Hej igen! Här kommer lite mer om min operation igår.

Jag hade tid 9.15 på Sophiahemmet, eftersom jag tackat ja till att ta en lugnande tablett som skulle hinna verka. Själva operationen var kl 10. Konstigt nog var jag inte så nervös, men tog tabletten ändå, och det var säkert bra eftersom det gäller att slappna av i alla små ögonmuskler under operationen = svårt om man är väldigt spänd och nervös.

Sköterskorna var helt fantastiskt omtänksamma, pratade lugnande och vänligt om vardagliga saker. Kirurgen kom in bara några minuter innan han satte igång för att rita på ögonlocken. Sedan satte han bedövning (det enda som gjorde lite ont, som tandläkarbedövning ungefär) och sen satte de igång. Eftersom jag opererat övre ögonlocken tidigare visste jag ungefär vad som väntade, och tyckte inte det var så farligt. När de började med det andra ögat tyckte jag bedövningen släppt lite grann så då fyllde de på. Tydligen var jag väldigt lättblödande, och sköterskan frågade om jag ätit Omega 3 eller liknande före operationen, men det hade jag inte. Men eftersom jag blödde så lätt fick jag stanna kvar en halvtimme efter operationen med kylmask för att se att det slutade blöda. Sen hoppade jag in i en taxi bakom mina solglasögon. Såg nog rätt skum ut eftersom det var så decembermörkt igår, men sånt känns inte så viktigt just när man opererats. På resan hem la jag kylda kompresser över ögonen som svalkade skönt. Hela eftermiddagen och kvällen igår låg jag uppbäddad på höga kuddar i sängen, och var rätt flitig med kalla kompresser och kylmask. Jag ville så gärna att det skulle sluta komma blodig sårvätska från ärrlinjen. Till och med i natt gick jag upp ett par gånger och hämtade masken i frysen. Jag har varit mycket mer ihärdig med kylandet den här gången än när jag gjorde de övre ögonlocken för några år sedan. Och jag tror det hjälper faktiskt. Jag minns att jag blev väldigt svullen förra gången, men inte så farligt nu. Trots att nedre ögonlocken sägs vara en "värre" operation. Däremot ser jag förstås ändå HEMSK ut! Svarta stygn under ögonen, lite läckande sårvätska, svartlila blåmärken under ögonen och lite neddragna övre ögonlock. Det är egentligen det enda som oroar mig lite - ögonformen. De övre ögonlocken är lite neddragna i ytterkanterna så att jag ser ledsen ut. Men jag TROR att det beror på att de tejpat en del i ögonvrårna och svullnad. Hoppas det ger med sig. Jag känner mig just nu lite trött och omtumlad, men ändå glad (än så länge) att jag gjorde operationen och hoppas att det kommer bli fint. Jag har inte haft ont överhuvudtaget sen jag kom hem, har inte ens behövt ta en alvedon.

Jag återkommer med lite fler rapporter under läkeprocessen! Och fråga gärna om det är något särskilt. Var ska du operera dig i januari, Ashley?

