurgi. Var inte rädd. Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Med tanke på ditt mående så tror jag att du kan få hjälp via sjukvården genom remiss?
Släpp dina tankar om att det inte finns någon lösning och ta tag i att kontakta sjukvården. Prata med mamma om vad du känner hon det måste tycka det är oerhört jobbigt åt båda hållen att inte förstå och kunna stötta dig. Det är inte pinsamt eller konstigt. Vi är nog många kvinnor som har olika storlek på blrygdläppar så känn dig inte ensam men det finns ju faktiskt lösningar ......
Det är alltid skönt att lätta på sitt hjärta och få stöd av sina närmaste. Pröva.....
47 år, ett barn, 177 cm, 72 kg
Strl 75F
Op första gång KKAB -00, ankarlyft och inlägg koksalt, bakom bröstmuskel,/ korrigering höger bröst 01.
Op andra gång Art Clinic, 07, dr Pelle Sahlin, lyft och förstoring framför bröstmuskel,/korrigering höger bröst.
Op 2015, Citadell, Tuve Mårtensson, bröstlyft och förstoring. Först Mentor coh 1 men byte till Motiva 360 cc.
Skall höja höger bröstveck september -16 hos Tuve.
Hej gumman ;)
Jag är själv mamma och får massor av frågor av mina tonårsdöttrar så jag häpnar ibland. Mina barn är väldigt öppna och pratar om allt med mig men själv var jag inte alls så öppen....jag pratade inte om något till min mamma. När jag fick min första mens skötte jag det själv...hon visste inget. När jag behövde p-piller så pratade jag inte med någon, utan tillslut så kallades jag in hos sjuksyster då jag hade en pojkvän från 14 års ålder och vi hade sex från 15.
Jag vet inte hur din hemsituation ser ut: Kan du prata med din mamma? Hon kanske inte har förmågan att förstå och hjälpa dig? Eller så kanske hon har det?
Du får ta tag i detta själv, hur jobbigt det än känns. Du kommer att få mycket hjälp och förståelse om du hittar rätt vårdpersonal att prata med. Jag vet inte hur din situation ser ut men du skulle kunna gå och prata med skolsyster, om du har något? Det är sådanan grejer som hon får hjälpa till med oftas skall du veta. Eller så går du helt enkelt in på din egen akutavdelning och tar en nummerlapp: Sedan får du prata med någon och ber dem om hjälp med vidare kontakter.
Var lite stark nu. Du skall känna att du mår bättre när du börjat ta initiativ och försöker göra något åt det. För du bestämmer själv hur du vill ha din kropp.
Kram, mamma till flera tonårsdöttrar ;)
k
Tack så mycket för ditt stöd. Jag har länge velat gå till ungdomsomtagningen och vela prata om mitt besvär. Men är som sagt rädd för fel svar, att bli nekad. Vill inte prata bort mitt problem, vill få bort dom.
Jag har länge ljugit för min mamma och pappa. Har sagt att jag mår bra, men så är det ju inte. Sen går jag oftast runt med en mask, en mask som oftast är glad och positiv. Men allt är ju en lögn.
Min blygdläppar har gjort mig såpass psykisk sjuk att min självförtroende är långt långt långt ner. Jag skäms. Jag har skrivit ett ”brev” till min mamma om hur dåligt jag mår och mina besvär. Jag skäms så att jag inte vågar ta den ansikte mot ansikte. Känner att jag behöver min mamma som stöd om jag ska gå till en läkare eller barnmorska, då jag är såpass blödig människa och svag.
Hur hade du tagit denna situation om någon av dina döttrar mådde såhär?
Tack så jätte mycket för ditt stöd!! Jag har länge velat gå till ungdomsomtagningen och vela prata om mitt besvär. Men är som sagt rädd för fel svar, att bli nekad. Vill inte prata bort mitt problem, vill få bort dom. Så snarast måste jag gå dit, gäller bara att samla mod. Då jag är en sådan blöddig och svag person!
Om du söker hjälp så tänk på att lägga fram det som ett problem. Inte utseendet för då kommer du bara få höra att "alla ser olika ut där nere". Stå på dig och lägg vikt på besvären det ger dig, att trosorna skaver så du får sår, att du inte kan ha jeans, att det här har fått dig att bli deprimerad så det hindrar ditt sociala liv osv.
Du skulle kunna ringa din vårdcentral och säga att du vill få en tid hos en gynekolog eller barnmorska för att du har besvär av dina blygläppar sen prata om besvären med den du får träffa och be om en remiss för att ev kunna få ta bort det överflödiga som orsakar dina besvär. Testa den vägen först innan du går till en privatklinik och får betala ur egen ficka
Tack så mycket för ditt stöd. Jag har länge velat gå till ungdomsomtagningen och vela prata om mitt besvär. Men är som sagt rädd för fel svar, att bli nekad. Vill inte prata bort mitt problem, vill få bort dom.
Jag har länge ljugit för min mamma och pappa. Har sagt att jag mår bra, men så är det ju inte. Sen går jag oftast runt med en mask, en mask som oftast är glad och positiv. Men allt är ju en lögn.
Min blygdläppar har gjort mig såpass psykisk sjuk att min självförtroende är långt långt långt ner. Jag skäms. Jag har skrivit ett ”brev” till min mamma om hur dåligt jag mår och mina besvär. Jag skäms så att jag inte vågar ta den ansikte mot ansikte. Känner att jag behöver min mamma som stöd om jag ska gå till en läkare eller barnmorska, då jag är såpass blödig människa och svag.
Hur hade du tagit denna situation om någon av dina döttrar mådde såhär?
Tack så jätte mycket för ditt stöd!! Jag har länge velat gå till ungdomsomtagningen och vela prata om mitt besvär. Men är som sagt rädd för fel svar, att bli nekad. Vill inte prata bort mitt problem, vill få bort dom. Så snarast måste jag gå dit, gäller bara att samla mod. Då jag är en sådan blöddig och svag person!
Tack så mycket. Men jag har mer psykiska problem än fysiska, därför jag är rädd att operationen blir nekad. Eller att dom ser att jag inte kan ha så stora fysiska besvär, att jag ljuger för dom! Men ska abslut testa de, tack!
Jag tror det är en liten chans att du får det av landsting, man skär ner på allt nu, men jag tror att du kan få gå på samtal för att stärka ditt mående osv
Sen kan jag säga att sådan operation är inte så dyr 15-20 tusen kronor, som om du får avslag från landsting så börja spara
Hoppas det löser sig :)
0 barn, 26år, 166cm och 50kg
Stl före 70b
Stl efter 75D
JA, det känns som det. Det är svaret som jag är rädd för. Har jag ingen stor inkomst som 19åring, så 15-20tusen är bra mycket pengar för mig. :(