casiba wrote:

Tjejja skrev:

casiba skrev:

Så skoj att april är här och våra operationer har dragit igång! Jag fick idag hem fakturan och lite mer info inför min operation den 15/4 :) Så spännande!
Fick första op-tiden och ska vara där 6:30. Har inte bestämt mig än om jag ska sova hemma och åka tidigt eller om jag ska bo natten i Linköping hos några bekanta. Känns lite obekvämt att sova över.

Kul att vi inte bara har op samma dag utan också i samma hus men olika kliniker:)
Du har gjort ett bra val av kirurg. Kan rekommendera Johan alla dar i veckan. Men har tyvärr jobbat i många år med honom så kände inte att jag själv ville opereras av hon tyvärr

Men åh vad skoj! Vad skönt att höra. Kändes väldigt bra med honom och har bara hört gott! Jag blev rekommenderad honom av en vän som opererade sig hos honom och jag förstod direkt varför hon tyckte om Johan :)
Skoj att du ska opereras samma dag och i samma hus. Hade ingen koll på att det låg fler kliniker där.

Smilen wrote:

Nu är det min tur! Sitter och väntar i väntsalen och herregid vad jag börjar bli nervös nu!

1,5 vecka kvar för mig! Och har börjat vela mellan demi och full igen. Gaaah! Hur har ni andra tänkt? Min läkare säger att båda kommer att bli fint.

Vad härligt att höra från er nyöppnade!
Vad blev det för projektioner för er tillslut?

Maxime - I hear you sister! En vecka kvar för mig och kommer behöva diskutera med kirurgen på op-dagen. Vill bara spola fram den här veckan nu så det blir nästa torsdag!

Men för att fokusera på dig nu, har du ammat så du har lite hud att fylla ut? Har har sagt något mer om alternativens för och nackdelar eller bara att båda blir bra?

Vikki wrote:

Grattis Apelsin! Äntligen är det gjort. ?
OMG promenera direkt efter!? Vad bra gjort! Jag är inställd på att jag kommer vara halvdöd några dagar efter, haha.
Hur gick det till när du kom dit och efter uppvak? Får man ett eget rum först? Får man gå tillbaka till rummet efter uppvaket?

Vikki,
haha, jag är lite osäker på var jag var när jag vaknade första gången. Tror egentligen att jag vaknade inne på operationssalen. Försökte förmedla mig men de hörde mig inte, så jag tänkte att jag babblar på lite så hör de väl mig snart. Vet att jag frågade efter narkosläkaren men har nog somnat igen. Nästa gång jag vaknar så är jag på uppvaket och vi ligger flera stycken där inne. Jag kände mig väldigt/"extremt" störd av en person som talade i telefon med hög o gäll röst. Hade hellre haft eget rum eller i alla fall att det var lugnare atmosfär runt om en. Jag upplevde det som att de andra runtom mig mådde mycket sämre än jag och behövde mer närvaro av sjukvårdspersonalen. De glömde nog bort mig lite av den anledningen.

Jag vet att jag ringde på klockan och när ssk kom så frågade jag henne om de kunde lugna ner den personen som oavbrutet ringde i tfn och pratade i en gäll intensiv ton. SÅ STÖRIGT! Väldigt dramatisk människa...grrrr. Själv tror jag mycket på sin inre styrka istället för att konsultera sin omgivning alldeles för mycket menmen, vi mår alla bra av olika sätt så....Asch, bara skönt att säga det här, tror ni förstår vad jag menar.
Jag låg där i min säng, somnade/vaknade/vilade om vartannat. De bjöd på väldigt fin fika, kaffe och hämtade grejer jag önskade från mitt skåp. Man får själv hålla koll på tider om man ska iväg med tåg tex, jag ställde väckning på mobilen. Annars hade jag faktiskt missat tåget.
Jag sade till själv att jag behövde gå och frågade om jag skulle få någon information/instruktion eller annat att ta hänsyn till tidsmässigt. De svarade att det var inget särskilt mer än att boka återbesök. Så vi försökte hitta tiden men tjejen försvann, behövde väl göra något, och kom inte tillbaks. Haha, tror det är så att om man inte behöver så mycket hjälp så ägnar de sig åt dem som behöver det mer och kanske glömmer bort lite att det finns fler. Nåväl, jag hade ju inte stått upp ännu och det kom en ssk och ville att jag skulle gå på toa innan jag gick. Lite ostadig, lite yr men det gick bra. Jag fick hjälp ut i omklädningsrummet och klädde om för att gå. När jag var på väg ut så kom jag på att det kändes lite konstigt i armen. Fick ringa på klockan så de kom ut igen, jag frågade om det var meningen att jag skulle ha en nål i armen, det kändes liksom poänglöst att ta med sig den hem. Så det blev av med lite kläder igen och de fick ta ut nålen, sen gick jag.