Spännande med Akademikliniken i januari! Jag var på konsultation där hos Maximilian (tror jag han hette...) som verkade väldigt duktig och noggrann också. På AK vill de bara göra den här operationen i narkos, och när jag frågade varför sa han att det är svårt att bedöva bra i yttre ögonvrån, att det helt enkelt kan göra ont. På Sophiahemmet gör de alla ögonlocksoperationer i lokalbedövning, så de verkar resonera olika. Och nu eftersom jag gjort både övre och undre ögonlock vid två olika tillfällen i just lokalbedövning, kan jag ju intyga att det inte gör ont faktiskt. Förutom bedövningssprutan då möjligen lite grann. Det är så väldigt olika, jag har aldrig blivit sövd och var mycket mer orolig för det än för själva operationen. Så jag blev väldigt lättad att Leif Gylbert föredrog att göra den i lokalbedövning.
Vad intressant att du också har "malar bags" (finns något bra ord på svenska?). Det var egentligen såna puffiga påsar neråt kindbenet som varit mitt största bekymmer. Det blev stora skuggor som inte gick att sminka bort och såg så trött ut. När jag har googlat verkar just malar bags svårt att behandla, vilket de olika konsultationerna också bekräftade. Det lustiga är att tre olika kirurger sagt olika om mina påsar, vad de bestod av. På Nordiska kliniken sa de att det var gamla fillers som kapslats in. På AK sa de att det var fett och Leif Gylbert sa att det var vätska, och därmed "mycket svårt" att operera bort. På något sätt fick jag extra mycket förtroende för Leif Gylbert just eftersom han var mest skeptisk och lovade minst. Han sa att det inte går att få bort vätskan, men att man göra en viss förbättring genom att lyfta upp i ögonvårna och ta bort lite fett "när man ändå är i gång". Om jag fattade honom rätt. Just nu är jag på dag 4 i läkningsprocessen och känner mig faktiskt riktigt hoppfull. Nu är jag svullen under ögonen pga operationen, i ungefär samma svullnadsgrad som jag förut var pga påsar. Så jag har hopp om att när operationssvullnaden lägger sig kommer det bli mycket bättre än förut i alla fall. Och min ögonform är densamma, något jag oroade mig för. Inga ledsna hundögon eller neddraget under ögonen, som jag sett bilder på och läst om. Lättad! Läkningen tar förstås sin lilla tid och nu börjar jag bli rastlös och otålig - vill att det ska gå fort nu! Längtar efter att gå utanför dörren och lämna lägenheten! Men i morgon ska jag få promenera till Sophiahemmet och ta bort stygnen. (om det inte är korkat att gå så långt nyopererad, får se hur jag gör) Blir väldigt spännande. Då kanske jag kommer se liiiite mer normal ut i alla fall! Och om några dagar kan jag sminka över blåmärkena nere på kinderna också. Längtar! Vi hörs snart igen!

Jag har själv aldrig varit sövd, men gjort några operationer i lokalbedövning (förutom ögonlocken även hallux valgus på båda fötterna, en rätt jobbig operation) Jag tror förstås att det är väldigt olika, men själv tycker jag inte att det är så obehagligt att vara vaken. Det påminner rätt mycket om att vara hos tandläkaren, man känner sig utsatt och en aning obehagligt, men egentligen ingen smärta.
Den första operationen jag gjorde (övre ögonlocken) tog jag inget lugnande, däremot den här gången med undre ögonlock, eftersom läst att det skulle vara en jobbigare operation. Men jag tyckte det var ungefär samma. Jag kan absolut rekommendera den lugnande tabletten, man känner sig som vanligt, möjligen lite mer avspänd, som att man tagit ett glas vin;) Tror det är bra, blir lättare att slappna av. Jag tycker läkningen denna gång av undre ögonlock har gått väl så bra som med de övre för några år sedan. Då har alla ändå sagt att det ska vara tvärtom, de undre brukar ta längre tid att läka. Skillnaden mellan gångerna - vad jag tror jag gjorde rätt denna gång - var att jag var mycket mer noga med att isa första två dygnen. Med de övre gjorde jag inte det så mycket, eftersom den kirurgen inte tyckte det var nödvändigt. Han var mer inne på att kanske lägga på något "svalt" om det kändes skönt. Jag tror faktiskt att jag var så ihärdig med kalla kompresser när jag kom hem från operationen gjorde att blåmärken och svullnad höll sig på mer rimlig nivå. Även om jag förstås blev blå och svullen även denna gång! Så var noga med det - både att sova med huvudet högt och att lägga kallt på ögonen en kvart varje timme första två dagarna. Ungefär i alla fall, eller hur mycket ni tycker känns lagom. Men var envis med det. Efter ett par dygn gör det inte lika stor verkan längre. Nu är jag på dag 8 och lägger på kalla kompresser morgon och kväll, bara en liten stund, kanske 5 minuter, för att det känns skönt.
Jag promenerade till Sophiahemmet i måndags för att ta bort stygnen. Det var så skönt att komma ut!! Jag faktiskt struntade i att jag såg hemsk ut och gick hela vägen utan solglasögon, tänkte att folk får väl undra. Det var så himla skönt med frisk luft. Och idag vågade jag mig ut på café för första gången, med ett tjockt lager smink på blåmärkena och vanliga glasögon som döljer lite grann. Läkningen går framåt men inte så fort som jag vill förstås. Lite bättre varje dag blir det.
Till dig som ska operera övre ögonlocken lördag - Lycka till! Jag blev väldigt nöjd med den operationen. Har inte ångrat mig en sekund. Det tar som sagt ett tag för svullnad och blåmärken att försvinna, och innan det röda ärret blir platt och diskret, men det är värt väntan. Jag har hört att den kirurgen ska vara väldigt duktig också. Googlade nämligen MASSOR innan jag gjorde den här senaste operationen för undre ögonlocken. Och nu vågar jag nästan säga att jag inte kommer ångra den heller, för jag tror att jag kommer se ut som vanligt när svullnaden lagt sig, bara lite slätare och mindre påsig under ögonen;)

