Okej tjejer, här kommer min op berättelse!!

Klev upp vid 7.30 och hoppade in i duschan för att skrubba med Descutan. Klädde på mig, tog ut piercingar och packade ner det jag skulle ha med mig.

Bussen gick 9.05, så kom fram skiiiiiit tidigt, redan 9.20 så fick vänta i väntrummet efter jag anmält mig.

En narkossköterska kom och hämtade mig kl 10, visade mig omklädningsrummet och vilka kläder jag skulle ha på mig under tiden. Kände mig otroligt läcker kan jag lova! ;)

En stor känsla av nervositet blandat med en rädsla att jag skulle dö drog över mig och jag funderade på om jag skulle byta om och gå hem....

Narkossköterskan kom tillbaka och visade mig in på ett rum med 4a sängar varav en var till mig.

La mig ner, fick dropp och lite piller. Blev jätte trött av morfintabletten så jag låg mest och halsov fram till att Gunnar kom. Vilket var vid 11 tiden.

Hann knappt ställa mig upp innan jag var tvungen att lägga mig igen, yrsel som fan. Hann iallafall ta korten men ritandet och mätandet fick han göra på mig liggandes. Jag minns knappt vad vi pratade om då för jag var så pömsig av det jag fått.

Så, in på op 11.30, fick på mig görsnygga benvärmare och blev inbäddad i filt och täcke, fick andas syrgas och sen kom sömnmedel. Jag minns så väl känslan när kroppen försvann, läskigt.

När jag vaknade upp, (vilket kändes som direkt efter jag somnat) så skrek och grät jag av smärta. Helt sinnes vad ONT det gjorde. Jag hade innan läst om en del som inte alls fått speciellt ont så detta kom verkligen som en chock, kan säga att jag seriöst föder barn igen!!

Fick mer morfin och blev helt borta! Minns knappt vad jag hette under en tid.

Min kusin kom på besök, sen skulle min man hämta mig. Dom plockade ut droppet och gav mig sedan en spruta i benet för att få lite blod upp i skallen, vad händer inte då? Jo karln tuppar av, det bli kallabalik en sväng, dom fick dra ner honom på backen och jag fattade inte riktigt vad som hände. Hahaha, herregud vad vi skrattat åt detta!! Jag spydde som en gris när jag äntligen kunnat sätta mig upp och efter det blev det bättre, bad dom andra 3 tjejerna om ursäkt för att jag spydde, Klädde på mig, tackade för mig och gick ner. Guess what, utanför hissen möter vi barnens dagispersonal som haft utbildningsdag. Vilka är oddsen liksom??

Natten har varit jätte jobbig, vaknat flera gånger av smärta och det suger verkligen att ligga på rygg! Rör inte gärna på mig i onödan om man säger så!!

Är i det stora hela jätte glad och lycklig, smärtan försvinner förhoppningsvis snart, Gunnar var helt guld, ska tillbaka på måndag för att ta bort bandagen, det känns lite läbbigt. :)

Bilder kommer så fort jag orkar!

Kommer hänga kvar på detta forum, det är lite lätt beroendeframkallat om man säger så! ;)

Tack till er som stöttat och gett massa råd under väntan på op, ni är bäst!

Puss så länge.