Det gick hur bra som helst!
Om jag fått önska så hade jag nog velat känna att jag inte var så anonym för sjuksköterskorna. Kirurg och narkosläkare kan jag inte önska mer av men den delen som omhändertas av annan personal hade gärna fått vara mer individkännande och med lite mer inkännande. Jag kan inte säga att jag upplevde nonchalans men jag har ju gjort en intimoperation i Linköping och omhändertagits av deras eftervård. Det blir att man jämför och det är som dag och natt. Jag hade inte bytt bort Patrik H ändå men här kan man ju uttrycka ett önskemål :-)/A

Dag 1 efter operation:
Tips: redan innan jag lade mig för att sova så hade jag delat medicinen i en liten kopp. Tänkte såhär att när jag vaknar så har jag inget smärtstillande kvar i kroppen och det kommer att kännas för j-igt så direkt när jag vaknar ska jag bara sträcka ut armen efter vattenflaskan, sen tabletterna, sen rejält med vatten igen och därefter bara ligga kvar i samma ställning en halvtimme tills tabletterna har verkat och därefter kommer första försöket att stiga upp.
Som väntat så "känns" det. Mest ömhet/träningsverk. För mig känns ett drag/tryck under brösten, det kliar lite runtom, man känner luftbubblor under huden, det "knastrar " lite från luftbubblorna. Annars ok. Hosta är inte så roligt. Bra tips som vi fick när det gäller nysning!!
Jag har ju gjort ögonlocksop också....är supersvullen, lite orolig för slutresultat av den anledningen. Min dotter säger att jag ser ut som "Halloween". Jag ser alltså ut som en riktig skräckinjagande vettvilling. Brösten ser däremot väldigt fina ut :-)-
Jag får lite ont i magen av medicinerna, jag kommer redan imorgon att trappa ner på smärtstillande, se om det funkar, man kan ju stretcha ut tiden till en början. Funkar det inte så är det ju bara att ta tabletterna igen.
Värsta är nog att jag inte vill visa mig ute med detta ansikte, det stör mig lite att inte kunna gå ut som jag vill...menmen blir jag bara fin så blir det väl en Hollywoodfru av mig också ;-)/A

Maxime wrote:

1,5 vecka kvar för mig! Och har börjat vela mellan demi och full igen. Gaaah! Hur har ni andra tänkt? Min läkare säger att båda kommer att bli fint.

Apelsin,
Tack så hemskt mycket för att du berättar!
Låter inte kul med att man inte har ett eget rum. Fick du inget rum innan heller?
Känns lite illa att man betalar 41000:- och i te ens får ligga och piggna till i eget rum och där man kan ha sin man/partner. Hmmm....
Åh vilken jobbig människa du råkade ut för, lite respekt får man allt ha!
Hahaha vad roligt med nålen!!

Vikki wrote:

Apelsin,
Tack så hemskt mycket för att du berättar!
Låter inte kul med att man inte har ett eget rum. Fick du inget rum innan heller?
Känns lite illa att man betalar 41000:- och i te ens får ligga och piggna till i eget rum och där man kan ha sin man/partner. Hmmm....
Åh vilken jobbig människa du råkade ut för, lite respekt får man allt ha!
Hahaha vad roligt med nålen!!

Haha, ja, insikten att något känns fel i armen, man är ju lite omtumlad av allt runtom. Och telefonkvinnan....jag försökte med "sch", men nej...funkade inte. Jag skulle inte bytt bort Patrik H och hans narkosläkare men jag skulle nog se över uppvak/ssk-avdelningen på NK. Jag saknade "järnkollen", mänsklig värme och lite ditåt. Innan op så blev jag invisad i ett omklädningsrum där jag var ensam, där fanns toa, dusch, ett fräscht rum helt enkelt med lite fåtöljer, levande ljus, en blomma. Man var inte där så länge. Narkosläkaren kom ganska snabbt, Patrik H också. Trots kort tid kan jag säga att jag hann ställa till med lite elände, haha. Skulle ta bort mina fina piercingar i örat och såklart tappar en pärla. Fick krypa runt i bara trosorna på golvet och letade ett bra tag innan jag hittade den. Hade förberett med lite saltlösning i en linsburk som jag skulle förvara smyckena i. Burken hade jag lagt på bordet vid ljusen och blomman, typ soffbordshöjd på bordet. När jag lutar mig fram för att lägga smyckena i burken så ramlar mitt hår (långt) fram och rakt i ljuset. Håret började brinna, ingen fara, kunde släcka det med handen och in på toa där det var vatten. MEN.....det luktade ju ve och fasa. Helt mycket luktade det bränt hår! Haha, fick förklara för narkosläkaren att de inte skulle bli oroliga om det luktade bränt. Så galet!
Jag ska faktiskt kolla på deras hemsida om de är mottagliga för förbättringsförslag, mitt förslag kommer att landa på känslan av frånvaro av att ssk verkligen har helhetsgrepp, avsaknad av värme och vänlighet. Alltså de var inte ovänliga men lite mjukare sätt, ett värmande ord hade inte skadat./A

