Tog en dusch i förmiddags och tittade på den mörka sårskorpan som börjat röra sig ut ur snittet. "Shysst", tänkte jag, snart ramlar skiten ur och snittet kan läka ihop. Efter duschen rengör jag snittet som vanligt och ser då att skorpan är riktigt rörlig, så jag blöter upp ordentligt och baddar den för att kanske kunna få bort den helt, tills... Skorpan inte längre ser ut som en skorpa utan visar sig vara ett jävla nystan av tråd från mina invändiga stygn!

Ringer i panik, får svaret "Jävlar, kom hit NU!" (Lite modifierad återberättande, men det var iaf andemeningen av samtalet.) Okej, Victoriakliniken stänger 14, klockar var då 12.30. No fucking time to waste, ringer mamma: "Mamma, jag behöver en taxi, snälla!" Jätteglad blir mamma då, NOT, med tanke på att kliniken ligger ungefär 6 mil bort... När jag väl fått klartecken ringer jag TaxiStockholm: "När kan ni komma hit?" "Vi kommer nu.." När jag lagt på får jag ett sms från Victoriakliniken: "Sara, du behöver INTE komma hit idag, ring mig så fort du kan!" Fuck! Ringer tillbaka till TaxiStockholm: "Abort! I repeat, abort the mission! "Inga problem." Ringer tillbaka till Victoriakliniken och får veta att sjuksyrran kanske råkat skrämma upp mig lite i onödan och att jag absolut kan vänta till måndag morgon.

Så, jag tål tydligen inte invändiga stygn, och när the tiny suckers hittade en väg ut (mitt inte helt läkta snitt) så tog de jävla små opportunisterna tillfället i akt. Asså, kommer stygnen i min andre tutte inte heller vilja lösa upp sig? Tänk om tutten aldrig ramlar ner??

"Oroa dig inte", sa hon. "Kör på med din helg som du planerat", sa hon. Easy as fucking pie, säger jag... >-<