PS: apropå mitt råd om isande - man ska förstås vara väldigt försiktig så man inte får frostskador! Den opererade huden har väldigt dålig känsel. Så bättre lägga på urvridna kompresser doppade i iskallt vatten, än det iskalla direkt på. När jag hade min kylmask som legat i frysen hade jag ett tyg emellan. Så var försiktig!

Hej Ashley!
Jo, men det läker bra tycker jag, bättre än förra gången konstigt nog, eller kanske om jag bara var bättre förberedd den här gången. Nu är det bara lite rester av blåmärken kvar på kinderna som jag (hjälpligt) kan sminka över. Det intressanta är att min äldsta dotter, 21 år, kom hem från Frankrike där hon pluggat hela terminen, och jag tänkte att jag inte skulle säga något till henne i början. För att se om hon märkte nåt. Men hon såg ingenting! Jag hade lite concealer på blåmärkena och glasögon som också förvillar lite, men hon har inte sagt nåt alls. Jag kommer säkert berätta för henne, men tänker vänta några dagar till och se om hon säger något spontant. Så jag gissar att jag är mig rätt lik ändå:) När jag googlar tycker jag att många andra verkar bli av med sina blåmärken snabbare än jag, och nu tycker jag de är seeeega! Men mest är jag lättad att jag är mig så lik, att jag inte verkar ha fått såna där konstiga glosögon med neddragna ögon som jag sett bilder på. Jag tror uppriktigt ingen kommer märka nånting, mer än jag själv som redan tycker jag ser lite piggare ut.

När jag gjorde mina övre ögonlock för ett antal år sedan ville jag inte att mina tre döttrar skulle veta något, tyckte det kändes knasigt och hade svårt att försvara min egen fåfänga, samtidigt som jag ville att de skulle vara nöjda med sig själva som de är. Den gången gjorde jag operationen i Linköping och bodde hos min mamma. När jag åkte hem efter en vecka såg mina döttrar ingenting. Jag hade då smink på blåmärken och tjocka glasögonbågar som dolde lite svullnad. Det märkte ingenting! Jag kan säga såhär: Om du bor hemma med dina barn går det inte att dölja den första veckan. Men efter att du tagit stygnen går det att dölja med hjälp av tjockt smink och glasögon. Om de inte granskar dig alltför noga. Det kommer gå jättebra! Jag är uppriktigt så väldigt glad att jag vågade göra båda operationerna. Jag tror det är väldigt sällsynt att något går snett med just övre ögonlocken.