Hej! Grattis till din operation och nya bröst. Nu är jag helt ärlig - din man är varken snäll eller rättvis mot dig! Det verkar som om han kanske är svartsjuk och rädd för att bli lämnad förmatt du är attraktiv? Får de vibbarna när jag läser dina inlägg. Som man bör han stötta dig oavsett vad han tycker, det är din kropp. Fortsätter han så kanske du bör se dig om efter en någon som står på din sida. Det är inte hållbart för er relation.

Jag förstår att situationen är jätte jobbig!
Min första tanke var oxå att din pojkvän beter sej som skit, borde stötta dej, är naiv mm.
Men så försöker jag ändå alltid se saker från två håll... Kan det möjligtvis vara så att din pojkvän helt enkelt verkligen är ”operationsrädd” och tycker allt med blod, skära i kött och muskel, stygn i skinn osv är väldigt obehagligt? För det kan ju faktiskt vara så, och att detta kom väldigt hastigt o rakt på liksom. Han såg det inte komma o visste verkligen inte.
Han kanske inte tycker att just silikonbröst i sej är fel o så, men att just själva tanken på operationen osv är jobbig för honom.
Kanske ni kan prata om det o försöka se vars dras olika syn på saken, utan att försöka tro vad den andre tänker? Bara vara ärliga utan att skuldbelägga?
Om ni ger varandra tid och utrymme att landa i detta, kommer det säkert bli bra längre fram.
Bara en tanke, jag kan ha fel...

Jag tror det är dags för ett samtal typ:
Det här ligger inte längre i min makt att påverka, jag kan inte radera historia från innan vi ens träffades. Jag var opererad, och trodde du fattade det! Jag påpekade inte att jag vägde X kilo eller hade stl XX i kläder heller, men det betyder inte att jag har ljugit eller medvetet försökt föra dig bakom ljuset! Att du har antagit något som var fel kan du inte vara sur på mig för.

Jag förstår att du blivit överrumplad, men ditt beteende är inte speciellt konstruktivt. Vad föreställer du dig egentligen att jag skulle kunna göra åt saken i nuläget? Implantaten var trasiga och behövde bytas ut. Om du ändå har trivts med mina sillisar i alla år, så varför inte bara fortsätta med det? Det är fortfarande mina bröst även om det är ett implantat bakom och de just nu är lite ömma och svullna. 
Ingenting kan ändras till det bättre för att du surar, tvärtom riskerar du att skapa ett onödigt problem. Fundera lite på hur vi ska ha det, så pratar vi om det igen sen.

Men sen är det så att vissa personer har svårt för operationer över huvudtaget, och det är svårt att rationalisera bort en motvilja. Det ligger inte alltid inom någons förmåga. Men de får ju försöka en sån här gång... speciellt när han kan tänka tillbaka på hur bra det gått tidigare, när han bara inte vetat om.
Det kan bli så att du får vänta tills inga synliga tecken på operation syns och låta hans besvikelse ebba ut av sig själv, tyvärr. Hoppas ni är såpass unga att lusten och "biologin" hjälper till på den fronten.
 

Trist att han är så ostöttande i detta.. Tror också det kan handla om svartsjuka.. Kanske att han inte förstår att det handlar om dig och ditt välmående utan tror att det handlar om något helt annat? Hoppas att han släpper det, och att det inte handlar om honom..