Har också funderat på det där, Jag sa det till mamma och hon tyckte det va en riktigt dålig idé, nu har hon lugnat sig och börjat inse att hon inte kan göra så mycket åt det..
Kommer dock inget säga till min pappa, då han är läkare och anser att man är helt dum i huvudet om man lägger sig frivilligt på ett operationsbord ;)
Frågan är hur lätt det blir att dölja...

Jag har redan sagt till dom båda. Min pappa sa inte särskilt mycket. Och min mamma kanske inte gillade det så mkt, men hon vet att hon inte kan göra nått åt det. Har en nära relation till min mamma, men vad hon tycker spelar ingen roll. Bara jag gör det jag vill, och är nöjd så spelar de ingen roll vad dom säger :)

Min sambo, min pappa och min ena syster blev glada för min skull att jag ska göra operationen. "Bara det gör dig glad så är vi glada". Min mor däremot tyckte det var heeelt oödigt även fast hon vet hur dåligt jag mår av mina bröst som dom är nu.. Min vän blev mestadels avis.. sååå...

jag är glad för min egen skull.... sen om det inte passar nån annan så är det deras problem :) jag gör det ju för mig själv och inte för nån annan :D

Jag berättade innan och förväntade mig gråt och förmaningar. Mamma tyckte dock till min stora förvåning att det var okej. Hon tog ledigt från jobbet (vilket inte är lätte för henne då hon är chef) och var här hemma med oss efter operationen. Pappa tyckte det var totalt onödigt men när han förstod att jag hade bestämt mig så var han mycket hjälpsam. Han är överläkare och klinikchef på Sahlgrenska Universitetssjkhus så han pratade med plastikkirurgerna där för att höra vad de tyckte om mitt val av klinik och läkare. Sen hade han även långa föreläsningar om vad som är vanliga komplikationer (han har själv utfört bröstförstoringar i Tyskland, men det var i slutet på 80-talet). Det han pratade ganska mycket om var kapselbildningar.

Men som sagt, de tog det bra.

Jag berättade för min mamma innan att jag ville opa mig, hon sa att hon skulle stötta mig hur jag än väljer att göra! Hon ville till och med följa med på konsultationen för att få information om allt :)

Jag ska operera mig om 2 veckor, jag har berättat för mina föräldrar, sambo och nära vänner. Min mamma tyckte att det är ganska onödigt, men hon förstår ändå. Min pappa är jätteförstående, framförallt eftersom jag funderat på det så länge. Min sambo var nog den som verkligen inte förstod och satte sig emot det från början, men nu har han ändrat sig och valt att stötta mig istället. Hade jag inte berättat för mina föräldrar innan OP så vet jag att de hade blivit väldigt besvikna, så jag är glad att jag berättade I tid samt fick ett bra stöd av dem :)

Hejsan! Är orolig för precis samma sak. Har berättat för min mamma men inte för min pappa. Känns som det skulle bli ett himla liv ifall han fick reda på det. Min mamma däremot är inte direkt för det men vill ändå följa med på operations dagen. Känns skönt att hon accepterar mitt val, om än motvilligt och gör det bästa av situationen. Får känslan av att mammor accepterar något snabbare än pappor.

Hoppas det går bra för dig, när du väl bestämmer dig för att berätta! Jag förstår precis känslan av att "hennes åsikt är viktig", jag kände exakt samma. :)

Jag har inte heller berättat för mina föräldrar än, men har än så länge bara bokat första konsultationen. Är van at prata om det mesta med dem. Men vet inte riktigt hur jag ska föra detta på tal.

Har endast pratat med min man och en kompis. Min man stöttar mig fullt ut även om han inte förstår varför jag så hemskt gärna vill göra det.
Och min kompis har sagt att jag får prata med henne om allt. Hon tar upp för och nackdelar hon har hört/läst och har sagt att hon gärna följer med på konsultation mm. Känns skönt att veta att man har stödet.

jag berätta för mamma för 3 år sen att jag har tänkt på det sedan högstadiet en dag ska jag göra det. hon förstår, hon opa sig som 17 åring för hon mådde så dåligt så när konsultationen var bokad sa jag det till pappa som inte sa så mkt, han sa, ja *** har ju också gjort de så de går nog bra... han pratar inte känslor men jag vet att han bryr sig väldigt då han nu i efterhand ringer hela tiden och frågar om jag har ont osv ;)

så de vet, min storebror vet han sa, det är ditt val, jag älskar dig ändå.

mailade en kusin som nyss gjort en op för att få stöd varav hon mailar ut det vidare samt bifogar till mig så ja ska se.. och hon skriver till min moster+en till kusin: kan någon prata vett med lillflickan?

så där fick jag inget stöd!" hon trodde det var en idé jag fått över en natt och dömde mig på en gång, bara för att hon hade så ont och verkligen har problem men att tro att pengar löser allt, hon är snorrik men just nu ska hon skiljas så jag vet inte. riktigt dryg är hon och hennes pengar har stigit henne åt huvudet men ja.. så hon var lite tvär.. och min moster fick se en bild och sa att dom var alldeless för stora..

pojkvännen sedan 3 år har alltid vetat att ja velat detta så de var ingen nyhet..

ärligt talat så skiter jag i vad folk tycker,m det har inte rätt att få veta om de är så. berättade dock för min svärmor då hon iaf kommer märka de pga smärtan osv... hon fråga bara vad det kosta...