Apelsin wrote:

Vikki skrev:

Grattis Apelsin! Äntligen är det gjort. ?
OMG promenera direkt efter!? Vad bra gjort! Jag är inställd på att jag kommer vara halvdöd några dagar efter, haha.
Hur gick det till när du kom dit och efter uppvak? Får man ett eget rum först? Får man gå tillbaka till rummet efter uppvaket?

Vikki,
haha, jag är lite osäker på var jag var när jag vaknade första gången. Tror egentligen att jag vaknade inne på operationssalen. Försökte förmedla mig men de hörde mig inte, så jag tänkte att jag babblar på lite så hör de väl mig snart. Vet att jag frågade efter narkosläkaren men har nog somnat igen. Nästa gång jag vaknar så är jag på uppvaket och vi ligger flera stycken där inne. Jag kände mig väldigt/"extremt" störd av en person som talade i telefon med hög o gäll röst. Hade hellre haft eget rum eller i alla fall att det var lugnare atmosfär runt om en. Jag upplevde det som att de andra runtom mig mådde mycket sämre än jag och behövde mer närvaro av sjukvårdspersonalen. De glömde nog bort mig lite av den anledningen.

Jag vet att jag ringde på klockan och när ssk kom så frågade jag henne om de kunde lugna ner den personen som oavbrutet ringde i tfn och pratade i en gäll intensiv ton. SÅ STÖRIGT! Väldigt dramatisk människa...grrrr. Själv tror jag mycket på sin inre styrka istället för att konsultera sin omgivning alldeles för mycket menmen, vi mår alla bra av olika sätt så....Asch, bara skönt att säga det här, tror ni förstår vad jag menar.
Jag låg där i min säng, somnade/vaknade/vilade om vartannat. De bjöd på väldigt fin fika, kaffe och hämtade grejer jag önskade från mitt skåp. Man får själv hålla koll på tider om man ska iväg med tåg tex, jag ställde väckning på mobilen. Annars hade jag faktiskt missat tåget.
Jag sade till själv att jag behövde gå och frågade om jag skulle få någon information/instruktion eller annat att ta hänsyn till tidsmässigt. De svarade att det var inget särskilt mer än att boka återbesök. Så vi försökte hitta tiden men tjejen försvann, behövde väl göra något, och kom inte tillbaks. Haha, tror det är så att om man inte behöver så mycket hjälp så ägnar de sig åt dem som behöver det mer och kanske glömmer bort lite att det finns fler. Nåväl, jag hade ju inte stått upp ännu och det kom en ssk och ville att jag skulle gå på toa innan jag gick. Lite ostadig, lite yr men det gick bra. Jag fick hjälp ut i omklädningsrummet och klädde om för att gå. När jag var på väg ut så kom jag på att det kändes lite konstigt i armen. Fick ringa på klockan så de kom ut igen, jag frågade om det var meningen att jag skulle ha en nål i armen, det kändes liksom poänglöst att ta med sig den hem. Så det blev av med lite kläder igen och de fick ta ut nålen, sen gick jag.

Det gick hur bra som helst!
Om jag fått önska så hade jag nog velat känna att jag inte var så anonym för sjuksköterskorna. Kirurg och narkosläkare kan jag inte önska mer av men den delen som omhändertas av annan personal hade gärna fått vara mer individkännande och med lite mer inkännande. Jag kan inte säga att jag upplevde nonchalans men jag har ju gjort en intimoperation i Linköping och omhändertagits av deras eftervård. Det blir att man jämför och det är som dag och natt. Jag hade inte bytt bort Patrik H ändå men här kan man ju uttrycka ett önskemål :-)/A

Skönt att höra att allt gick bra, men hade ju föredragit att du kände dig mer sedd och ompysslad.