Som jag minns det så rullades jag iväg till mitt eget rum så fort jag fattade att jag var vaken. Kändes som att jag bara öppnade ögonen, sa godmorgon och sen bar det iväg upp på rummet. Vilket var bra för jag var drogad, pigg och pratsugen. Stod sen i mina papper att jag vaknat på ett strålande humör. Hahaha.
—
25 år
160 cm
48 kg
Storlek före operation: 70B/C, urammade, olikstora och trötta bröst. Egen bröstvävnad ca 225/175 cc.
Operation: 17 januari, Peter Cosmo 350MX/410MP perthese standard.
Supernöjd än så länge!
Vilken intressant tråd! Själv minns jag inte mycket från uppvaket mer än att jag småskakade i hela kroppen och att det var en så gullig sköterska som kollade till mig. Tror inte jag låg där särskilt länge innan jag fick rullas tillbaka till mitt rum. Man känner sig så sömnig just då att man inte skulle bry sig ens om alla gick omkring nakna i rummet. Inget att oroa sig för!
Smurfen: Nej det var en sköterska som kom in och kollade i mina papper när jag bad om smärtstillande och det var hon som läste och sa det. Jag skojade lite med henne och då sa hon att det stod att jag vaknat på ett strålande humör.
Men det är jag i ett nötskal. Jag kan liksom inte befinna mig i ett rum med folk jag inte känner utan att skoja lite med dom. Inte ens när jag vaknar från narkos. haha
—
25 år
160 cm
48 kg
Storlek före operation: 70B/C, urammade, olikstora och trötta bröst. Egen bröstvävnad ca 225/175 cc.
Operation: 17 januari, Peter Cosmo 350MX/410MP perthese standard.
Supernöjd än så länge!
jag minns bara att en sköterska höll mig i handen och frågade om jag ville upp till mitt rum. Sen blev det svart igen och minns inget förens jag vaknade till lite i min säng på rummet några timmar senare :P
—
Dr. Cosmo Citadellkliniken i landskrona
Konsultation 11/11 - 2011
Operation 12/12 - 2011. Har lagt in 320 cc MP bakom
Fråga din klinik om det är möjligt att ge dig sista tiden för dagen och i möjligaste mån låta dig vakna i den sal där den först opererade personen redan vaknat och gått hem, om de inte har enkelrum att erbjuda? Ofta är det ju ungefär så det kan gå till och du vill ju förmodligen välja klinik av andra skäl än rummet...
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
jag har varit sövd ett par gånger på citadellkliniken, så fort jag vaknade till och var kontaktbar, rullades jag in på eget rum, jag mådde inte illa, men visst lite groggy blir man. det jobbigaste var att jag första gången inte hade en klocka till hands, jag visste inte hur lång tid som hade förflutit osv, men andra gången hade jag klocka med mig:) det tuffaste var annars att man inte var vaken, men liksom inte trött heller. Men jag kan säga att personalen var den bästa! de hade superkoll! och jag tjuvkikade på mina papper, och givetvis var varenda 'move' nedskrivet. jag fick inte gå hem utan att träffa läkaren/ätit varit på toa osv. superkoll! så fort jag kunde började jag aktivera mig, läsa lite, kolla mess osv. jag inbillar mig att jag piggnade till fortare då:))
Som jag minns det så rullades jag iväg till mitt eget rum så fort jag fattade att jag var vaken. Kändes som att jag bara öppnade ögonen, sa godmorgon och sen bar det iväg upp på rummet. Vilket var bra för jag var drogad, pigg och pratsugen. Stod sen i mina papper att jag vaknat på ett strålande humör. Hahaha.
25 år
160 cm
48 kg
Storlek före operation: 70B/C, urammade, olikstora och trötta bröst. Egen bröstvävnad ca 225/175 cc.
Operation: 17 januari, Peter Cosmo 350MX/410MP perthese standard.
Supernöjd än så länge!
Summer dress: Bad du att få läsa journalen?
Gjort bröstförstoring och bukplastik.
Vilken intressant tråd! Själv minns jag inte mycket från uppvaket mer än att jag småskakade i hela kroppen och att det var en så gullig sköterska som kollade till mig. Tror inte jag låg där särskilt länge innan jag fick rullas tillbaka till mitt rum. Man känner sig så sömnig just då att man inte skulle bry sig ens om alla gick omkring nakna i rummet. Inget att oroa sig för!
Smurfen: Nej det var en sköterska som kom in och kollade i mina papper när jag bad om smärtstillande och det var hon som läste och sa det. Jag skojade lite med henne och då sa hon att det stod att jag vaknat på ett strålande humör.
Men det är jag i ett nötskal. Jag kan liksom inte befinna mig i ett rum med folk jag inte känner utan att skoja lite med dom. Inte ens när jag vaknar från narkos. haha
25 år
160 cm
48 kg
Storlek före operation: 70B/C, urammade, olikstora och trötta bröst. Egen bröstvävnad ca 225/175 cc.
Operation: 17 januari, Peter Cosmo 350MX/410MP perthese standard.
Supernöjd än så länge!
jag minns bara att en sköterska höll mig i handen och frågade om jag ville upp till mitt rum. Sen blev det svart igen och minns inget förens jag vaknade till lite i min säng på rummet några timmar senare :P
Dr. Cosmo Citadellkliniken i landskrona
Konsultation 11/11 - 2011
Operation 12/12 - 2011. Har lagt in 320 cc MP bakom
Bh storlek nu: liten 70C
Bh storlek efter: 70F
Fråga din klinik om det är möjligt att ge dig sista tiden för dagen och i möjligaste mån låta dig vakna i den sal där den först opererade personen redan vaknat och gått hem, om de inte har enkelrum att erbjuda? Ofta är det ju ungefär så det kan gå till och du vill ju förmodligen välja klinik av andra skäl än rummet...
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
jag har varit sövd ett par gånger på citadellkliniken, så fort jag vaknade till och var kontaktbar, rullades jag in på eget rum, jag mådde inte illa, men visst lite groggy blir man. det jobbigaste var att jag första gången inte hade en klocka till hands, jag visste inte hur lång tid som hade förflutit osv, men andra gången hade jag klocka med mig:) det tuffaste var annars att man inte var vaken, men liksom inte trött heller. Men jag kan säga att personalen var den bästa! de hade superkoll! och jag tjuvkikade på mina papper, och givetvis var varenda 'move' nedskrivet. jag fick inte gå hem utan att träffa läkaren/ätit varit på toa osv. superkoll! så fort jag kunde började jag aktivera mig, läsa lite, kolla mess osv. jag inbillar mig att jag piggnade till fortare då:))