Intressant. Följer

Jag hade bra självkänsla innan min op. Tror det är viktigt att trivas med sig själva då jag inte tror att ens självkänsla sitter i brösten utan i sitt eget huvud ;-) .
Jag gjorde op för att känna mig proportioneligt o mer kvinnlig samt att få kläder att sitta snyggt. :-) nu tycker jag det är skit kul med kläder, det gjorde jag inte innan.

Kort efter operationen kände jag mig deppig, men det verkar vara vanligt vad jag kunnat läsa mig till. Men sen har jag mest känt mig glad. Det har inte så mycket med att göra med att ha förbättrat sitt utseende för min del. Utan jag känner mig stark för att äntligen ha tagit tag i det, och stark för att jag faktiskt klarade det. Resultatmässigt blev det ju en besvikelse, till en början (har korrat nu) Men den här känslan av att ha gjort det. Och att känna sig nöjd över just det har ändå hållt i sig. Innan operationen hade jag någon tanke om att jag inte ville berätta för någon att jag opererat mig, för att det kändes som en så extrem grej att göra för att en inte är nöjd över sitt utseende. Nu känner jag inte så, jag känner mig stolt! Så större delen av mitt självförtroende sitter inte i mitt förbättrade utseende, utan i stoltheten. Virrigt jag vet! Angående nya komplex så har jag märkt av det litegrann. Att nu när jag är "nöjd" med brösten så hittar jag annat att störa mig på istället. Men inget så extremt att jag överväger att lägga mig på operationsbordet igen. Däremot är det en trygghet för mig att veta, att OM jag någonsin börjar störa mig på något lika mycket igen -så vet jag att jag är kapabel att genomgå en operation. Det finns liksom ingen anledning för mig att gå och må dåligt över saker, och känna att det inte går att göra något åt. När det faktiskt går bara man verkligen vill (och har råd haha)

Men sammanfattning: operationen är det bästa jag gjort - trots resultatet, har aldrig ångrat mig. Önskar att jag tagit tag i detta tidigare!

Det har jag också funderat på=) tror nog att det kan bli bättre men håller med om att det är inget man ska liksom förvänta sig

Komiskt att denna tråden kom precis nu för ja tänkte precis starta en tråd om det faktiktbär någon som ångrat sin op.
Jag har ju då op brösten nyligen men jag kan redan känna, var e Jag själv? Ångrar jag mig redan? Ska jag skita i det och plocka ut dem igen? Eller ska jag hålla fast vid dom bara för att dem kostat mig massa pengar? Tog jag beösutet för fort? Borde jag tänkt över det ett par år inte npgra månader?

Säger inte att jag löngtar mig, det är för tidigt att säga, men jag saknar dock redan mitt gamla jag

Milano wrote:

Inte alls virrigt, förstår precis hur du menar! :) Vilket bemötande har du fått från din omgivning? Har du stött på fördomar hos dom som vet om din operation?

Än så länge har jag inte berättat det för så många. Jag skäms ju verkligen inte, som jag trodde att jag skulle göra innan operationen. Däremot så tänker jag att de som inte opererat sig har samma tankebanor som jag hade innan operationen, att det känns extremt att ta till bara för att en är missnöjd med sin kropp. OBS mina fördomar! De få jag berättat för har dock reagerat bra tycker jag. Någon tyckte det var "coolt" att jag vågade. Och de tjejer jag berättat för har mest blivit nyfikna själva, och alla av dem har sagt att de själv funderat på att göra en bröstförstoring efter barnafödandet är klart. Om det är någon som tyckt något negativt så är det absolut ingen som sagt något. Vilket jag tycker är skönt!

Mina nya bröst har verkligen gett mig bättre självkänsla. Säga vad man vill om det, men så är det. Jag har nog alltid utstrålat ett bra självförtroende då jag aldrig visat att jag skäms över mig själv, men min självkänsla har varit kass. Jag älskar mina nya bröst och om man nu vill säga det "mitt nya jag" för nu känner jag mig äntligen kvinnlig och propertionerlig. Har varit överviktig större delen av mitt liv men aldrig haft bröst. Så jag började jobba på min självkänsla och mitt förtroende genom att först äta mig till en smalare kropp men sen också träna mig till en både smalare men också starkare kropp och självklart var det en boost i mitt ego, men mådde så fruktansvärt dåligt över mina obefintliga bröst. Vet inte varför men stora bröst är något jag alltid velat ha och tyckt varit så jävlajävla snyggt så efter många om och men, gjorde till och med en chest piece (brösttatuering) för jag tänkte att då kanske jag glömmer bekymmerna om mina bröst, men icke. Så då besltutade jag mig för att genomgå en operation och det är något av det bästa jag gjort. Jag har fortfarande en svajig självkänsla, men den är verkligen mycket bättre än förut. 

Kan sticka in en flik om att min pojkvän hade världens protester mot en bröstförstoring då han var rädd för att jag skulle bli en diva om jag gjorde det. Då många han visste hade blivit det. Jag förstod inte riktigt hans argument och tyckte det var kasst och bestämde mig för att visa honom motsatsen, vilket jag också gjorde. Han ångrar nu att han var så framfusig med sin åsikt, samt är han lättad att jag inte blev en diva haha. 

Änsålänge har jag inga negativa erfarenheter angående min bröstförstoring, har varit väldigt öppen med den och alla i min omgivning har varit förstående. Jobbar inom restaurangbranschen och där kan det vara en ganska rå jargong så har fått höra en hel del "rude" förslag, men ja, jag är van och det stör mig inte men hade kanske kunnat vara jobbigt för en annan. 

Jag har inte fått fler komplex men har definitivt blivit en perfektionist när det kommer till hur brösten och hur de ser ut och det är ju kanske synd. Men ja får väl vänta med att uttala mig tills jag är färdigläkt. 

Nu blev det ett tusenlångt inlägg, sorry!