Minissa,
Det här är min story;
Jag växte upp nästan helt utan bröst. Var väldigt smal o fyllde knappt en A-kupa. Dessutom hade min tvillingsyster en stadig E-kupa, så det var rätt tufft. Men när jag var så ung, var det bara filmstjärnor typ som opererade brösten. Jag lärde mej så småningom att älska min kropp som den var, men släppte aldrig tanken på bröst. Fick ofta kommentarer om hur smal jag var, att jag inte hade bröst osv.
När jag senare blev gravid, så fick jag ju äntligen uppleva hur det var att kunna fylla ut en BH! Då var jag 30. Efter amningen var det som om en del av mej försvann. Jag beslutade mej! Det blev operation! O min första känsla efteråt var; varför har jag inte gjort detta tidigare?!!?
Jag har ammat ett barn efter min förstoring. För mej var det krångligt o fungerade inte så bra som utan implantaten. Fick lättare stockning. Svårt med utdrivnings reflex mm. O fick korrigera dem efteråt. Dock är det inget som gjort att jag ångrat operationen!
Så frågar du mej; gör det nu!
Fast läs på o var beredd på att det inte är en engångsgrej osv.
Lycka till!