Starkare skydd behövs vid estetisk behandling

Sverige är förmodligen ett av världens mest genomreglerade länder. Inom ett område råder dock närmast »vilda västern«. Det handlar om verksamhet som bedrivs utanför den offentligfinansierade vården och som omfattar estetiska behandlingar. 

Oberoende av finansieringsform spelar det  stor roll att behandlingar görs säkert, att det finns ett regelverk som säkrar att utföraren har tillräcklig kompetens och att eventuella komplikationer tas om hand. Det kan inte vara ett ingenmansland kring vem som bär ansvaret om något går fel.

Enskilda missöden rapporteras med jämna mellanrum i tidningar och i sociala medier. Huruvida personen då i första rummet är konsument eller patient, och vilket skydd som finns mot förvållade skador, förbryllar. Det är en snårskog av tolkningar och juridiskt gungfly för den som råkar illa ut, men även för den som utfört ett misslyckat ingrepp.Ofta är patienterna, som Skönhetsutredningen benämner »vårdsökande konsumenter«, unga kvinnor med förhoppningar om enastående estetiska resultat. Besvikelsen blir sålunda stor om resultatet upplevs som en kroppslig defekt i stället för en prydnad, kanske också med smärta. 

På regeringens uppdrag har Skönhetsutredningen utrett åtgärder kring behandlingar i syfte att förändra utseendet. I utredningen förslås bland annat en ny lagstiftning. 

Förslaget är att »kroppsbehandlingar i syfte att förändra utseendet och som kan medföra en betydande hälsorisk« ska regleras i konsumentlagstiftningen och inte inom hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Vad formuleringen »betydande hälsorisk« konkret innebär lämnar utredaren till regeringen att avgöra genom att utse en lämplig myndighet som även ska skriva föreskrifter. Ett syfte med lagen är att dra en skarpare gräns mellan estetiska kroppsbehandlingar och hälso- och sjukvård. Lagen föreslås gälla från den 1 juli 2017.

Utredaren föreslår att vissa typer av ingrepp enbart ska få utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Exempelvis ska kirurgiska ingrepp endast få utföras av läkare och tandläkare. Det är ett steg i rätt riktning för bättre kvalitet och högre patientsäkerhet. Men förslaget borde vara skarpare. Det är ett högst rimligt krav att det ska krävas  legitimerad sjukvårdspersonal med specialistkompetens inom den aktuella vården. I dag är det också vanligt att injektioner för att bland annat släta ut rynkor – så kallade fillers – ges av icke-legitimerad personal. Den som saknar grundläggande anatomisk kunskap kan orsaka medicinska komplikationer. Dessa injektioner föreslås därför enbart få utföras av läkare, tandläkare, sjuksköterskor och tandhygienister, vilket också välkomnas. 

Det mest problematiska med nuvarande lagförslag är att det väjer för att ge tillräckligt starkt skydd för patienterna i och med att kroppsbehandlingarna definieras som konsumenttjänster med ett svagare skydd än vad hälso- och sjukvård ger. 

Med utredningens förslag kvarstår gråzonen kring vad som är hälso- och sjukvård eller något annat. Hur lagen konkret ska tillämpas förblir oklart. Redan i dag görs olika bedömningar av exempelvis nödvändigheten att avlägsna ytligare bråck på benen. Vissa patienter får dessa ingrepp utförda av den skattefinansierade vården, medan andra måste betala ur egen plånbok. 

I det första fallet skyddas patienten av de solidariskt finansierade försäkringssystemen, i det senare fallet, betraktad som konsument, av den betydligt svagare konsumentlagstiftningen. Ångervecka eller bytesrätt är ju knappast heller tillämpliga rättigheter inom estetiska kroppsbehandlingar. 

Rimligare vore att betrakta ingreppen och konsekvenserna av felbehandlingar som medicinska, alldeles oavsett finansiering. Det vore tydligare för patienten att reglera estetiska ingrepp genom ett tillägg till nuvarande hälso- och sjukvårdslagstiftning och i patientskadelagen, i stället för att föra över dessa patienter till konsumentlagstiftningen. Ur patientsäkerhetssynpunkt måste estetiska behandlingar omgärdas av ett bättre och tydligare regelverk.